tisdag, november 30, 2010

Kakas 2007 (Zoltan)

Det här är urtypen av ett sånt vin som jag gärna snöar in mig på, jag vart klart impad första gången jag provade det för ett par år sedan. Efter att endast ha provat det som hastigast dricker jag nu det här över två dagar för att få en, ännu, klarare bild av det här vinet som anses vara ett av Ungerns bästa torra vita viner. En ren Furmint.


Annorlunda och mycket komplex doft med en kryddig tät känsla, mycket bra mineraldrag med lite skiffertoner a la Riesling, grönt te, apelsinskal, fänkål, ingefära, en lätt ton av övermogna äpplen som antyder osunt lågt svavelanvändande eller nåt annat lurt men det stör inte så mycket. Det är första gången jag dricker det i lugn och ro och det är trevligt att dricka det här seriöst då det dyker upp lite nya intryck då och då medan vinet utvecklas med luft. Bland annat en känsla av nougat även om jag inte känner av några direkta fattoner. Efter lite eftersökningar visar det sig att endast gamla ungerska fat används, ungerska fat är stenhårda och ger lite karaktär, rostningen är även ytterst lätt.

Mycket gott i en frisk stil med tät mineralstinn frukt, torkad tropisk frukt, kamomill, det känns nästan som det har lite tanniner med sin aningens krävande känsla. Svinbra egensinnigt vin som gör sig bäst till mat.

Om jag skulle mig på en jämförelse vore det som en extremt mineraltät, syrarik tät Riesling (typ Österrike) uppblandat med 10-15% Pinot Gris av toppkvalitet. Men det är förminskande att jämföra det här med något, det här är något helt eget som är värt sina egna smakepitet. FV's jämförelse med vit Bourgogne är jag för övrigt inte riktigt med på men kvaliteten är vi överens om. Även andra har provat.

måndag, november 29, 2010

Chablis 1:er Cru ”Montmains” 2000 (Brocard)

Av Brocards viner så tycker jag bäst om deras 1:er Cru buteljeringar. Grand Cru-vinerna håller inte riktigt måttet för Grand Cru, vill jag ha det så går jag på andra producenter. Mina favoriter bland 1:er Cru vinerna är helt klart Montée de Tonnerre och Montmains (de relativt nyinköpta lotterna inom Mont de Milieu verkar även väldigt lovande). Montmains är stramare och kräver lite mer tid jämfört med MdT som brukar vara lite mer inställsam med mer öppen frukt.

Numera har de helt gått över till skruvkork vilket är bra, framförallt för den här typen av vin som bygger på fräschör. Sonen har även infört biodynamiska metoder sedan något år tillbaka vilket är korkat men jag hoppas att de åtminstone svavlar ordentligt. Sedan den duktiga vinmakaren Clotilde Davenne slutade tycker jag det känns som om druvorna skördas aningens senare, det är inte riktigt samma klipp i syrorna och frukten känns inte lika krispig men det är fortfarande bra.


Väldigt kritig och stenig doft med musselskal, havre, gråpäron, lite gula plommon, åldern har givit den en fin liten smörig ton. Väldigt bra med grym appellationskänsla.

Tät och djup smak, utvecklad lätt smörighet, gula plommon, balanserade citrustoner, extremt bra mineralkänsla. Ju mer mineralkänsla desto bättre Chablis enligt mig så det här är väldigt bra. Det ligger även i en alldeles lagom mognadsfas, inga bokna övermogna toner, bara fint utvecklad.

Montmains brukar vara den 1:er Cru-gård som tar längst tid på sig och även om vinet är helt tillgängligt så kommer det här kunna lagras flera år till.

fredag, november 26, 2010

Morey-Saint-Denis 1:er Cru 1990 (Domaine des Lambrays)

Riktigt kul vin som en P tog med sig. Jag har aldrig blivit överväldigad av Lambrays viner men de ska ha gjort ett rejält lyft senaste åren. Dock har jag inte sprungit på så många senare årgångar och har ingen större egen erfarenhet av dem. Nu är det här den gamla eran så jag vet inte vad jag skall vänta mig.


Mognaden är perfekt med djupa fina toner av svamp, jord, mossa , tryffel och lätt murket trä. Söt fin frukt av vildhallon och smultron. Komplext och gott på en nivå som motsvarar sin klassificering och nog det bästa vin från Lambrays jag druckit.

Smaken följer doften med fin sötbärig frukt, svamp, eneträ, blommor och mjölkchoklad. Väldigt gott och bra i en strålande mognadsfas. Traditionellt så det förslår. Bättre än en trist Lambrays-Grand Cru jag druckit tidigare men det håller inte tex Dujac-nivå.

onsdag, november 24, 2010

Friulano 2007 (Keber)

Keber verkar prenumerera på tre glas i Gambero Rosso, något som enligt mig inte säger så mycket med deras inflation av utmärkelser. Men det är ett vin klart värt att prova.


Det är karaktärsfullt och annorlunda vilket är väntat med tanke på druvan. Komplext och fascinerande med en unken doft som drar mot vått ylle, kittost, plastmatta, gula plommon, grönt te och lätt gröna toner. Mycket eget, intressant och bra.

Seriöst konstigt vin, på ett positivt sätt. Gott med bra fet/tät känsla, gul mogen frukt, bivax, kamomill, lite honung. Långt och bra utan att vara stort på något sätt men priset borde justeras ner något, 140-150 kr hade känts mer verklighetsorienterat och i paritet med innehållet än 199 kr.


Samtidigt är intressefaktorn tillräckligt hög för att testa det en gång. Så vitt jag har förstått har Keber numera slutat göra endruvsviner och kommer i fortsättningen bara göra ett enda vitt vin, en blandning av Friulano, Ribolla och Malvasia.

tisdag, november 23, 2010

Nuits-Saint-Georges ”La Perrière” Blanc 2004 (Henri Gouges)

Det finns en del viner som man hör och läser om men sällan hittar. Det här är definitivt ett av dem. Gouges hittade en liten del Pinot Noir-druvor i sin gård i Nuits-Saint -Georges på 40-talet som hade muterats och tappat sina färgpigment. Av dessa gör de fortfarande det här vinet som inte liknar någonting annat. En skalmacererad vit Pinot Noir, helt unikt. Ibland kallas druvan för Pinot Gouges.


En vinvän började prata om det här när jag stod med ryggen till och pysslade med maten. Han la ut texten om hur gärna han någon gång skulle vilja hitta och dricka det här sällsynta vinet varpå jag kom på att jag hade en flaska i garderoben. Den fick snällt flyttas och bo i frysen i runt 15 minuter.


Fet lite kryddig doft, kalk, citrusskal, bra men inte stort på något sätt, inga direkta fattoner, vad jag saknar är framförallt en mineralkänsla. Det känns aningens övermoget med ett drag av övermogna vinteräpplen som jag inte är helt förtjust i.

Mjuk fyllig smak, det smakar som ett gott hantverk men det finns inget som gör det riktigt intressant bortsett från att man vet hur unikt det är. Lite som en lätt övermogen pinotchampagne eller liknande. Det finns även en del tanniner men mindre än jag väntat mig. Konstigt som sagt men rätt gott om man helt bortser från de 55€ jag betalade i Barca för den. Givetvis kul men inget jag kommer köpa igen.

lördag, november 20, 2010

”Le Bon Climat” Pinot Noir 2005 (Au Bon Climat)

Det var inte riktigt läge att ta några noggrannare noteringar när jag drack det här men det var riktigt bra. Ingen övermogen känsla som den amerikanska Pinot av Saintsbury jag drack senast. Tät sötbärig frukt med lite tegel, citrusskal, fräsch känsla utan jolmighet. Mycket komplex fin Pinotdoft.


Tät djup smak med bra syra, pomerans, ett uns jord och läder, lagom med fat som ger en lite krämig känsla, kanongott vin i föredömlig stil för en kalifornisk Pinot.

onsdag, november 17, 2010

Adras Roble 2008

Det här vinet lanserades för ett tag sedan. Rätt udda blandning av Mencia, Cabernet Sauvignon och Tempranillo från Castilla y Leon..


Jag tycker verkligen om det här. Det är väldigt aromatiskt och blommigt, citrusskal, brett och stall men det ligger inom min gräns för vad som är ok. Annorlunda och intressant vin som ger bra valuta för pengarna.

tisdag, november 16, 2010

Castello di Brolio 2006 (375 ml)

Det smakar som vad det är, en modernt fatad lyxchianti. 96 poäng av WS ger ju en del förväntningar och när det finns halvflaskor kvar ger det en möjlighet att se vart vinet befinner sig för tillfället utan att behöva tulla på sina helflaskor.


Nu tycker jag iof att det här vinet har gått in i en rätt trist tunnel som döljer mycket av vad det visade i början men det är fortfarande väldigt bra. Man ska komma ihåg att tex röd toppbordeaux inte inte heller är särskilt hedonistiskt kul de första åren och det här påminner mycket om det i sin struktur.

Rejält stramt och ungt ekigt med valnötter, lakrits, rostade kaffetoner, gräs, plommon och bittermandel. Den stora aromatiska täta frukten jag upplevde när det släpptes upplever jag inte nu även om det har kvaliteter nu med. Det finns ingen större mening att dricka det här nu, jag kommer vänta minst ett par år innan nästa titt. De 96 poängen som WS gav det känns lite avlägsna men det kan nog komma klart närmre om ett antal år.