söndag, maj 29, 2011

Olivar 2008

Olivar görs av producenten Cesconi från Dolomiterna i nordöstra Italien. Det här vinet är deras toppvin bland vita viner och görs av Pinot Blanc, Pinot Gris och Chardonnay vilka uppfostras delvis på fat.


Karaktärsfull stenig doft med lite dova toner av ylle, kalk och musselspad. Annorlunda, fascinerande och väldigt bra. Gula stenfrukter, gräs, bivax och söta citrusfrukter. Det liknar på många sätt en vit Bordeaux eller kanske ännu mer ett riktigt bra vitt vin från Douro, lite som Maritavora. Jag gillar den här typen av viner.


Smakrikt med balanserade fat, gul mogen frukt, gräs och lite dova gummitoner. Annorlunda och gott vin med lätt unken säregen profil. Att dessa druvor ger det här vinet har jag svårt att fatta, det känns mer som Chenin, Semillon eller liknande. Utpräglat vulkanvin och en annorlunda vinupplevelse från ett område man sällan springer på.

fredag, maj 20, 2011

Adams Road Chardonnay 2004

Den här var bra för ett par år sedan och är minst lika bra nu. Fet utvecklad doft med halm, vaniljkakor, krita och gul mogen frukt. Perfekt mogen och imponerande välgjort i en stil som är fräsch och intressant mer än normalt svulstig som många andra Aussiechardonnayer.


Väl sammansatt krämig smak med balanserad syra och långt komplext slut. Liknande känsla som en fet utvecklad Chablis med smörtoner, gul frukt, bra syra och krita fast kanske lite mjukare. Väldigt bra, hade jag insett det här vinets kapacitet hade jag köpt många fler.

torsdag, maj 19, 2011

Riesling Rüdesheim Berg Schlossberg 2001 (Kloster Eberbach)

Den här typen av lite åldrad Riesling är ibland lite uttorkad med en aningens bitter känsla, det är inte alltid som tysk Riesling klarar av att jäsas ut som den här. Jag var lite oroad över att den här skulle vara så. Skönt nog besannas inte mina farhågor.

Det är alldeles strålande bra. Väldigt fruktig och tät Rieslingfrukt med härliga dova skiffertoner. Inte så där ettrigt bensinigt utan mer dovt stenigt. Jag är såld redan efter första sniffen. Tropisk frukt, fläder, röda äpplen blodgrape, kalk och syltade citrusskal. Mycket bra. Med luft får den en antydan till brynt smör som gammal Riesling kan få.

Fruktig och fräsch torr smak, ingen anemisk eller uttorkad känsla. Långt och djupt komplext med utvecklad fin Rieslingfrukt. Ypperlig druv- och områdestypicitet. Om man som jag har ett par timmar gammal sparris, egenodlad i Uppland, att äta till så gör det ingenting.


Väldigt bra Riesling och jag frågar mig varför man ska anstränga sig att köpa nån av alla bra men unga varianter som dyker upp med jämna mellanrum då man kan köpa en färdiglagrad kvalitetsriesling för ungefär samma peng, det här är ett solklart vinköp. Ny beställning bums, det här är extremt mycket Riesling för 249 kr. Det finns en liten guldgruva av mogen Riesling på BS för överkomliga priser, nästa test väntar redan i kylen.

Dag två har den tappat frukt en hel del och fått lite av den där bitterheten jag har svårt för. Konstigt att en Riesling är så pass känslig för luft.

måndag, maj 16, 2011

Volnay 1:er Cru "En Caillerets Clos de 60 Ouvrées"

Oj, det här inte alls som den småtrista flaskan för några år sedan. 99'orna jag har haft i lager har öppnat sig på ett strålande fint sätt. Pousse d'Ors viner är gjorda i väldigt lagringskrävande stil, det visar inte minst det här. Om de småtrista 2006'orna beter sig likadant är de något att se fram emot om ca sju år.


Fascinerande doft av jord, läder, svett och tryffel blandas med röda bär som drar mot det syrliga hållet, lite gräs, utvecklat och läckert på ett traditionellt sätt. Med luft får det en lite Syrahlik doft av kött, vore intressant att dricka den här bredvid Jamets Côte- Rôtie.


Smakrikt och matkrävande syrligt till en början. Fin komplexitet på ett klassiskt Bourgognesätt, svamp/tryffel, röd frukt, jord, gräs. Kompakt och fascinerande vin på ett sätt som inte alls är inställsamt utan matkrävande stramt. Oväntat bra Volnay.

Peregrine Pinot Noir 2002, 2004 och 2006.

Tre årgångar av en bättre Pinot Noir från Nya Zeeland. Det var ansenliga mängder flaskor framme så minnesanteckningarna är inte så fullödiga.


2002: Rejält utvecklad med svamptoner, arrak, fin sötaktigt röd frukt och gammalt trä. Långt och komplext men hänger lite på fallrepet med mycket svamp och lite volatila arrakstoner.
Känslan av gammalt skeppsvrak stör en hel del och den har inte riktigt åldrats med behag.
Frukten finns kvar och det är ett riktigt gott vin men det börjar bli väl murrigt för min smak.

2004: Till skillnad från 2002 så har den här skruvkapsyl vilket gör stor skillnad. Tät och väldigt fin Pinotfrukt, djupt komplex och viss mognad med ett uns dova mosstoner men inte alls samma känsla av svamp och skeppsvrak som 2002'an. Den här kan nog utvecklas positivt i några år till. Klart godaste vinet.

2006: Fin Pinotfrukt som kombinerar söt röd frukt med citrustoner, lite gräs, choklad, kaffe och balanserade fattoner. Gott men ännu ungt vin som behöver några år till för att riktigt blomma ut, rätt syrlig och aningens krävande i nuläget. Dag två har det mildrats betydligt. Tät frukt med ett fräscht citrusbetonat syrabett, gräs och choklad.

Genomgående väldigt bra och välgjorda Pinot Noirviner som levererar bra Pinot för pengarna men som väntat inte når upp till Feltonnivå. Det är ytterst sällsynt att hitta den här kvaliteten i Bourgogne för 249 kr som de här kostar och det är Bourgogne som ligger närmast i stilmässig jämförelse. Så det får ses som ett väldigt bra köp.

lördag, maj 14, 2011

Paul Sauer 2003

Kanonkop håller jag som den främsta rödvinsproducenten i Sydafrika, det är annars ytterst få röda viner därifrån jag kan med numera. Ernie Els och andra lyxpavor kan trots pris och prestige inte tävla med det här enligt mig, mer massiva, ja, men inte bättre.

Intensiteten och komplexiteten i frukten får alla att reagera. Tät och djup frukt utan att vara övergjort med Cabbiga drag av gräs, fin plommonfrukt, tobak, blyertspenna, viol och blommor, rostat kaffe. Jag störs en aning av en kartig grön ton som drar mot omogen grön paprika och en del grova bakelitdrag men det är mest en plump i marginalen. Det är riktigt imponerande och de andra är inne på bättre USA cab tills jag säger att det är mitt favoritvin från landet, då faller den teorin, för så bra är det ändå inte.


Gott och fräscht med tät frukt som inte alls har den vanliga överextraktionen eller syltigheten jag associerar med SA-viner. Väldigt Cabernettypiskt och välgjort, läskande och komplext. Paul Sauer står sig fortfarande. Har man bara lite överseende med den grova burn out-känslan är det ett väldigt gott vin.

onsdag, maj 11, 2011

Coume Gineste 2006

Coume Gineste är Domaine Gaubys vita toppvin. Består av ungefär hälften vardera av Grenache Blanc och Grenache Gris från 60-åriga stockar.

Från att ha varit lite väl kyld och stum öppnar den upp sig och får en väldigt djup och intressant doft av örter, gul stenfrukt, viol, petroleum, lite fattoner, anis och väldigt fina mineralnyanser. Väldigt bra och annorlunda, gissningar runt bordet landar mest runt Chenin Blanc. Att vit grenache kan ta den här skepnaden är inte normalt.


Tät och fet smak med distinkt karaktär av mer ovanligt slag. Djupt komplex och fascinerande smak av örter, fet fin frukt, mineral, bra syra, blommighet som drar mot viol. Väldigt bra men grovt överprissatt. Gästerna med bred samlad vinkunskap tycker att ett pris mellan 250-300 kr känns rimligt. 740 kr som det faktiskt kostar ungefär (i Sverige) är helt koko, men bra är det.

söndag, maj 08, 2011

Friulano 2009 (Ronco dei Tasso)

Lagom till att jag tänker prova den här Friulanon får den ett svagt mottagande av ”Billiga viner”, men, men, det går inte att backa nu. Han tog sig tid och ork att skriva mer fakta om vinet.

Citrusfrisk doft med en del dova druvtypiska drag av yllevantar och gummi. Örter, fänkål och en känsla av yogurt med honung i. Druvtypiciteten går inte att klaga på men det saknar ett riktigt klipp i intressefaktorn.


Rätt mjuk smak med lite krämig känsla, en anings fadd på något konstigt sätt då det ändå finns en del syra som spretar lite. Det är inte oväntat långt ifrån Miani, rätt långt från Keber också, helt ok men ingen Friulano att springa benen av sig för. Kostar lite mer än det smakar, bättre att satsa lite mer på Kebers välgjorda version.

torsdag, maj 05, 2011

Cannonau di Sardegna 2007 (Sella & Mosca)

Cannonau är det italienska namnet på Grenache och odlas mycket på Sardinien. Reagerade på det här vinet på en provning och måste se om mitt intryck står kvar.


Rätt blek doft som liknar en Pinot. Finstämd blommig doft med sirlig röd frukt, läder, gräs och lakrits. Inget kraftpaket men riktigt bra för 79 kronor och omisskänligt Italienskt.

Finstämd smak med medeltät frukt, balanserade syror och lagom kärvhet. Lite parfymerad röd frukt backas upp av citrusskal, gräs och en aptitlig kärnig känsla. Inget stort vin men ett ypperligt bra vin för 79 spänn som inte är överextraherat eller modernt, som ett snyggare alternativ till klassikern Copertino fast mindre brettigt. Såna här ärliga ”riktiga” viner i den här prisklassen finns det alldeles för få av.