Chateau Cantelys Blanc 2002

För att påminna mig själv om hur bra en vit Bordeaux kan och ska vara öppnar jag en flaska Cantelys 2002, Limbourg 2005 för någon månad sedan höll inte måttet. Cantelys är gjort av hälften vardera av Semillon och Sauvignon Blanc. Sedan familjen bakom Smith-Haut-Lafite köpte egendomen har utvecklingen gått starkt framåt och jag skulle inte bli förvånad om priset på det här sällsynt prisvärda vinet kommer att stiga en hel del i framtiden.

Det här är riktigt, riktigt bra. Sällsynt komplexitet med tyngd och fetma från Semillondruvorna och fräschör från Sauvignon Blancdruvorna. Vit bordeaux i sitt prydno med lagom mycket fatton. Lagom moget och utvecklat, helt intakt utan bokna nyanser. Doft av gula plommon, mogna gula päron, bivax, krusbär, ylle, honung, citrusskal, grönt te och kamomill. Så snygg, så intressant och precis min typ av vin.

Smaken är minst lika bra med koncentrerad, nästintill oljig känsla, det ger nästan en del skiffervibbar. Smaken är tät men samtidigt fräsch, aromerna speglar doften väldigt bra. Den har nog nått sin topp nu enligt mig och jag kommer nog dricka upp resterande flaskor i väntan på årgång 2004 vilka är minst lika bra. Yummy! Limbourg 2005 för ett tag sedan kändes betydligt äldre än den här.

Vosne-Romanée 1996 (Jadot) och Gevrey-Chambertin ” Les Jeunes Rois” 2002 (Geantet-Pansiot)

Vosne-Romanée 1996 (Jadot)
Det här är en bourgogne i klassisk stil med syrliga röda bär, lite gräs, rätt mycket mineralkänsla som drar mot kalk. Jag har inte druckit det här vin tidigare men tror att det nog skulle upplevts rätt obalanserat om det dracks tidigare. Nu har mognaden gjort det trevligt mjukt med fina lädertoner, kaffe, torkade sviskon och lite svamp. Komplex och friskt med bra komplexitet även om det inte lyfter till de riktiga höjderna. Det känns som om vi plockade det vid precis rätt tidpunkt.

Smaken är frisk med mycket citrustoner, gräs, syrliga röda bär, bitter choklad, lite som att tugga på en krita blandat med rönnbär och hallonkärnor. Lagom med ved. Bra och kul men tyvärr så måste man ju upp en bra bit högre för att få riktig toppkvalitet på röd Bourgogne.


Gevrey-Chambertin ” Les Jeunes Rois” 2002 (Geantet-Pansiot)
Efter Marsannay-vinet av Geantet-Pansiot som visade sig så bra öppnar jag en Gevrey-Chambertin av samma producent till ankbröst. Det här vinet har även det en rätt modern touch med söta röda bär, mjölkchoklad, läder, pomerans, utvecklade nyanser av svamp, mossa och kryddor.

Smaken är sötfruktig utan att bli kladdig, mängder av söta röda bär, mjölkchoklad, syran är högre än i Marsannayvinet men har börjat lägga sig en del, det här vinet kommer tjäna på ytterligare några års lagring även om tanninerna redan milda. Ännu ett mycket bra vin men med tanke på att det här vinet faktiskt kostar en del så känns det inte alls lika prisvärt som Marsannayvinet var. De 25-30 liter svamp jag hittade på några timmar skymtar i bakgrunden.

Marsannay ”Champs Perdrix” 2004 (Geantet-Pansiot)

Geantet-Pansiot äger 0,78 hektar i lieu-dit området Champs Perdrix vilket ligger i den södra delen av Marsannay och anses vara bland de bästa områdena inom appellationen. Druvorna handplockas, avstjälkas helt och får mogna på 30% nya ekfat, ingen filtrering.

Marsannay ligger längst norrut i Côte de Nuits och dras ofta med en kartig känsla, framförallt från lite svalare år, även från bra producenter som Bruno Clair. Med i det i åtanke är det här vinet extra imponerande för ett vin på villagenivå.

En direkt, djup och fint parfymerad Pinotdoft slår emot en helt utan kartiga gräsnyanser. Mogna söta röda bär blandas med utvecklade aromer av svamp, läder, mossa, blommor, sötlakrits, kaffe och mjölkchoklad. Klassisk doft med tät fin frukt samtidigt som den inte känns övergjord på något sätt. Klart bättre än dess modesta appellationsbeteckning indikerar.

Det ligger längst söderut, endast någon halvmil ifrån Gevrey-Chambertin, och hade jag provat det här blint hade mina tankar nog gått mer åt det hållet än det enklare Marsannay. Jordmånen är dessutom fossilerade ostronskal liksom i många Grand- Cru-områden, mycket bra förutsättningar.

Smaken är mjuk och komplex i klassiskt snitt med smultron, vildhallon, kryddor, svamp, choklad och lite kaffe. Milda tanniner och rätt låg syra gör den helt tillgänglig och lättdrucken. Okomplicerat god som en välgjord mogen amerikansk Pinot fast samtidigt genuint burgundisk utan deras höga alkohol eller syltiga känsla. Det är möjligtvis det som visar att den kommer från ett lite lägre aktat område, avsaknaden av motstånd, den är trots sin ringa ålder perfekt mogen och bör nog inte lagras.

Men vad gör det, i sin prisklass (ca 235 kr) finns det inga andra röda Bourgogneviner jag kan komma på som slår den. Tollot-Beauts viner tillexempel på samma prisnivå har inte en chans. Geantet-Pansiots viner har givit mersmak, till helgen blir det en av deras Gevrey-Chambertin till anka och nyplockad skogssvamp.

Hermitage ”Marquise de la Tourette” 1996 vs Hermitage ”Monnier de la Sizeranne” 1994

Hermitage ”Marquise de la Tourette” 1996
Det här vinet provade jag senast i mars 2005. Då var den helt inne i sin tunnelfas och var mest snipig med obalanserad syra och minimalt med fruktaromer.

Nu har äntligen tagit sig ur den fasen och har uppnått en trevlig mognad. Har fått lite kött på benen med stor aromatisk doft av lite syrliga röda bär, chark, citrus, rökiga stentoner och brända örter. Mycket rönnbär, hallon och lite korint.
Smaken är frisk med bra tyngd, lång och smakrik med röda syrliga bär i urtypisk Syrahstil. Komplext och bra men jag tror att några år till kommer göra susen. Den var helt klart bättre än Chapoutiers dito från 1994.

Hermitage ”Monnier de la Sizeranne” 1994
Det här vinet har alltid varit en besvikelse, stum och ointressant så jag har sparat sista flaskan tills den bara måste vara ute ur sin mognadstunnel.

Det tar några minuter innan den visar upp sig och det är helt klart den bästa flaskan hittills. En tät krämig doft med ekfat, röd frukt, kaffe och lite mörk bitter choklad, gräs och ett uns köttig rökighet. Den har dock inte närmelsevis den stora aromatiska anslaget som Delas Hermitage visar upp. Den är fortfarande rätt stum och skulle vara svår att plocka som en Hermitage om den dracks blint.

Smaken har en skön tät känsla med lite vedig smörkolakänsla. Plommon, rönnbär och hallon dyker upp men den saknar riktigt djup. Bäst hittills av mina flaskor men en Hermitage ska vara mycket bättre än så här.

Maritávora 2006

På grund av en liten semester på iberiska halvön då jag marinerat mig själv i Albarino har det blivit ett längre uppehåll av inlägg. Men nu ska jag försöka få tillbaka lite kontinuitet. Först ett vin från nyss nämnda halvö.

Maritatávora 2006
Det här vinet prissänktes nyligen från sitt helt ok pris på 199 till 139 kr vilket gör det till ett superfynd enligt mig. Bättre vitt vin än så här går inte att få från Douro-dalen. Inhemska druvor som Viosinho, Códega do Larinho och Rabigato odlade i en ”field-blend” på över 100 år gamla stockar är råmaterialet. Fantastiskt att det finns den här typen av vin. Produktionen är extremt liten på 2400 flaskor.

Av detta har de gjort ett modernt vin av uråldriga stockar i en minst sagt intressant stil med tät frukt, bakelit, stenfrukt, en hel del ek som gärna hade fått tonats ned enligt mig (nya franska fat enligt deras hemsida). Känns som sent skördad med tung fet frukt, ekfat, jästa brödaromer dyker upp och en del citrusskal.

Smaken är tät med lite oljig känsla, ekfaten kommer fram igen, plommon, gul frukt och rågummitoner kommer fram. Mycket bra och intressant vin som står ut över det vanliga med sin egensinniga karaktär. Just nu en personlig favorit, mycket bra!

Radici Taurasi Riserva 1999 (Mastroberardino)

Den här flaskan är ännu bättre än den förra med helt intakt frukt. Den örtiga och lite vediga plommonfrukten blandas fint med mer tertiära aromer som läder, stall, tegel och jord, det finns även balsamvinäger, teblad, nejlika och andra kryddor.

Smaken är av typiskt snitt med frisk syra, körsbär, bittermandel, bra fruktighet av plommon, slånbär och kaffe. Den förra flaskan hade aningens uttorkade drag medans den här är helt intakt med perfekt mognad och en fin komplex mjuk fruktighet. Riktigt, riktigt bra.

Pinot Noir Reserve 2005 (Yering Station)

Yering Station gör Pinot Noirviner som tilltalar mig mycket med bra syra, de är aldrig sötfruktiga eller överekade. Vinmakaren Tom Carson har arbetat i Bourgogne och hans kallklimatsviner har en väldigt burgundisk känsla. 12 månader på franska ekfat, rostningsgrad eller hur stor del som var nya framgår inte. Det här är deras främsta Pinotbuteljering, släpptes visst på systembolaget för ett par år sedan.

Jag öppnar den utan att fundera så mycket, stoppar ner näsan och vaknar abrupt till. Jösses vad bra det här är. Underbar komplexitet, fin tät Pinotfrukt i många lager. Sandelträ, mossa, blommor, vildhallon och en lagom dos ek träffar alldeles rätt i min Pinothjärna.

Smaken är fräsch och lagom stram, balanserad frisk syra, burgundisk som sagt. Djup fin frukt av söta röda bär, choklad, pomerans, kanel etc. Den superrena raka pinotfrukten skyddas klokt nog av skruvkapsyl, den här typen av vin tjänar på det.

Så långt ifrån den generella bilden av Australien man kan komma.

Havens Bourriquot 2004

Det här är Havens premiumvin av huvudsakligen Cabernet Franc, rätt ovanligt för att vara Napa. Den uppenbara förebilden är Cheval Blanc. Förutom 70 % CF är resten Merlot.

Doften är fruktig men inte så sötfruktig som många andra Napaviner, det här har en rätt återhållen stil för sitt ursprung. Örter och mörka bär som slånbär blandas med pomerans, plommon, en del ekfat, mynta, tobak och choklad. De vegetabiliska CF-tonerna tar inte överhanden utan ligger mest bakom som en krydda. Det är verkligen en nyansrik och intressant doft som blir allt bättre med luftning.

Smaken är smakrik men fräsch med örtig plommonfrukt, körsbär, slånbär, kaffe och citrusskal. Det är en mycket komplex smak med intressant palett och bra längd. Visst är anslaget lite amerikanskt men den känns inte påträngande sötfruktig.

Det här är ett sånt vin man hittar någonting nytt i varje gång man stoppar ner näsan i glaset. Mycket bra och än en gång tycker jag att det är ett av de mer intressanta vinerna från USA på marknaden. Andra har provat för ett tag sedan med lika gott resultat. Jag tror det här vinet har framtiden för sig så jag lägger ner några flaskor, ett av ytterst få viner från USA jag köpt på mig.

Polish Hill 2003

Polish Hill är den vingårdsbetecknade Riesling av Grosset som anses vara deras bästa buteljering. Clare Valley är ett av de främsta områdena i Australien för Riesling, dess svala klimat lämpar sig ypperligt för den här typen av vin.

Med sex år på nacken har vinet utvecklats en hel del. Mycket skiffer, gummi och sten dominerar doften. Supertypisk Riesling som också ger lime, grape, gråpäron, en del mogen gul frukt, rött äpple, ingefära och krusbär. Mycket komplex och bra.

Smaken är rejält frisk med mycket citrus, stenig mineralitet, rabarber, krusbär och grönt te. Den har ingen druvig fetma kvar utan känns mest frisk och stenig så jag tror inte de inte kommer bli bättre med ytterligare lagring. Kvarvarande flaskor kommer drickas upp inom ett par år, möjligen kan det vara kul att spara en flaska extra länge för att se vad som händer. Fick 92 poäng av WS när det begav sig.

Osar 1999

Det här är Masi's projekt då de började använda den uråldriga och nästan utdöda druvan Oseleta. Består endast av Oseleta och lär därmed vara det enda vin gjort uteslutande av den druvan. Druvorna får hänga kvar på stockarna långt efter normal skörd, alltså gjort enligt passerillagemetoden vilket är en egenskap som Oseleta visst klarar av ovanligt bra. Det driver givetvis upp upp mognaden rejält, samt alkoholen. Sedan lagras det två år på hårt rostade fat. Låter det som min typ av vin, nja.

Det är det inte heller. Doften har mycket russinkänsla, fat och känns rätt kloggigt i största allmänhet. Smaken är även den tät och kompakt med vedig torr smak, den saknar fräschör. Helt utjäst dock så det finns ingen störande restsötma som i så många Amaroneviner, det är bra. Körsbär, russin, fikon, mörk choklad och mer vediga nyanser kommer fram. Inte ett dåligt vin men i en stil som inte tilltalar mig alls.