lördag, april 30, 2011

Chablis Grand Cru ”Les Clos” 2007 (Drouhin)

Det börjar bra men lite ungdomligt stumt. Koncentrationen är klart på Grand Crunivå men det behöver lagring eller luft för att visa upp hela sitt register.
Doft av krita, musselskal, stenfrukt, halm och citronfudge. De använder bara gamla fat och det ligger mest som en krydda i bakgrunden, det känns som de har minskat faten det senaste decenniet.


Smaken är rejält tät med en krämig fin känsla. Stramt kritigt och samtidigt ”Les Clos”-typiskt tung. Det är med luft efter ungefät halva flaskan det här vinet verkligen kickar igång och visar upp sina kvaliteter. Då kommer det fram mer komplexa aromer, mer havskänsla av jodstinna ostron och djupare frukt.


Ett väldigt drickvänligt vin, man blir mer sugen ju mer man dricker och lagring kommer lyfta det här flera snäpp. Det är inte framfusigt eller insmickrande fatigt utan stenigt och återhållsamt på ett sätt jag gillar. Minst ett par års lagring behövs. 2004'an jag drack senast var ett drygt år äldre då och var klart mer öppen. Priset på BS är väl högt och andra kanaler är att föredra, 599 kronorsbra är det inte men väldans bra.

torsdag, april 28, 2011

Cuvée Milennium (Taittinger)

Sista flaskan av den här cuvéen som Taittinger släppte inför millennieskiftet, bara magnumflaskor. En blandning av äldre årgångar, 95 och 96 har jag läst någonstans. När den kom var den ung och småtrist men efter några år lyfte den till ett fantastiskt vin. Taittinger var så nöjda med vinet att de fortsättningsvis började göra en liknande cuvée som döptes till Prelude.

Passande nog visar den här sista flaskan att den har börjat tippa över. Den finns tät fin frukt men den har inte alls samma djup som tidigare. Gräddig gul frukt, grapefrukt, krita, mycket bröd och en anings champinjon, kaffe och nougat.

Lånad bild
Mjuk fyllig smak, med tidigare flaskor i minne har den inte alls samma djup i frukten men är ändå väldigt god. Mycket nougat och rostat bröd, kaffe, vanilj, röda äpplen och mogen gul frukt. Väldigt gott men ändå en liten besvikelse, dags att dricka upp om man sitter på några flaskor.

fredag, april 22, 2011

Guardiola 2007 (Tenuta delle Terre Nere) och Cuvée delle Vigne Niche 2007 (Tenuta delle Terre Nere)

Det här är ett av bloggosfärens älsklingsvintyper sedan en tid tillbaka. Coola viner från Etnas varma sluttningar av den lokala druvan Nerello Mascalese, i det här fallet utblandat med 2% Nerello Cappuccio enligt vissa källor. Rankorna planterades 1917 och 1947 på pre-phylloxerastockar, endast en liten del har nyplanterats. 25% ny fransk ek. Ad Libitum tar in vinerna och andra har också provat, här, här och här (andra årgångar ibland).

Rätt lätt klarröd transparent färg.
Intressant och annorlunda doft med lera och grusdamm, nypon, röd frukt (mest hallon), blommor, lite smörkola från fat och örter. Inte insmickrande och svulstigt utan ett vin som det tar ett tag att fatta tycke för men jag gillar det verkligen, lite som Nebbiolo.


Markerad syra som lägger sig en del med luft, finstämd smak som påminner lite om en nebbiolo, hallon och örter. Det är ett rejält kärvt direkt efter den öppnats men mjuknar med luft. Hela tiden håller den sig dock i det krävande segmentet, något jag inte har problem med. Det ger associationer till lera även i smaken, det var länge sedan jag åt lera men ändå. Ett riktigt matvin, det skär rakt igenom vad som helst och klingar kvar på ett mycket bra sätt.

Det vore väldigt intressant att prova ett sånt här vin med ålder, jag har inte den blekaste hur det här utvecklas men det bör bara bli bättre. Kombinationen av fräschör och en intelligent fathantering ger ett väldigt balanserat vin som passar mig bra, fast det hade nog inte förlorat på att minska ner faten ännu mer.

Prisvärdheten är inte självklar, 300 sekiner är rätt mycket och jag vill nog ha lite mer knorr för det priset. Det sagt så är det ändå ett väldigt bra vin med hög intressefaktor.


Givetvis måste jag även prova deras främsta vita vin, Cuvée delle Vigne Niche, av den inhemska druvan Carricante. 50 år gamla stockar, 1/3 på jättestora gamla fat, resten på ståltank.

Det här tycker jag mer om än den röda Guardiola. Mycket intresseväckande doft med mycket sten, krita och petroleumtoner. Bivax och mogen gul frukt, kamomill, brynt smör, fänkål, salmiak och syltade citrusskal. Väldigt komplext och kul, imponerande på ett sätt jag inte alls var beredd på.


Medelfyllig smak med mycket mineral och fräschör. Lagom syra som balanserar upp en tät gul fruktighet, väldigt långt och aptitretande. Mycket bra vin med mängder av karaktär. Det har en hel del likheter med Riesling fast med lägre syra och lite mer rondör, min typ av vitt vin. Väl värt sitt pris på 199 kr, än mer om man tar originaliteten i beaktande. Det känns helt moget och jag skulle inte riskera att lagra det här ytterligare, den försämrades; blev faddare och mindre expressiv efter en dag.

onsdag, april 20, 2011

Domaine Courteillac 2000

Väldigt tät plommonfrukt, mycket cederträ och blyertspenna, tydligt rostade fattoner med kaffe och kokos. Det finns ett stick av grön paprika i det som stör en anings men den övriga frukten är så pass tät att det fungerar. Väldigt välgjort vin för sin enkla apellation i en fruktdriven fatad stil. Det saknar givetvis det djup som ett väl ansett hus har men det är en imponerande bra imitation.


Smaken är fyllig med mjuk tät frukt och tydliga fat, lakrits, trä och kaffe. Smakrikt och imponerande komplext i insmickrande stil. På gränsen till för mycket fat. Stilmässigt lite som en Pichon Baron extra light. För 94 sek är det ytterst bra, numera har priset tappat lite verklighetskontakt.

måndag, april 18, 2011

Crozes-Hermitage 2003 (Guigal)

Det här korkas upp som ersättning för vinet jag la upp innan. Dags att testa en flaska av den här Crozen som jag gillade skarpt när den lanserades. Hyllad vid lansering, Parker gav den 93, men senare har den fått svalare omdömen. Att en Syrah stänger ner sig och blir tristare efter några år är väldigt väntat så jag blir lite förvånad att tex Parker inte påpekar det. Dags att bilda sig en egen uppfattning.


En hel del fällning. Fint parfymerad doft med skir röd fruktighet, grädde, lätta fattoner, blodapelsin och bacon, riktigt bra i en fräsch rätt lätt stil. Den fina parfymerade blommigheten är ett stort plus. Extremt druvtypisk.


Slank smak med fina syror, finstämd röd frukt som hallonkärnor och lingon, citrus, kött. Den utvecklas med luft och blir allt bättre. Verkligen ett bra vin för appellationen, betydligt djupare och mer balanserat än Graillot.
Jag tror den kommer växa ytterligare och är väldigt nöjd med min investering. Det här blir intressant att följa i framtiden, fem kvar.

P.S. Har inte typsättaren råkat slinta med fingrarna och sätta dit ett x istället för ett z  på texten för AOC-beteckningen (granne med varandra på ett tangentbord), eller är det ett z i skrivstil? Såg det först på bilden efter flaskan slängts.

Pinot Noir 2006 (Hamilton Russel)

Det är svårt att känna några druviga drag av Pinot Noir eller liknande i det här då allt öveskuggas av en tung rökton, vi pratar här om rök på nivå som en större skogsbrand. Det är nästan att det svider i ögonen. Om man försöker koppla bort det och få fram något annat så finns det en del svart te, lite röd syrlig frukt, nejika och en hel del fat.

Smaken är lite krävande syrlig, rödfruktig med lite påträngande alkoholig känsla. Vore väl ok för ett 79 kronorsvin men ett dåligt skämt för ett vin som kostar 299 sek (årgång 2008) på SB, fast jag upprepar det för mig själv går det inte riktigt in, 2 9 9 kronor!?! Sydafrikanerna själva ser inte något som helst problem med röktonen i sina viner, de känner den inte ens. Nä visst, och apartheidsystemet var ett mönstersamhälle i jämlikhet...
Deras Chardonnay är dock välgjord i sin svulstiga stil men det här går inte ens att laga mat på.

söndag, april 17, 2011

Meursault 1:er Cru ”Genevrières” 2000 (Mikulski)

Doften är utvecklad men mindre mogen än jag väntat mig. Väldigt kritig känsla med ett uns smör, hasselnötter, gul mogen frukt, halm. Komplext och gott på en väntad nivå, riktigt bra men inte stort.


Mer syra och fräschör än väntat precis som doften indikerar, komplext, kritigt, lite utvecklade aromer av nötter och honung, mjuk gul frukt, markerade citrustoner. Lång och mineralig eftersmak.
En Meursault som håller ungefär vad den borde men inte når upp till de bästa exemplen. Prisvärdet är inte något vidare vilket mest har att göra med områdets prissättning. Bättre vore att köpa tex Lamys Saint-Aubin 1:er Cru-viner, de är lika bra.

Keyneton Estate Euphonium 2004 (Henshcke)

Det här är ett av Henschkes viner i mellanprisklass, eller lägre prisklass om man ser till Henschkes övriga viner. En blandning av Shiraz, Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc under skruvkapsyl. Henschke är en av mina favoritproducenter i Australien.

Tät och djupt fruktig doft med rejält drag, dock ingen överdriven senskördad stil eller överkokt sylt som modernister ofta dras med, alltså inte som ett Ben Glaetzer-vin. Salmiak och en blandning av röd och mörk frukt blandas med ett lite bacon och svart te. En hel del fatiga vaniljtoner och kaffe. Väldigt stort och insmickrande på ett ändå fräscht sätt. Det är lite reduktivt och tjänar rejält på luft.


Smakrikt med väldigt fyllig känsla, te, cederträ, söt röd och mörk frukt, fattoner och salmiak. Väldigt gott med endast ett aningens störande drag av alkohol (14,5%) och lite för kompakt för min personliga smak, de andra har dock inga problem med det. Väldigt gott nu men den kommer nog balansera ut sig med ytterligare tid på rygg och bli fräschare med mer tertiära drag om runt fyra år. Bland det bättre man kan få från Australien i den här prisklassen (309 kr våren 2008) och utan problem värt sitt pris. Inte på nivå med den fabulösa Mount Edelstone i höstas men det var inte heller väntat.

torsdag, april 14, 2011

Chateau Kirwan 1999

I september tyckte jag visst det här var helt ok, nu tycker jag inte alls om det. De drag jag hade överseende med då stör jag mig på rejält denna gång.
Visst finns det en djup fin doft och en del klassiska bordeauxdrag men samtidigt dras den med en överdriven ekbitter känsla och en störande omogen grön ton. Helhetsintrycket är rätt forcerat och konstlat.


Gott men inte mer, jag får allt svårare för den här överextraherade stilen av Bordeaux. Grundmaterialet i Kirwan är inte tillräckligt bra för att balansera upp den här okänsliga hanteringen. Bittra fattoner, mörk dov frukt, mycket choklad, rostat kaffe och cederträ. Ok gott men väl mycket designad smak. Jag kommer aldrig köpa Kirwan igen, framförallt inte med dagens priser.

söndag, april 10, 2011

Nuits-Saint-Georges 1:er Cru ”Les Roncières” 2007 (Robert Chevillon)

Chevillon har en imponerande andel vingårdar i Nuits-Saint-Georges med gamla stockar, de gör åtta olika 1:er Cruviner. Tänkandet är balanserat traditionellt, 30% nya fat, jordnära vinmakning men utan att vara biodynamiker.
Jag har provat fyra av hans 1:er Cruviner samt deras villagevin bredvid varandra och det här är min favorit, deras vanliga NSG Vieilles Vignes tycker jag dock inte är värd sina pengar. Skillnaden mellan den och premiercruvinerna är betydligt större i kvalitet än i pris.


Intensiv krämig frukt med fin stenig känsla. Djupt komplex och enormt fin, även om det ännu har en del primära aromer finns det tendenser till utveckling. Citrusskal, lite stjälkar utan att vara kartigt, mossa, sötbärig frukt, nejlika, lavendel och chokladtoner. Med luft får det ett ännu mer parfymerat anslag med blommor och kryddor.


Fruktig men fräsch smak med tät röd frukt, citrustoner, fin kryddighet och balanserade fat, enormt god Bourgogne som växer med luft. Sympatisk kombination av tät frukt, balanserade fat och fräschör. För årgången är det imponerande bra. Tidigare har jag fått känslan att 07 kan ge gröna toner men den här har inga såna tendenser alls.

Redan vid fyra års ålder gör det här inte alls ont att dricka men det finns stor potential för vidare utveckling. Kan bli svårt att hålla fingrarna borta. Smakar det så kostar det men det här levererar faktiskt för sin prisnivå utan problem. Meadows gav 92 poäng, jag skulle nog lägga till ett eller två, det här gick jag igång på.

fredag, april 08, 2011

Gevrey-Chambertin 1:er Cru 1985 (Maison Leroy)

Enligt P var den förra flaskan rätt trött och inget vidare men den här har frukt kvar.
Skön klassisk stil med syrlig röd frukt och mängder av mognadstoner som tryffel och mulljord. Orientaliska kryddor, blommor och stort eget anslag. En doft som är svår att sätta fingret på, fascinerande.


Syrlig och rätt krävande smak, absolut inget självklart lättgillat vin utan det som gör det bra är den stora personligheten och de fina mognadsnyanserna. Finstämd syrlig röd frukt, kryddor, jord, svamp, soja och choklad. Enormt kul och minnesvärt vin men inte stort på något sätt. Det gör sig väldigt bra till maten med sina markerade fina syror.


Jag fick höra av en tidigare vinmakare hos Madame Leroy några dagar senare att deras negociantviner köps in färdiga. De sätter endast på sina egna etiketter på flaskor av färdigt vin, de har alltså aldrig haft ett finger med i vinet. Det känns rätt tveksamt och förklarar varför maisonvinerna aldrig är i närheten av deras domainebuteljeringar. Man lär sig nåt nytt hela tiden. Ska man dricka Leroy ska man köpa deras egenproducerade viner, helst d'Auvenay.

onsdag, april 06, 2011

Sancerre ”Côte de Champtin” 2002

Nästan ingen druvkaraktär är kvar numera vilket är väldigt bra. Mer Rieslinglik med mogen gul frukt, oljig känsla som drar mot petroleum, halm, mycket krita och musselskal, tydliga citrustoner. Lätta fatinslag, men det känner jag nog mest för att jag vet om det. Väldigt bra vin för ett ännu mycket överkomligt pris.


Mogen rätt mjuk smak med mycket citrus, gula plommon, mognadsnyanser av honung, gräs, kvittenmarmelad, gråpäron och mycket skolkrita. Supergott och än en gång min favoritsancerre, det är så här en Sancerre ska göras.
Champault använder delvis ek till det här vinet. Ingen runt bordet var inne på Sauvignon Blanc, än mindre Sancerre. Ett vin som smakar mer jordmån än druva.

måndag, april 04, 2011

Il Blu 2002

Il Blu görs av Sangiovese och Merlot samt en rejäl men välmåttad dos nya fat. Det här är ett italienskt vin i balanserat modern stil som jag verkligen gillar.

Stor medoclik doft med cederträ, mörk bitter choklad, plommonkompott, viol, dov tät frukt och ett väldans djup, superfin doft som är alldeles lagom insmickrande. Väldigt bra!


Smaken är tät och lagom modern i en stil som är väldigt Medoclik fast med lite bittra italienska körsbärskärnor. Typ som en imaginär blandning av 70% Ducru-Beaucaillou och 30% toppbrunello. Superkomplext, ruggigt gott med imponerande längd. Perfekt mogen just nu och en grym prestation för 2002.

För 264 sek är det ett av de bättre vinköp jag gjort, WS 92 poäng är nästan i underkant för den här flaskan men det här är också den bästa hittills, och tyvärr den sista. Så tålamod krävs för de yngre årgångarna i lagret. Jag kanske var på bra humör men den här var enormt bra.

söndag, april 03, 2011

Chardonnay "Estate Vineyard Beechworth" 2004 (Giaconda)


Giaconda ligger högt på listan över Australiens bästa vinproducenter. För mig är det deras Chardonnay som är deras främsta vin, trots deras imponerande Syrah och Pinot Noir-viner.


Det här är helt moget och behöver inte luftas alls efter korken dras ur. Helt öppet med ett otroligt djup i doften, ett sånt vin som får alla att tystna. Bortsett den underbart nyansrika frukten finns det även ett mineraldrag man inte brukar hitta i aussichardonnays och ett drag av petroleum, det går inte riktigt att sätta fingret på alla dofter, massivt vin. Fantastisk doft som inte nödvändigtvis känns som en stor vit Bourgogne men ändå är lika bra, fast med ett mer fläskigt australiensiskt drag.


Supertät smak med fascinerande djup och stor personlighet. Anslaget är rätt fläskigt med mogen tropisk frukt men det finns även citrusskal, krita, honung, grönt te och mycket mognadstoner av hasselnötter och brynt smör. Alkoholen stör inte alls. En smak som klingar kvar länge, stort vin! Helt moget och bör inte lagras längre. Helt klart bästa aussiechardo jag någonsin druckit.

Chablis 1:er Cru ”Montée de Tonnerre” 2001 (Louis Michel)


Det här vinet börjar bli väl moget, de smöriga honungstonerna börjar ta överhanden men den har inga oxidativa drag iaf. Gul frukt, lemoncurd, plommon, musselskal och en del kritor visar på ursprunget. Bra och om man som jag gillar Chablis med mognad, riktigt gott.


Mjuk smak som börjar balansera farligt nära faddhetsgränsen, smaken följer doften till punkt och pricka. Mycket honung. Gott, men den var nog bättre för två år sedan, både Laroches och Brocards 1:er Cru-viner i samma ålder levererar bättre än det här.