Corton-Pougets 1999 (Jadot)

Mycket fin men lite sluten doft vid öppnandet, efter ett par timmar har det lyft en del och fått lite mer exotisk karaktär.

Doften har en väldigt traditionell känsla med jord, sandelträ, blommor och fint parfymerad pinotbärig frukt utan modern fläskighet. Rent och ärligt.

Slank fräsch smak med förvånansvärt intakt känsla för sin ålder, lagom hög syra och bra längd. Tät fin bärighet med lätt kalkig känsla. Lite trevliga mogna svamptoner kommer fram, komplext och gott, fyllighetskänslan håller bra Grand Cru-nivån. Det finns inga fel, tätheten är bra men den fascinerar inte riktigt som den borde för sin nivå, alltså precis så som Jadots viner brukar vara.

Castello di Fonterutoli 1997

En del äldre Castello di Fonterutoli har visat upp en rätt trist mognadsstil med fadd frukt, obalanserade fat och väl mycket känsla av avslagen coca-cola. Trevligt nog är den här flaskan oväntat fräsch och pigg med intakt dov frukt och endast en lättare ton av kolanappar. En hel del fat med mycket mörk choklad, kaffebönor och vanilj. Det finns en del negativa aspekter med fathanteringen och mognadsutveckling för min personliga smak men det är bättre än väntat utan brunmurriga nyanser.

Tät komplex smak med fint djup, helt mogen med balanserad stramhet och friska syror. Lika gott att dricka som det är som till den vitlöksosande maten. Bra vin om man tycker om stilen, lite murrigare och inte riktigt lika snygg som Castello di Brolio blir vid samma ålder men väldigt gott. Om man inte har mina aversioner mot stilen så tycker man nog att det är lysande bra, som länken nedan.

Länk till bild och positivt intryck från The Winedoctor.

Selosse Blanc de Blanc 1992

En av mina få kvarvarande flaskor av Selosse köpt på den gamla goda tiden när Selosse var okänd och standardcuvéen kostade nån tjuga mer än Jeanmaire. Med dagens priser kommer jag inte köpa några fler Selosse, det är väldigt bra och personligt men om man jämför vad man kan få för bubbel för 660 kr som Initial kostar så framstår det som ett rätt dåligt val, för att inte tala om den här årgångscuvéen.

Vätskenivån är lite oroande men det är fortfarande bra tryck i flaskan. Doften visar upp en hel del mognad men det är inte murket eller trött på något sätt vilket jag var lite orolig för. Enormt karaktärsfull med Selosse (och bra Champagnes) alla kännetecken av sherrytoner, lite fat, hyacint, rostade nötter och citrusskal.

Tät tung smak med mycket personlighet, nötter, grapeskal, lätta oxidativa inslag med intakt bra syra och ingen som helst övermogen platt känsla. Ytterst bra bubbel som levererar över förväntan och inte följer mallarna men det slår inte t.ex. Comte 95 eller Goisses 82.
Det är mer som en mogen vit bourgogne med lite mousse än en normal Champagne. Bättre som matbubbel än en lätt fräsch apertif innan maten.

Fabius 2000

Fabius är en ren Syrah från Toscana av Ciacci Piccolomini d'Aragona.
Väldigt intensiv doft med tydliga fat, som en bra kombination mellan en Aussieshiraz fläskighet och ett italienskt vins stramhet. Örter, kött, läder, rostade fattoner och en blandning av röd och mörk frukt. Väldigt aromatiskt med fint djup.

Kompakt smak med mycket frukt, svamp, bitter choklad, fattoner och blommor. Kul och annorlunda vin i en tung och insmickrande stil. Sista flaskan tyvärr, kan nog utvecklas ytterligare. Ett vin jag kan tänka mig köpa igen.

Chateau Kirwan 1999

Kirwan 1999 visar en del mognad och har blivit av med sina irriterande gröna toner den led av som ung. Möjligtvis finns det kvar ett uns av gröna toner men de stör inte som tidigare. Det vinner på luftning någon timme.

Fruktigt och rätt kompakt i linje med Kirwans numera moderna stil, framförallt för en 1999'a. Plommon, grafit, choklad och ett ekfatstoner som påminner om nysplintad ved. Ett bra och gott vin som ger ungefär vad man väntar sig men inte lyfter till riktiga höjder, helt ok för sitt primörpris. Rätt modernt, drickfärdigt men kan ligga i flera år till.

Volnay 1:er Cru ”Les Chevrets” 2002 (Jean Boillot)

Jean Boillot gör bourgogneviner med ett rätt modernt fruktigt anslag. Dessa reades ut för några år sedan till ett bra pris.

Stor fläskig doft med fint djup som numera visar upp en del mognad med svamp och mossa. Fatkänslan är bra och den täta pinotfrukten mycket fin med en krämig komplex smak. Syran är burgundiskt bra vilket fräschar upp och ger vinet struktur. Möjligtvis är det lite väl strömlinjeformat för sin nivå, den där svårbeskrivna extra knorren saknas, men för priset kan man inte klaga. Okomplicerat gott och med flera år kvar framför sig, bra köp om man inte plockat på sig korkdefekta flaskor...

Sarget de Gruaud-Larose 2001 och Gruaud Larose 2001

Sarget de Gruaud-Larose 2001
Sarget 2001 har fått tveksamma betyg av andra, här och här. Då jag vill se hur mina flaskor ligger till så öppnar jag en parallellt med förstavinet av samma årgång.

Stum och rätt trist doft. Det påminner mer om en rätt enkel Sangiovese för en dryg hundring än ett nio år gammalt andravin från ett bra slott i bordeaux. Med luft blir det en aning bättre men blir aldrig något vidare kul, möjligtvis kan det hända något om minst fem år. Inte alls värda sitt pris på drygt 200 kr.

Gruaud Larose 2001
Det är stor skillnad på det här jämfört med andravinet som dricks samtidigt. Stor komplex doft med fin tät frukt och en hel del fat. Plommon, blommor, lakrits och ved. Smaken är ännu kärv och lite ung men det finns djup fin frukt och stor framtidspotential. Dock känns eken obalanserad och eftersmaken domineras alltför mycket av lite beska ektoner vilket är synd på ett så bra vin. Minst fem år till behövs för det här vinet och förhoppningsvis assimileras eken bättre om några år.
Inget av vinerna höll riktigt måttet även om förstavinet nog kan bli bra med ytterligare lagring. Lättare år som 92 och 93 toppade runt 15 års ålder så mer tålamod krävs.

Il Blu 2002

Tio veckors semester i vinfattiga länder sätter sina spår, alltså avsaknaden av spår, på bloggen. Tre viner på tio veckor är nog personligt rekord efter min tjugoårsdag, i negativ bemärkelse. De tre vinerna jag ramlade över är också bland de tre sämsta jag provat under året, men uddastämpeln går inte att klaga på.

Väl hemma var det första vinet en gammal favorit, Merlotbaserade Brancaia Il Blu från 2002.

Il Blu 2002

Det är slutet och lite stumt i början men öppnar upp sig efter någon halvtimme. Fruktigt och komplext med toner av mörkt kakaopulver, ved, kokos, bittra körsbär, lakrits och rostade kaffebönor. Merlot gör sig som alltid väldigt bra i Toscana.

Från att ha varit slutet och lite småtrist öppnar det upp sig och blir fläskigt och väldigt fruktigt efter någon timme. Väldigt gott i en direkt och lättgillad stil. Det är bra läge att dricka dessa nu men de håller några år till, utvecklingen har gått snabbt sen senast.

Vedré 2007

Vedré kommer från Jumilla. Förutom deras lokala druva Monastrell finns det 25% Syrah och 25% Tempranillo. Det här är ett spanskt vin helt rätt i tiden, druvblandningen, flaskdesignen och den moderna vinifieringen. Undrar om namnet anspelar på det franska namnet på Monastrell, Mourvedre?

Rätt stor doft med dov tät frukt. Smultron, fat, örter, kaffe, aningens stenigt rökig känsla och lite kött. Intressant och bra doft som öppnar upp sig mer efter någon timme.

Smaken är tät och fint blommig med fin rödbärig frukt, kaffe, örter och citrus. Balanserat och gott med bra syror och fräscha citrustoner som håller det hela uppe. På något konstigt sätt har jag helt missat det här tills nu men kommer nog köpa fler flaskor i framtiden.

La Mondotte 1997

Än en gång är det bland de bättre moderna Bordeauxviner jag provat. Underbar blommig aromtisk komplexitet med mängder av karaktär som drar mot en bra Grand Cru-Bourgogne. Rost, lera, choklad, blommor, tryffel, kaffe, fat, lakrits, mörk tät frukt, vildhallon, läder, jord etc. Det här är ett vin man kan dofta på hur länge som helst, varje gång förändras vinet. Fantastiskt bra.

Smaken är medelfyllig med fräsch mineralig känsla, ved, choklad, viol, lera och vildhallon. Långt och enormt komplext. Nu har det nått en alldeles lagom mognadsplatå och kommer nog inte vidareutvecklas så värst mycket mer även om det kommer hålla i många år till.