fredag, oktober 29, 2010

Côte de Champtin 2004 (Champault)

Jag har generellt sett väldigt svårt för Sauvignon Blanc. Bättre vit bordeaux är ofta gott (med stort Semilloninslag), Dageneaus viner med lite mognad är gott. Och så t.ex. denna.

Varför kiwitomtarna envisas med att fokusera på en så irriterande överdriven druva kan man fråga sig, det går väl att sälja till normalkonsumenter. Det som verkligen är bra därifrån är ju inte deras Sauvignon Blanc-viner. Vad är Felton Road eller Kumeu River kända för? Inte f-n är det deras Sauvignon Blanc-viner.

Det här är ett helt annat vin än de flesta andra Sancerreviner man springer på. Kritkänslan dominerar det första intrycket. Mängder av krita och musselskal med halm, gräs, citrus och grönt te. Utvecklat, stenigt och komplext i en stil som passar en mineraljunkie som jag. Jag är inte säker på att jag hade tagit det här som en ren Sauvignon Blanc om jag fått den blint. Mycket aptitretande och bra.


Frisk komplex smak med mycket musselskalkänsla, halm, lime, örter. Långt och gott. En ovanligt bra Sauvignon Blanc med klart större djup än vad man är van vid. Vinet har lagrats på stora (500 liter) huvudsakligen gamla ekfat (20% nya) vilket ger det en extra dimension utan att det smakar överdrivet fatigt på något sätt. La Bourgeois som jag också tycker bra om är klart fatigare.

En varning dock för att spara det här vinet öppnat. Sällan har ett vin fallit ihop så mycket på så kort tid som det här efter att jag satte in halva flaskan i kylen någon dag, använd en inert gas som skydd eller drick upp vid öppningstillfället.

Inga kommentarer: