måndag, april 21, 2014

En trio av carricante

Tre vita viner från Etna gjorda av enbart eller dominerande (90%) av den inhemska druvan carricante, kul jämförelse.

A Puddara 2012 görs av Tenuta del Fessina vilka som de flesta andra huvudsakligen gör röda viner av nerello. Detta vin är deras främsta vita vin av carricante.
Det finns ingen direkt ek i varken doft eller smak, intrycket är friskt och lite ungt jästigt med outvecklade päronsplittiga aromer. Ett hyggligt komplext och gott vin men som saknar djup och personlighet för att vara riktigt intressant. Hade hoppats på mer.

Cuvée delle Niche 2011 (Tenuta delle Terre Nere) är ännu en ren carricante från gamla stockar. Här känns en finstämd men balanserad fatton som mest lyfter vinet en del. Frukten är klart karaktärsfull, vaxig och honungslik med drag av grönt te, kamomill och mogen gul frukt. Definitivt det fylligare vinet i fascinerande och egen stil. Mycket bra, liksom tidigare.

Ett tredje vin i uppställningen, Cavanera Ripa di Scorciavacca 2010, var grovt oxiderat och i princip odrickbart. Huruvida det är ett genomgående fel med detta vin, som jag aldrig provat tidigare, vet jag inte. Men med tanke på priset så skulle jag inte chansa en gång till.

Intressant uppställning på pappret som blev sämre än vad jag hade hoppats på, men Terre Nere var som vanligt väldigt bra.

måndag, april 14, 2014

Barbaresco ”Serraboella” 2005 (Cigliuti) vs Barolo 2005 (Cesare)

Cigliutis Serraboella är verkligen ett favoritvin och den här flaskan är precis så bra som väntat. Väldigt aromatisk och fruktdriven för en nebbiolo, blommor, örter, balanserade fattoner som låter frukten skina igenom. Extremt bra.

Cesares Barolo vid sidan om framstår mest som grovt överekat och endimensionellt. Det är svårt att hitta några nebbitoner över huvudtaget. Mest rostade och träiga drag, fullkomligt överkörd av Barbarescon trots att priset är ungefär detsamma.

Kommer inte köpa fler Cesare men köper snarast fler Cigliuti.

måndag, april 07, 2014

Chateau Kirwan 1999

Jag har väl inte varit helt nöjd med mina Kirwan på senare år, lite för modernt för min smak. Den här flaskan slipper någon Bordeauxkombatant bredvid sig, vilket den brukar förlora på, utan dricks som den är.

Faten dominerar en del, framförallt i början, men har man inte druckit bättre Bordeaux på länge, som jag, så är det ändå väldigt trevligt. Frukten kommer fram allt mer med luft och den får lite grovhuggna men ok komplexa drag, kanske inte så Margauxtypiskt, saknar lite fräschör. Känns som om hanteringen döljer ursprunget en del, men gott trots det.

Priset nuförtiden på nya årgångar är horribelt.