fredag, oktober 31, 2008

Chateau Bélair 2004

Chateau Bélair 2004 har den högsta klassificeringen i Saint Emilion, Premier Grand Cru Classé, fast B-laget givetvis. Odlingarna består av 80% Merlot och resterande Cabernet Franc. Det här är första gången jag ser deras nya etikett, tidigare var den gammaldags snirklig och fin, den här tycker jag är lite trist.

Mycket finstämd öppen doft med mycket lera, mjölkchoklad, parfymerad blommighet, smultron, kanel. Ingen som helst modern hård rostad ek utan mer druvig och ren karaktär, Bourgognelik är ett bra epitet. Med kortare luftning lyfter vinet ännu några snäpp och det är en ren njutning att bara sitta och lukta på det här, mycket komplex och klassisk. Inga söta ekfatstoner eller annan klumpighet som stör utan bara en blommig merlotdoft uppbackad av järn och cederträ.


Rätt lätt smak med underbar balans, ingen ung kärvhet eller vass syra utan öppet fruktig och bärig, smultron, mjölkchoklad, lakrits, inga gröna toner, lång och läskande. En endast fyra år gammal Bordeaux som utan problem går att dricka på fri hand, okomplicerat god.
Bortsett från den förmodligen rätt korta levnadstiden det här vinet har så är det ett av de bättre bordeauxviner från 2004 jag druckit. Ett vin som visar att kraft inte är samma sak som kvalitet, här handlar det om balans. En lättviktare för de som uppskattar Bourgogne.

Meursault 2005 (Francois Mikulski)


Medeltät komplex doft, lemoncurd, gula päron, mycket fin mineralkänsla, flintasten, balanserad ek, lite tropisk frukt. En rättfram bourgognedoft med kvalitet men det känns som en väl linjeformad paketlösning. Visst, det här är ”bara” en meursault på villagenivå, förmodligen finns det mer turbo i Mikulskis dyrare buteljeringar.
Ännu ung smak, citron, fint balanserad syra, gula mogna päron, lång och fräsch. Trots sin ungdom är syrorna rätt mjuka, ingen kartighet eller vassa limesyror. Dock känns det här som ännu en överprissatt Bourgogne, vilket oftast är fallet. Trots det en mycket god Chardonnay på alla sätt.

måndag, oktober 20, 2008

Abellars 2004

Abellars 2004 är ett uppskrivet vin som klockar in på 96 (!) poäng i WA. Receptet är i sedvanlig Prioratstil med urgamla stockar växandes på svårtillgängliga bergsluttningar, druvmixen är 50% Garnacha, 25% Cariñena, 15% Cabernet Sauvignon och 10% Syrah.


Mycket tät fruktig doft med modern touch, rejält likörlik som känns väldigt typisk för Priorat, det finns massor av kraft och komplexitet i det här. Den där extrema doften av vildhallon och brända örter slår igenom, rätt mycket ek levererar smörkola och kaffetoner. Jag går igång på det här! Det växer med luftning och doften blir helt underbar, kryddor som nejlika och kanel, örter, jordgubbssylt, fänkål, rostat bröd precis på det sätt som en utvecklad Champagne brukar dofta, gräs, smörkolan kommer fram igen, mycket fin doft.
Tät smak som är lite ungt druvig med ekfat och lakrits. Kompakt lite likörlik smak där vildhallonen går igen, kaffe, lite gräs, markerad syra som ger bra balans, lakrits igen, russin, plommon. Ska man negga lite så kan russintonerna ta lite överhand men det är nåt som ligger i områdets stil, i övrigt väldans bra (inte 96 poäng dock) och bättre än Puig. Den är fortfarande ung, lite vass och sluten i smaken. I nuläget är doften bättre än smaken, något som tiden kommer räta ut.

söndag, oktober 19, 2008

Chateau Lanessan 1996


Det här är en mycket traditionell bordeaux med vediga aromer. Cederträ och piptobak är det som ligger närmast till hands. Efter luftning dyker en fin lite parfymerad blommig ton fram. Mörk choklad, gräs/halm, rost, blod, fina lädernyanser utan att bli brettig samt utvecklade svamptoner. Inget underverk men värd sina modesta 225 kr så sent som i våras. Väl mogen och bör drickas rätt snart.

Chardonnay 2006 (André et Mireille Tissot)


Återigen slås jag av hur otroligt mycket jag tycker om det här vinet. Det är som flytande skolkritor på flaska, mycket långt ifrån alla andra Chardonnayviner på marknaden, doften domineras av krita, flinta och våt slipsten (Tänk vad fascinerande att aromatiska kolväten kan imitera lukten av sten och mineral så här mycket, sen kan man ju fundera över hur en sten kan lukta överhuvudtaget...). Alldeles lagom fruktig med balanserad ekfatskaraktär, mogen gul frukt samsas med anisfrön och lite andra örter. Och ja, en jäkla massa mineralitet.

Bordeaux 2005

Efter att ha läst ett stort antal inlägg på andra vinbloggar om släppet av Bordeaux 2005 känns det som jag bara måste lägga in en egen kommentar, kanske framförallt för att jag inte upplevde något av den kalabalik som många andra upplevt. Jag vaknade när andra vinentustiaster redan hade ställt sig att köa utanför en SB-butik. Lite sen släntrade jag in runt 10.10, det var helt öde, detta är den viktigaste och mest centrala butiken i en av sveriges största städer (inte sthlm). I syfte att undvika de mest parkeruppskrivna vinerna (det verkar som de går snabbast) hade jag L'Arrosée som förstahandsval, verkar vara rätt ensam om det, en av frankrikes främsta vinkritiker utropade visst det här som årets vin. Viner som man bara får beställa färre än fyra flaskor av går bort direkt, det är bara frustrerande med så få flaskor. L'Arrosée var inget problem, Gazin var dock slut. Ungefär som väntat, gladeligen fanns det kvar Clerc Milon, de trodde jag skulle gå väldigt fort. Saldot var direktuppdaterat på skärmen så det borde stämma. Det här är det mest avspända bordeaxusläppet jag upplevt, kan det vara så att alla väntade sig att det skulle vara helt tjockt på de stora butikerna vilket ledde till att ingen (utom jag) gick dit?

Bucerchiale 2003


Det här är riktigt, riktigt bra! Ett vin som jag ville prova efter att ha sett ett inslag från den mest egensinniga vinrösten i vinvärlden, Gary Vaynerchuk, han brukar ha bra koll.
En mycket mintig doft slår emot en som skiljer sig en del från det man är van vid att uppleva från en traditionell Chianti. Mycket fruktig utan att vara överextraherad eller sönderekad, den är inte så körsbärskärnig som en typisk chianti utan har mer av mörk frukt, plus den tydliga minttonen. Blint hade jag nog gissat på Brunello, det är verkligen mycket Brunellolikt. Det är en riserva så visst finns en hel del vediga nyanser och en hel del rostat kaffe men det finns en underbar balans mellan frukt och vedighet. Järn, mineraler, mörk choklad och blommor sticker även fram.
Smaken övertygar helt, mycket tät och fruktig för en chianti, återigen mycket brunnellolik. Syrorna finns med och biter ifrån fint, här kommer en mer klassisk bittermandelton fram, kaffe och mörk bitter choklad, gräs, plommon och lite kryddor (kanel). En mycket bra Chianti för priset, kommer med säkerhet att växa med lagring, nu är det ännu rätt matkrävande.Yummy! Det här vinet dricks över några dagar och det är framförallt dag två eller så som jag blir riktigt exalterad över det, det är så personligt och italienskt. Visst tycker jag om Castello di Brolio och Castello di Fonterutoli men de är moderna i en väldigt Bordeauxlik stil, detta känns mer genuint och personligt. Det här kommer det att läggas ned några flaskor av

Under helgen tog jag med en flaska Taberner till ett gäng bekanta, nu upplevde jag den väl modernt ekad, rätt obalanserad. Lite söt sa en, portvin sa en annan. Den är ganska överdriven men tycker man om nya världen Shiraz så är man på rätt spår. Copertino visade än en gång sanslöst mycket kvalitet för det löjligt låga priset på 66 kr. Farnese's Colline Teramane höll måttet, lite atypiskt för Italien men i övrigt mycket bra.

måndag, oktober 13, 2008

Taberner 2005


Taberner 2005 av Huerta de Albalá består av 80% Syrah och resten Merlot och Cabernet Sauvignon enligt hemsidan, enligt Vina Espanola är det endast Syrah, förvirring. Vinet har klassificeringen Vino de la Tierra de Cadiz då druvorna inte är tillåtna i detta sherrytraditionella område. Vinet har legat ett år på franska Allierfat.


Doften som verkligen slår upp från glaset har ett imponerande djup och är sällsynt komplex med nyanser av rostat kaffe, smörkola, sötlakrits, julkryddor, choklad, lingon, lite balsamiska nyanser, bigarråer, basilika och ett uns gräs.

Tät och krämig med kompakt smak, det finns en lätt syrlig bärighet som påminner om lingonmarmelad, bra syra som lyckas balansera upp den sötaktiga frukten, tydligt ekad med kaffe, lakrits och smörkola.

Tycker man om fruktdrivna Shirazviner bör man absolut prova det här, ett mycket speciellt och bra vin som spöar alla nya världen Shirazviner i samma prisklass. Huerta de Albalá gör även en lyxcuvée som kostar tre gånger mer, den vore intressant att prova. Parker gav vinet 92 poäng.

söndag, oktober 12, 2008

Santenay 1:er Cru "La Maladiere" 2005 (Girardin)


Santenay 1:er Cru "La Maladiere" 2005 av Vincent Girardin brukar leverera mycket bourgognekvalitetet för en överkomlig penning vid bra årgångar, vid svagare år dras den ofta med en störande kartig grön ton. En ypperlig årgång som 2005 måste givetvis provas...

Doften är mycket pinottypisk med primär tät frukt, förutom vildhallonen och de solvarma jordgubbarna finns även en del mörkare frukt, plommon, tobak, vanilj, pomerans, blodapelsin och lite vediga nyanser (grankottar e.d.). Intressanta animaliska nyanser lurar bakom hörnet.
Smaken är ren med ung komplex pinotfrukt, väldigt primär med frisk bärighet, choklad, citrusskal och lite gräsiga/vediga nyanser. Mycket bra med utvecklingsbarhet, tät och komplex utan kartighet. Som med de flesta av Girardins viner är den väldigt ren och druvig men saknar kanske lite personlighet och galenskap, men för pengarna finns det inte mycket att klaga på.

Païen 2007 (Cedric Flaction)


Païen 2007 av Cedric Flaction kommer från Valais. Païen är en druva som tillhör familjen Savagnin d'Arbois med släktskap till traminerdruvorna. Detta märks i doften som känns väldigt Pinot Gris-lik med lite extra fet kryddighet i stil med Gewurtztrtaminer. Mogen gul frukt, saffran, grönt te och marmeladkulor dyker upp, ännu ungt jästig karaktär. Vinet sitter inte ihop helt och hållet i smaken, det är mjukt och ger nästan en lite fadd känsla, fruktig med ungt jästig och lätt obalanserad känsla. Ett vin som visst ska utvecklas bra med lagring men det kommer jag inte få veta och jag har även svårt att tänka mig det. Rolig ny erfarenhet men inget att minnas. Tidigare har jag druckit en Païen av Simon Maye vilken imponerade betydligt mer.

söndag, oktober 05, 2008

Mesh 2005


Mesh 2005 är produkten av ett samarbete mellan Jeffrey Grosset och Robert Hill Smith (Yalumba). Druvorna kommer från Eden Valley.

Jag är svag för Australiensisk Riesling och det här infriar alla förväntningar.

Doften utstrålar fräschör med krispig känsla av lime, citrongräs, ingefära, mineral, papaya och annan tropisk frukt. Tät smak av citrusfrukter som limeskal och grapefrukt, även ingefära, papaya och aprikos. Kryddig och mycket komplex med lång aptitretande smak som hänger kvar. Det här vinet tilltalar mig enormt mycket med sin smakrikedom, renhet och fräschör. WS tycker likadant med 92p. Tidigare var det här väldigt stramt och knutet men nu överraskar det mer än väntat och levererar på topp. Spontant upplever jag det här som bättre än CFE 2000 redan nu och det kommer växa än mer om några år.

fredag, oktober 03, 2008

Clos Fourtet 2004


Clos Fourtet 2004 är klassificerad som en Premier Grand Cru Classé B. Vingårdarna är planterade med 85% Merlot, 10% Cabernet Sauvignon och 5% Cabernet Franc. De nya ägarna (efter tidigare Lurton) konsulterar Derenoncourt vid framställningen vilket anses ha lyft kvaliteten de senaste åren. Mellan 80-100% ny ek används beroende på årgång.

Doften är först helt intetsägande, jag har provat det här en gång tidigare och känner inte alls igen det. Det tar uppemot en timme innan det helt plötsligt kommer loss från sina järnbojor och börjar visa vilka kvaliteter det här vinet faktiskt har. Doften blir djup, nötig och fascinerande, en aristokratisk dov doft som visar på lera, plommon, fin kryddighet som går mot kanel, vildhallon, tobak, ceder, det finns inga brettiga nyanser alls. Rent och fräscht i stram klassisk stil, att det är minst 80% ny ek i det här känns inte alls.

Smaken är stram och nötig där frukten hålls i ett järngrepp. Återhållen och klassisk med mycket finstämd komplex frukt, mörk bitter choklad, plommon, gräs, kaffe, ungt kärv. Utvecklingen med luftning tyder på att det kommer vinna mycket på lagring. Mycket rent, fräscht och elegant. Kanske lite lite hedonism i den fas som vinet är i just nu men mycket traditionellt och en uppvisning i St.-Emilion karaktär.

Le Bonheur Prima 2004


Le Bonheur Prima 2004 består av Merlot och Cabernet Sauvignon.
Vinet är gjort i en klassisk bordeauxstil med lite mer direkt nya världenfrukt. Bra komplex frukt med ceder, stall, choklad, lakrits, rostad gul paprika, ek/vanilj, plommon och hallon. Det lyckas med att vara ovanligt balanserat för ett SA-vin utan plufsighet eller överextraktion. En viss rökighet finns men den är betydligt mindre än i de flesta konkurrenters viner, tyvärr kommer den fram mer vid luftning men är fortfarande acceptabel.

onsdag, oktober 01, 2008

Cuvée Frédéric Emile 2000

Trimbach Cuvée Frédéric Emile 2000 har fått en del uppmärksamhet senaste tiden, här, här och här. CFE har alltid spelat mer på subtilitet och jordmån än tyngd och fetma och det här är i samma linje. Doften domineras av mineralitet, mycket skiffer och en del krita, bivax och honung, rött äpple, grapeskal, gråpäron och aprikos. Subtil och komplex i en mer stenig än fruktig stil men jag saknar det där riktigt fascinerande djupet som det här vinet brukar bjuda på. Det kommer även in en udda känsla i stil med granbarr.
Smaken är frisk och grapeig, smaken av det lite bittra vita mellanskiktet mellan fruktkött och skal i en grapefrukt ligger närmast till hands. Lime, aprikos, rabarber och rött äpple är fruktaromer som dyker upp. Syran är lägre än väntat och vinet har inte den där laserlika definitionen och känslan som jag väntar mig av en CFE. Absolut gott men inte upseendeväckande, vilket en CFE ska vara. Jag är inte lika negativ som andra bloggare har varit men den håller inte riktigt måttet, 1997'an vid samma ålder var enastående. Möjligtvis blir den mer balanserad och komplett med ytterligare lagring, det får tiden visa.