tisdag, juni 28, 2011

Grand Cellier Rubis 2000 (Vilmart)

Vilmart är ett par biodynamiska tomtar till bröder som gör kraftfull Pinotdominerat bubbel från den mindre kända kommunen Rilly la Montagne. De använder ekfat för sina bättre buteljeringar. En återkommande favoritproducent.


Djupt fruktig med söta röda bär, apelsinskal, nougat, blodgrape, krita, sandelträ. Imponerande bra i en tung fet stil.

Mjuk fyllig smak som är väldigt Pinotig med söta röda bär, fattoner, söta citrustoner, kryddor, nougat och kaffe. Enormt bra rosébubbel som inte ligger storheter som Cristal Rosé eller La Grand Dame Rosé långt efter, om ens något. Vilmart visar än en gång upp sig från sin bästa sida.

Le Vieux Donjon 2008

Den här producenten är en personlig favorit. Le Vieux Donjon har inte följt dagens trend inom området med sent skördad frukt och portvinslika viner, det här har mer likheter med Bourgogne än port.

Doften är sötbärig med blommor, lakrits, kryddor, korint, apelsinskal. Det är ännu helt primärt och har ingen stalllighet. Väldigt fräscht och komplext med en hel del burgundiska drag.


Mjuk bärig smak med bara ett uns alkoholhetta. Sötfruktig och väldigt primär. Jag kommer vänta flera år innan jag öppnar nästa flaska. Väldigt bra CdP.

onsdag, juni 22, 2011

1583 Albarino de Fefinanes 2008

Fefinanes är en av de bättre producenterna i Rias Baixas. Det här vinet som släpptes nyligen är deras mellanvariant och lagras på gamla ekfat.



Det första intrycket är friskt och örtigt i en Grüner Veltlinerlik stil med fänkål, örter, sparris, både grön och gul frukt, citrus och en del mineralkänsla. Det finns en fetma och ett större djup än man är van vid i Albarinos men det når inte riktigt upp till de bästa. Faten är knappt märkbara.
Men när jag provar om det ett par dagar senare känns de mer med en uns vanilj som påminner om vaniljdrömmar.

Medelfyllig smak med balanserat syrabett och grön örtig frukt, krita, citrus och en anings mintton. Välgjort och gott, kostar en del men känns värt sina slantar. I samma prisklass får den dock spö av Veigadares (som inte går att få tag på hos SB).

söndag, juni 19, 2011

L'Insieme 2007 (Corino)

Giovanni Corino gör det här vinet på 40% Nebbiolo, 30% Barbera och 15% vardera av Cabernet Sauvignon och Merlot. Giovanni är gamla pappan och nuförtiden är det sonen Giuliano som driver firman. Firman ligger i La Morra och Giuliano har Elio Altare som förebild.
L'Insieme är ett samarbete mellan flera olika producenter varav Altare är en annan. Det finns alltså andra L'Insieme med nästan samma etikett som görs av andra producenter med helt annan druvsammansättning. Den röda tråden är att en del av inkomsterna går till välgörande ändamål.

Producentens stil är rätt modern. För sina vingårdsbetecknade Barolos använder de 50% nya fat vilket vissa källor menar att de gör för denna också. Men enligt deras hemsida är det bara gamla fat för detta vin. På importörens hemsida är vinet inte ens omnämnt, ingen hjälp där, det är dåligt. Produktionen är liten, 1000 flaskor.


Doften är väldigt direkt och djupt aromatisk med blommor, mörk choklad, tegel, kaffe, cederträ, örter. Imponerande komplex men det känns som den ännu är ungt sluten och kommer utvecklas än mer med lagring.

Ungt stram men djupt komplex med markerad syra. Örter och vedtoner, choklad, blommor, citrus, kaffe, lite balsamiska drag. De ettriga Nebbidragen fylls upp med som väntat lite mörkare dov frukt från Bordeauxdruvorna. Mycket bra men ännu ungt kärv och matkrävande.

Det här ser jag som ett bra köp för 299 kr, framförallt med tanke på dess framtidspotential. Det har en del fatiga moderna drag men helhetskänslan är balanserad med mängder av karaktär. Corinos viner tilltalar mig, jag gillade även deras Barolo som kom i vintras.

Le Ciste 2007

Domaine Laguerre gör det här vita vinet i Roussillon av 30% vardera av Roussanne, Marsanne och Rolle samt 10% Macabeu.

Det går inte i text få fram hur karaktärsfullt och välgjort det här vinet är, det träffar enormt rätt i min personliga vinsmak. En underbar kombination av frukt, imponerande mineralitet och en väl avvägd dos fat ger ett vin som är väldigt matvänligt med sin friska syra men även är så pass fylligt och karaktärsfullt att det är svingott att bara sitta och sippa på.


Medeltät smak med mängder av karaktär. Stenfrukt, grape, kritig på ett sätt som gör det väldigt läskande i stil med en bättre Chablis, örter, fänkål, balanserade lätta fattoner, lemoncurd. Det känns fortfarande lite ungt bångstyrigt och kommer nog utvecklas positivt i några år till men är redan färdigt att dricka. Imponerande bra vin.
Det påminner en hel del om Tissots Arbois Chardonnay 2006. Precis som med den och de flesta andra biodynamiska viner dras det här med ett lätt oxidativt inslag som skönt nog inte tar över.

onsdag, juni 15, 2011

Castelroig Negre Selecció 2008

Bordeauxviner görs uppenbarligen inte bara i Frankrike. Det här är ett ypperligt välgjort och prisvärt exempel från Penedes i Spanien. Trots att det är mest Cabernet Sauvignon och ”bara” 27% Merlot så känns den väldigt högra stranden. Men visst skulle det kunna vara en Saint-Estephe också.


Djup tät frukt med lite moderna Bordeauxdrag, cederträ, blyertspenna, plommon, mörk choklad och fina blommor. Öppen och imponerande komplex doft för modesta 112 kr.

Komplext och gott med bra syra och balanserade tanniner, lagom med fat, 25% nya. Till skillnad från de äkta exemplen så är det här tillgängligt redan som ungt även om jag tror det kan utvecklas betydligt med ytterligare lagring. Sällsynt bra köpläge för en lightversion av Mas la Plana.

lördag, juni 04, 2011

Monthelie 2002 (Pierre Morey)

Efter FV's rapport om att den här upplevdes som överdrivet fatig med dominerande smörkolatoner öppnar jag en sista flaska.

Det finns verkligen en hel del smörkolatoner. Men det initiala intrycket lättar en del och det finns fin lite kalkig frukt och bra syra som gör det hela tiden fräscht och matvänligt. Syrlig röd frukt, mjölkchoklad, kryddiga korinttoner, spearmint och med luft kommer det fram väldigt fina toner av svamp, mulljord, läder och tryffel. Moget och imponerande bra för en Monthelie med komplexitet klart över sin appellation.


Enligt mig är det mer måttet av utveckling som ger det här en mjuk chokladig känsla, jag upplever inte alls någon alltför fatig hantering. För Bourgogne på den här nivån är det inte överdrivet. Det är ett väldigt rakt vin om det går att säga så, ärligt och rakt, inte stort på något sätt men rättframt i klassisk Pinotstil.