lördag, oktober 31, 2009

Chateau Grand Mayne 1998

Vinet är tillgängligt direkt vid öppnandet. Mycket komplex doft med lite modernt anslag. Tät mörk frukt med choklad, kaffe, lera, plommon, viol och blommor, eken har integrerats fint. Den har ett parfymerat anslag och ett djup som lyfter den en bit utöver det vanliga.

Smaken är tät men fräsch med bra syra och lagom med tanniner. Långt och läskande vin med underbar komplexitet. Den här flaskan står upp för sina höga poäng den har fått tidigare (93 av både Parker och WS).

Senare på kvällen dricker jag den i glas av mer Bourgognestil än Bordeaux och den känns inte lika bra som då jag öppnade den hemma för att kontrollera att den var korrekt, hmm, undrar om den har stängt ned sig eller om glas och förflyttning har påverkat det. Dock fortfarande mycket bra.

torsdag, oktober 29, 2009

Chardonnay de Vieilles Vignes 1998 (R&L Legras)

Det här är en ren Chardonnay, vilket namnet antyder, från Grand Cru-byn Chouilly. R&L Legras är den bättre av de två producenterna med Legras i namnet.
Den här cuvéen har numera bytt namn till Cuvée Présidence Blanc de Blancs, just nu finns år 2002 i BS för 449 kr. Den här köptes dock för några år sedan för 359 kr vilket är ett riktigt kap.

Stor och utvecklad doft i urtypisk BdB stil. Fina rostade toner lindas in av brioche, mogen frukt, citrusskal, krita, nougat och grapefrukt. Smaken har fin tyngd och komplex lång smak. Den har nått en väldigt fin utvecklingsfas men kommer att bli allt bättre i flera år. Det börjar kännas som om 1998 är en årgång som underskattades när den lanserades, lite som 1988. Det här kändes som ett mycket bra köp för några år sedan, nu är det ett grovt understatement.

tisdag, oktober 27, 2009

Chateau Lagrange 1993

Det här vinet luftas inte då vi inte är säkra på hur den skulle klara det.
Doften är stor och helt tillgänglig vid öppnandet. Mycket mogen med mängder av krut, jord, stall och läder, på gränsen till övermogen enligt mig. Det finns en del frukt kvar men det är de utvecklade krutiga aromerna som tar överhanden.

Mycket intressant och roligt vin att dricka men jag tycker den har börjat tippa över lite. Väldigt klassisk i sin stil.

Smaken har fortfarande en del frukt, den känns inte helt uttorkad. Mycket tobak, ved, mörk frukt. Kul vin även om den är lite trött. Den lyfter faktiskt efter ett par timmar och sitter ihop lite bättre.

lördag, oktober 24, 2009

Castello di Fonterutoli 2006 (halvflaska)

En halvflaska av Castello di Fonterutoli 2006 fyller två funktioner. Jag får en lagom dos gott vin till middagen innan en fest utan vin (!) samt en bra koll på deras nya årgång. 2006 är en riktigt bra årgång i Toscana. Man kan ju inte lita på vad vinmakarna säger, enligt dem är alla årgångar mer eller mindre bra (förutom 2002), men nu har jag betat av en hel del 2006’or och det bådar gott. Årgången känns lite som en blandning mellan 2001 och 2004, bra frukt som 2004 men lite stramare, i stil med 2001. Ett stort hopp upp jämfört med slätstrukna/fadda 2005.

Doften är ungt kärnig, tydlig men snygg fatbehandling, typiska toner av rostat kaffe, mörk bitter choklad, plommon och lakrits. En kort stund senare kommer bittermandel, blommor och en trevlig krämig känsla fram. Mycket komplext och bra.

Ung stram smak. Fortfarande nästintill helt outvecklad, kärnig struktur där faten ännu ligger lite utanpå. Det behövs bara lite luft för att den ska öppna upp sig och bli drickbar i en insmickrande ungt fruktig stil, Fonterutoli använder mycket fat som ger den en rätt modern känsla men de får det att fungera, åtminstone så här bra år. Några års lagring så kommer det här att bli riktigt bra.
Med åren blir jag allt mindre tolerant med övertydliga toner av nya hårt rostade fat, det här ligger lite nära min toleranströskel men det passerar (16 månader i 70% nya fat, barrique, förmodligen rätt kraftigt rostade). Lite mindre ek hade kanske gjort det här lite mer svårsålt men jag hade föredragit det, trots det är det ett mycket bra vin.

fredag, oktober 23, 2009

Piaggia Riserva 2005

Det här ger inte så mycket vid öppnandet, stenhårt, men det finns mycket i det som lovar för en bättre framtid.

Väldigt primära aromer med kärnig stramhet. Valnöt, pinjenötter, gräs, ek, körsbärskärnor, tobak, hallon.
Smaken har en fin krämighet som lindar in den koncentrerade smaken med sin ungt kärva struktur.
Efter flera timmars luftning innan maten öppnar den upp sig en hel del och ger ett mer balanserat intryck. Till maten fungerar den väldigt bra då de bråkiga tanninerna mildras. Avslutningsvis ett bra vin som kommer utvecklas mycket bra, kan drickas nu efter rejäl luftning till mat.

torsdag, oktober 22, 2009

Grüner Veltliner Alte Reben 2001 (Bründlmayer)

Det var ett litet experiment jag fick för mig för ett antal år sedan, att spara ett par av de här flaskorna för att se hur de blir med ålder. Nu är det dags för sista flaskan.

Färgen är gyllengul och vinet beter sig väldigt visköst.
Doften är stor med utvecklade honungstoner, bivax, halm, mogen gul frukt, krita, grönt te och kamomill. Komplex och mycket kul.
Smaken är oljig med rätt låg syra men känns ändå balanserad. Komplex och ytterst intressant med liknande aromer som doften gav. Mycket honung. Väldigt gott vin med högst annorlunda karaktär. Det här vinets kvalitet ligger i dess täta och feta struktur.

I jämförelse med den GV av Pichler jag öppnade för något år sedan är den här oljigare och har mindre mineralkänsla men även denna visar att GV utvecklas mycket bra med lagring. Det är läge att fylla på lagret för framtiden.

lördag, oktober 17, 2009

Espelt Solivent 2006

Jag brukar hålla utkik efter viner från Empordà. Så gott som alltid levererar det området bra kvalitet för pengarna, jag inser att det inte alls syns i mina blogginlägg men det gör jag. Så nu, då Espelt Solivent släpps för ynka 95 kronor är det ett givet köp.

Vinet ger väldigt mycket tobaksnyanser i början, kött, teblad, brända örter och vildhallon kommer upp. Med luft dyker mer mjuk plommonfrukt upp. En mycket uttrycksfull doft med kraft och karaktär, animalisk, jordig och som sagt med mycket tobak.

Smaken är tät och lagom stram, även här mycket teblad, tobak och örter. Välstrukturerat och balanserat vin i en öppen och direkt stil som påminner lite om Priorat fast med ett mildare anslag. Vinet görs av Garnacha (de brukar använda en hel del Samsó där uppe, en lokal variant av Cariñena, men enligt SB är det endast Garnacha). Just nu känns det här som ett av bolagets bästa köp under 100 kronor.

torsdag, oktober 15, 2009

Geheim Rat "J" Riesling Spätlese Trocken 2002

Färgen avslöjar ännu inga tecken på ålder.
Doften är mycket fin med ett kraftigt, tungt, rieslinganslag, inte så mycket skiffer utan mest fruktaromer. Gula plommon, grönt te, ananas, halm, lemoncurd, ingefära, lite krita kommer fram.
Smaken har en del utveckling, den har släppt den unga limeiga syran men har samtidigt kvar alla söta, feta fruktaromer. Syran går nu mera åt citronhållet på ett balanserat sätt. Den öppnar upp sig på ett mycket bra sätt någon timme efter öppnandet, lite dovare, lite stenigare.
Väldigt bra drickfönster just nu även om den nog kommer utvecklas positivt i några år till, når sin topp kring sin tioårsdag skulle jag tro. Det här var riktigt bra, precis vad jag kände för.

Jag minns en magnumflaska, årgång 1994, som var klart trött med uttorkad frukt redan för några år sedan så det känns dumt att vänta för länge med mina resterande flaskor.

söndag, oktober 11, 2009

Chateau d'Issan 2002

Direkt vid öppnandet är det rätt stumt och intetsägande men efter någon halvtimme i karaff öppnar det upp sig och visar upp en finstämd klassisk doft med cederträ, läder, viol, plommon, tranbär, blåbär, ett uns gräs och animaliska toner. Riktigt trevligt men inte stort på något sätt. Jag saknar lite av den typiska fina blommigheten jag associerar med viner från Margaux.

Medelfyllig smak som ger ett oväntat bra intryck för att vara en 2002'a, mitten är lite ihålig men smaken är komplex och läskande. Röd och mörk frukt blandas med lakrits, ved, gräs och en intressant finstämd kryddighet. Superklassiskt men som sagt utan den där riktigt fina blommigheten. Gott i en okomplicerad stil. Som den är nu behöver man enligt mig inte ens mat till den, mogen men kraft för ytterligare 3-5 års vidare utveckling.
Andra provade för knappt två år sedan med bra betyg.

Meursault 2004 (François Mikulski)

Mikulski gör viner i en rätt modern stil med bra mineralkänsla. Lite rökiga mineraltoner fräschar upp doften av mogen gul frukt, balanserade fat, honung, halm och hasselnötter.
Smaken är rätt tät med tät frukt, komplexa drag av sten, gula plommon, ananas, söta citrustoner som drar mot mandarin. Balanserad syra och intressant stenig karaktär.

Riktigt bra Meursault men som vanligt känns det som om man inte får full valuta för pengarna, men det ligger dessvärre i områdets prissättning. Jag borde sluta köpa vit Bourgogne och endast köpa Chardonnay av Stephane Tissot istället. Det här var den sista årgången med den här etiketten, den nya är hemsk.

onsdag, oktober 07, 2009

La Mondotte 1997

Den här gången har jag tid att dricka det här vinet i lugn och ro. Doften är fantastisk med superkomplex doft av choklad, cederträ, lera, mossa, blommor, krut, sandelträ, nejlika, kanel, hallon, kaffe och ved. Doftspektrumet är minst sagt imponerande. Det här är ett sånt vin som det inte riktigt går att sätta ord på. Det är helt klart modernt i sin stil men klarar utan problem att bära upp alla fat.

Smaken är tät men samtidigt fräsch med hallon, jordgubbar, mjölkchoklad, kaffe, orientaliska kryddor och plommon. Perfekt mogen med lagom stramhet och balanserad syra men den kan nog utvecklas ytterligare flera år. Eftersmaken hänger kvar i minuter.

Det är inte ofta jag dricker så här bra viner och det är verkligen en sällsynt bra vinupplevelse. Fantastiskt vin på alla sätt och största vinupplevelsen hittills i år. Parkers 93-95 poäng känns helt motiverade, den här gången kändes det som 95.

tisdag, oktober 06, 2009

Chateau Cantelys Blanc 2002

För att påminna mig själv om hur bra en vit Bordeaux kan och ska vara öppnar jag en flaska Cantelys 2002, Limbourg 2005 för någon månad sedan höll inte måttet. Cantelys är gjort av hälften vardera av Semillon och Sauvignon Blanc. Sedan familjen bakom Smith-Haut-Lafite köpte egendomen har utvecklingen gått starkt framåt och jag skulle inte bli förvånad om priset på det här sällsynt prisvärda vinet kommer att stiga en hel del i framtiden.

Det här är riktigt, riktigt bra. Sällsynt komplexitet med tyngd och fetma från Semillondruvorna och fräschör från Sauvignon Blancdruvorna. Vit bordeaux i sitt prydno med lagom mycket fatton. Lagom moget och utvecklat, helt intakt utan bokna nyanser. Doft av gula plommon, mogna gula päron, bivax, krusbär, ylle, honung, citrusskal, grönt te och kamomill. Så snygg, så intressant och precis min typ av vin.

Smaken är minst lika bra med koncentrerad, nästintill oljig känsla, det ger nästan en del skiffervibbar. Smaken är tät men samtidigt fräsch, aromerna speglar doften väldigt bra. Den har nog nått sin topp nu enligt mig och jag kommer nog dricka upp resterande flaskor i väntan på årgång 2004 vilka är minst lika bra. Yummy! Limbourg 2005 för ett tag sedan kändes betydligt äldre än den här.

Vosne-Romanée 1996 (Jadot) och Gevrey-Chambertin ” Les Jeunes Rois” 2002 (Geantet-Pansiot)

Vosne-Romanée 1996 (Jadot)
Det här är en bourgogne i klassisk stil med syrliga röda bär, lite gräs, rätt mycket mineralkänsla som drar mot kalk. Jag har inte druckit det här vin tidigare men tror att det nog skulle upplevts rätt obalanserat om det dracks tidigare. Nu har mognaden gjort det trevligt mjukt med fina lädertoner, kaffe, torkade sviskon och lite svamp. Komplex och friskt med bra komplexitet även om det inte lyfter till de riktiga höjderna. Det känns som om vi plockade det vid precis rätt tidpunkt.

Smaken är frisk med mycket citrustoner, gräs, syrliga röda bär, bitter choklad, lite som att tugga på en krita blandat med rönnbär och hallonkärnor. Lagom med ved. Bra och kul men tyvärr så måste man ju upp en bra bit högre för att få riktig toppkvalitet på röd Bourgogne.


Gevrey-Chambertin ” Les Jeunes Rois” 2002 (Geantet-Pansiot)
Efter Marsannay-vinet av Geantet-Pansiot som visade sig så bra öppnar jag en Gevrey-Chambertin av samma producent till ankbröst. Det här vinet har även det en rätt modern touch med söta röda bär, mjölkchoklad, läder, pomerans, utvecklade nyanser av svamp, mossa och kryddor.

Smaken är sötfruktig utan att bli kladdig, mängder av söta röda bär, mjölkchoklad, syran är högre än i Marsannayvinet men har börjat lägga sig en del, det här vinet kommer tjäna på ytterligare några års lagring även om tanninerna redan milda. Ännu ett mycket bra vin men med tanke på att det här vinet faktiskt kostar en del så känns det inte alls lika prisvärt som Marsannayvinet var. De 25-30 liter svamp jag hittade på några timmar skymtar i bakgrunden.

fredag, oktober 02, 2009

Marsannay ”Champs Perdrix” 2004 (Geantet-Pansiot)

Geantet-Pansiot äger 0,78 hektar i lieu-dit området Champs Perdrix vilket ligger i den södra delen av Marsannay och anses vara bland de bästa områdena inom appellationen. Druvorna handplockas, avstjälkas helt och får mogna på 30% nya ekfat, ingen filtrering.

Marsannay ligger längst norrut i Côte de Nuits och dras ofta med en kartig känsla, framförallt från lite svalare år, även från bra producenter som Bruno Clair. Med i det i åtanke är det här vinet extra imponerande för ett vin på villagenivå.

En direkt, djup och fint parfymerad Pinotdoft slår emot en helt utan kartiga gräsnyanser. Mogna söta röda bär blandas med utvecklade aromer av svamp, läder, mossa, blommor, sötlakrits, kaffe och mjölkchoklad. Klassisk doft med tät fin frukt samtidigt som den inte känns övergjord på något sätt. Klart bättre än dess modesta appellationsbeteckning indikerar.

Det ligger längst söderut, endast någon halvmil ifrån Gevrey-Chambertin, och hade jag provat det här blint hade mina tankar nog gått mer åt det hållet än det enklare Marsannay. Jordmånen är dessutom fossilerade ostronskal liksom i många Grand- Cru-områden, mycket bra förutsättningar.

Smaken är mjuk och komplex i klassiskt snitt med smultron, vildhallon, kryddor, svamp, choklad och lite kaffe. Milda tanniner och rätt låg syra gör den helt tillgänglig och lättdrucken. Okomplicerat god som en välgjord mogen amerikansk Pinot fast samtidigt genuint burgundisk utan deras höga alkohol eller syltiga känsla. Det är möjligtvis det som visar att den kommer från ett lite lägre aktat område, avsaknaden av motstånd, den är trots sin ringa ålder perfekt mogen och bör nog inte lagras.

Men vad gör det, i sin prisklass (ca 235 kr) finns det inga andra röda Bourgogneviner jag kan komma på som slår den. Tollot-Beauts viner tillexempel på samma prisnivå har inte en chans. Geantet-Pansiots viner har givit mersmak, till helgen blir det en av deras Gevrey-Chambertin till anka och nyplockad skogssvamp.