måndag, november 11, 2013

Le Vieux Donjon 2008 och Garden Gully Syrah 2011

Le Vieux Donjon 2008
2008 ses som en något svag årgång, sånt brukar jag sällan bry mig om. En bra producent gör, nästan, alltid bra viner. Donjon 08 är bra, det tar ett tag för den att lyfta då den öppnar lite stumt. Efter nån dryg halvtimmer öppnar den upp sig med läskande fräsch rödfruktig smak av röda bär, rostade örter och tobak. Inte stort men väldigt gott, kommer nog utvecklas flera år. Att den får dyngspö av nästa vin är inte vinets fel, de flesta skulle få det.

Garden Gully Syrah 2011
Jamsheed är en relativt nystartad firma som har rönt mycket uppmärksamhet. Stockarna till det här vinet är från slutet av 1800-talet. Vinerna jäses med hela klasar.
Det här är andra gången jag dricker detta vin och det är verkligen helt galet bra. Doften är massivt expressiv med supertät aromatisk frukt utan att bli svulstigt, kött, brända örter, mängder av steniga drag, fat, läder. Sjukt imponerande.

Smaken är massiv men lyckas att kännas slank och fräsch trots sina 14,5 % alkohol, syran är hög och vinet känns som en turboversion av en Hermitage på toppnivå. Uttrycket i detta är verkligen förföriskt.

Det är inte ofta jag tycker att 399 sek är mer berättigande än för detta vin, det känns billigt jämfört med vad en Hermitage på motsvarande nivå skulle kosta. Ett nytt favoritvin och djupt fascinerande, det här en helt ny stil och nivå för Australiensisk syrah. Andra har också gillat detta, här och här.

måndag, november 04, 2013

Tre bra luncher i London

Den årliga matresan blev ett återbesök till London. Därför lägger jag upp ett inlägg om tre bra till väldigt bra luncher. Ska försöka få upp de andra också.

Apsleys
Apsleys ligger i ett exklusivt hotell vilket har satt sin prägel på restaurangen. Pampig inredning i lyxig stil ackompanjeras av en hord av personal.

Bakom matinriktningen står Heinz som driver trestjärniga La Pergola i Rom. Inriktningen är alltså italiensk.

Här tog vi blandat mellan deras lunchmeny och a la carte. Sommelieren var kunnig och gav oss mycket uppmärksamhet när han förstod att vi var intresserade. Valet föll på ett vin jag inte visste fanns, en malvasia 2011 av Miani. Hade helt missat att han gjorde rena malvasiaviner.

Rätterna, rakt igenom, låg på en anmärkningsvärt hög nivå. Jag åt en soppa på gröna ärtor som slogs över perfekta pastakuddar med lamm i, finstämt och mycket välgjort.

En annan förrätt, pork belly, var en av de bästa rätterna vi smakade under hela den här matresan. Kombinationen av köttkvalitet som jag sällan mött och perfekt tillagad med en underbar krispig ovansida lyfte den till stor höjd. Enormt bra.

Min varmrätt på långbakat lamm var även det mycket bra, mer på tvåstjärnig än enstjärnig nivå. ”Pork bellyn” var dock bäst och hade inte skämts för sig på vilken trestjärnig restaurang som helt.
Till det ett bra Nerellobaserat vin i modern stil jag inte kände till.

Desserten var mer normal bra men väldigt god och fräsch.

Vi drack även ett par glas port, Warres 1970 och 1963. 63'an var klart mer komplett då den uppnått full mognad till skillnad från 70'an som skulle tjäna på ytterligare lagring.

Stark rekommendation och borde höjas upp till två stjärnor baserat på vårt besök.

Dinner by Heston Blumenthal
Dinner har gjort sig mycket uppmärksamhet med sin mat inspirerad av recept från uråldriga brittiska kokböcker. Alla rätter har ett årtal efter sig vilket visar från vilken tid den kommer från. Att det är Blumenthal som står bakom gör nog även sitt till uppmärksamheten.

Här tog vi rätter från den vanliga menyn för att få en mer fullödig bild av deras mat. Två förrätter, en varmrätt och en dessert per person. Då fick vi möjlighet att testa igenom ett rätt stort antal rätter.

Maten var genomgående bra men stod inte ut på något sätt, råvarukvaliteten märkte inte heller ut sig som på Apsleys. Vi satt och diskuterade huruvida den var värd en stjärna, nivån låg på låg till mellannivå av en stjärna. Av de ställen vi var på med stjärnor var det här klart sämst. Dagen efter upptäckte vi att de hade fått en andra stjärna några dagar tidigare vilket framstår som helt fel, men det förklarar varför det var så mycket folk på en tisdag lunch. Det här stället kan man hoppa över sett till kvaliteten. 
Desserterna var dock extremt bra.

Vinet blev en Vosne-Romanée av Bichots buteljeringar från Clos Frantin, riktigt bra för sin nivå och helt öppen och tillgänglig efter lite luft.
Meat Fruit. Mandarin, chicken liver and foie gras parfait, grilled bread..

Earl Grey Tea cured Salmon. Lemon salad, gentleman's relish, wood sorrel & smoked roe..
Salamugundy. Chicken oysters, salsify, marrow bone, & horseradish cream.
Black foot Pork Chop. Spelt, ham hock, turnip & Robert sauce.
Brown Bread Ice Cream. Salted butter caramel, pear & malted pear syrup.


HKK
HKK har startats av gruppen bakom Hakkasan vilken har en stjärna sedan länge. Satsningen på HKK är att det ska vara deras flaggskepp på en klart högre nivå. Andy Hayler ger dem betyg på en motsvarande tvåstjärnig nivå.

De serverar en 15-rätters meny som visar på en väldig bredd inom olika delar av det kinesiska köket. Det finns givetvis toppar och dalar på en så pass stor meny men mittensegmentet var extremt bra med pekingankan och deras tre dumplings som största utropstecken.
De två rätterna vidgade verkligen mitt perspektiv när det gäller dessa rätter, alldeles strålande.

HKK fick sin första stjärna några dagar innan och det skulle inte förvåna mig om de får en till.

Sällsynt givande och lärorik restaurangupplevelse. Rekommenderas starkt.

Dryckespaketet till passade bra ihop även om det inte var några stora dryckesupplevelser. Allt från vitt och rött vin till sake och te
Poulet de Bresse puff.






Cherry wood roasted Peking duck

Dim sum trilogy.
Lobster in egg white with organic natural yogurt.
Sugar snap, maitake mushroom and lily bulb in XO sauce.
Australian green abalone in royal sauce.