lördag, juni 30, 2012

Capo Martino 2004


Capo Martino görs av huvudsakligen friulano och är Jermanns vita toppvin, andra druvor är ribolla ghialla, malvasia och picolit. Lagras på stora fat av slovensk ek.

Extremt tät finstämd doft med krämig känsla av vaniljdrömmar, vita blommor, stenfrukt, lätta fattoner, lite dova toner som drar mot rågummi. Mycket karaktärsfullt och bra, den har öppnat upp sig bra men kan nog utvecklas vidare i flera år.

Smaken är fyllig och krämig med lägre syra än jag väntat mig, oljig känsla. Mycket annorlunda och komplex smak av gul mogen frukt, vax, honung, örter och anis, grönt te. Bland det bästa vita vin från Italien jag druckit, imponerande. Lite högre syra hade varit bra.

fredag, juni 29, 2012

Selosse Blanc de Blanc 1990


Selosse behöver ingen närmare beskrivning, en allmänt hyllad biotomte som gör bourgognelikt bubbel som lagras på ekfat (använda fat från Dom Leflaive om jag minns rätt). Numera gör han betydligt fler blandningar än han gjorde på den här tiden. De är även betydligt dyrare numera. Det här var vårt inledande vin på vår årliga extravaganta midsommardagsfest.

Vätskenivån i den här flaskan är något oroande och det simmar runt partiklar i flaskan.
Doften är något nedtonad med rejäl utveckling av bokna äpplen, mineral, fat, krita, blodgrapefrukt. Den är skönt nog inte direkt oxiderad men var nog bättre för ca fem år sen, den har tappat en hel del frukt. Lyfter med luft och blir som en åldrad Puligny med sina fattoner och minimala mousse.

Gott men inte alls som den ska vara, smaken följer doften. Bra syra men smaken har en väl åldrad känsla med lite trött äppelfrukt. Sparad för länge, synd på så bra vin, hade han inte varit en biotomte hade ett vin av den kvaliteten inte haft nåt som helst problem med den här åldern. Stor flaskvariation.

torsdag, juni 28, 2012

Omiros Maratheftiko 2009 (Aes Ambilis)


Cypriotiskt vin hör inte till vanligheterna här hemma. Det här vinet ska visst vara något av det bästa som Cypern gör, när Cypern har statsmiddagar är det visst ofta det här de serverar. Druvan är Maratheftiko, en druva jag inte har någon erfarenhet av. Kommer från Paphos vid kusten i sydvästra Cypern, alltså den grekiska delen vilket syns på etiketten.

Doften känns väldigt italiensk med markerad körsbärskärnig doft, balsamiska drag, slånbär, röd frukt, örter, lakrits, helt ok, klart det bästa Cypriotisk röda vin jag druckit vilket iof sig inte säger någonting. Smakar som ett traditionellt bittersyrligt italienskt vin för runt 120 kr. Stram och lite krävande smak som ligger i linje med doften, helt ok bra vin, framförallt kul.
Kostade visst strax under 200.

måndag, juni 25, 2012

Akelare, Chablis Grand Cru ”Valmur” 2006 (Raveneau), Capitel 2010, Roda 2005


Äntligen tillbaka till Spanien och den supertrevliga staden San Sebastian vid atlantkusten. Staden som är känd för att ha flest michelinstjärnor per capita. Tre trestjärniga restauranger i en studentstad i storlek som, säg, Örebro, plus ett gäng andra.

Akelare ligger en bit utanför på en höjd med fantastisk utsikt över havet. Rätt stelt på ett typiskt trestjärnigt sätt. Två fasta, helt olika avsmakningsmenyer vilket är konstigt. Borde det inte vara bättre att lägga fokus och energi på en?

Man förväntar sig en del udda tekniska inslag på ett sånt här ställe i Spanien vilket även kommer med första serveringen. En tallrik som ser ut som olika saker man kan hitta på en strand, liggandes på ätlig ”sand”. Kul och fräscht, inte anmärkningsvärt men en bra början.

Sen kommer nästa rätt som stakar ut middagens linje. Snyggt, välgjort, gott av bra råvaror, men gäspande intetsägande.

De verkar ha som grej att ta en råvara och få den att se ut som något helt annat. Här var det krabbkött formad och stekt så att den såg ut precis som en pilgrimsmussla. Under en kräm på annan del av krabban och nån form av ris, de påpekade att man skulle äta krabban med riset. Och, det smakade inte så värst mycket. Gott men väl slätstruket.

En rätt på knivmussla bröt av genom att vara anskrämligt ful, annars är rätterna ruggigt snygga. Serverades med bakad lammsida med sitt fett och lite blomkål. Här var det viktigt att äta allt samtidigt. Krämigt och helt ok men inte mer. Småsnarrigt att äta rent fett.

Middagens bästa rätt var en perfekt stekt anklever över vilken de hällde nåt som såg ut som svartpeppar och stora saltflagor. Det var poppat svart ris och nån form av karamelliserat socker. Enkelt och svingott.

Piggvar av bra kvalitet serverades med kokotxka, en mjäll bit från ”nacken” av fisken, friterat skinn och en limmig potatiskräm. Gott men slätstruket.

God torskrätt men, ja, rätt slätstruken.

Spädgrisen var saftig och väldigt god men vad gjorde stora bitar ”fast sockervadd” där, annars en bra rätt men inte på trestjärnig nivå.

Rolig osttallrik, en ost var enastående bra. Snygg och god liten dessert på jordgubb, en enda dessert kändes lite snålt då kaffegodiset inte heller var väl tilltaget.

Matmässigt var Akelare en stor besvikelse, inte alls på trestjärnig nivå, knappt ens värd två. Man äter bättre på tex Gastrologik helt utan stjärna.

Vinlistan är förvånansvärt kort med tanke på nivå av ställe men väldigt välkomponerad vilket tyder på en sommelier med begränsad budget/utrymme men väldigt bra känsla. Tanken var ursprungligen att dricka spanskt men finns det Raveneau för en spottstyver så kastas alla sådana ideal över bord.
Chablis Grand Cru ”Valmur” 2006 (Raveneau) tog över hela scenen. Ett av de bästa vita viner jag har druckit på mycket länge. Enormt tät mineralisk doft med viss fetma från fat och årgång, djup doft av ostronskal, nougat, kalk, gul frukt, blommor, citrusskal, svårbeskrivet men stort. Smaken är fantastisk med enormt längd. Sublimt! Raveneau får alla andra Chablisproducenter att framstå som lallare. Och vilken prestation för mediokra årgången 2006.

Sen skickar vi ut en korkdefekt Chablis 1:er Cru ”Vaillons” 2006 (vilket sommelieren givetvis inte upptäckte, de är inte bra på sånt i Spanien) av samma magiker och dricker istället Capitel 2010. Det är det största vinet av Ossian, en slags Ossian de-luxe. Äldsta stockarna, hög höjd, jäst på fat, låg rostningsgrad, yada yada...
Sällsynt bra Verdejo, lite ung men mycket snyggt. Krämigt och komplext med balanserade fat, mindre fatigt än syskonet Ossian faktiskt. Men hamnar av förklarliga skäl på avbytarbänken med Valmuren i glaset bredvid.

Roda 2005 på 50-centilitersflaska är riktigt gott, visst, rätt modernt och fatigt men mycket bra med djup tät frukt och ok balans. Den här graden av modernitet bland spanska röda fixar jag.

Jag avslutar med att citera Andy Hayler som är en bra källa för restauranginformation angående Akelare:
”Its elevation to three Michelin stars in 2007 is bewildering to me. ”.

torsdag, juni 14, 2012

Beaune Blanc 2008 (Domaine de la Vougeraie)


Efter att ha provat en hel del viner av Vougeraie så har jag ett gott öga till dem. De är lite vinpolitiskt inkorrekta då konglomeratet Jean-Claude Boisset är den enskilt största ägaren i hela bourgogne. Småskaligt är bra, stort är dåligt verkar en del anse, varför då? Vougeraie drivs som en separat egendom och är kronjuvelen inom firman.

Beaune2008 har en utpräglad rökig flintastenston som får mig att tänka Pernand-Vergelesses, alltså som en lightversion av Corton-Charlemagne. Väldigt tilltalande doft som förutom den grymma mineralkänslan har en hel del stenfrukt, fina fattoner, gråpäron, örter och citrusskal.

Bra drag i syran på ett lite ungt sätt. Medelhög koncentration och djup fin smak, det här är en seriös och matkrävande Bourgogne på en nivå klart över sitt pris. Väldigt bra.

Hur den tål lagring får framtiden utvisa, den bör vinna på att lagras så att syran mjuknar en del och frukten växer till sig. Den är dock lågsvavlad och stendör efter två dagar då jag inte längre har någon inert gas att skydda mina öppnade viner med. Synd att biotomtar som dessa inte svavlar ordentligt.

måndag, juni 11, 2012

Pedralonga Albarino Barrica 2007 och Gorvia 2007


Pedralonga Albarino Barrica 2007
En albarino jag aldrig har sett var tvungen att få följa med hem från Spanien. Fem år är gammalt för en albarino vilket märks en del på doften. Utvecklad och riktigt bra med drag av gelekulor, örter, fudge, anis och tropisk frukt. Mycket insmickrande och bra.

Över förväntan med tät utvecklad frukt, fattonerna är väl balanserade, tropisk frukt, mineral, gräs och halm. Väldigt bra albarino och kul ny upptäckt, klart värt sina 25€. Den dör rätt hårt av att stå en dag.

Gorvia 2007
Det jag helst ville hitta var Sketch, det just nu kanske mest omtalade vita vinet i Spanien vilket är en albarino av Raul Perez vilken lagras på havsbotten (!). Det är helt omöjligt att hitta och på inrådan köpte jag det här vilket är ett annat vin som Perez varit med och gjort enligt utsago.

Huvudsakligen Doña Blanca från Monterrei, inget jag brukar dricka. Har nog aldrig druckit en (nästan) druvren Doña Blanca, de andra druvorna är lokala förmågor som Treixadura och Godello, 27€ i en seriös spansk vinbutik.

Bredvid Albarinon ovan så känns den klart nedtonad med blyga nyanser av örter, gräs, gul frukt och mint. Ett lite vaxigt drag kommer fram men den är inte så vidare kul. Ett bra vin men inget att leta efter. Den lyfter lite med luft men är hela tiden rätt stum och saknar djup för priset, en besvikelse.

Det blev precis tvärt emot mina förväntningar, alban var klart bättre än jag trodde medan den här var tristare.

söndag, juni 10, 2012

Maritavora 2006


Jag är förmodligen den enskilda privatperson i Sverige som köpt mest av det här vinet. Det kanske inte har märkts på den här sidan men det skulle kännas tjatigt att lägga upp runt 30 inlägg om samma vin. Nu, deprimerande nog åkte den sista flaskan. Så, som en hyllning till ett av de bästa vitvinsköpen på SB någonsin så lägger jag upp ett sista.

Gjord av en field-blend av de klassiska vita Dourodruvorna, Codega de Larinho, Rabigato och Viosinho, enligt vissa källor är en del av dem pre-phylloxera på sandbankar. Vet inte om det stämmer men gott är det.

Tät frukt med anmärkningsvärt djup av mineral, tropisk frukt, bivax, gräs, örter, anis, honung, lite rågummi. Otroligt fascinerande och egen doft med vibbar mot vit Bordeaux men utan deras, allt för ofta, trista oxidativa inslag.

Fet oljig smak med mycket karaktär. Ett vin som huvudsakligen spelar på tät frukt i egen stil, inte stram som tex en vit bourgogne. Smaken följer doften, med ålder har fräschören gått ner lite och den något höga alkoholen visar sig lite mer men med trycket i frukten och nivån av karaktär är det inget problem.

Släpptes för 199 kr men sänktes sedan till 149 kr, det var då jag rensade sveriges butiker på det. Det närmaste man kommer på SB nu är Guru, 100 kr dyrare och inte lika bra. Mer fatigt och inte samma djup men även det väldigt bra.

fredag, juni 08, 2012

Chateau La Serre 2004


När jag drack den här senast var den ungt stum men jag trodde den hade bra potential och kunde bli riktigt bra. Nu när den blivit lite äldre är det dags att prova igen.

Doft och smak har alla de vanliga attributen man kopplar med bordeaux och Saint-Emilion av silkeslen plommonfrukt, lite trä, kaffe och choklad. Men den har ingen personlighet eller något större djup som jag hade väntat mig borde kommit fram vid det här laget.

Det här är mest en ok välgjord standardemilion som man öppnar och dricker utan att fundera så mycket. Dessa släpptes för 399 för ett par år sedan, det vore ett grovt överpris för den här flaskan. Jag betalade under 200 långt tidigare så det är helt ok. Känns inte som om det är nåt lurt med flaskan, bara lite väl banalt, jag behöver prova det här igen för att se om det är en tillfällig svacka.

söndag, juni 03, 2012

Sancerre ”Côte de Champtin” 2004

En av de få, eller den enda, Sancerre jag köper. En lite udda sak som lagras på gamla fat vilket ger den lite annorlunda karaktär. Johan Lidby har fått in en enklare Sancerre av Champault på SB som även den är betydligt bättre än genomsnittet i sin prisklass, men den här toppcuvéen är en helt annan sak.


Komplex doft av grön frukt, halm, honung, gräs, kalk och lite fudge. Inte riktigt lika expressiv och djup som tidigare men ändå väldigt bra.

Frisk kritig smak med ett uns rondör från fat och mognad. Kamomill, örter, gräs, grönt te, lime och citronjuice. Sällsynt bra Sauvignon Blanc även om den inte är lika bra som 2002'orna. Topp tre av Sancerre som görs enligt mig.