söndag, juni 28, 2009

Chateau Plince 2003

Stor och mycket fruktdriven doft av plommonfrukt, choklad, läder, stall, cigarrlåda, rostat kaffe och en fin blommighet. Den är lite köttig och plufsig, mineraltonerna och järnmalmskänslan saknas. Det stalliga draget växer alltmer med luft.

Smaken är glycerolaktigt rund och tung, mättad fruktighet med choklad och mörk frukt. Syran är ganska låg vilket gör den lätt att dricka på fri hand. Tillgänglig och okomplicerat god i en lite atypisk Pomerolstil vilket förmodligen beror på årgången. Inget lagringsvin, färdig för konsumtion.

Chablis Les Clos 2004 (Joseph Drouhin)

Oj, vilken bra Chablis det här är. Superfin doft med underbart djup av huvudsakligen hav och halm. Drouhin ekfatslagrar sina Chablisviner på den här nivån men använder endast gamla franska ekfat, eken är perfekt balanserad och tillför mest ett exotiskt element till den mineraltäta karaktären.

Annat som finns är utvecklad gul fruktighet, citronskal, krita, hasselnötter och en del skållade mandlar, havskänslan med musselskal, jodstinna ostron etc är enormt påtaglig och det som verkligen lyfter det här vinet. Den har uppnått en del mognad men kommer nog nå sin topp först om ett par år.

Smaken är tät med frisk syra, mängder av mineraltoner, ostronskal, gula plommon, citronjuice, halm och en fin liten nötighet.
Generellt sett är jag inte så förtjust i Drouhins viner, framförallt inte hans röda. De vita är klart bättre och av dessa är det just hans Chablisviner jag tycker bäst om, det här håller helt klart toppklass, enormt bra vin. Parker gav den 93 poäng, nästan en anings snålt tycker jag.

lördag, juni 20, 2009

Seven Flags 2006

Det här är Paul Cluvers lyxbuteljering av Pinot Noir, deras standardbuteljering har funnits ett tag på SB med gott resultat.

Doften är bra men inte mer, vilket den borde vara i den här prisklassen. Tät Pinottypisk frukt, rätt eldig med mycket smörkolakänsla. Stall, läder, örter, smultron, hallon, mer smörkola dyker upp.
Syran är oväntat påtaglig till en början vilket indikerar att vinet är gjort för lagring men den lägger sig med någon halvtimmes luftning. Bra och komplex smak med söta röda bär, citrusskal, gräs, läder och teblad. Jag brukar tycka deras normala Pinot är ett mycket bra köp tills lanseringen av årgång 2008 som är skräp i en hemsk rökig SA-stil. Den här är också mycket bra men håller inte nivå med priset, bättre att köpa deras vanliga buteljering (2007) för mindre än halva priset.

Sammanfattningsvis en bra Pinot Noir i modern stil men med tanke på att flaskan kostar som en bättre Bourgogne, även efter prissänkning, blir det inte några fler flaskor.

Guado al Tasso 1997

En stor Cabernetdoft slår upp. Dov och kraftig med tydligt mintiga drag i nästan Australiensisk stil, basilika och andra örter kommer också fram, även citrus, kaffe, mörk bitter choklad och krossade mörka skogsbär. Det här är kraftigt och mycket komplext i en rejält fruktig stil, möjligtvis finns det en körsbärskärnig nyans som skvallrar om ursprunget men annars är den rätt internationellt format.

En flaska jag öppnade för ett par veckor sedan var helt öppen och tillgänglig men den här känns lite mer stum och knuten så den får en sväng i karaff. Den första luftningseffekten gör mycket men det tar flera timmar innan den öppnar upp sig helt.
Smaken är kompakt med numera nedmejslade tanniner som är alldeles lagom, mörk tät frukt med tydligt mintiga drag, det kommer även fram en del röda bär, rostat kaffe och mörk bitter choklad. Den lite internationellt fruktiga doften följs trevligt nog inte upp med en sötfruktig smak utan är helt torr och lagom stram med fin mognad.
Mycket bra vin med imponerande djup kombinerat med fräschör och kanonlång eftersmak, enormt gott.

Det här är bättre än år 2000 men inte riktigt lika bra som 98’orna (om de är som de ska). Förutom 60% Cabernet Sauvignon finns det 30% Merlot samt 10% Syrah och andra druvor. 96 poäng av WS som ger 98’an ett snäpp lägre betyg (95). Jag är dock mer för 98’an som är stramare och ger mer associationer till Frankrike än Australien.

Chateau Limbourg 2005

Medelstor doft med typiska nyanser av vit Bordeaux med sina vaxiga Semillontoner. Det är förvånansvärt mycket Semillonkaraktär i doften med tanke på att det bara är 40% i vinet, resterande är givetvis Sauvignon Blanc.
Annat som finns är citronjuice, honung, bokna äpplen, gräs, krusbär, bakelit och ylle. Det finns inga övertydliga ekfatsnyanser.

Smaken är medeltät med en frisk citronkänsla. Även i smaken finns väl mogna äpplen, krusbär, honung, gula plommon. Den är lite Sauvignon Blancaktigt lätt i sin struktur, mer Semillon hade varit att föredra. Det är bra men inte på samma nivå som tex Chateau Cantelys. Jag har en stor fäbless för vit Bordeaux men den här tycker jag är för lätt och saknar det djup man önskar sig på den här nivån även om det är ett bra och intressant vin. Semillonfrukten känns även redan lite trött med väl mycket äppelskrutt. Ok för priset men inte mer.

Andra har provat med lite mer positiv slutkläm.

torsdag, juni 18, 2009

Radici Taurasi Riserva 1999 (Mastroberardino)

Taurasi är Kampaniens främsta vinområde, vinet består av 100% Aglianico. Influerad av en nyligen öppnad flaska som också bestod av Aglianico öppnar jag den här som har legat och väntat på ett bra tillfälle ett tag.

Doften visar upp en fin mognad med läder, vägdamm, cederträ, lite svamp, rostade örter, rostat kaffe, lite syrliga röda bär som tranbär och klarbär, nypon och lite blommor. Om det inte vore för de annorlunda fruktaromerna påminner det här om en riktigt mogen bordeaux i den gamla skolan. Med bara lite luftning utvecklas fina kryddiga aromer som sandelträ, kardemumma, nejlika, lakrits, vanilj och kolaböna. De sista kommer från ekfatslagringen.
Smaken är tät med frisk syra, bra fruktintensitet, balanserade tanniner i en typisk Italiensk stil. Det här vinet har spenderat en ansenlig tid på ekfat vilket märks. Vediga balsamiska nyanser kommer fram med mer luft.
I smaken består frukten också mestadels av röda bär som körsbär, rönnbär, smultron men även lite plommonkomott. En frisk citruskänsla och bittermandel kommer fram i eftersmaken. I början är doften bättre än smaken som är rätt krävande på egen hand, det här är ett vin som gör sig bäst till mat.

Det blir bättre hela tiden, efter någon timme har frukten lyft och balansen är bättre även om den fortfarande är rätt matkrävande. Mycket bra vin och i jämförelse med närliggande årgångar som 1997, 1998 och 2000 är det här min favorit. 1997 och 1998 har mer uttorkad frukt och inte samma djup, 2000 är helt enkelt inte på samma nivå. 1999 känns som en årgång i Italien som har sprungit ikapp och gått om 1997 i många avseenden (vilket kom upp i kommentarerna hos Finare Vinare nyligen). På topp nu även om den kommer att hålla ihop ett antal år till.

P.S. Taurasi måste vara ett av vinvärldens coolaste vinområdesnamn.

onsdag, juni 17, 2009

La Rocca 2001

Färgen är vackert honungsgul av ålder.
Doften är tät med mogen gul frukt som gula plommon, persika, kvitten och äpplen. De Soavetypiska skållade mandlarna är här, honungpastiller, halm, sparris samt en lite skifferliknande oljighet.

Smaken är mjuk och krämig med balanserad syra. Rätt smakrikt vin utan att på något sätt vara tillspetsat, kvaliteten hos bra Soave har jag lite svårt att sätta fingret på. Det är gott utan att ha en Rieslings extrema karaktär, fyllighet och mineralkänsla hos en bra Bourgogne, den utstickande karaktären hos en Semillon eller liknande, utan bara lite svårdefinierat gott helt enkelt. Smaken liknar doften med plommon, gula äpplen, papaya, och liknande frukter samt en liten uppfräschande beska som påminner om grapefruktskal, sparris även i smaken. Anmärkningsvärt mycket vinsten. Det här är helt moget, en del skulle kanske anse den vara lite över tiden men jag tycker den är perfekt, passande nog sista flaskan. Kul och bra utan att vara någon wow-upplevelse.

Fungerar perfekt till majskycklinglår som fått gå i ugnen med citron, vitlök, smör, timjan och salvia (samt en slurk ur flaskan).

måndag, juni 15, 2009

Giuv 2006 (Villa Rotondo)

Det här vinet lanserades i maj och kommer från Basilicata, Italiens fotknöl. Det består som namnet antyder av enbart Aglianico.

Doften är druvig med röd frukt som körsbär och rönnbär samt gräs, tobak, läder, örter och lite rostade nyanser som drar mot kaffe. Det finns en rätt modern ekig ton i vinet som balanseras bra mot den Italienska ursprungskänslan med röd syrlig frukt och bittermandel. Med luft kommer en del blommiga nyanser fram och lite nypon. Frukten blir också lite dovare/mörkare.
Smaken är tät med markerad syra och tanniner som fungerar bra med den täta frukten. En lite sötfruktig smak kombineras med bittermadel, körsbär, gräs och kaffe. Ett karaktärsfullt och bra vin i sin prisklass som precis kommer undan med sin moderna fathantering. Kan nog utvecklas bra ett antal år.

Chateau Lafaurie-Peyraguey 1996

Det här är ett moget vin i klassisk limmig stil. Tät komplex frukt i form av torkad tropisk frukt, saffran och syltade apelsinskal. Riktigt, riktigt mumsigt med balanserad fatton. Smaken är lika bra som doften utan några som helst uttorkade drag (minns med sorg en övermogen Suduiraut 1990 på halvflaska för något år sedan). Mycket fylligt med lång kompakt smak av tropisk frukt, honung, saffran och syltade citrusskal. Lite kamomill och grönt te kommer också fram, kanske ett uns ingefära eller liknande, citrongräs kanske. Den är söt men inte så kompakt söt som Rieussec, Suduiraut eller liknande vilket gör att den går bra till de fruktbaserade desserterna. Det här var det bästa söta vita vin jag druckit på länge, toppklass.

Mycket bra spontanköp av en ensam flaska i Örebro för några år sedan som också visar vilka mögelproblem jag hade i källaren innan jag grävde ut ett bra dräneringssystem. Man kunde knappt se etiketten innan jag torkade av hinnan av mögel. Något som dock inte har påverkat vinet.

P.S. Hittade information i mina anteckningar om att "Allt om Mat" gav den betyget + (alltså "mer än prisvärt") för 370 kr i sin vinsammanställning hösten 2000. Håller med!

Dom Pérignon 1996

Tja vad säger man, det är inte varje dag jag dricker Dom Pérignon. Jag har nog lyckats prova de flesta årgångar sedan 1993 men det är en helt annan sak att dricka ett vin i lugn och ro i bra glas under längre tid.

Väldigt stum i början, inte alls dålig men lite småtrist trots en känsla av kvalitet. Den indikerar dock klass med en tät krämig känsla i munnen. Doft av brioche, vaniljkakor samt sedvanlig Champagnekaraktär av krita, grapefrukt, gråpäron och rött äpple. Det är dock mest avsaknaden av fel som indikerar att det är ett bra vin.
Jag får det blint och börjar mest med att utesluta andra producenter som Krug, Henriot, Bollinger etc, den känns yngre än 1996, mer som en 98’a. Är inne på Winston Churchill eller liknande, inte helt oävet. Kaffetonen borde ha satt mig på rätt spår... Och än en gång (sagt till mig själv), håll dig till den första känslan och gissningen. Men jag kunde inte riktigt tro att det kunde vara en Dompa. Blindprovningar är alltid givande.

Efter en del luft kommer mer typiska nyanser fram som nougat, kaffe, kokos och tät komplex frukt. Ännu ett exempel på att även Champagne bör luftas, vi hade fått ut så mycket mer av det här om vi hade luftat vinet i förväg.

Känslan i munnen är toppklass med tät fyllig känsla helt utan den lätt anemiska känslan som till exempel Pierre Peters 1999 hade, perfekt balanserad syrastruktur men det riktiga djupet kommer aldrig. Det här är ljusår från den Comte de Champagne jag drack i höstas. Den utvecklas väldigt bra och är helt klart ett mycket bra vin men jag måste nog tillstå att min bild av Dom Perignon försämrades lite, jag hade trott mer av en så pass bra årgång av Dompan.

söndag, juni 14, 2009

Chateau Pichon Longueville Comtesse de Lalande 1997 och Chasse-Spleen 1999

Pichon-Lalande 1997 ger lite perspektiv på den magnumflaska Mouton Baronne Philippe 1988 som dracks förra helgen. När jag har den här framför mig inser jag att jag överskattade förra helgens Pauillac, den var helt klart övermogen och trött, doftade mest krutrök. Pichon-Lalande 1997 visar upp allt det som den förra saknade.
Det här är ett helt underbart vin, perfekt mogen, mjuk och utvecklad men fortfarande med både fruktintensitet, fräschör och längd. Doften är underbart komplex i en fascinerande burgundisk bärig stil med vildhallon, jordgubbar och lite parfymerat blommiga drag. Förutom de Pinotliknande dragen finns mer klassiska dofter av viol, cigarrlåda, nyvässad blyertspenna, kaffe, choklad och plommon. En imponerande tät och underbart komplex doft. Ruggigt bra och ännu ett kanonexempel på hur bra årgång 1997 är i Bordeaux. Smaken är ganska lätt med tanke på område och slott men mycket komplex med en kombination av söta röda bär och dovare vediga nyanser, helt mogen men med intakt fruktsötma.

De generella fördomarna som finns mot 1997 som årgång kommer än en gång på skam om man nu inte har något emot att vinerna inte är särskilt koncentrerade eller kommer tåla lagring så värst många år till. Det stör mig inte alls, koncentration är inte samma sak som kvalitet. Doften är kanske den mest underbara hittills i år, det här är min typ av vin.

Chateau Chasse-Spleen 1999 är väldigt annorlunda mot Pichon-Lalande 1997 som dricks parallellt. Den här har betydligt modernare stil, mycket exotiska nyanser som kokos, sandelträ och nejlika. Det finns vissa drag i vinet som påminner mig lite grann om Cos d'Estournel fast inte med samma intensitet eller djup. Mycket tät smak med exotisk fruktighet och påtaglig doft av rostade nya ekfat, betydligt kompaktare än PL. Lite luft gör mycket för det här vinet och det kommer fram mer bordeauxtypiska dofter som cederträ, grafit, blod och rost. Nyansspektrat och djupet som Pichon-Lalande har kommer den inte i närheten av men är ändå ett mycket gott vin.

Frukten blir allt syltigare med mer luft och i ärlighetens namn skulle jag nog inte vara helt säker på att det var ett vin från Bordeaux om jag fick det blint, enligt deras hemsida använder de inte mer än 40% nya ekfat. Bortsett från det är det ett väldigt gott vin även om den hamnar i skymundan bredvid PL 1997 ovan.

fredag, juni 12, 2009

Mouton Baronne Philippe 1988 (Magnum)

Den här flaskan stod R för, riktigt kul att få möjlighet att få prova en klassisk Pauillac av den här kalibern med en del ålder. 1988 var sista årgången innan vinet bytte namn till Chateau d’Armailhac. Planteringarna består av 57% Cabernet Sauvignon, 23% Merlot, 18% Cabernet Franc och 2% Petit Verdot.

Doften visar upp rejäl mognad med mängder av krutrök, stall, järnmalm, cederträ, nyvässad blyertspenna, viol och en del svamp. Frukten har tendens till att börja torka men den har fortfarande en hel del liv framför sig. Krutröken är verkligen påtaglig.
Smaken är mogen med uppfräschande stramhet. Mörk frukt, kaffe, jord, sten, lite gräs, svart te och vediga nyanser, syran är intakt. En mycket rolig upplevelse och väldigt bra till maten då den visar sig från sin bästa sida, lång och läskande. Den kanske inte har det där riktiga djupet som får en att verkligen älska mogen Bordeaux men det är mycket bra och komplext i den klassiska skolan, Pauillactypiciteten är grym.

tisdag, juni 09, 2009

Diebolt-Vallois 1973

Enligt de andra som druckit den här tidigare var en flaska på nyårsafton övermogen och luktade mest svamp och jord. Den här flaskan var därmed en positiv överraskning. Visst är den väldigt mogen med en del svampnyanser men det finns fortfarande fräschör, bokna äpplen, citrusmarmelad, lite blommor och rostade nötter. Syran är helt med och det finns fortfarande en känsla av fruktsötma i munnen även om den är på väg att torka ut.
Efter en stunds kontakt med luft kommer mer champinjontoner fram, dags att dricka upp.

Den krämigt fylliga känslan jag brukar associera med bubbel från Cramant hittar jag inte här men det kan ha att göra med den något uttorkade karaktären. Min erfarenhet av så här gammal Champagne är begränsad.
Råmaterialet i den här har aldrig varit enastående och ett vin blir inte magiskt mycket bättre bara för den har hunnit bli 36 år gammalt. Det är en intressant och bra Champagne men jag tror att den Champagne som Diebolt-Vallois gör idag är bättre än den här var i sina unga år, dock en mycket kul upplevelse.

fredag, juni 05, 2009

Nora da Neve 2007

Komplex och karaktärsfull doft med gula plommon, mint, ekfat, krusbär, fina rökiga mineraltoner, lemoncurd, mandel och en fin aptitlig smörighet.
Smaken är fyllig med en krämig tät känsla som indikerar på mycket koncentrerad druvmust och ytterst bra råmaterial. Fattonen är balanserad och sitter perfekt ihop med den komplexa täta frukten. En av de bättre Albarinos jag druckit (men givetvis inte på Gran Veigardares nivå). Nora da Neve (liksom Gran Veigardares) visar att druvan har större kvaliteter än att bara vara ett lätt aromatiskt vin. Precis som Sauvignon Blanc kan den resultera i ett riktigt bra kvalitetsvin med djup om den sköts om på rätt sätt och klarar utan problem en väl avvägd dos ekfat.

Den enda som är lite udda är att den känns utvecklad som en 2004’a eller däromkring, men det gör inget, desto godare redan nu. Sällsynt bra och karaktärsfullt vin, det ska bli intressant att se hur det förändras med ytterligare lagring.

Det kan vara värt att påpeka att om man förväntar sig en typisk lätt, aromatisk Albarino så kan eken kännas övertydlig och malplacerad men om man istället känner sig upplagd för en vit Bourgogne eller liknande så är det inga problem. Andra vinbloggare har provat.

torsdag, juni 04, 2009

Chateau Les Merles "Réserve Lajonie" 2007

Det här är en nyhet som lanserades i måndags. Bergerac ligger strax öster om Bordeaux och det här vinet har liknande druvsammansättning som sin västra granne Saint Emilion med 55 % Merlot, 35% Cabernet Sauvignon och 10% Cot/Malbec.
Doften är riktigt bra med lite parfymerad blommig karaktär, gräs, choklad, lite cederträ, viol och mörk frukt. Klart komplexare än väntat.

Det är inget kraftpaket men har en medelfyllig smak med bra balans mellan frukt, stramhet och syra. Längden är bra med choklad, gräs och mörk frukt. Man får inte i närheten av den här kvaliteten i Saint Emilion för 89 kronor eller rättare sagt, det finns inget Saint Emilionvin för det här priset. Ett mycket bra köp.

onsdag, juni 03, 2009

Cuvée des Vieux Ceps 2002 (Chateau Barrejat)

Det här är den andra av bröderna Capmartins (Denis) toppcuvée gjord av druvor som har en ålder mellan 80 till 200 år, anmärkningsvärd ålder. Flaskan dricks bredvid hans brors vin Cuvée de Couvent 2001.

Doften är mörkare, dovare och har ett inslag av brett som Cuvée de Couvent inte har. Mer Bordeauxlik med cederträ och nyvässad blyertspenna. Den brända leran finns även här samt plommonfrukt, tobak, lite krut, kaffe, choklad, ett uns luft tar fram tydligt nötiga nyanser. Det finns även en fin blommig ton som påminner om Nebbiolo vilket lyfter vinet rejält. Extremt Bordeauxlik, Saint Julien kanske.

Det här ett riktigt kraftpaket som lyckas kännas balanserat och fräscht trots dess becksvarta karaktär. Det tar runt en timmes luftning innan det vaknar.
Smaken är klart mjukare än jag minns den senast men har fortfarande en markerad kärvhet. Friska syror och väldigt Bordeauxlik på många sätt, hallon, plommon, kaffe och mörk choklad, viol och gräs. Föredömlig balans och uppfriskande personligt vin. Prisvärdheten är enormt hög även för detta vin, 129 kr för fyra år sedan. Kvaliteten ligger i nivå med ett medelbra Bordeauxvin med betydligt högre pris.

Tidigare föredrog jag detta vin före brodern Guys vin, nu har Cuvée de Couvent utvecklats mycket och ligger mycket närmre Denis kvalitet men om jag måste välja så väljer jag denna flaska även idag. Om ett par år kanske det blir det omvända om Cuvée de Couvent fortsätter på den inslagna vägen. Båda dessa viner spöar Montus vilken dag som helst trots att de ligger en bra bit lägre i pris, varför tar inte SB in dessa istället?

Cuvée de Couvent 2001 (Domaine Capmartin)

Det här är en av bröderna Capmartins (Guy) toppcuvée som består av ren Tannat.
Medelstor intressant doft som påminner en del om ett Prioratvin med en del Bordeauxinslag. Brända örter, hallonessens, mörk bitter choklad, kaffe, plommon, läder. Mycket bra, senaste gången jag provade en flaska var den fortfarande väldigt primär med mest druviga aromer vilka nu har lämna plats åt mer utvecklade, dovare nyanser. Även en känsla av kalk och järnmalm finns i bakgrunden samt lite brända/rökiga nyanser som påminner om torv.
Vinet luftas i någon timme.

Smaken är mjukare än senast även om den inte på något sätt är inställsam eller mjäkig, rejält med tanniner. Tät mättad smak av mörk dov frukt, kaffe, mörk bitter choklad, smakrikt samtidigt som den är lång och läskande med syranivåer av klassiskt snitt. Ytterst bra vin som har utvecklats precis så bra som jag trodde och hoppades vid inköp för ca 4 år sedan.

Prisvärdheten är enormt hög, kvaliteten är betydligt högre än priset på 127 kr (om jag minns rätt). Den här flaskan dracks parallellt med hans brors vin ovan.