tisdag, november 18, 2014

Ruinart 2002

Den här har varit väldigt bra alla gånger jag druckit den tidigare. För 349 kr som den kostade då det begav sig var det ett sällsynt bra köp, numera betydligt dyrare.
Vad som har hänt vet jag inte, den borde inte på något sätt tippat över redan vid det här laget men nåt fuffens är det.

Doft och smak känns nedtonade med rätt stum frukt och utan djup. Som en enklare NV med viss ålder. All spänst och komplexitet är som bortblåst.
Kanske en dålig flaska, hoppas på det, annars är det bara att dricka upp kvarvarande flaskor.

torsdag, oktober 23, 2014

Crozes-Hermitage 1996 (Graillot)

Graillots Croz från 1996 var ett de första viner jag köpt en hel låda av, nu endast nån enstaka flaska kvar. Det är också först nu det här vinet verkligen visar sig från sin rätta sida.

Doften har utvecklat en väldigt aromatisk känsla med fina druviga drag av chark och saker man förknippar med syrah som peppar, brända örter, rödbärig frukt, lite citrusskal.

Framförallt var det smaken som var ett problem tidigare, i sin mellanfas, med obalanserat hög syra. Nu har den mognat och mjuknat på ett mycket angenämt sätt. Djup komplex smak med en rejäl dos fräschör, klart i min stil, långt och karaktärsfullt.. Väldigt gott, överlägset bästa flaskan jag druckit hittills.

söndag, oktober 05, 2014

Mullineaux Blanc 2012

Mullineaux och Swartland har helt plötsligt blivit väldigt ”hett”. Eben Sadie var väl först och det är inte direkt så där väldans nytt egentligen, men bra är det, i sin stil.

Denna variant av Mullineaux är baserad av chenin uppblandat med clairette och viognier. Doften är maffig med tät frukt, en del fat och nougat. Komplext och i ett Sydafrikanskt perspektiv får detta nog ses som en återhållsam stil även om det inte är det ur min personliga synvinkel.

Fet krämig smak med fattoner, mogen sötaktig frukt och imponerande djup . Väldigt bra i sin stil som även om det är ett modernt ”slankt” vin från Swartland ändå är rejält drivet om man jämför med, säg, en vit Bourgogne. Gott.

lördag, september 20, 2014

Bourgueil ”Les Perrières” 2010 (Breton)

Jag är normalt inte en fantast av cabernet franc då de gröna dragen oftast blir alltför störande. Denna har helt klart en del av de dragen men också en väldigt aromatisk finstämd bärig fruktighet som påminner om en klassisk pinot i stilen.

Alltsammans sitter ihop väldigt snyggt med en ännu lite bråkig fatkaraktär och stramhet, men komplexiteten och djupet imponerar. Med tid kommer det här nog utvecklas väldigt positivt. Kan inte påminna mig om att ha druckit en bättre Bourgueil så i studiesyfte lägger jag ner ett gäng.

torsdag, september 18, 2014

Bourgogne Blanc Vieilles Vignes 2012 (Pierre Labet)

Trots sin unga ålder är doften helt öppen och tillgänglig med tydliga men snygga fat och en Chassagneliknande struktur av krossad sten, örter och djup frukt med bra komplexitet för sin nivå.

Smaken är krämig med tät frukt, stenig och drag av smör och nougat från faten, säkert också en del battonage. Väldigt bra generell Bourgogne som jag gärna köper igen.

söndag, augusti 31, 2014

Pommard ”La Chaniere” (Marechal) 2004

Det här vinet har alltid varit ett säkert kort men jag har aldrig druckit det med så pass ålder.
Den har hållit ihop väldigt bra och utvecklat finstämda tertiära drag av undervegetation, gammalt trä och tryffel. Det finns inga gröna drag som årgången kan föra med sig, för sin appellation och pris är detta lite sensationellt bra.

Djupt komplex smak med tät frukt, fräscht med balanserad syra och lagom mognad. Jabbar klart över sin matchvikt. Borde köpt mycket mer men har iaf några flaskor kvar. Helt drickfärdig.

torsdag, augusti 14, 2014

Gevrey-Chambertin 1:er Cru ”Lavaux-Saint-Jaques” 1986 (Tortochot)

Blint luktar den som en gammal Rioja. En hel del fat med laktisk nästan dillig känsla, lite uttorkad frukt, smörkola, gammalt trä, röd frukt.

Syran i smaken är klart högre än en Rioja vilket är förbryllande, annars lite trött smak utan djup. Röd frukt även här, gräs och smörkola.
Luktar gammal Rioja även efter vi sett flaskan, var är pinotdragen? Tortochot är inget säkert kort.

torsdag, augusti 07, 2014

Grüner Veltliner Smaragd ”Urgestein Terrassen” 2008 (F. X. Pichler)

En lite enklare smaragdbuteljering som är en blandning av olika terrasserade lotter.

Helt i linje med vad jag minns med mycket mineralkänsla, urtypisk pepprighet, örter som fänkålsfrön etc, gul stenfrukt.
Inga fat men trots det en krämig rund känsla och en aningens smöriga drag utan smörkola. Ytterst balanserat och bra, djup finstämd komplexitet. Sällsynt bra grüner. 
Pichler lyckas, här, undvika den alltför ofta påträngande alkoholhettan och avsaknad av fräschör som jag ofta upplever hos Wachauviner.

Denna dricks delvis parallellt med en slatt av Emidio Pepes trebbiano sen dagen innan vilket inte faller väl ut för trebbianon, den känns än mer överprissatt vid jämförelse.

torsdag, juli 31, 2014

Leoville -Las-Cases 1994 och Mas la Plana 2002


11 flaskan LLC-94 från en låda. Tyvärr är denna en av de som inte är så värst kul. Saknar frukt och djup men har väldiga klassiska drag av stål, cigarrlåda, en känsla av rost/borstat stål i Pauillacliknande stil. Blir lite bättre med luft och är ett klart gott vin men inte så som de kan vara. Dags att dricka upp.


Mas la Planan är fruktintensiv i varm stil med märkbara drag av fat, kaffe, mörk lite likörlik fruk, ännu rätt påtagliga tanniner. Lättgillat och välgjort trots ett, på pappret, dåligt år. Priset på Mas la Plana har dragit iväg över min smärtgräns sett till dess kvalitet men denna var god. Kan lagras i minst 3-5 år till.

måndag, juli 28, 2014

Trebbiano och Montepulciano d'Abruzzo 2009 av Emidio Pepe

Emidio Pepe har gjort vin i många år, alltid utan bekämpningsmedel och minimalt med svavel. Utan att ens försökt ligger han numera helt rätt i tiden då hans viner nog kan klassas som "naturvin". Köpte de två som finns i Sverige för en närmare koll.

Trebbiano d'Abruzzo 2009 (Emidio Pepe)

Mörk färg för en trebbiano. Lite stum doft med lätta drag av musselskal i Chablisstil. Lyfter ovanligt mycket med luft och får fram drag av gul frukt, honungspastiller, lite vaxighet. Ett bra vin med viss karaktär utan några direkta orenheter trots sin minimala dos svavel.
Priset står dock inte alls i paritet med kvaliteten, hälften vore mer korrekt. Kul att prova men köper inte igen.

Montepulciano d'Abruzzo 2009 (Emidio Pepe)

Klart intressantare och högre nivå än dess vita motsvarighet. Lite ettrig, örtig röd aromatisk frukt i typiskt italiensk stil. Här finns lätt orena drag av framförallt brett, även ett uns volatilitet av nagellack men nivån ligger inom min gräns för vad som är ok. Frisk markerad syra, detta gillas mer eller mindre av alla.

Klart intressant och riktigt bra vin, förmodligen den bästa montepulciano jag druckit men priset känns även här lite väl högt för vad man får i glaset.

måndag, juli 14, 2014

Sedvanligt vintabberas på midsommardagen

Fût de Chene 2000 (Henri Giraud)
Giraud håller till i Aÿ och gör således Pinot-dominerat bubbel. Denna tappning har efter denna årgång inlemmats i deras nya prestigecuvée Argonne och finns alltså inte längre.

Doften är dovt maffig med tydliga fattoner, finstämt mogna drag av svamp och lite bokna äpplen, smör och nötter. En ovanligt kraftig tung smak med mjuka syror och brödiga drag ger en upplevelse som är som en högklassig Chassagne med bubblor, ungefär. Väldigt bra och gott som passar bättre till mat än som fördrink.

Meursault ”La Sève du Clos” 2008 (Ente)
La Sève du Clos kommer från Entes äldsta stockar, + 100 år.

En i viss mån Meursaulttypisk doft med snygga fattoner, krossad sten, grillad citron och rostad mandel. Saknar lite expressvitet och meursaulttyngd i början och upplevs alldeles för ung, ett barnarov. Dagen efter är detta det vin som förbättrats mest.

Smaken är stram och snygg med en stålighet som påminner mer om Puligny. Väldigt bra vin som smakar ”dyrt” men som behöver flera år till innan den kommer öppna upp sig.

Pinot Gris ”?” 1995 (Zind-Humbrecht)
Till en tartar smaksatt med lätt asiatiska inslag passade denna bäst.

Fet och kryddig med lätt jordiga och flintiga drag. Komplex och utvecklad.
Mjuk mild känsla från syrorna och mycket tertiära drag. Här gissade jag fel och var mer inne på en än äldre chenin. Flaskan försvann och minns inte vilket gård den kom ifrån.

Dominus 1997
Slank och mogen doft i en komplex stram skrud. Cigarrlåda, rost och blyerts får allas tankar åt Bordeuax och närmare bestämt Pauillac vilket inte är det minsta konstigt. Om man inte som jag vet vad det är så gissar man fel.

Tät och god på hög nivå i klassiskt torr slank stil. Om något så saknar jag lite aromatik. Andra flaskor har varit ett snäpp vassare men man kan inte klaga.

Chateau Palmer 1989
Denna har den aromatik jag saknade lite i Dominusflaskan. Alldeles strålande bra med bordeauxlika drag av rost, cigarrlåda och viol.

Den blommiga känslan under alla mörka bär leder mig till att gissa Margaux, området, och jag hugger till med Palmer som hus. Bingo! Missar dock året. För mig kvällens vin, sjukt bra.

Chambolle-Musigny ”Le Clos de L'Orme” 2005 (Sylvain Cathiard)
För en Bourgogne upplevs denna väldigt tät, både till utseende och doft. Dovare känsla än normalt med lite jordiga drag, nötter och ett besynnerligt drag av spearmint. Kompakt och komplext, på tok för ungt vin som förmodligen kommer utvecklas strålande.

Vega Sicilia 1960
En mycket åldrad flaska utan etikett, ”mystery bottle”,vi leker detektiver med korken som kommer upp nästan hel. Förmodligen en Unico, de gjorde inte så många olika viner då.

Örtig och slank med rödsyrlig frukt, den saknar dock djup för att vara riktigt bra. Väldigt karaktärsfull och intressant dock med klara kvaliteter. Förmodligen inte optimalt lagrad.

Spätburgunder ”Sankt Paul” 2009 (Becker)
Väldigt fruktig och aromatisk pinotdoft. Känsla som en modernt vinifierad Bourgogne av hög klass, ska jag vara petig, och det ska jag, så kunde gärna faten varit mindre framträdande. Söta röda bär, lera, citrusskal och mjölkchoklad är nyanser jag krafsat ner.

Graham's Vintage Port 1970
Klart mogen men med positiv utveckling kvar, vilket jag väntade mig. Djupt och komplext med återhållen sötma, tobak, torkad frukt och citrus. Mycket gott till goda ostar. Nog näst bäst under kvällen men jag tror Taylor's 70'a slår denna med en noslängd.

Sketch 2010
Sketch är rätt omskrivet för att Raul Perez lagrar flaskorna under havsytan. Produktionen är liten från endast ett fat på 700 liter.

Doften är anmärkningsvärt komplex för en albarino med en havslik mineralitet. Krämig djup smak med fräschör, bra syror och drag av stenfrukt. Bästa alban som finns men väl dyr för dess absoluta kvalitet.

Goliardo 2010
Goliardo är en fatlagrad albarino från samma vingård som Sketch men som lagras på fat, på land. I övrigt ska det vara samma råmaterial.

Tät lite fet doft och smak med diskreta fattoner. Rätt kraftig för en albarino med örtig frisk smak med längd och djup. Bra för en albarino, bättre än det mesta men ett steg under Sketch.

torsdag, juli 03, 2014

Chateau d'Angles Blanc Grand Vin 2008

Huvudsakligen Bourboulenc påfyllt med grenache blanc och roussanne. Fet tung doft och smak med vaxiga drag, tropisk frukt, honung, snygga fattoner och en del rostade hasselnötter. Intressant och komplext på ett fascinerande sätt. Köper gärna igen.

Såg en rad om detta vin av AoV ”expertpanel” där de avfärdade det som oxiderat och för gammalt, de kan ha haft en dålig flaska, min var inte alls oxad, men jag vet att det är gambling med sydfranska vita viner. Jag har druckit vita viner av Chapoutier för en tiofaldig prislapp som varit betydligt mer oxiderade.

onsdag, juli 02, 2014

Chateau Cantelys Blanc 2004

Jag har en klar fäbless för vit Bordeaux. Det här vinet har jag köpt ett flertal årgångar av och brukar se det som ett kap sett till kvalitet/pris-kvot jämfört med många kändare grannar. 2002'orna var irriterande nog väldigt ojämna vilket denna också har börjat bli, den senaste var en lätt oxiderad flopp inte värd att minnas.

Denna ligger lite år det hållet, jag saknar en del av den rena fräscha fruktigheten med sina feta dova semillondrag uppblandat med friskhet från Sauvignondruvorna även om det finns nånstans lite i bakgrunden. Lite oväntat så lyfter den med luft väldigt mycket vilket jag inte brukar uppleva med detta vin. Blir nästan så pass bra som jag vill ha dem med gummi, vax, gräs, citrusskal etc.

En klar förbättring efter nån dryg timme men fortfarande inte en av de bästa flaskor jag druckit. Men kommer det en ny årgång så kommer jag nog köpa några flaskor av dem också.

söndag, juni 15, 2014

Några Bordeauxviner av enklare snitt med viss ålder

Chateau Graulet, 1976, 1985 och 1986
Chateau Graulet kommer från Côtes de Blay, ett premier cruläge vid namn Plassac. Helt okänt 1:er cruläge eller hus för mig. De gör visst fortfarande vin.

76'an är rejält knuten med med mycket mognad, den känns extremt hårt svavlad på ett otidsenligt sätt och behöver mängder med ovarsam hantering i karaff för att öppna upp sig. Jordig och lite skeppsvraksorienterad med något uttorkad frukt, cederträ och örter. Slankt och gott på ett enkelt sätt.

85'an är den som tveklöst har mest frukt kvar. Imponerande komplext och gott för sin oansenliga nivå. Plommon, viol och mörk bitter choklad balanseras av ok syra och finstämda mognadstoner. Riktigt bra.

86'an har ungefär samma mognad som 85'an men har inte samma täta frukt. En del föredrar denna men jag gillade 85'an bäst. Slank och stenig med drag av borstat stål, viol och gräs. Bra.
Representativa flaskor för dessa närliggande årgångar rent stilmässigt.

Leoville Barton 1982
Denna känns väldigt murken och mogen och vi undviker att ge den alltför mycket luft vilket visar sig vara något av en missbedömning. Efter nån timme kommer alltmer frukt fram och den blir riktigt god med mer Bordeauxlika drag, vilket inte var självklart i början då den nästan kändes italienskt syrlig. Kanske inte en optimalt lagrad flaska men ett klart steg upp jmf med de enklare vinerna innan, dock hade jag nog väntat mig mer från en 2'a Cru från 82'a. Väldigt gott hur man än vrider och vänder på det, efter luftning.

De enklare flaskorna är härtappade av Vin & Sprit med informativa baksidesetiketter vilket väcker sentimentala minnen från då jag började dricka vin lite mer seriöst.

söndag, maj 25, 2014

Chartogne-Taillet ”Saint-Anne” NV

Chartogne-Taillet är en Champagneproducent från Merfy som jag sprang på för flera år sedan. Den buteljering som verkligen stack ut då var deras minimala produktion av pre-phylloxerastockar av pinot meunier som de buteljerar under namnet ”Le Barres”. Nu är detta, tyvärr, inte denna men jag ser dem ändå som en något förbigången odlarproducent med egensinniga och välgjorda bubbel. De använder huvudsakligen gamla fat i sin vinifiering (om jag har förstått det rätt). Denna aktuella cuvée görs dock av alla tre huvudsakliga druvor men vilka delar vet jag inte exakt, framgår inte.

Denna flaska utan årgång har legat väl lagrad i ca 4-5 år i min källare. Doften är dov, tät, lätt brödig med första drag av mognad, mer röd frukt än grön frukt vilket förmodligen kommer sig av den stora delen röda druvor. Bra, oväntat bra, med finstämt mineralstick och kritiga drag, betydligt bättre än jag mindes den som ung. Ett bubbel som bygger på kraft mer än subtilitet men riktigt gott.

Fyllig smak av röda citrusfrukter och andra klassiska Champagnedrag. Fin längd och tät bra munkänsla, seriöst gott med mersmak. Jag kommer nog hålla utkik efter detta hus i framtiden.

fredag, maj 16, 2014

Ramnista Xinomavro 2009 (Kir-Yianni)

Xinomavro är en grekisk inhemsk druva som jag har druckit några gånger men verkligen inte i några större mängder. Vinerna blir bleka som en nebbiolo ungefär och ger strama röda viner.

Doften är finstämd med aromatisk röd frukt på ett sätt som påminner om en nebbiolo eller kanske mer som en högklassig nerello med rönnbär, hallon, sten, örter och citrus. Imponerande finstämd och bra doft för 99 kr.

Smaken kommer lite som en chock då syran är, även för mig, galet hög. Känslan är återigen liknande ett nerellovin fast med mångdubbelt så hög syra. Definitivt ett vin som behöver luft eller lagring. Till fet mat funkade det bra och det blev lite mer balanserat efter luftning. På nåt självspäkande sätt tycker jag om det här, mycket fräschör och karaktär för en högst överkomlig peng. Ett kul och bra vin som det vore intressant att lägga ner några år, kan bli ännu bättre.

Kir-Yiannis prestigevin lanseras senare i sommar, ett självklart testköp. Andreas Larssons rätt nya internetsida med betyg på blindprovade viner ger detta bra betyg och väldigt bra till prestigevinet.

söndag, maj 04, 2014

Pommard 1966 (Chateau de Corton-André) och Mountford Estate Pinot Noir 2008

Två, väldigt, olika uttryck av pinot noir hamnade bredvid varandra.

Pommarden var åldersstigen och örtig i en klassisk stil, som alltid med så pass gamla viner var det i början svårt att tydligt känna en druvarom, nyanserna flyter ihop med så pass mycket mognad. Slank frisk smak med drag av jord, skeppsvrak, svamp, röd syrlig frukt, citrus. Ingen av de bättre gamla röda bourgogner jag druckit, saknade lite frukt, men en kul erfarenhet.

Mountford kändes, givetvis, purung i jämförelse. Snygg och djup frukt med en första tendens av tertiära aromer av röd finstämd frukt, en del fat, sandelträ och apelsinskal. Gissningarna gick mot en modern burgundisk producent vilket borde vara ett bra betyg. Mjukheten och draget av smörkola kunde indikera nåt annat men mycket bra i sin stil.

måndag, april 21, 2014

En trio av carricante

Tre vita viner från Etna gjorda av enbart eller dominerande (90%) av den inhemska druvan carricante, kul jämförelse.

A Puddara 2012 görs av Tenuta del Fessina vilka som de flesta andra huvudsakligen gör röda viner av nerello. Detta vin är deras främsta vita vin av carricante.
Det finns ingen direkt ek i varken doft eller smak, intrycket är friskt och lite ungt jästigt med outvecklade päronsplittiga aromer. Ett hyggligt komplext och gott vin men som saknar djup och personlighet för att vara riktigt intressant. Hade hoppats på mer.

Cuvée delle Niche 2011 (Tenuta delle Terre Nere) är ännu en ren carricante från gamla stockar. Här känns en finstämd men balanserad fatton som mest lyfter vinet en del. Frukten är klart karaktärsfull, vaxig och honungslik med drag av grönt te, kamomill och mogen gul frukt. Definitivt det fylligare vinet i fascinerande och egen stil. Mycket bra, liksom tidigare.

Ett tredje vin i uppställningen, Cavanera Ripa di Scorciavacca 2010, var grovt oxiderat och i princip odrickbart. Huruvida det är ett genomgående fel med detta vin, som jag aldrig provat tidigare, vet jag inte. Men med tanke på priset så skulle jag inte chansa en gång till.

Intressant uppställning på pappret som blev sämre än vad jag hade hoppats på, men Terre Nere var som vanligt väldigt bra.

måndag, april 14, 2014

Barbaresco ”Serraboella” 2005 (Cigliuti) vs Barolo 2005 (Cesare)

Cigliutis Serraboella är verkligen ett favoritvin och den här flaskan är precis så bra som väntat. Väldigt aromatisk och fruktdriven för en nebbiolo, blommor, örter, balanserade fattoner som låter frukten skina igenom. Extremt bra.

Cesares Barolo vid sidan om framstår mest som grovt överekat och endimensionellt. Det är svårt att hitta några nebbitoner över huvudtaget. Mest rostade och träiga drag, fullkomligt överkörd av Barbarescon trots att priset är ungefär detsamma.

Kommer inte köpa fler Cesare men köper snarast fler Cigliuti.

måndag, april 07, 2014

Chateau Kirwan 1999

Jag har väl inte varit helt nöjd med mina Kirwan på senare år, lite för modernt för min smak. Den här flaskan slipper någon Bordeauxkombatant bredvid sig, vilket den brukar förlora på, utan dricks som den är.

Faten dominerar en del, framförallt i början, men har man inte druckit bättre Bordeaux på länge, som jag, så är det ändå väldigt trevligt. Frukten kommer fram allt mer med luft och den får lite grovhuggna men ok komplexa drag, kanske inte så Margauxtypiskt, saknar lite fräschör. Känns som om hanteringen döljer ursprunget en del, men gott trots det.

Priset nuförtiden på nya årgångar är horribelt.

måndag, januari 20, 2014

Capo Martino 2009

Capo Martino är Jermanns främsta vita vin. Första gången jag provade Capo Martino var årgång 1991 vilken var makalöst bra och perfekt mogen runt tio år efter skörd. Denna känns att vara på väg att tippa över redan nu, efter fyra år. Verkar som om det skett en markant stilförändring genom åren.

Smaken är tung och massiv i en stil som påminner mycket om vita viner från Rhonedalen med låg syra. Drag av honung, torkad gul frukt, grönt te och som sagt låg syra. En lite alkoholigt inslag finns också.
Har Jermann blivit sämre eller är det en dålig flaska? På sitt sätt gott men inte min stil.