Barbaresco Pajé 2003 (Roagna)

Pajé! Efter allt tjat och hyllningar om det här vinet (här, här, här, här och här) har jag nästan ramlat tillbaka i trotsåldern och motsträvigt undvikit det här vinet. Men det håller ju inte i längden så nu är det dags.

Direkt ur flaskan är det stumt och intetsägande, jahapp, helt ok, ännu en välgjord Nebbi, fan vad elakt vin. What's the hype? Luft...
Det händer mycket efter någon halvtimme och det känns nu riktigt bra, mer druvtypiskt med nyponblommor, lera och tjära. Efter ett litet mellanspel av Barbaresco Montersino 2001 av Abrigo inser vi att Pajé är bättre än vad man först tänker, Abrigos Barbaresco känns mest ekig och flabbig, Pajé är fräsh och bra.

Och sen kommer den! Efter ca två timmar transformeras vinet till ett av de bättre Nebbioloviner jag druckit med en rent överjävlig komplex och djup doft. Fantastiskt bra vin och än mer imponerande med tanke på årgången. Långt och syrligt med en underbar druvtypicitet, blommor, tegel, teblad, lakrits, menthol, tjära, rönnbär etc. Det är inte snällt, inte alls snällt, men fan så bra. Det sitter ihop så otroligt bra. Ett vin som absolut måste luftas, minst två timmar. Direkt ur flaskan känns det som årets bluff. Mer flaskor beställda, hoppas, hoppas att Gabriel har fler på lagret och jag ska aldrig mer gå in i trotsåldern.