torsdag, december 30, 2010

Bourgogne Aligoté 2005 (Arnaud Ente)

Arnaud Ente är en Bourgogneproducent som är mest känd för sina Meursaultviner. Det är lite kul med producenter som försöker göra något bra av en druva som Aligoté, normalt ett surt vin med marginell frukt som passar bäst till en Kir. Att det är ett seriöst vin syns inte minst på flaskan som har vaxad hals och på etiketten kan man läsa att vinet är ofiltrerat och det endast gjorts 1566 flaskor, denna är nummer 611.


Jag har provat några bra Aligotéer tidigare. De som har varit bra är Mikulskis, ännu bättre är Pierre Moreys (Domaine Leroys var dock oväntat odrickbar) men det här är helt klart den bästa jag provat hittills.

Extremt mycket mineralkänsla av krita och ostronskal i doften, rätt tydliga fat men väldigt snyggt gjort, stenfrukt, gråpäron, lemoncurd, rostade hasselnötter, fina nougattoner och vispad grädde. Mycket bra för vilken vit Bourgogne som helst men en enorm prestation för en Aligoté.


Fint krämig smak med fattoner, mängder av mineral, nötter, mogen utvecklad frukt. Lång och imponerande komplex smak som klingar kvar länge. Hade jag provat det här blint kanske tankarna dragit mot en rätt mogen 1:er Cru av Raveneau eller liknande, alltså mycket mineral, tät frukt och markerade men snygga fat. Väldigt kul, bra och annorlunda vinupplevelse.

Mount Edelstone Shiraz 1987 (Henschke)

Henschke gör en stort antal olika viner med Hill of Grace högst upp i toppen. Mount Edelstone är om jag har fattat det rätt den näst mest exklusiva Shirazen de gör. Jag brukar tycka om deras viner, bland annat deras Riesling är väldigt bra.

Jag är lite försiktig med så här pass gamla Shirazviner. Lite eftersökningar indikerar att den ligger på toppen av sin mognad och kanske är på väg utför men flaskan dekanteras försiktigt i en smal kanna för att ge en lagom dos luft och bli av med sin massiva fällning.


Skönt nog är vinet i strålande skick med rejält tertiära aromer. Svamp, tryffel, mynta, mogen gul paprika, fin piptobak, sötbärig frukt, sötlakrits, mjölkchoklad och kanonfina blommiga nyanser. Enormt bra och djup doft, bland det bästa jag upplevt av australiensisk Shiraz.

Smaken är väldigt mjuk, sammetslen tät smak med söt underbart komplex frukt, tryffel, lakrits, basilika, lite gräs. Storartat vin, faktiskt bland det bästa jag kan minnas under året, jag är nästan lite chockad över hur bra det presterar.

Personligen tycker jag den är perfekt mogen nu även om den möjligtvis hade varit ett uns fruktstinnare för ett par år sedan, andra kan nog tycka att mognaden har gått lite för långt men för mig är det inget som helst problem. Det finns ingen uttorkad känsla och vinet har fortfarande mängder med frukt. Till och med den lilla bottenskyla av vin som fanns kvar i den öppna flaskan på köksgolvet dagen efter är fantastisk, jag hade nog väntat mig att det skulle vara oxiderat. Så luftning rekommenderas.
Ett av de bättre viner jag druckit på länge. Det är en lisa för själen att se alkoholhalten på etiketten, 12%, det är skillnad mot dagens aussieviner som jag ofta har svårt för med sin extrema extraktion och höga EtOH-halt.

onsdag, december 29, 2010

Charmes-Chambertin 2000 (Domaine Dujac) och Grange des Pères 2003

Charmes-flaskan hittade jag på senaste resan för en i sammanhanget överkomlig peng. Dujac är en personlig favorit med en bra balans mellan traditionellt och modernt tänkande. Andelen nya fat varierar beroende på årgång, rostningen är alltid lätt. En egenhet är att jäsa druvklasarna hela, stjälkar och allt, vilket ger en speciell blommig karaktär.

Doften är superfin och klassisk med mycket rost, tegel, rosor, cederträ, smultron, svamp, tryffel och mulljord. Parfymerat och stenigt på ett läskande, lagom återhållet sätt. Det här är Bourgogne på riktigt.

En lite instängd syrlighet luftas snabbt bort. Slank fräsch smak med mycket mineralkänsla, nästan kalkigt, röd frukt, pomerans, lera, ett uns gräs, väldigt komplext och finstämt, tät frukt utan att vara svulstigt. Personligt och minnesvärt, möjligtvis hade jag väntat mig aningens mer intensiv frukt men förbannat bra är det.


Efter en svårt skadad Brunello med fantastiska kvaliteter hällts ut togs en Grange des Pères 2003 fram istället. Imponerande bra i en finessrik blommig rödfruktig stil, svamp och undervegetation, lavendel och sötlakrits. Jag hade aldrig gissat på kombon av Syrah, Cabernet Sauvignon och Mourvedre om jag hade gissat. Mer burgundisk i stilen, en toppbourgogne ligger nära till hands och den känns faktiskt värd sin prislapp. Det här verkar vara ett vin man antingen älskar eller hatar, se andra bloggar här, här, här (annan årgång) och här.

Jag har inte riktigt gått igång på Grange des Pères så mycket tidigare som jag gjorde av den här och då anses ändå den här årgången vara bland de sämsta. I slutet kommer mer ek fram men det stör inte. Spöar Mas de Daumas de Gassac, som också kommer från l'Herault, vilken dag som helst. Det här borde jag fixa några av att lägga ner i källaren, fast bättre årgång.

Chateau Grand-Puy-Lacoste 1998

Klassisk doft med rost, blyertspenna, cederträ, finstämd mörk frukt, väldigt traditionell stil utan några direkta fattoner men tät bra frukt. Det öppnar upp sig alltmer med lite luft. Kanonfin Pauillac så som jag vill ha det. Plommon, viol, blåbärsris och finstämda kaffetoner.


Medeltät komplex smak i sån stil som jag tycker om, ingen svulstighet eller överdriven fatkänsla utan fräscht och väldigt gott. Läskande och rätt moget även om det kan ligga till sig i flera år till. Så pass bra frukt att det får en något krämig känsla. Väldigt traditionellt i en stil som är mer Latour än Mouton om man ska göra en något skev jämförelse, yummy. Klart mindre fatigt och modernt än tex Pichon-Baron som jag har druckit rätt nyligen.

Tyvärr sista flaskan, hade jag vetat hur bra det var hade jag köpt betydligt fler när jag sprang på det i Paris för facila 320 sek. Jag ska försöka se till att köpa 2006 vilken är helt enormt bra i samma stil, men via Tyskland med ok pris.

måndag, december 27, 2010

Adeodato 2000

100% Montepulciano från Rosso Conero i Marche. Jag har alltid gillat det här i sin moderna designade stil.


Röd kompakt frukt blandas upp med lyxiga fattoner, det luktar dyra fat. Vanilj, teblad, citrus, gräs, plommon och lakrits. Väldigt direkt och lustfyllt vin med stor aromatisk komplexitet. Ännu bättre än vad jag mindes.

Tät smak med snygga men tydliga fattoner. Bra syra och lagom stramt bett ger bra stomme till den krämiga frukten. Kanongott och mycket bra för priset, jag kommer nog fortsätta köpa ett par-tre flaskor när de dyker upp nästa gång.

Côte-Rôtie 1998 (Jamet)

Jag har blivit missnöjd med många av mina Syrah-viner från norra rhonedalen senaste året, bl.a. Graillots Crozes1996 som mest är obalanserat sur utan frukt, Marquis de la Tourette 1996, Monier de la Sizeranne 1994 etc. Nu, äntligen, har jag en Rhonedals-syrah framför mig som gör mig riktigt lycklig.


Det är så här klassisk Syrah ska vara. Superfin blommig doft med balanserade stråk av chark och peppar. Djupt komplex doft med läder, mynta, basilika, sötlakrits, vildhallon, jord och tryffel. Strålande helt enkelt.

Medelfyllig fräsch smak med balanserad fin fruktighet av röd frukt, tobak, kött, citrusskal, brända örter. Det här är verkligen så bra man önskar sig att Côte-Rôtie ska vara. Det är helt tillgängligt nu men kommer nog vidareutvecklas positivt i flera år till.


Det var med den här årgången jag ”upptäckte” Jamets viner, dessvärre gav inte CSN-pengen utrymme till mer än några enstaka flaskor så nu har jag endast en kvar. Dock har jag köpt mer av senare årgångar. 2000 håller inte alls samma klass men 2003 och 2005 verkar vara på samma nivå så jag får se fram emot dem om 5-7 år. Vad som är trist är att Jacobsson & Söderström numera har tagit över Jamet varvid priset har chockhöjts till runt 800 om jag minns rätt jämfört med denna som kostade 340 kr. 
Senaste årgången jag köpte var 2005 och den kostade runt 470 vilket redan det var en anmärkningsvärd höjning, men då är BS fraktkostnad med. Trots kvaliteten så är ca 800 för mycket för det här, kanske kan man hitta dem billigare utsocknes. Det var Mardell Wine som sålde Jamet tidigare, räddningen vore om de importerar vinerna parallellt.


Dricker man dem unga tycker jag man ska lufta dem i minst sex timmar för att få dem att öppna upp sig.

onsdag, december 22, 2010

Meursault 2004 (Mikulski)

Snyggt och bra med lite oväntad oxidativ ton. Mikulski lyckas alltid få in väldigt bra mineralkänsla vilket det här också har, mycket kalk och flinta. Stenfrukt och som sagt lite övermogna äpplen.


Tät lång smak med bra mineraldriv, balanserade fat och bra syra. Frukten visar tendenser till uttorkning men det är fortfarande bra. Kanske inte något stort vin men andra kvarvarande halvan var väldigt trevlig till min söndagspizza på ett okomplicerat sätt.
Mognaden är dock lite oväntad och jag behöver öppna en till flaska snart för att se om det var en tillfällighet, en sex år gammal Meursault ska inte ha oxidativa tendenser.

tisdag, december 21, 2010

Il Bosco 2003

Det här är ett intressant vin. 100 % Syrah från Cortona som har jämförts med en stor Hermitage av James Suckling. Han drog till med 94 poäng vilket borde borga för nån slags kvalitet.


Fet men lite återhållen doft med kött, röd frukt, tydliga fattoner, svartpeppar, komplext och bra men inte riktigt på 94 poängsnivå enligt mig. Lite för mycket fatiga smörkolatoner.

Tät örtig smak, en blandning av röd och mörk frukt, smörkola, pepprig och extremt druvtypiskt med charkkänsla. Det är klart bra men lite för endimensionellt och fatigt för att riktigt lyfta. 94 poäng känns alldeles för mycket men visst går associationerna mot norra Rhonedalen. Vad som händer med det här känns svårt att sia om men jag väntar några år och ser hur det utvecklas.

fredag, december 17, 2010

Barolo ”Vigna Giachini” 2006 (Corino)

Jag provade det här som hastigast för ett tag sedan och blev rejält impad. När sen det här vinet blev sågat av diverse välkända vinskribenter vart jag lite konfunderad, inte för att jag brukar lyssna på vad de tycker men jag har iof haft fel förr (Gianni Voerzios skräpviner i färskt minne). Därför testar jag en flaska för en närmare titt, håller den måttet får en del av skatteåterbäringen gå till att fylla på Baroloförrådet.


Superfin arketypisk Nebbidoft med stor aromatik, mängder av menthol, fat, tallbarr, tapenad, vildhallon, blommor och nypon. Väldigt bra i en stil som påminner lite om Pio Cesare men med större arom – mer blommor och lite snyggare fatbehandling. Det blir ännu bättre efter nån timmes luftning.

Tät och lång smak. Det vinner mycket på luftning, nyöppnat är det svettigt hugg i syror och tanniner. Lakrits, nypon, citrusskal, teblad, djup tät frukt och som sagt ungt bra bett i tanninerna. Alkoholen är rätt hög med 14,5% men det finns så mycket syra och struktur att jag inte har något problem med det. Väldans bra och med dagens priser på bra Barolo så känns 379 kr helt ok.

Ett av de bättre Baroloköpen jag hittat på ett tag i liknande stil som Pio Cesare som sagt men bättre och en tjuga billigare, jag är helt med på Gallonis 94 poäng. Vad diverse svenska vinskribenter hade emot det här förstår jag inte alls. Svinbra Barolo som behöver minst 4-5 års lagring.

onsdag, december 15, 2010

Pol Roger 1996

Det här är Pol Roger årgångsbubbel av både Pinot och Chardonnay. Det är faktiskt första flaskan jag dricker sedan inköp i Paris för rimliga 36€.

Utvecklad med rostade nötter och mogna äpplen men mindre mognad än vad jag väntat mig. Fin doft med bröd, mineral, blodgrape, nougat och röda äpplen. Det har inte riktigt det djup jag trodde och önskade att den skulle ha även om det givetvis är bra.


Mjuk fyllig smak med gul fruktighet, nougat, blodgrape och medelhög syra. Syran är inte så 96'likt vass som många andra är utan rätt återhållen, nu är inte heller Pol Roger den mest syrabetonade Champagnen men jag hade trott på en mer limeig känsla.
Gott och bra men inte riktigt så bra som jag hade trott, bra för priset dock. Runt tre års ytterligare lagring kommer nog göra gott.

onsdag, december 01, 2010

Lohsa 2002

Det här har alltid varit bra men helt plötsligt har det hoppat till en helt ny nivå. Tertiära nyanser har kommit fram och det har en mycket djupare ton. I och med den utvecklingen har den bittersyrliga Italienska karaktären delvis försvunnit och det känns betydligt mer Bordeauxlikt i stilen. Som en fin Saint Julien med lite ruffiga kanter.
Det här är inte andravinet som jag trott tidigare utan en helt unik cuvée gjord enbart för Sverige från den i teorin svaga årgången 2002 vilken prisdumpades för vår marknad. Tack för det.


Komplexare än någonsin med tät fin mörk frukt, lakrits, lavendel, viol, cederträ, mörk choklad, valnöt, borstat stål och lite tryffeltoner. Väsensskilt från den senast druckna Maremman, Kalle Anka-vinet Tenuta Belguardo.

Tät och för första gången rätt mjuk smak, inte alls samma strävsyrliga italienska bittermandelkänsla som tidigare, kaffe, lakrits, mörk komplex frukt, basilika, enormt gott vin.

Kvalitetsmässigt motsvarar det en klassisk men fruktdriven Bordeaux i 400 kronorsklassen, så 169 för några år sedan känns helt ok. Jag har druckit det några gånger sedan senaste inlägget men det är först nu jag känner att det finns anledning att krafsa ner några kommentarer i min ”vindagbok”. Jag borde ha sparat alla flaskor så här länge, vilket bra köp det visat sig vara.