måndag, januari 03, 2011

Granato 2003

Teroldego Rotaliano är inte en druva som normalt brukar prestera några storverk men om det är nåt vin som visar vad den kan uppnå så ligger den här bra till.


Det börjar lite stumt och endimensionellt, luftning skulle göra mycket men vi har ingen möjlighet att ordna det så det tar ett tag innan det blir kul. Efter en stund antar vinet bordeauxlika kvaliteter med viol, cederträ, rost, röd frukt och en del lakrits. Margaux-kopia tycker jag och en vinvän. Riktigt bra när den väl öppnat upp sig.

Lagom stram, torr smak med järn, plommon, hallon, cederträ, violig och finstämd med lite mörk bitter choklad. Jag minns den som mer fläskig men nu har det lagt sig och känns betydligt mer klassisk.

Nu blir det semester så nästa inlägg kan dröja.

söndag, januari 02, 2011

Clos d'Agon Blanco 2007

Clos d'Agon är ett projekt som drivs av en radda olika vinpersonligheter jag inte har koll på, för att få lite snurr har de anlitat Peter (Pingus) Sisseck som vinmakare. Resultatet har givit en hel del press med motsvarande uppskruvade priser. Det här är första vinet från dem som jag dricker. De är givetvis mest kända för det röda men då jag har en fäbless för vita så jag köpte det istället.
Det här, det vita, består av en udda blandning druvor i tydligt Rhonska tecken. De har 3 ha med Marsanne, Roussanne och Viognier till vilka används 60-80% nya franska fat. Viognier dominerar cuvéen.


Doften är ännu lite återhållen med förvånansvärt lite fatkaraktär. Finstämd doft med gula plommon, honung, blommor åt kaprifolhållet, lite tropisk frukt och mandel. Jag hade väntat mig betydligt mer kraft, fattoner och djup. Det lyfter betydligt med luft och fattonerna kommer fram mer. Men det känns oväntat stumt och intetsägande för pris, bakgrund och druvblandning.

Smaken har förvånansvärt bra syra vilket är positivt, den har till och med en liten mineralkänsla som drar mot skifferhållet. Medelfyllig rätt krämig smak av bivax, gul mogen frukt, lemoncurd, honung. Det är helt ok men känns lite småtrist med tanke på mina förväntningar.

Visst är det ett bra vin. Det motsvarar ett ok vin i säg 200-kronorsklassen men kostar dessvärre runt det dubbla så jag är inte nöjd. Dessutom var jag inställd på ett rätt kraftigt vin men det är inte vinets fel i sig. Ser ingen anledning att testa det röda. Dåligt spontanköp.

Clos Bagatelle ”La Gloire de Mon Père” 2003

Jag har antecknat att jag tyckte det här vinet var grovt överekat på ett nästan beskt sätt strax efter att jag köpte det och var väldigt missnöjd. En ensam flaska fick ligga kvar som ett felbehandlat men intressant försöksdjur.
Flaskformen osar att detta är deras toppcuvée med breda axlar och vaxad hals. Nu öppnar jag sista flaskan framför en film på TV för att se hur den ter sig.


Oväntat bra måste jag säga. Visst har det en hel del ekkaraktär med en del vanilj och rostat kaffe men den har integrerats mycket bättre än jag väntat mig. Komplex väldigt bra doft med mycket tobak. En hel del Syrahdrag av peppar och rätt rökig charkton, brända örter, vildhallon, russin och teblad men allt lindas in av tät komplex fruktighet. Är det mycket Syrah i det här, jag har inte en aning?

Årgången känns inte alls så påtaglig som jag väntade mig men här nere är de ju vana vid varmt klimat. Lättgillat och numera känns det som ett bra köp om man är på rätt humör och har överseende med eken. Det här var ju oväntat gott! Priset har dock numera drivits upp en hel del så ytterligare inköp känns tveksamt.