Toppkvalitet på doften med superfina lätt jästiga mineraltoner, bröd, tät mogen gul frukt som är alldeles lagom insmickrande med mycket nougat och nötter. Förra gången tyckte jag att det hade Ruinarts udda drag av rågummi, det känner jag inte den här gången. Nu känns det mer ”normalt”.
Smaken är krämigt tät utan att kännas tillrättalagd. Superfin komplex frukt med kaffe, choklad, blommor och lagom rostade toner. Bra syror och långt mineraligt avslut. Det är förvånansvärt moget och tillgängligt för ålder och årgång men det kommer nog bli ännu bättre i flera år.
Att det här kostar lika mycket (349 kr) som andra stora kvalitetsproducenters standardbuteljeringar verkar helt koko men det är bara att tacka och köpa ännu fler flaskor innan det rättas till. Bästa champagneköpet i vanliga sortimentet just nu enligt mig.
Finca Dofí har jag haft en del onda aningar om, jag var inte så nöjd förra gången jag provade det. Det är sällan det känns som dyr Priorat motiverar sitt pris, det blir ofta mest kompakt och lite ointressant.
Nu överraskar den och är oväntat snygg med bra balans och väldigt komplex frukt med en del tobak, rost, vildhallon, nötter, rostade örter och fat. Det verkar faktiskt som det här viner tjänar på längre lagring.
Gott och bra till maten. Att den dricks bredvid vinet nedan hjälper säkert, allt känns fräscht och balanserat bredvid Tenuta Belguardo 2003. Kamerabatterierna dog lagom tills det var dennas tur så bilden är ”lånad”.
Att försöka dricka Tenuta Belguardo 2003 är som att dricka ett avkok av bränt trä, helt rubbat vin utan tillstymmelse av balans eller djup. Det finns ingen som helst ”stuffing” i det här som kan stå upp mot den brända träkänslan. Ett av de sämsta spontanköp jag gjort. Tycker man extremt hårt rostade ekfat är det godaste som finns kan man ju köpa på sig några av flaskorna 2007 som släpps imorgon, jag kommer inte göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar