Radici Taurasi Riserva 1999 (Mastroberardino)

Den här flaskan är ännu bättre än den förra med helt intakt frukt. Den örtiga och lite vediga plommonfrukten blandas fint med mer tertiära aromer som läder, stall, tegel och jord, det finns även balsamvinäger, teblad, nejlika och andra kryddor.

Smaken är av typiskt snitt med frisk syra, körsbär, bittermandel, bra fruktighet av plommon, slånbär och kaffe. Den förra flaskan hade aningens uttorkade drag medans den här är helt intakt med perfekt mognad och en fin komplex mjuk fruktighet. Riktigt, riktigt bra.

Pinot Noir Reserve 2005 (Yering Station)

Yering Station gör Pinot Noirviner som tilltalar mig mycket med bra syra, de är aldrig sötfruktiga eller överekade. Vinmakaren Tom Carson har arbetat i Bourgogne och hans kallklimatsviner har en väldigt burgundisk känsla. 12 månader på franska ekfat, rostningsgrad eller hur stor del som var nya framgår inte. Det här är deras främsta Pinotbuteljering, släpptes visst på systembolaget för ett par år sedan.

Jag öppnar den utan att fundera så mycket, stoppar ner näsan och vaknar abrupt till. Jösses vad bra det här är. Underbar komplexitet, fin tät Pinotfrukt i många lager. Sandelträ, mossa, blommor, vildhallon och en lagom dos ek träffar alldeles rätt i min Pinothjärna.

Smaken är fräsch och lagom stram, balanserad frisk syra, burgundisk som sagt. Djup fin frukt av söta röda bär, choklad, pomerans, kanel etc. Den superrena raka pinotfrukten skyddas klokt nog av skruvkapsyl, den här typen av vin tjänar på det.

Så långt ifrån den generella bilden av Australien man kan komma.

Havens Bourriquot 2004

Det här är Havens premiumvin av huvudsakligen Cabernet Franc, rätt ovanligt för att vara Napa. Den uppenbara förebilden är Cheval Blanc. Förutom 70 % CF är resten Merlot.

Doften är fruktig men inte så sötfruktig som många andra Napaviner, det här har en rätt återhållen stil för sitt ursprung. Örter och mörka bär som slånbär blandas med pomerans, plommon, en del ekfat, mynta, tobak och choklad. De vegetabiliska CF-tonerna tar inte överhanden utan ligger mest bakom som en krydda. Det är verkligen en nyansrik och intressant doft som blir allt bättre med luftning.

Smaken är smakrik men fräsch med örtig plommonfrukt, körsbär, slånbär, kaffe och citrusskal. Det är en mycket komplex smak med intressant palett och bra längd. Visst är anslaget lite amerikanskt men den känns inte påträngande sötfruktig.

Det här är ett sånt vin man hittar någonting nytt i varje gång man stoppar ner näsan i glaset. Mycket bra och än en gång tycker jag att det är ett av de mer intressanta vinerna från USA på marknaden. Andra har provat för ett tag sedan med lika gott resultat. Jag tror det här vinet har framtiden för sig så jag lägger ner några flaskor, ett av ytterst få viner från USA jag köpt på mig.

Polish Hill 2003

Polish Hill är den vingårdsbetecknade Riesling av Grosset som anses vara deras bästa buteljering. Clare Valley är ett av de främsta områdena i Australien för Riesling, dess svala klimat lämpar sig ypperligt för den här typen av vin.

Med sex år på nacken har vinet utvecklats en hel del. Mycket skiffer, gummi och sten dominerar doften. Supertypisk Riesling som också ger lime, grape, gråpäron, en del mogen gul frukt, rött äpple, ingefära och krusbär. Mycket komplex och bra.

Smaken är rejält frisk med mycket citrus, stenig mineralitet, rabarber, krusbär och grönt te. Den har ingen druvig fetma kvar utan känns mest frisk och stenig så jag tror inte de inte kommer bli bättre med ytterligare lagring. Kvarvarande flaskor kommer drickas upp inom ett par år, möjligen kan det vara kul att spara en flaska extra länge för att se vad som händer. Fick 92 poäng av WS när det begav sig.

Osar 1999

Det här är Masi's projekt då de började använda den uråldriga och nästan utdöda druvan Oseleta. Består endast av Oseleta och lär därmed vara det enda vin gjort uteslutande av den druvan. Druvorna får hänga kvar på stockarna långt efter normal skörd, alltså gjort enligt passerillagemetoden vilket är en egenskap som Oseleta visst klarar av ovanligt bra. Det driver givetvis upp upp mognaden rejält, samt alkoholen. Sedan lagras det två år på hårt rostade fat. Låter det som min typ av vin, nja.

Det är det inte heller. Doften har mycket russinkänsla, fat och känns rätt kloggigt i största allmänhet. Smaken är även den tät och kompakt med vedig torr smak, den saknar fräschör. Helt utjäst dock så det finns ingen störande restsötma som i så många Amaroneviner, det är bra. Körsbär, russin, fikon, mörk choklad och mer vediga nyanser kommer fram. Inte ett dåligt vin men i en stil som inte tilltalar mig alls.

Castello di Brolio 1999

99'orna från Toscana tycker jag har börjat bli mogna så jag såg fram emot att prova den här igen.



Färgen avslöjar inte så mycket mognad men doften har en del utveckling med colanappar, lite svamp och läder. De typiska kärniga lite brända nyanserna finns också samt rostat kaffe, mörk bitter choklad, en hel del vediga ekfatstoner och vanilj.
Smaken är mjuk, ekig, dov frukt som plommon blandat med körsbär, kaffe, mörk choklad och vanilj. Det har inte det riktiga klippet eller fräschören som jag mindes den. Bra men inte så bra som den borde vara. Den fick rätt klart stryk av en, billigare, Brunello från 2001 bredvid.
　

Chateau Rieussec 1998

Det här vinet släpptes på SB för några år sedan för 199 kr för en en halvflaska, bra pris. Vinet består huvudsakligen av Semillon 90 % samt 7 % Sauvignon Blanc och 3 % Muscadelle.

Vinet är nu helt moget med fin djup gyllengul färg. Doften är tät med mängder av saffran, torkad tropisk frukt, lim, honung och apelsinskal.
Smaken är mycket tät med utvecklade honungstoner, tropisk frukt, mycket saffranstoner samt ingefära, grönt te och citrusmarmelad. Mycket komplex, tät och simmig. Den är så utvecklad att syran har lagt sig en hel del och kvarvarande flaskor bör nog drickas upp inom några år. Med tanke på att det här ses som ett mellanår är det riktigt imponerande. Yummy!

Les Calcinaires 2008

Det här är Domaine Gauby’s enklaste vin gjort på 50 % Muscat, 30 % Chardonnay och 20 % Maccabeu. Ingen ek.

En blommigt fruktig doft i Muscattypisk stil är det första jag tänker på. Bakom den finns en fint mineralig ton och en del mer feta nyanser. Gröna äpplen, gula plommon, sten, grönt te, apelsin och anisfrön är inslag i doften. Ett vin i en frisk och fruktig stil med bra mineralkänsla.
Lång och smakrik, ett riktigt sommarvin. Inget stort vin på något sätt men friskt och oväntat mineraligt för sitt ursprung. Riktigt bra.

Saturne 2006

Olivier Pithon är en vinmakare helt rätt i tiden. Han är Domaine Gauby’s adept och lyckades med hans hjälp hitta förstaklassig vinmark i Calce nere i Roussillon. Druvorna är Grenache, Carignan och Syrah från 60-åriga stockar. Importören Wine Trade är en relativt ny aktör på markanden som vänder sig främst till restauranger som söker den här typen av nytänkande viner. Liksom Gauby är han inte bara ekologisk utan följer även biodynamiska läror. Resultatet är mycket bra men jag hade föredragit att han svavlade vinerna innan buteljering, det skulle göra vinerna lite renare och de skulle även tåla lagring vilket är tveksamt om det här kommer att göra (se bara på Barrals viner vilka är i samma stil). Han är för övrigt bror till Jo Pithon, duktig vinmakare i Loire.
Mycket fruktigt vin med både moderna och bonniga drag. En kärnig fruktighet som drar åt hallonkärnor blandas med stall, läder och lite balsamiska nyanser. Det finns även en sötfruktig känsla som ger vinet en lite modern touch. Kött, örter och gummi visar sig också.

Mycket personligt och karaktärsfullt i en stil som borde tilltala vindrickare som tycker om Barrals viner. Det här känns dock lite renare och inte riktigt lika extremt. På grund av att Olivier Pithon liksom Barral följer biodynamikens vidskepliga läror så är det nog som sagt inte någon idé att spara ett sånt här vin mer än ett par år då de kan falla ihop oväntat snabbt. Mycket kul och välgjort vin.

Taberner 2005

Vilken käftsmäll det här vinet ger. En supertung doft av kött, ekfat, kaffe, vildhallon, mjölkchoklad och extremt täta fruktaromer slår emot en. Allt annat än subtilt.

Undrar vad restsötman är i det här vinet? Att dricka det här på fri hand är gott men matvin är det då inte. Ett absurt vin på alla sätt men samtidigt enormt komplext. Ren Syrah från Cadiz i södra Spanien och extremt på alla tänkbara sätt, de ska ha tonat ned fruktintensiteten i de senare årgångarna men det lär fortfarande vara en fruktbomb.
Kompakt smak med tung fet frukt packat med rostat kaffe, choklad, ekfat, vanilj, rönnbär, tegel och pomerans. Som ackompanjemang till ost istället för port är det nog perfekt men annars känns det inte så lite överdrivet. Extra allt! Tidigare då det var yngre upplevde jag det som mer balanserat, nu med mer utveckling och lägre syra blir det väl mycket av det goda.

Höga poäng av diverse amerikanska recensenter, men vad säger det, mer om dem än om vinet, fast ändå inte på något sätt. En upplevelse är det i alla fall. Jag skulle kunna servera det här till väl valda bekanta som förmodligen skulle hävda att det är det bästa vin de någonsin druckit men jag är inte en av dem. Men kul är det, ambivalent upplevelse.