söndag, januari 31, 2010

Chateau Prat-Majou-Gay 2007

Hälften av det här vinet får fungera som såsvin, resten ställs fram bland en del andra flaskor till maten. Det är ju ett ypperligt år för södra Frankrike så det känns som ett kul vin att prova.


Doften känns varmt rödfruktig, jag tänker utblandad Syrah, röd lite örtig frukt, inte så påtaglig rökighet men det finns en antydan, tobak, svarta teblad och ett uns mjölkchoklad. Det visar sig vara Carignan från gamla stockar (30%) uppfyllt med Syrah (40%) och Mourvedre(30%).
Rak och relativt enkel smak som är helt ren, något som inte alla viner i den här prisklassen är. Helt ok vardagsvin i typiskt sydfransk stil med för priset (74 kr) ärlig och välgjord karaktär. Alltför många viner i den prisklassen försöker ta genvägar vilket resulterar i klumpiga och tröttsamma viner, här slipper man det. Det här kommer jag köpa igen och dricka under mer ordnade former. Mycket vin för priset.

lördag, januari 30, 2010

Terre Alte 2006

Livio Felluga håller till i nordvästra Italien där han gör några av Italiens bästa vita viner. Även de röda är bra. En av druvorna i det här vinet, Tocai Friulano, är en druva jag försöker dricka så ofta jag kan, kanske mest för att den är så ovanlig på våra breddgrader. Förutom Tocai Friulano ingår Sauvignon och Pinot Bianco, en udda druvkombination. Friulanon lagras på fat, de andra på ståltank.
Denna årgång anses vara en av de bästa som gjorts. Givetvis tre glas av Gambero Rosso, 92 poäng av Suckling och 18,5 av Robinson vilket får ses som ett mycket högt betyg för ett Italienskt vitt vin. Förväntningarna är höga.


Det första jag tänker på när jag doftar på vinet är att det inte passar i någon av mina doftmallar jag har i huvudet när det gäller vin. Det här är något jag har upplevt tidigare från Fellugas viner, de sticker verkligen ut. Jag har svårt att precisera vad det är, men jag tycker om det.
Det är aromatiskt med havre, örter, grönt te och gelékulor. En balanserad fatton ger den en del fetma, gul frukt med en anings exotisk inslag, varma citrustoner som mandarinskal. Det finns något funkigt som är svårt att sätta fingret som tilltalar mig väldigt mycket, något som tillför ett stort mått av personlighet. Vissa drag påminner mig om bra vit Bordeaux av 50/50 Sauvignon/Semillon, lite bakelit och gummi. Det är högst personligt, väldigt snyggt och enormt tilltalande.

Smaken är fyllig med balanserad fatton, Smaken är intensivare än vad den först verkar vara med örter, honung, bivax, gul fruktighet, skållade mandlar och mjuka fina citrustoner. Smaken är väldigt bra men det är doften som verkligen får en att reagera. Syran känns i eftersmaken som ger ett uppfräschande bett, enligt min smak hade alkoholen gärna fått taggats ner en aning (14%), men det funkar. Det gäller att välja rätt tillfälle för det här vinet med sin fruktdrivna stil och lite eldiga fyllighet.

Enligt hemsidan växer det med lagring men det känns svårt att sia om.
Ett av de roligare vita vinerna jag druckit på länge, det påminner mig en del om när jag provade portugisiska Maritávora för första gången.

lördag, januari 23, 2010

Grüner Veltliner Ried Loiser Berg 2002 (Bründlmayer)

Det är roligt att det lanseras en Grüner Veltliner med lite ålder, Loiser Berg är inte någon av Bründlmayers bättre buteljeringar men den borde vara helt ok. Jag har mycket bra minnen av hans Alte Reben från 2001.



Doften ger ett milt intryck av havre, örter, fänkål, vitpeppar, honungspastiller, syltade apelsinskal och grönt te. Doften är inte lika djup och komplex som den Alte Reben jag drack för några månader sedan, den här är klart lättare och inte lika intressant. Bra men inte riktigt så karaktärsfull som jag hade hoppats.

Smaken är rätt fyllig med nyanser av honungspastiller, sparris, anisfrön, kamomill och apelsinskal. Vinet har en mjuk krämig känsla och balanserad alkohol. Ett roligt och bra vin som dock inte lyfter till några högre höjder, dock värt sitt pris.

fredag, januari 22, 2010

Fyra viner från 1982

En middag som har dragit ut på tiden i tid som räknas i år på grund av oväsentligheter som fruar, barn, jobb och annat världsligt är äntligen här. Fem viner från 1982 har samlats som ackompanjemang till en lång god middag, den sista (en söt PX) fick jag slänga i mig så den tar jag inte upp.


Första vinet är Deutz Millesime 1982. jag har provat Deutz med ålder tidigare, 1988 och 1990, en del har varit helt intakta medan andra har varit rätt trötta. 1982 är den äldsta jag provat och jag var lite rädd att den skulle vara väl oxiderad. Det var den inte.
Doften visar som väntat på hög mognad, den har lite avsaknad av frukt men det finns inga övertydliga sherrytoner, lite kanske, på ett bra sätt, den känns mest fint mogen.
Vinet ger ingen uttorkad känsla men frukten är rätt dämpad, svamp, vedbod, bokna äpplen, grapeskal och mineral. Mycket bra men inte stort.


Nästa Champagne är Clos des Goisses 1982. Det är något helt annat. Ett flertal gånger har äldre flaskor av Clos des Goisses varit helt enormt bra, framförallt från årgångar med allmänt dåligt rykte som 1991 och 1992. Det här vinet lyckas göra samma trolleritrick.
Doften är supertät och helt fantastiskt komplex med mängder av exotisk frukt, nougat, ostronskal, kex, grafit, hasselnötter och rött äpple. Den har en tyngd och kraft som är enormt imponerande. 98 poäng av WS, jag opponerar mig inte.


Smaken är mycket kompakt med mängder av frukt; exotisk frukt, bra syra, fina brödiga mognadstoner, nougat och tryffel. Enastående vin med fantastisk komplexitet samtidigt som det känns helt balanserat, allt sitter ihop. Bästa bubblet i år, ehh, ja just det, det har inte blivit så många ännu, bara tre. Bästa bubblet sedan Comte de Champagne 1995 då, det var ett tag sedan. Stort vin!

Sedan öppnas båda rödvinerna från 1982 samtidigt. Mina förväntningar prickas den här gången in väldigt bra. Cos d'Estournel 1982 är rejält mogen, lite övermogen, med mycket torkad splintved, svamp och krutrök. Den lyfter efter en stund i glaset och får fram en del fin mörk frukt, kaffe, mörk choklad och sötlakrits men når inte någon riktig höjd.


Bredvid har vi Gran Coronas Mas la Plana 1982, en av deras bättre årgångar. Här kommer det en kaskad av finstämd frukt ur glaset, väldigt Burgundisk eller kanske är det mer en fint mogen Grenachebaserad CdP tankarna vandrar åt. Doften består av söta röda bär med en mycket komplex blommig/parfymerad ton i bakgrunden samt choklad, sandelträ, kanel, gräs, grafit och tobak. Mycket komplext och intakt vin trots sin ansenliga ålder. Att det är en ren Cab känns svårt att tro, den är mer feminin än dovt maskulin för att använda sig av tveksamma genusliknelser. 47€ hos min favoritvinbutik i Barca nu i november, billigaste vinet under middagen och ett mycket bra köp. Har jag vägarna förbi kommer jag köpa en till.


Festligt att andra bloggare nyligen har skrivit om Mas la Plana (Gran Coronas har numera tagits bort i namnet), dock har vi olika åsikter. Jag tycker det här är ett finstämt vin av mycket hög kvalitet, mer aktuella årgångar känns mer modernt ekiga och kompakta men jag tycker om dem med. Visst är det väldigt genomarbetat och medvetet vinifierat vin men det är Mouton också...

måndag, januari 18, 2010

Savigny-Les-Beaune 1:er Cru ”La Dominode” 2004 (Domaine Pavelot)

Domaine Pavelot drivs av de två bröderna Jean-Marc och Hugues. På sina vingårdar odlar de nästan uteslutande Pinot Noir och endast en liten del Chardonnay, de har även ägor på Aloxe-Cortonkullen. Savigny ligger strax väster nedanför Aloxe-Corton och Dominode anses vara bland det bästa 1:er Cru-området. En del menar att om en omvärdering skulle ske så är det Dominode som uppgraderas till Grand Cru, det är väl kanske att ta i men det säger en del om förutsättningarna.
Hälften av stockarna är 80 år, en tredjedel 30 år och resten 10 år. 30% nya ekfat från Allier används vid vinifieringen.



Doften är klassiskt skolad med bra frukt utan några gröna, kartiga toner. Framförallt efter någon timmes luftning öppnar den upp mycket bra med fin blommig Pinotfrukt, jord, mörk choklad, pomerans, smultron, blodgrapefrukt, sötlakrits, ovanligt mycket tryffel vilket ger en lätt exotiskt ton. Vinet har inga modernt ekade nyanser eller anslag av sent skördad frukt men har inte heller någon som helst snipig känsla. Det här är verkligen en mycket trevlig röd Bourgogne med tanke på priset, det är dock viktigt att lufta den, den har framtiden framför sig.

Smaken är redan utstakad av doften med fint jordig Pinotfrukt, mjuka röda bär blandas med choklad, citrustoner och blommor. Syran är alldeles lagom, tanninerna är rätt snälla, ingen småsöt eller jolmig känsla. Riktigt bra även om det är doften som är roligast just nu.

Som sagt en mycket bra klassisk Pinot i en balanserad och lagom fruktig stil, inte stort på något sätt men ett mycket bra köp.

torsdag, januari 14, 2010

Chateau Reysson 2005

Reysson lanserades i oktober men bytte årgång till 2006 redan efter någon vecka, ett lömskt sätt att få in ett vin av bra årgång och sedan snabbt som attan byta till en sämre (=billigare) årgång. Är det någon som tror att importören har betalat lika mycket för mellanårgången 2006 som för toppårgången 2005, skulle inte tro det, priserna på Bordeaux följer årgångarnas kvalitet.



Den här är iaf från 2005. Doften har ett öppet och insmickrande anslag med moderna fattoner. Frukten känns Merlotdominerad med chokladig plommonfrukt som ger ett lite plufsigt intryck. Det kommer fram lite animaliska nyanser, rök, smörkola och kaffe. Känslan är rätt designad, välgjord design i och för sig men den saknar lite ryggrad för att kunna stå emot den moderna vinifieringen. Helhetsbilden blir ett rätt ostrukturerat och opersonligt vin med väl mycket smörkolakänsla, det är inte dåligt men det tilltalar mig helt enkelt inte.

Smaken följer doften med tät insmickrande frukt, ok bra tanninbett. Mycket smörkola och mjölkchoklad. Jag tror inte att den kommer utvecklas så värst kul, jag föredrar att dricka den på sin unga täta frukt. Knappt ok för priset. Abadal som dracks ett par dagar tidigare är ett enormt mycket bättre köp för endast ett par tjugor mer.

måndag, januari 11, 2010

Abadal Seleccio 2004

Abadal kommer från Pla de Bages i Katalonien. Druvsammansättningen är ovanlig för området med 40 % Cabernet Franc, 40 % Cabernet Sauvignon och 20% Syrah.



Doften visar tydligt på den höga andelen Cabernet Franc med inslag av gräs och paprika men det tar inte överhanden som det kan göra hos kallklimatsvarianter. Fruktaromer av hallonkärnor, plommon, cederträ, brända örter, fatiga chokladtoner och lite rökiga stennyanser. Väldigt mycket blommor, bra.
Fruktig och komplex doft med rätt annorlunda karaktär som gör den intressant. För mig är det lite som Spaniens svar på Havens Borriquot fast med mindre insmickrande vaniljtoner och mer örtighet. Cabernet Franc karaktären är mer markant men fungerar då den kommer från ett varmt område (jag har väldigt svårt för C. F. från tex Loire).

Smaken är mycket tät, rätt modernt ekig men vinet har så pass mycket karaktär att det balanseras upp bra. Djupa komplexa aromer av både mörk frukt och hallon, ved, choklad, gräs, lite bacon och viol.
Ett öppet och lättgillat vin men så pass bra och karaktärsfullt att det helt klart är väl värt pengarna efter prissänkningen på SB från 339 till 217 kr. Jag borde köpa på mig några flaskor för att se hur det utvecklas, kommer alldeles säkert bli ännu bättre. 94 poäng av Parker, jag skulle nog lägga mig lite under det men riktigt bra är det.

lördag, januari 09, 2010

Bourgogne Blanc ”Cuvée Saint-Vincent” 2007 (Girardin)

Fan, de har haft fel vin i den här flaskan. Det här är mer som en Chassagne-Montrachet av bra kvalitet. Mineralkänslan är toppkvalitet, enormt bra. Den har en tyngd och kraft som påminner mer om Chassagne än Pulignys nerviga subtilitet men den spelar definitivt i en högre division än dess klassificering indikerar.



En sensationellt bra generell Borgogne. Mineralkänslan av musselskal, ostron och kallt vinterhav slår de flesta av konkurrenternas. Eken är balanserad, fint blommig frukt och lång komplex eftersmak, imponerande bra och till och med bättre än Girardins Chassagne-Montrachet 1:er Cru 2006 som kostar betydligt mer. Girardin har verkligen fått till ett toppvin den här årgången, så här bra har den aldrig varit. Överhuvudtaget är vit Bourgogne av årgång 2007 en av de bästa som lanserats under mitt aktiva vinliv, mycket bra syror och mineralkänsla vilket jag uppskattar. Inte minst för Chablis.

Det här kan nog vara den bästa generella Bourgogne Blanc jag druckit (Vogues är givetvis bättre men dom fuskar), Domaine Cordiers variant som släpptes i december känns överekad och nya världen-lik i jämförelse även om den också är bra. Stilmässigt är den dock gjord för att drickas nu eller inom ca fem år, den har inte strukturen att tåla långlagring men det ser jag inte heller som en generell vit Bourgognes uppgift. Det kommer nog gå ner fler flaskor av det här.

måndag, januari 04, 2010

Larmandier-Bernier Blanc de Blanc 2000 (Magnum)

Det var egentligen tänkt att jag skulle ta upp den här flaskan senare men den fick hoppa in som ersättare med kort varsel.



Larmandier-Bernier tror på biodynamiska metoder, deras viner är alltså ekologiskt odlade och en av de bästa odlarna inom det skiktet. En annan egenskap de har är att aldrig tillsätta socker men däremot låta vinerna genomgå malolaktisk jäsning vilket gör vinerna tillgängliga redan som unga trots deras frånvaro av socker. Firman har sitt säte i Vertus men deras bästa vin är från Cramant varifrån de gör en specialcuvée av gamla stockar.


Det här vinet släpptes på SB för ett par år sedan för en överkomlig peng.
Vinet har en tydligt mineralisk ton, lite ung äpplig frukt, brödigheten har bara precis börjat visa sig, grape och andra citrustoner gör det friskt. Det här är en Champagne som bygger på mineralitet och fräschör mer än kraft och tyngd. Mycket bra nu men kommer förmodligen nå sin topp om runt fem år.

Bredvid dricks en flaska Heidsieck & Co Monopole Blue Top (Magnum) som är helt annorlunda i stil med väldigt blommiga drag, mycket brödiga nyanser och bredvid vinet ovan känns att den har rätt hög dosage. Ändå är prisvärdheten på den här mycket hög. Korken visar att den har legat ett tag vilket nog förklarar dess mognad och komplexitet, ett drag som många magnumflaskor på SB delar. Båda vinerna levererar mycket bra för priset.

söndag, januari 03, 2010

Riesling Tradition 2007 (Michel Fonné)

Doften är kryddig på ett sätt som drar lite mot Pinot Gris, annat som dyker upp är grönt te, kamomill, rött äpple, gråpäron, blodgrape och en lite ung jordighet.
Smaken är fruktig med mild syra, gul mogen frukt, te, ingefära och även här en ung jordighet.

Det är en mjuk tillgänglig Riesling i en stil som skiljer sig en del från tex Hugel och Trimbach men jag föredrar nog den här, deras standardrieslingar är lite väl anemiska. Det är inget stort vin men det kan man inte heller vänta sig. Bra vin för pengen med klara Alsacevibbar.
Jag håller inte med Finare Vinare/T's sågning samtidigt som jag nog tycker att Dreissigacker var lika bra för mindre pengar (synd att den har tappat sin plats i fasta sortimentet), men det kanske helt enkelt är så att jag inte lika stora problem med vinets jordiga toner. Till mat hade jag nog föredragit lite högre syra men det är småsaker att haka upp sig på för en Riesling under hundra kronor. Ekologiskt odlad.

Barolo ”La Serra” 2001 (Gianni Voerzio)

Jag inser direkt vid öppnandet att vinet är helt i linje med vad andra vinbloggare har tyckt, det här är överekat bortom all sans och vett.

Det finns/fanns nog en del fin Nebbiolofrukt i det här vinet men det dominerande intrycket är smörkolafat som i smaken ger en ofräsch ekbeska. Ett av mina sämre vinköp, tyvärr har jag några flaskor kvar. Tänk om man hade bott i USA och betalat runt 5oo sekiner för det här (vilket det kostar där), då hade jag varit riktigt sur. Det går att dricka om man väljer rätt mat och är på rätt humör, annars, som den här gången, blir det mest jobbigt.
Vogheras Barbaresco som jag drack för några dagar sedan finns med även på det här bordet och är ett betydligt bättre vin.