Il Blu 2002

Tio veckors semester i vinfattiga länder sätter sina spår, alltså avsaknaden av spår, på bloggen. Tre viner på tio veckor är nog personligt rekord efter min tjugoårsdag, i negativ bemärkelse. De tre vinerna jag ramlade över är också bland de tre sämsta jag provat under året, men uddastämpeln går inte att klaga på.

Väl hemma var det första vinet en gammal favorit, Merlotbaserade Brancaia Il Blu från 2002.

Il Blu 2002

Det är slutet och lite stumt i början men öppnar upp sig efter någon halvtimme. Fruktigt och komplext med toner av mörkt kakaopulver, ved, kokos, bittra körsbär, lakrits och rostade kaffebönor. Merlot gör sig som alltid väldigt bra i Toscana.

Från att ha varit slutet och lite småtrist öppnar det upp sig och blir fläskigt och väldigt fruktigt efter någon timme. Väldigt gott i en direkt och lättgillad stil. Det är bra läge att dricka dessa nu men de håller några år till, utvecklingen har gått snabbt sen senast.