Castello di Brolio 1999

Behöver lite tid för att öppna upp sig. Doften är tät och upplevs som blandning mellan en Chianti och en modernt rostad Bordeaux. Kaffe, fat, kärnor, mycket brända örter och lite gräs. Komplext och maffigt i en stil som imponerar även om jag numera tycker den känns lite överdriven.

Fruktpackat och komplext med bittra kärntoner, gräs, mörk bitter choklad, kaffe, körsbär, plommon o annan mörk dov frukt. Precis som en blandning mellan modernt fatad Bordeaux och Chianti.

Den här typen av vin har jag börjat omvärdera, men mellan denna och Fonterutolis variant så föredrar jag denna vilken dag som helst, det här är bra. Men jag känner att mitt fokus har flyttat sig från det här en del.

Savigny-les-Beaune ”Les Bourgeots” 2005 (Simon Bize)

Dov lite svårplockad Pinotdoft i väldigt traditionell stil. Ingen inställsam chokladig frukt någonstans utan mer lera, jord, rost, gräs, kalk, bläck, röd frukt i bärig stil. Intressant och bra. Kan man kalla det Pinot för Dolcettofans?

Rätt stram smak i stenig/kalkig stil med mycket karaktär, röd frukt, gräs, lätt kartiga drag som jag dock har överseende med i den här traditionella stilen. Lite som Bruno Clair fast utan att bli alltför kartig, årgången hjälper nog till att hålla det på rätt sida.

Först fick jag en uppgift om att det kostade knappa 200 vilket hade varit ett väldigt bra köp, sen upptäckte jag att det kostar 309 kr vilket är lite mycket, för den pengen vill jag ha lite mer djup.

Crozes-Hermitage 1996 (Graillot)

Det här är imponerande bra. Alla människor som intresserar sig och tycker om vin vet att många viner har ett visst mått av tunnelbeteende, Syrah från Rhonedalen har det i ännu större mån. Cirka 14 år verkar vara en tumregel som det anses ta för en Syrah att nå ut från sin stumma trista fas, det här är något som jag personligen har haft lite svårt att belägga men börjat få en viss konsoliderad känsla av. Efter att ha följt detta vins utveckling stämmer det bra, samtidigt verkar vissa årgångar av Jamet inte följa det här beteendet.

Från att ha varit surt och ogint i flera år har det här vinet nu exploderat med frukt och parfymerade toner som är väldigt insmickrande. Visst håller det inte nivå som Jamets Côte-Rôtie, men det är väldigt bra. Fint parfymerat med lätta drag av rökt kött, sten, rostade örter, kaffe och röda bär. Riktigt bra doft av mogen Syrah.

Gott och läskande, kött, lera, röd frukt, långt och bra. Syran finns där men är betydligt mer nedtonad med bättre balans av frukt än tidigare. Som det här vinet levererar nu är alla flaskor jag druckit tidigare bortkastade, en nyttig läxa. Och jag tror det kommer bli ännu bättre.

Provade en radda viner som kanske inte alla var på topp men var helt klart intressanta. Blir mest korta noteringar i tråkig stil.

Bollinger Grand Année 2002

Ung men finstämd med mycket krita, exotiskt kryddig med sandelträ, eneträ och viol. Inte alls lika nötig och oxidativ som den brukar vara.

Ungt stum och sluten men med stor potential. Citrongräs och ingefära, tät men ung som sagt. Man bör vänta flera år innan den kommer börja öppna upp sig. Men gott är det.

Det här är det enda vin som går att få tag i just nu, ett helt ok bra köp jämfört med annat bubbel i samma prisklass.

Cuvée Robert Winer 1996 (Bedel)

Udda stil med mycket dova toner av bokna äpplen, must, väl mogen, brända mandlar och lite gummi/plast.

En udda kombination av syra men samtidigt lite fadd smak. Inte så värst kul, mer intressant än god.

Meursault ”Les Tessons” 2004 (Domaine Pierre Morey)

Mycket rökiga flintastenstoner och fet rostad doft. Djupt komplex men jag minns inte fattonerna som så här markerade.

Bra syra, djup tät frukt,kritig, rostad och fet med bra drag av mineral. Mycket bra, långt och gott. Det här vinet delade upp oss en del, en del som jag tyckte mycket om det medan andra tyckte den atypiskt fläskig.

Riesling Schlossberg 2004 (Breuer)

Fet och rund mogen Rieslingdoft. Petroleum och intakt fin sötaktig frukt. Mycket bra i mogen stil.

Lång och tät, hög syra och stor kraft, mineralig, fet mogen smak. Jag gissade på 97, oväntat utvecklad.

Villa la Pagliara 1986

Rejält mogen med svamp, arrak, bränt socker, lätt unken.

Lite moget syrlig med röd frukt. Ok bra men inte stort på nåt sätt. Nån snipig övermogen Bourgogne? Kul vin som lyfte en del, helt ok.

Chateau Laroze 1959

Komplext och bra, väldigt moget, skeppsvrak, svamp och mulljord. Lätt volatil ålderssyrlig röd frukt, stål. Det händer mycket med lite luft. Blir allt mer bordeauxlik med blyertspenna och cederträ från att vara nästan burgundiskt rödfruktig.

Sirlig och lite trött smak men helt ok. Tegel, mogen med paprikatoner. Klart bättre doft än smak.

Det här är ett slott jag aldrig har hört talas om men det finns fortfarande uppenbarligen.

Chateau Poujeaux 1998

Supertät, modern med drag av sen skörd. Kaffe, smörkola, komplext och gott men lite provocerande modernt.

Mycket tät, ekig och modern med komplex frukt, gott men väl modern. Oväntat att det var Poujeaux, brukar inte uppfatta den som så modern men det är ett väldigt bra köp för sitt pris.

Chateau Leoville-las-Cases 1994

Konstigt vin. Först är den stum, sen öppnar den upp sig för att efter nån timme stänga ner sig helt. Ståligt och mineraligt i klassisk stil, lite ved och violtoner men inget djup.

Såg att den beskrivs på precis samma sätt på cellartracker. Trist då mina senaste flaskor har varit väldigt bra, kvällens flopp.

Chateau Guiraud 1997

Fadd och platt vin helt utan stuns. Känns som en trött Österrikare från varmt år. Defekt?

Offley 1970

En hel del mognad men ännu inte helt mogen. Sirlig frukt, viol, apelsinskal och lite läder. Saknar dock lite djup även om den är helt klart bra. Gammal port är alltid gott.

Chateau Latour-a-Pomerol 1999

Det här har väl aldrig varit riktigt på topp, så är det inte nu heller. Gott i traditionell stil med doft av lera, lite mörk choklad, gräs och lite plommonkompott. Det finns ett visst mått av komplexitet men saknar djup.

Gott och läskande, ingen känsla av sen skörd eller andra moderniteter så långt ögat kan se. Det är mest namn och område som gör att det känns mediokert, annars är det gott. Mjukt och finstämt, helt drickfärdigt. Lera, plommon, choklad, blyertspenna och rost.

George de Latour Private Reserve Cabernet Sauvignon 1995 (Beaulieu Vineyards) och Magill Estate Shiraz 2002 (Penfold's)

George de Latour Private Reserve Cabernet Sauvignon 1995 (Beaulieu Vineyards)
Jag hoppades mycket på det här med sitt rykte och höga betyg. Först blir jag lite besviken, det är bra men har inte det där riktiga djupet som riktigt stor Napacab. Mogen lite träig frukt med gräs, tobak, lakrits, cederträ, mogen gul paprika och ett drag av basilika. Men luft lyfter det betydligt och får en klart komplexare frukt.

Mjuk mild smak som är helt mogen. Mörk frukt, lite mintig, typiska drag av mogen gul paprika som i doften. Rätt klassisk utan någon sötfruktig känsla även om jag som vet vad det är upplever det som rätt typisk Napa. Kanske inte lika massiv som många andra, rätt lätt för en jänkare.
De andra tror dock att det är en Bordeaux med mognad. Bra men inte riktigt så bra som jag hoppades på, inte i nivå med Dunn 94.

Magill Estate Shiraz 2002 (Penfold's)
Stort och imponerande bra vin. Tät djup doft utan att vara övergjort eller svulstigt. Bland den täta peppriga röda frukten finns det även inslag dov mörk frukt, cederträ och blyertspenna som får mig att tro att det finns en del Cabernet med, men det gör det visst inte. Lite bränt tegel, örter och kaffe ger det lite extra struktur.

Lång koncentrerad smak med imponerande intensitet och djup. Viss mognad men med ett tanninbett och koncentration som kommer ge det här vinet ett väldigt långt liv. Ruggigt bra och kvällens bästa röda vin för mig. Så här ska Australiensisk Shiraz göras, kan de inte avsätta en praoplats för Ben Glaetzer här.

Santorini 2008 (Sigalas)

Vita viner från Santorini görs av den inhemska druvan Assyrtiko. Har inte någon större erfarenhet av dem.
 
Intressant doft som har en kritighet som påminner om Chablis men mer frukt i stil med Grüner Veltliner eller Albarino med örter, gräs, gelekulor, anis och halm. Även en liten rökighet.

Mild ofatad smak med bra mineralkänsla, gräsigt och örtigt samt även lite mer dova toner som drar mot honung och bivax. Riktigt bra vin som levererar helt ok för sina 150 sekiner, intressant och eget. Odlas det här på vulkanjordar?
Bra alternativ till ovan nämnda viner som jag relaterade till.

Chateau Lafon-Rochet 1995

Rätt öppen doft redan vid öppnandet. Klassisk mogen doft med violtoner, lera, mörk rätt komplex frukt, choklad, svamp, borstat stål och lite murket trä. Inte stort men riktigt bra och betydligt bättre än den förra flaskan som mest var trött och träig.

Mjuk silkig smak med finstämd mogen Bordeauxsmak av klassiskt snitt. Inte på något sätt massivt, modernt ekat eller liknande utan traditionellt och finstämt. Helt drickfärdigt och lär inte vinna på ytterligare lagring. Perfekt söndagsvin som gör en lite lycklig.

Domaine de Chevalier Blanc 1992, Hermitage Blanc 1999 (Jean-Louis Chave)

Domaine de Chevalier 1992
Djupt komplex doft i en dov tung stil med Semillontypiska drag av ylle och bivax, tropisk frukt, örter, tydliga fattoner som har gått in bra, imponerande bra doft.

Fet tät smak med markanta fattoner, fylligheten och faten balanseras upp av frisk syra och ett mineraligt drag. Den lite trötta fadda känslan som tidigare flaskor har haft hade inte denna, den här verkar ha gått in i en ny mognadsfas som gör det betydligt bättre. Sällsynt bra vit Bordeaux som verkar tåla lagring som en toppriesling.

Hermitage Blanc 1999 (Jean-Louis Chave)
Som väntat när det gäller vit Hermitage så är det här bra men det känns ändå som det är mer intressant än genuint gott. Bra är det dock, mycket stenfrukt, mineral, rostat bröd, vax, honung, en lätt oxidativ ton och en del fat.

Fylligt med fet kraftig smak, gul frukt, honung och lite känsla av alkohol. Komplext och gott men inte stort. Bra mineralkänsla och lite oväntat så växer det och blir ännu godare efter ett par dagar i kylen. Men det får klart spö av Domaine de Chevalier 1992 bredvid.

Les Terrasses 2002 och Lhosa 2002

Terrasses är Alvario Palacios enklaste Prioratvin, mest Carinena, en del Garnacha och lite Cabernet.
Mörk dov doft med mycket rostade örter och tobak. Gräs, mörk frukt och en del fat. Det är inte dåligt men känns så otroligt ointressant att jag inte kan med att dricka det utan öppnar en Lhosa istället.

Lhosan behöver en kort stunds luftning för att öppna upp sig. Djup fin Cabernetdoft med viol, blyerts, gräs, järn, blommor och en omisskännlig Italiensk ton av lite surkörsbär och ett kärnigt drag. Gott och balanserat med fint parfymerad bärig frukt gräs, viol, lakrits och en lätt kärnighet. Det är mer Bordeaux än Italien över det även om det finns ett Italienskt drag. Väldigt gott vin.

Terrassesen blir roligare efter ett par dagar i flaska då den känns lite ruffigare med ett lätt stick av balsamvinäger, inte lika slimmad och snygg men betydligt mer intressant.