tisdag, september 29, 2009

Hermitage ”Marquise de la Tourette” 1996 vs Hermitage ”Monnier de la Sizeranne” 1994

Hermitage ”Marquise de la Tourette” 1996
Det här vinet provade jag senast i mars 2005. Då var den helt inne i sin tunnelfas och var mest snipig med obalanserad syra och minimalt med fruktaromer.

Nu har äntligen tagit sig ur den fasen och har uppnått en trevlig mognad. Har fått lite kött på benen med stor aromatisk doft av lite syrliga röda bär, chark, citrus, rökiga stentoner och brända örter. Mycket rönnbär, hallon och lite korint.
Smaken är frisk med bra tyngd, lång och smakrik med röda syrliga bär i urtypisk Syrahstil. Komplext och bra men jag tror att några år till kommer göra susen. Den var helt klart bättre än Chapoutiers dito från 1994.

Hermitage ”Monnier de la Sizeranne” 1994
Det här vinet har alltid varit en besvikelse, stum och ointressant så jag har sparat sista flaskan tills den bara måste vara ute ur sin mognadstunnel.

Det tar några minuter innan den visar upp sig och det är helt klart den bästa flaskan hittills. En tät krämig doft med ekfat, röd frukt, kaffe och lite mörk bitter choklad, gräs och ett uns köttig rökighet. Den har dock inte närmelsevis den stora aromatiska anslaget som Delas Hermitage visar upp. Den är fortfarande rätt stum och skulle vara svår att plocka som en Hermitage om den dracks blint.

Smaken har en skön tät känsla med lite vedig smörkolakänsla. Plommon, rönnbär och hallon dyker upp men den saknar riktigt djup. Bäst hittills av mina flaskor men en Hermitage ska vara mycket bättre än så här.

söndag, september 27, 2009

Maritávora 2006

På grund av en liten semester på iberiska halvön då jag marinerat mig själv i Albarino har det blivit ett längre uppehåll av inlägg. Men nu ska jag försöka få tillbaka lite kontinuitet. Först ett vin från nyss nämnda halvö.

Maritatávora 2006
Det här vinet prissänktes nyligen från sitt helt ok pris på 199 till 139 kr vilket gör det till ett superfynd enligt mig. Bättre vitt vin än så här går inte att få från Douro-dalen. Inhemska druvor som Viosinho, Códega do Larinho och Rabigato odlade i en ”field-blend” på över 100 år gamla stockar är råmaterialet. Fantastiskt att det finns den här typen av vin. Produktionen är extremt liten på 2400 flaskor.

Av detta har de gjort ett modernt vin av uråldriga stockar i en minst sagt intressant stil med tät frukt, bakelit, stenfrukt, en hel del ek som gärna hade fått tonats ned enligt mig (nya franska fat enligt deras hemsida). Känns som sent skördad med tung fet frukt, ekfat, jästa brödaromer dyker upp och en del citrusskal.

Smaken är tät med lite oljig känsla, ekfaten kommer fram igen, plommon, gul frukt och rågummitoner kommer fram. Mycket bra och intressant vin som står ut över det vanliga med sin egensinniga karaktär. Just nu en personlig favorit, mycket bra!

fredag, september 11, 2009

Radici Taurasi Riserva 1999 (Mastroberardino)


Den här flaskan är ännu bättre än den förra med helt intakt frukt. Den örtiga och lite vediga plommonfrukten blandas fint med mer tertiära aromer som läder, stall, tegel och jord, det finns även balsamvinäger, teblad, nejlika och andra kryddor.

Smaken är av typiskt snitt med frisk syra, körsbär, bittermandel, bra fruktighet av plommon, slånbär och kaffe. Den förra flaskan hade aningens uttorkade drag medans den här är helt intakt med perfekt mognad och en fin komplex mjuk fruktighet. Riktigt, riktigt bra.

torsdag, september 10, 2009

Pinot Noir Reserve 2005 (Yering Station)

Yering Station gör Pinot Noirviner som tilltalar mig mycket med bra syra, de är aldrig sötfruktiga eller överekade. Vinmakaren Tom Carson har arbetat i Bourgogne och hans kallklimatsviner har en väldigt burgundisk känsla. 12 månader på franska ekfat, rostningsgrad eller hur stor del som var nya framgår inte. Det här är deras främsta Pinotbuteljering, släpptes visst på systembolaget för ett par år sedan.

Jag öppnar den utan att fundera så mycket, stoppar ner näsan och vaknar abrupt till. Jösses vad bra det här är. Underbar komplexitet, fin tät Pinotfrukt i många lager. Sandelträ, mossa, blommor, vildhallon och en lagom dos ek träffar alldeles rätt i min Pinothjärna.

Smaken är fräsch och lagom stram, balanserad frisk syra, burgundisk som sagt. Djup fin frukt av söta röda bär, choklad, pomerans, kanel etc. Den superrena raka pinotfrukten skyddas klokt nog av skruvkapsyl, den här typen av vin tjänar på det.

Så långt ifrån den generella bilden av Australien man kan komma.

söndag, september 06, 2009

Havens Bourriquot 2004

Det här är Havens premiumvin av huvudsakligen Cabernet Franc, rätt ovanligt för att vara Napa. Den uppenbara förebilden är Cheval Blanc. Förutom 70 % CF är resten Merlot.

Doften är fruktig men inte så sötfruktig som många andra Napaviner, det här har en rätt återhållen stil för sitt ursprung. Örter och mörka bär som slånbär blandas med pomerans, plommon, en del ekfat, mynta, tobak och choklad. De vegetabiliska CF-tonerna tar inte överhanden utan ligger mest bakom som en krydda. Det är verkligen en nyansrik och intressant doft som blir allt bättre med luftning.

Smaken är smakrik men fräsch med örtig plommonfrukt, körsbär, slånbär, kaffe och citrusskal. Det är en mycket komplex smak med intressant palett och bra längd. Visst är anslaget lite amerikanskt men den känns inte påträngande sötfruktig.

Det här är ett sånt vin man hittar någonting nytt i varje gång man stoppar ner näsan i glaset. Mycket bra och än en gång tycker jag att det är ett av de mer intressanta vinerna från USA på marknaden. Andra har provat för ett tag sedan med lika gott resultat. Jag tror det här vinet har framtiden för sig så jag lägger ner några flaskor, ett av ytterst få viner från USA jag köpt på mig.

Polish Hill 2003

Polish Hill är den vingårdsbetecknade Riesling av Grosset som anses vara deras bästa buteljering. Clare Valley är ett av de främsta områdena i Australien för Riesling, dess svala klimat lämpar sig ypperligt för den här typen av vin.

Med sex år på nacken har vinet utvecklats en hel del. Mycket skiffer, gummi och sten dominerar doften. Supertypisk Riesling som också ger lime, grape, gråpäron, en del mogen gul frukt, rött äpple, ingefära och krusbär. Mycket komplex och bra.

Smaken är rejält frisk med mycket citrus, stenig mineralitet, rabarber, krusbär och grönt te. Den har ingen druvig fetma kvar utan känns mest frisk och stenig så jag tror inte de inte kommer bli bättre med ytterligare lagring. Kvarvarande flaskor kommer drickas upp inom ett par år, möjligen kan det vara kul att spara en flaska extra länge för att se vad som händer. Fick 92 poäng av WS när det begav sig.

lördag, september 05, 2009

Osar 1999

Det här är Masi's projekt då de började använda den uråldriga och nästan utdöda druvan Oseleta. Består endast av Oseleta och lär därmed vara det enda vin gjort uteslutande av den druvan. Druvorna får hänga kvar på stockarna långt efter normal skörd, alltså gjort enligt passerillagemetoden vilket är en egenskap som Oseleta visst klarar av ovanligt bra. Det driver givetvis upp upp mognaden rejält, samt alkoholen. Sedan lagras det två år på hårt rostade fat. Låter det som min typ av vin, nja.

Det är det inte heller. Doften har mycket russinkänsla, fat och känns rätt kloggigt i största allmänhet. Smaken är även den tät och kompakt med vedig torr smak, den saknar fräschör. Helt utjäst dock så det finns ingen störande restsötma som i så många Amaroneviner, det är bra. Körsbär, russin, fikon, mörk choklad och mer vediga nyanser kommer fram. Inte ett dåligt vin men i en stil som inte tilltalar mig alls.

tisdag, september 01, 2009

Castello di Brolio 1999

99'orna från Toscana tycker jag har börjat bli mogna så jag såg fram emot att prova den här igen.



Färgen avslöjar inte så mycket mognad men doften har en del utveckling med colanappar, lite svamp och läder. De typiska kärniga lite brända nyanserna finns också samt rostat kaffe, mörk bitter choklad, en hel del vediga ekfatstoner och vanilj.
Smaken är mjuk, ekig, dov frukt som plommon blandat med körsbär, kaffe, mörk choklad och vanilj. Det har inte det riktiga klippet eller fräschören som jag mindes den. Bra men inte så bra som den borde vara. Den fick rätt klart stryk av en, billigare, Brunello från 2001 bredvid.
 

Chateau Rieussec 1998

Det här vinet släpptes på SB för några år sedan för 199 kr för en en halvflaska, bra pris. Vinet består huvudsakligen av Semillon 90 % samt 7 % Sauvignon Blanc och 3 % Muscadelle.



Vinet är nu helt moget med fin djup gyllengul färg. Doften är tät med mängder av saffran, torkad tropisk frukt, lim, honung och apelsinskal.
Smaken är mycket tät med utvecklade honungstoner, tropisk frukt, mycket saffranstoner samt ingefära, grönt te och citrusmarmelad. Mycket komplex, tät och simmig. Den är så utvecklad att syran har lagt sig en hel del och kvarvarande flaskor bör nog drickas upp inom några år. Med tanke på att det här ses som ett mellanår är det riktigt imponerande. Yummy!