söndag, oktober 31, 2010

Ruinart 2002, Finca Dofí 2001 och Tenuta Belguardo 2003.

Ruinart 2002 var ett vin jag reagerade på för några veckor sedan då jag provade en blandad kompott av bubbel. Jag köpte genast några flaskor och nu är det dags att se om intrycket står kvar.

Toppkvalitet på doften med superfina lätt jästiga mineraltoner, bröd, tät mogen gul frukt som är alldeles lagom insmickrande med mycket nougat och nötter. Förra gången tyckte jag att det hade Ruinarts udda drag av rågummi, det känner jag inte den här gången. Nu känns det mer ”normalt”.


Smaken är krämigt tät utan att kännas tillrättalagd. Superfin komplex frukt med kaffe, choklad, blommor och lagom rostade toner. Bra syror och långt mineraligt avslut. Det är förvånansvärt moget och tillgängligt för ålder och årgång men det kommer nog bli ännu bättre i flera år.

Att det här kostar lika mycket (349 kr) som andra stora kvalitetsproducenters standardbuteljeringar verkar helt koko men det är bara att tacka och köpa ännu fler flaskor innan det rättas till. Bästa champagneköpet i vanliga sortimentet just nu enligt mig.

Finca Dofí har jag haft en del onda aningar om, jag var inte så nöjd förra gången jag provade det. Det är sällan det känns som dyr Priorat motiverar sitt pris, det blir ofta mest kompakt och lite ointressant.


Nu överraskar den och är oväntat snygg med bra balans och väldigt komplex frukt med en del tobak, rost, vildhallon, nötter, rostade örter och fat. Det verkar faktiskt som det här viner tjänar på längre lagring.
Gott och bra till maten. Att den dricks bredvid vinet nedan hjälper säkert, allt känns fräscht och balanserat bredvid Tenuta Belguardo 2003. Kamerabatterierna dog lagom tills det var dennas tur så bilden är ”lånad”.

Att försöka dricka Tenuta Belguardo 2003 är som att dricka ett avkok av bränt trä, helt rubbat vin utan tillstymmelse av balans eller djup. Det finns ingen som helst ”stuffing” i det här som kan stå upp mot den brända träkänslan. Ett av de sämsta spontanköp jag gjort. Tycker man extremt hårt rostade ekfat är det godaste som finns kan man ju köpa på sig några av flaskorna 2007 som släpps imorgon, jag kommer inte göra det.

fredag, oktober 29, 2010

Côte de Champtin 2004 (Champault)

Jag har generellt sett väldigt svårt för Sauvignon Blanc. Bättre vit bordeaux är ofta gott (med stort Semilloninslag), Dageneaus viner med lite mognad är gott. Och så t.ex. denna.

Varför kiwitomtarna envisas med att fokusera på en så irriterande överdriven druva kan man fråga sig, det går väl att sälja till normalkonsumenter. Det som verkligen är bra därifrån är ju inte deras Sauvignon Blanc-viner. Vad är Felton Road eller Kumeu River kända för? Inte f-n är det deras Sauvignon Blanc-viner.

Det här är ett helt annat vin än de flesta andra Sancerreviner man springer på. Kritkänslan dominerar det första intrycket. Mängder av krita och musselskal med halm, gräs, citrus och grönt te. Utvecklat, stenigt och komplext i en stil som passar en mineraljunkie som jag. Jag är inte säker på att jag hade tagit det här som en ren Sauvignon Blanc om jag fått den blint. Mycket aptitretande och bra.


Frisk komplex smak med mycket musselskalkänsla, halm, lime, örter. Långt och gott. En ovanligt bra Sauvignon Blanc med klart större djup än vad man är van vid. Vinet har lagrats på stora (500 liter) huvudsakligen gamla ekfat (20% nya) vilket ger det en extra dimension utan att det smakar överdrivet fatigt på något sätt. La Bourgeois som jag också tycker bra om är klart fatigare.

En varning dock för att spara det här vinet öppnat. Sällan har ett vin fallit ihop så mycket på så kort tid som det här efter att jag satte in halva flaskan i kylen någon dag, använd en inert gas som skydd eller drick upp vid öppningstillfället.

onsdag, oktober 27, 2010

Volnay ”Vendanges Selectionnéees” 2007 (Michel Lafarge)

Lafarge anses av många som en av de främsta odlaren i Volnay, av den gamla skolan. Mycket klassisk doft med stram syrlig frukt. Det är rejält slutet i början och kräver ett par timmar för att börja öppna upp sig. Syrliga röda bär, jord, tegel, citrus, kalk, vildhallon, mycket fina parfymerade toner efter någon timme.


Stram syrlig smak som lättar upp efter lång luftning. Kalkig smak med lätt gröna inslag som dock inte tar över och stör. Medeltät matkrävande smak så långt ifrån alla former av moderna Bourgogneviner man kan komma. Väldigt bra vin men man ska inte vänta sig ett insmickrande mjukt vin utan ett krävande vin att lägga ner i flera år eller lufta länge.


Det är lite som Volnays motsvarighet till Piemontes Roagna, supertraditionellt och lagringskrävande. Precis som med det vinet är första intrycket inte särskilt övertygande varefter det lyfter rejält efter flera timmars luftning. I nuläget är prisvärdet inte självklart, jag hade hoppats på mer, men det är värt att lägga ner några flaskor och se vad som händer.

måndag, oktober 25, 2010

Signature Gentil 2009 (Muré)

Jag hade för mig att jag tyckte om det här vinet och köpte en flaska för att ha som blandning av matlagningsvin och opretentiöst vardagsdrickvin.

Vad var det för vin jag provade då, var det verkligen samma vin? Doften är flabbig och rätt ointressant. Det finns lite Pinot Gris-kryddiga drag och en anings parfymerade toner från Gewurtzen men det finns liksom inget som gör det riktigt intressant. Det känns mest ofokuserat utan något utpräglat särdrag, en Gentil kan och ska vara bättre än så här.


Smaken är mjuk och intetsägande. Ingen vidare struktur, varken syran från Riesling eller den trevliga fetman från Pinot. Istället för att blanda druvorna till en större helhet så har det bara tappat all druvkaraktär. Nä, det var inte alls så kul som jag minns det tyvärr. Och jag har tipsat folk att köpa det här, aj aj, inte bra.

Välgjorda Alsaceviner lyser fortfarande med sin frånvaro på SB's vanliga sortiment i denna prisklass.

söndag, oktober 24, 2010

La Devèze 2007

Det här vinet fångade mitt intresse när jag såg att det stod Olivier Bernstein på etiketten. Med tanke på kvaliteten på hans röda Bourgogner kändes det värt ett test.

Väldigt bra doft med väntade drag av tobak, kött, läder, svarta teblad och örter. Den är snygg och finlemmad med parfymerade röda bär, nästan lite Burgundisk, riktigt bra.


Smaken har en rätt lyxigt krämig känsla. Tät fin sötbärig frukt, lång fet smak med mycket tobak,bra syra och det lyckas hålla balansen med sina 14,5 %.
Betydligt mer balanserat än Jadis och jag dricker hellre det här. Kan tänka mig att köpa igen.

fredag, oktober 22, 2010

Barbaresco 2004 (Baricchi)

Ett tvåpack med Barbaresco från 2004 för 280 kr! Man tror instinktivt att det kommer vara nåt lurt med vinet men det måste ju provas. Bra år och ett sök på CT ger iof en enda not men den är positiv, när vinerna väl kommer fram har två smaknoteringar till kommit upp, jag tror det är andra svenskar som reagerat på liknande sätt.

En viss volatilitet och väl vassa syror försvinner efter en kort stunds luftning. Bra klassisk Nebbiolofrukt utan alltför modernt söta fattoner. Tegel, rönnbär, valnöt, bittermandel, blyertspenna, apelsinskal, menthol, lite mogna svamptoner. Imponerande bra för det rekordlåga Barbarescopriset. Det är busenkelt att hitta Barbarescos för två-tre gånger priset som inte ger en lika bra upplevelse.


Smaken är frisk med bra täthet, komplext och gott utan att vara uppseendeväckande på något sätt. Druvtypiskt och lagom matkrävande syror. Jag går i minnet igenom andra tänkbara konkurrenter runt samma pris, det finns ju inte så många, La Tense dock. Det här är bättre, mer kraft och struktur men har kanske inte samma fina blommiga toner.

Jag tycker det är helt klart värt att köpa på mig ett gäng flaskor för att ha billig bruksnebbi närmsta tiden. Klart bättre än de Langheviner som finns i vanliga sortimentet. Ett kap för 140 kr, det är ju vad en Dolcetto brukar kosta av andra producenter. Dock tog de slut i ett nafs, får se om det kommer fler.

måndag, oktober 18, 2010

Pommard ”La Chaniere” 2002

Det här är ett vin jag tyckt om tidigare och har köpt på mig ett par årgångar av. Dock var jag inte så förtjust i 2005'an, oväntat. Normalt sett bra pris för en Pommard av bra kvalitet.


Den här Bourgognen har en traditionell stil utan så direkt och insmickrande frukt utan mer kryddig med nejlika, sandelträ, ett uns läder, valnöt, citrusskal, vanilj och mörk bitter choklad, inga direkta mognadstoner. Det tar någon timme innan den lyfter men blir riktigt bra med mer cederträ och grafit.

Smaken är väldigt fräsch med stram Pinotfrukt, vildhallon blandas upp med mer syrliga bär som rönnbär, krita, apelsin. Riktigt gott i sin strama stil, några år till på flaska kommer göra det här vinet gott. Det är mer lagringskrävande än vad jag väntat mig.

lördag, oktober 16, 2010

Solaia 1994 och Ghiaie della Furba 2004

Småbarnsföräldrar har inte samma möjligheter att dricka vin som jag. När J undrar om jag kan komma över och dela hans sista flaska Solaia 1994 är det enkelt att tacka ja, den borde man väl kunna få ner. Jag tar med en flaska Ghiaie della Furba för en jämförelse.


Solaia 1994 består enligt baksidesetiketten av 80% Cabernet Sauvignon och resten Sangiovese, druvblandningen har förändrats en del genom åren. Numera är det inte heller längre en VdT som den var då.
16 år är mycket för ett italienskt vin men Cab tål ju lagring, det är inte en kväll för finlir utan mest äta, dricka gott och softa så inga karaffer eller nåt sånt. Det är helt intakt och fräscht, till och med lite slutet vid öppnandet. Efter en stund kommer det fram mer Cabtoner av cederträ och blyertspenna. Stilmässigt är det som en mogen amerikansk toppcab (mogen gul paprika, basilika, piptobak, kaffe) med lite italienskt rödfruktssyrliga och kärniga drag. Mycket, mycket gott.


Det är framförallt när man jämför den med Capezzenas vin bredvid som Solaias kvalitet skiner igenom. Ghiaie della Furba känns svulstig och lite jolmig i jämförelse. Det är helt klart bra men har inte alls strukturen som kombattanten bredvid. Lite mycket fat vilket ger ett modernt stylat vin som är gott men lite ointressant. Att lagra det här i motsvarande 16 år är inte att rekommendera.


Vi får inte i oss allt vin, vilket vin som det är kvar av behöver väl inte nämnas. Sista slurken av Solaia är strålande bra, luftning hade varit bra. Total avsaknad av fällning vilket är konstigt med tanke på vin och ålder, överdriven filtrering?
Capezzanas olivolja är dock givetvis lika underbart god som vanligt.

lördag, oktober 09, 2010

Jadis 2007 (Leon Barral)

Vad jag framförallt uppskattar med Barrals viner är att de har en minst sagt egen stil. Få andra viner kan imitera hans viners ruffiga, extrema stil. Smack, in your face....

Doften är bångstyrig på ett uppenbart sydfranskt sätt. Fatigt med läder, brända örter, vilda hallon, kaffe, nejlika, mycket sötlakrits, fin piptobak och kakaopulver. Hög volatilitet med en del balsamiska drag och nyanser som påminner om julmust. Det är intensivt och maxat på ett imponerande sätt, lite så att det slår över för min smak, det blir lite väl mycket men är samtidigt väldigt kul.


Smaken är även den rätt extrem. Tung och smakrik med fet mogen frukt, fat, starkvinstoner, teblad, russin, örter, nejlika. Komplext och gott men saknar definitivt subtilitet och fräschör.
Den kompakta smaken hänger kvar länge och jag ser ingen anledning att lagra det här någon längre tid, har svårt att se hur det här skulle kunna utvecklas vidare, den dricks nog bäst på sin unga frukt.

Importören har uppenbarligen fått sätta på nya klisterlappar över alkoholhalten som nu står som 16 %, lite väl nära portvin och inte alls i linje med min vinsmak. Men jag uppskattar starkt att det finns människor som Barral som gör egensinniga viner som bryter mot mönstret. Det är bra och personligt, hade det inte varit för alkoholen och de lätt överdrivna faten hade jag gillat det enormt, nu bara ganska mycket.

Bra vin i maxad stil, bör provas om man tycker om den nya tidens CdP, Alto Moncayo eller liknande. Andra provare har vittnat om att det är känsligt för lagring och ofta faller ihop efter några år vilket har att göra med att Barral inte svavlar tillräckligt.

torsdag, oktober 07, 2010

Saint-Aubin 1:er Cru ”Les Frionnes” 2008 (Hubert Lamy)

Lamy är en ung vinmakare som snabbt har gjort sig ett namn i det fortfarande förbisedda området Saint-Aubin. Huvudsakligen vita viner, mest Saint-Aubin men även några enstaka andra. Det här var en halvflaska som lanserades för ett tag sedan på SB.

Doften är kanonfin. Djup elegant komplexitet med imponerande mineraldriv, ostronspad, citronzest, snygga fattoner, hasselnötter, blommighet som drar mot jasmin. Det är ungt och kommer sitta ihop ännu bättre om några år, stor framtidspotential. Det är framförallt mineralkänslan som lyfter det här en bra bit över det normala, det ger associationer till tex Roulot och andra mineraldrivna Bourgogner av hög kvalitet.


Smaken har ett rejält bett i syrorna, fin tät frukt, balanserade fat som behöver integreras lite bättre, lime, krita, gula plommon och en del mer exotisk frukt. Eftersmaken klingar kvar imponerande länge på ett mineraligt och syrakittlande sätt. Enormt bra vin i en stil som tilltalar mig mycket. Jag kommer köpa på mig fler, av helflaskorna.

måndag, oktober 04, 2010

Mandrone di Lohsa 2002

Det här vinet består huvudsakligen av Cabernet Sauvignon med 10% Petit Verdot och 10% Alicante Bouschet.
Kompakt stor doft med dov mörk frukt och lätt brända toner. Allt annat än elegant men det är mycket komplext med fina toner av mörk bitter choklad, ved, rostade pinjenötter, kaffe, fat, örter, russin och nejlika. Det blir än mer aromatiskt med lite luft.


Smaken är helt i linje med doften med rejält med tanniner, det är rejält kärvt och har en kompakt krävande struktur. Ingen som helst urvattnad 2002-känsla, den har precis börjat bli tillgänglig.

Mycket bra och komplext med syrlig frukt, örter, fat och mycket chokladtoner. Väldigt bra, det här är nog den första flaskan som har varit någorlunda tillgänglig.
2006'an lär behöva minst lika lång tid.

söndag, oktober 03, 2010

Lapena 2005

Vinerna av Dominio do Bibei från Ribeira Sacra är heta i Spanien just nu, de ligger rätt i tiden och alla topprestauranger har dem. De gör två vita och två röda viner. Lapena är deras vita toppvin och är en ren Godello. Deras dyrare röda vin drack jag över en snabblunch på Santceloni under en mellanlandning förra året, den var ungt örtig, intressant och god, kanske mest intressant. Bra vin men lite överprissatt var mitt intryck.

Doften är betydligt mer subtil än det vita Prioratvin jag drack nyligen. Lite burgundisk känsla med mandelmassa, gula plommon, vax, halm, fänkål, vad jag saknar är fräschör och mineralkänsla. På sätt och vis rätt liknar det Prioratvinet men mer gräsig/halmig, inte samma extrema bröd och nougattoner och betydligt mindre fat. Endast två år gamla 600 liters fat används enligt hemsidan.


Smaken följer doften. Tät krämig smak med gul mogen frukt, mandel, vanilj, nougat, ok syror även om de inte har det riktiga klippet. Det är inte så expressivt och komplext som jag väntade mig.
Jag känner att jag dissar det lite onödigt mycket på grund av för höga förväntningar, det är väldigt bra och det bästa vinet av Godello jag druckit men det finns Albarinos som levererar bättre för samma pris.

Det görs mängder av Albarinos mot kusten som har betydligt mer klipp i syrorna och med fina steniga toner så det måste väl vara Godello som druva som helt enkelt inte har kapaciteten att ta fram dem, för så vitt jag vet finns det ingen bättre Godello än det här. Bra är det iaf men jag kommer inte köpa det igen, mitt intryck står kvar, bra viner men lite överprissatta. Finns i Sverige till restauranger via Vina Espanola för 250 kr ex moms, kostar runt 27€ i Spanien.

fredag, oktober 01, 2010

Coma Alta 2007

Coma Alta görs av Mas d'Engil i Priorat, består av ungefär hälften vit Grenache och hälften Maccabeu. Finns inte på SB just nu men däremot finns deras röda Coma Vella.

Mycket egen och rolig doft. Som nybakt mörkt bröd blandat med kokos, blommor, örter och smörkola. Det finns drag som påminner en del om mogen väldigt nougatig Champagne. Kraftfullt och komplext med väldigt annorlunda doftpalett.


Smaken är extremt kraftig. Fatig och med hög alkohol. Stenfrukt, brioche, örter, arrak, fatiga vaniljtoner, nougat. Det är välgjort och väldigt underhållande men det blir nästan lite väl mycket för att man ska kunna dricka större mängder, och 15 % EtOH är inte min grej. Ypperligt provningsvin, extremt och kul på många sätt men inte riktigt ett vin för mig. Mindre fat och lägre alkohol hade gjort det bättre.