Fût de Chene 2000 (Henri Giraud)
Giraud håller
till i Aÿ och gör således Pinot-dominerat bubbel. Denna tappning
har efter denna årgång inlemmats i deras nya prestigecuvée Argonne
och finns alltså inte längre.
Doften är dovt
maffig med tydliga fattoner, finstämt mogna drag av svamp och lite
bokna äpplen, smör och nötter. En ovanligt kraftig tung smak med
mjuka syror och brödiga drag ger en upplevelse som är som en
högklassig Chassagne med bubblor, ungefär. Väldigt bra och gott
som passar bättre till mat än som fördrink.
Meursault ”La Sève du Clos”
2008 (Ente)
La Sève du Clos
kommer från Entes äldsta stockar, + 100 år.
En i viss mån
Meursaulttypisk doft med snygga fattoner, krossad sten, grillad
citron och rostad mandel. Saknar lite expressvitet och meursaulttyngd
i början och upplevs alldeles för ung, ett barnarov. Dagen efter är
detta det vin som förbättrats mest.
Smaken är stram
och snygg med en stålighet som påminner mer om Puligny.
Väldigt bra vin som smakar ”dyrt” men som behöver flera år
till innan den kommer öppna upp sig.
Pinot Gris ”?” 1995
(Zind-Humbrecht)
Till en tartar
smaksatt med lätt asiatiska inslag passade denna bäst.
Fet och kryddig
med lätt jordiga och flintiga drag. Komplex och utvecklad.
Mjuk mild känsla
från syrorna och mycket tertiära drag. Här gissade jag fel och var
mer inne på en än äldre chenin. Flaskan försvann och minns inte
vilket gård den kom ifrån.
Dominus 1997
Slank och mogen
doft i en komplex stram skrud. Cigarrlåda, rost och blyerts får
allas tankar åt Bordeuax och närmare bestämt Pauillac vilket inte
är det minsta konstigt. Om man inte som jag vet vad det är så
gissar man fel.
Tät och god på
hög nivå i klassiskt torr slank stil. Om något så saknar jag lite
aromatik. Andra flaskor har varit ett snäpp vassare men man kan inte
klaga.
Chateau Palmer 1989
Denna har den
aromatik jag saknade lite i Dominusflaskan. Alldeles strålande bra
med bordeauxlika drag av rost, cigarrlåda och viol.
Den blommiga
känslan under alla mörka bär leder mig till att gissa Margaux,
området, och jag hugger till med Palmer som hus. Bingo! Missar dock
året. För mig kvällens vin, sjukt bra.
Chambolle-Musigny ”Le Clos de
L'Orme” 2005 (Sylvain Cathiard)
För en Bourgogne
upplevs denna väldigt tät, både till utseende och doft. Dovare
känsla än normalt med lite jordiga drag, nötter och ett
besynnerligt drag av spearmint. Kompakt och komplext, på tok för
ungt vin som förmodligen kommer utvecklas strålande.
Vega Sicilia 1960
En mycket åldrad
flaska utan etikett, ”mystery bottle”,vi leker detektiver med
korken som kommer upp nästan hel. Förmodligen en Unico, de gjorde
inte så många olika viner då.
Örtig och slank
med rödsyrlig frukt, den saknar dock djup för att vara riktigt bra.
Väldigt karaktärsfull och intressant dock med klara kvaliteter.
Förmodligen inte optimalt lagrad.
Spätburgunder ”Sankt Paul” 2009
(Becker)
Väldigt fruktig
och aromatisk pinotdoft. Känsla som en modernt vinifierad Bourgogne
av hög klass, ska jag vara petig, och det ska jag, så kunde gärna
faten varit mindre framträdande. Söta röda bär, lera, citrusskal
och mjölkchoklad är nyanser jag krafsat ner.
Graham's Vintage Port 1970
Klart mogen men
med positiv utveckling kvar, vilket jag väntade mig. Djupt och
komplext med återhållen sötma, tobak, torkad frukt och citrus.
Mycket gott till goda ostar. Nog näst bäst under kvällen men jag
tror Taylor's 70'a slår denna med en noslängd.
Sketch 2010
Sketch är rätt
omskrivet för att Raul Perez lagrar flaskorna under havsytan.
Produktionen är liten från endast ett fat på 700 liter.
Doften är
anmärkningsvärt komplex för en albarino med en havslik
mineralitet. Krämig djup smak med fräschör, bra syror och drag av
stenfrukt. Bästa alban som finns men väl dyr för dess absoluta
kvalitet.
Goliardo 2010
Goliardo är en
fatlagrad albarino från samma vingård som Sketch men som lagras på
fat, på land. I övrigt ska det vara samma råmaterial.
Tät lite fet doft
och smak med diskreta fattoner. Rätt kraftig för en albarino med
örtig frisk smak med längd och djup. Bra för en albarino, bättre
än det mesta men ett steg under Sketch.