söndag, september 30, 2012

En trio av "typ" Bordeaux

Bredvid varandra drack jag/vi, bland annat, en trio bordeuaxviner. Eller, tja, det sista var mest en väldigt välgjord kopia. I ensam majestät hade de alla förmodligen varit riktiga toppviner, egentligen synd att de tvingas jämföras, men kul. 

När jag tänker tillbaka på det så är det lite skrämmande på hur snäva de här söndagskvällarna blir, begreppet vinautism ligger nära till hands, men det är väldigt kul och lärande. En icke vinintresserad hade förmodligen hoppat ut genom fönstret efter en timme.

Chateau Pape Clement 1989
Andra gången jag dricker det här och det är minst lika bra. 23 år är inget problem för det här. Den här flaskan luftades inte utan fick utvecklas i glasen.

Ytterst finstämd klassisk doft med drag av jord, grus, blommor, cederträ, fin piptobak etc. Otroligt djup och komplex doft med intakt frukt i en fräsch stil.

Läskande smak med mogna fruktaromer, inga moderna drag, otroligt gott vin med tät frukt, rost och animaliska toner. Så här ska en bordeaux smaka.

Roc de Cambes 1998
I jämförelse med PC 89 ovan så är det här betydligt mer modernt med en hel del drag av rostat kaffe, choklad och mjukare plommonfrukt. Väldigt bra men helt annan stil. Mer sötfruktigt och utan samma mineralkänsla.

Väldigt gott vin i en direkt och rätt utvecklad lättgillad stil med tät mjuk frukt. Plommon, lakrits, choklad och balanserade drag av rostat kaffe. Att det är modernt är uppenbart men det slår inte över. Dock kommer det inte upp i Pape Clements klass. Det är en klar kvalitetsskillnad även om jag nog tror att en del fruktfanatiker nog föredragit detta, men för mig saknar den ett mått av personlighet och känns lite tillrättalagd.

Cabernet Sauvignon Merlot 2000 (Cullen)
Det här var rätt lätt att hitta rätt till, alla som fick det blint var ense om att det var från Australien. Däremot var Margaret River inte självklart, jag gissade Coonawarra, borde ha reagerat på att den där järnmalmstonen inte fanns där.

Utvecklat och komplext med finstämd gräsig cabernetfrukt som känns att komma från ett relativt svalt klimat med markerad ton av eukalyptus. Viol och cigarrlåda blandas med gräs och sötaktig mörk frukt.

Smaken är helt i linje med doften. Slankt och fräscht, gräsig mörk frukt, choklad och viol. Väldigt bra i en balanserad stil. Man köper för lite viner från Australien. Vi satt och diskuterade en stund varför Australien har hamnat i skuggan när det gäller kvalitetsviner, man får enligt mig betydligt mer kvalitet därifrån för säg 250-300 sek än från USA.

lördag, september 29, 2012

Palladius 2007

Palladius är en stark applikant för Sydafrikas bästa vita vin. Det görs av Eben Sadie och är en obskyr blandning av uppemot nio olika druvor (är inte säker) som chenin blanc, chardonnay, viognier, grenache etc, blandningen varierar har jag förstått, man ska aldrig tro på officiella siffror. Precis som med andra vinmakare slänger han i det han tycker är bra beroende på året. Torrmusten är kanske världens högsta, extremt koncentrerat vin.

Doften är fyllig och enormt koncentrerad med drag som påminner mycket om vit bordeuax. Bivax, honung, tropisk frukt och fat. På det hela enormt komplex.

Supertät smak, lång och kaxig. En massiv blandning av tropisk frukt, honung, ingefära, vax, plastmatta, alkoholen känns men slår inte över. Coolt på alla sätt och imponerande bra vin. Kan man hitta det här för en rimlig peng (alltså inte det på SB) är det ett solklart köp.

torsdag, september 27, 2012

Ungersk vs Tysk Pinot Noir

Pinot Noir 2010 (Vylyan)
Vylyan är visst den lokala dialekten för vinområdet Villanyi i södra Ungern. Ett område som börjar får alltmer uppmärksamhet för sina röda viner.

Doften är rätt återhållen i en traditionell men varm stil med lätt jordiga drag. Det finns inga gröna eller kartiga drag och helhetsintrycket är, om inte något minnesvärt, ändå helt ok med bra Pinotkänsla.

Smaken är slank och fräsch, saknar lite fruktintensitet men är annars bra. Drag av kaffe, gräs, tobak och mulljord. Inget stort vin men anmärkningsvärt bra för facila 69 kr. Det är sällan jag hittar viner i den prisklassen som smakar riktigt vin och faktiskt är värda att dricka.

Heger Spätburgunder 2009
Djup och rejält fruktig pinotnos i inställsam stil med en rejäl dos mjölkchoklad och örter. En del fat och intrycket är från ett rätt varmt klimat vilket ju Baden är. Baden är en av Tysklands vinregioner där det görs mer röda än vita viner.

Krämig fyllig smak med bra fräschör bland all tät frukt, choklad och fattoner. Året och husstilen ger ett aningens varmt intryck och lite mer stringens hade varit att föredra men på det stora hela är det riktigt imponerande för en rimlig peng. Det här dricker jag gärna igen.

lördag, september 22, 2012

Polish Hill Riesling 2003 (Grosset)

Grosset var en av de första som verkligen blev ett namn inom nischen australiensisk riesling. Polish Hill anses som deras främsta buteljering. Buteljeras under skruvförslutning.

Åtta år borde rimligen innebära full mognad för en riesling från Australien men det är inte uppenbart när man slår upp det här. Doften är utvecklad med tydlig petroleum men det finns inga som helst mognadstoner av honung eller bokna äpplen. Mest lime, grapefruktsskal, stenfrukt och som sagt rejält med tvåtaktsmotor.

Stram rätt syrlig smak i limieig stil, avsaknaden av direkt fruktiga aromer drar ner betyget en del även om det är gott och läskande. Det saknar bredd och djup för att vara riktigt bra. Lite som att äta det vita mellanskiktet i en grapefrukt. Kul och gott men inte på nivå med sitt pris, jag köper numera hellre andra rieslingar från Australien, gärna Pewsey Vale.

onsdag, september 19, 2012

Gran Claustro 2001 (Castillo Perelada)

Empordan är ett rätt underskattat område för välgjorda viner i Spanien. Mycket runt 100 är väldigt prisvärt. Nu är det det här ett mer exklusivt vin för närmare 300 eller liknande. En ren Cabernet Sauvignon i balanserat modern stil.

I det vinets unga dagar var det väldigt stramt och krävande men nu efter 11 år har det planat ut väldigt bra med djup komplex cabernetfrukt av gräs, cederträ, plommon. Rätt massivt och fatigt men väldigt bra.

Tät fet smak. Ett vin gjort i en rätt fatigt fruktig stil som är lättgillad på ett direkt sätt. Inte så värst subtilt, men väldigt gott. Bitter choklad och kaffe blandat med dov mörk frukt. Drickfärdigt.

måndag, september 17, 2012

Det är ok att dricka cabernet...

I brist på färdigskrivna blogginlägg sätter jag upp det här. Septembers bästa dagsfångst.

Eller som talesättet lyder, något omskrivet, det är helt ok att dricka cabernet så länge det inte är utskrivet på flaskan...

Cheval var ohotad etta, grym!

söndag, september 09, 2012

Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes 2003 (Girardin)

Den här flaskan är lite stum och aningens murrig i början vilket släpper med en del luft. Kanske är årgången som har tagit bort den där silkiga Gevrey-känslan och tillfört en något grovhuggen ton.

En rätt djup tät doft av en blandning av sötsyrliga röda bär, lera, jord och citrus. Lyfter lite med luft med känns aningens forcerad och saknar lite personlighet, helt ok för priset dock. Kanske kan det hända saker med betydligt längre lagring. Känns som den ligger i en mellanfas.

fredag, september 07, 2012

Mandrone di Lhosa 2002

Mandrone di Lhosa är ett rejält lagringskrävande vin som fortfarande, från ett ”svagt” år, inte alls är fullgånget.

Rejält koncentrerad kärnig doft med drag av bärlikör, bitter choklad, valnöt och lite örtiga grästoner. Doften är betydligt mer italiensk än andrasorteringen Lhosa jag drack för ett tag sedan. Väldigt bra men visar inga direkta mognadsdrag.
Lyfter mycket med luft då mer bordeauxlika drag av viol och ceder kommer fram på bekostnad av de italienska dragen.

Smaken är inte lika massiv och kärv som ungt men fortfarande är den rejält kraftigt. Smaken följer doften med ett ovanligt bra italienskt uttryck av ett cabernetbaserat vin. Ingen överdriven rostad känsla eller muggiga russintoner som alltför ofta blir resultatet. Mycket bra vin som det inte är nån som helst brådska med att dricka upp.

måndag, september 03, 2012

Chateau l'Arrosée 2005

L'Arrosee var ett av mina köp från 2005 och är faktiskt den första från det primörköpet jag öppnar. I december var jag med på en hedonistisk vinträff med stockholms vinbloggsmaffia (tyvärr obloggad på grund av för mycket arbete och sen semester utomsocknes). Där sades att denna 2005'a redan var god att dricka. Att jag sen aldrig, otroligt faktiskt, druckit detta slott tidigare gjorde att jag tog upp en flaska. Köpt efter bra recensioner där den sades ha burgundiska kvaliteter, låter bra i mina öron.

L'Arrosée sticker ut en del då de använder dels 20% cabernet franc samt även 20% cabernet sauvignon. Vingården består av två delar, dels en sluttning samt en varmare, plattare del. Båda bestående av kalkrik lera. Gården verkar ha gjort ett lyft efter att den 2002 köpte upp av bröderna Caille.

Doften är verkligen rätt öppen och väldigt insmickrande med fin frukt och en påtagligt blommig ton. Väldigt bra och långt ifrån moderna hårt extraherade Saint Emilionviner. Lätt plommonfrukt, smultron och andra söta bär, lera, orientaliska kryddor. Jämförelsen med Bourgogne är inte alls fel, det här är bordeaux i min stil.

Smaken är slank, mångfacetterad, mineralig och fräsch. Inte så chokladig eller rostad som så många andra viner från det här området numera. Lite slutet känns det som, jag tror det här kommer växa betydligt mer några fler år på rygg. Nytt slott och till och med kanske ett nytt favoritslott för mig, precis min stil av Saint Emilion, lite som Saint Emilions svar på Pauillacs Grand-Puy-Lacoste.

lördag, september 01, 2012

Campillo Gran Reserva 1978

En flaska som blivit obloggad ett tag. Köpt för bisarrt billiga 20€ i Rioja. Etiketten tyder på att den kanske inte lagrats optimalt så det var en chansning.

Öppnar lite träigt och stumt med röd sirlig frukt. Efter runt 20 minuter genomgår det en anmärkningsvärd transformation och lyfter enormt. Blir betydligt fruktigare och upplevs som en mogen tätfruktig bourgogne. Sandelträ, kanel, tobak, röd söt frukt. Imponerande bra och en mycket kul upplevelse.