onsdag, december 30, 2009

Barbaresco 2003 (Voghera)

Jag kom på när jag stod på SB att jag dricker alldeles för lite Barbaresco och undrade varför jag inte köper det här vinet oftare som levererar riktigt bra Barbrescokvalitet för pengen (trots en trist prishöjning på 20%). Öppnade samma kväll till passande mat.

Doften visar på typiska nebbinyanser men de omgärdas dessvärre av en subtil korkdefekt. En ny flaska öppnas som är helt korrekt. Bra lite köttig doft med balsamiska nyanser, ved, en näve nypon där kvistar och jord blandats med, tobak, läder och tranbär. Jag saknar den fina parfymerade tonen man brukar hitta i bra nebbiviner men annars är det fruktigt och väl sammansatt.

Syranivån och stramheten är precis som den ska, alltså hög, vilket var precis vad jag kände för. Frukten drar åt syrliga bär, läder, tobak, teblad och citrus. En bra och välgjord Barbaresco för priset som jag borde dricka oftare.

söndag, december 27, 2009

Philip Shaw Nr 89 Shiraz Viognier 2004

Philip Shaws Shirazviner är betydligt lättare och subtilare än gängse viner från Australien, det kanske är därför de hamnat i skymundan. Det här vinet har Pinot Noir-lika kvaliteter med mjuk bärig frukt och silkiga tanniner. Visst är syran förhållandevis låg och en del vaniljtoner dyker upp men det är inte alls det vanliga kraftpaketet med tuggbar frukt och mängder av ek vilket det oftast är på den här nivån.


Doften är stor och djupt komplex med smultron, tranbär, stensöta, lakrits och vanilj. Det finns ett tydligt blommigt/parfymerat inslag på ett sätt som får mig att tro att Viognierinslaget är förhållandevis högt. Mycket fin och intressant doft på ett balanserat sätt. Med lite luft kommer lite rökiga tjärpastilltoner och mint fram.

Smaken är mjuk med sötbärig frukt, snäll tanninstruktur och låg syra. Komplext och gott, ett vin som många skulle definiera som ”väldigt gott” men som för mig saknar lite personlighet och struktur för att göra det intressant.

Det är framförallt efter lite luft som jag blir riktigt uttråkad av det här, korkar igen det och öppnar en Casalferro istället. Jag hade hoppats att det skulle ha fått en balans och komplexitet som tex Glaetzers Bishop Shiraz får med lite ålder men tyvärr har det inte det.

fredag, december 25, 2009

Chateau Pape Clément 2002

Pape Clément är det äldsta vinhuset i Bordeaux. Det grundades 1299 av Bertrand de Goth, sex år senare då han blev utnämnd till påve döptes gården till Chateau Pape Clément. 90% av arealen på den 30 hektar lilla vingården består av röda druvor.

Doften osar enormt hög kvalitet men inte på ett självklart, inställsamt, yppigt eller sminkat sätt utan på ett stenigt, kompakt sätt. Tät frukt och sällsynt bra mineralkänsla som lyfter det här vinet ovan en normal upplevelse av bra Bordeaux. Ruggigt snyggt bygge med mörk choklad, tät plommonfrukt, lera, rost, gul paprika, cederträ, blyertspenna och en del fattoner.

Smaken är krämigt tät med fin frukt utan att vara alltför inställsam, balanserat modern. Plommon, vildhallon, mogen gul paprika, kaffe, rost och choklad. Det är balansen mellan komponenterna av frukt, fat, fräschör och under det en underbart stenig mineralkänsla som gör det här till ett av de bästa vinerna hittills i år. Ännu är det ungt och oförlöst med mycket kvar att ge men redan nu är det enormt bra.

Parker utnämnde det här till årets vin i Graves, alltså bättre än både Haut-Brion och La Mission. Haut-Brion har jag provat och jag håller helt med, jag tycker till och med hans 93 poäng känns aningens snåla, så bra är det. Dock är det ett vin som nog kan falla mellan stolarna om man ruschar förbi det i en provning och inte är uppmärksam, det är så att säga inte lika lättgillat som tex Mouton, Smith-Haut-Lafitte Larrivet-Haut-Brion ska det  vara, eller Mondotte. Ett ypperligt exempel på begreppet ”terroir” och helt klart den bästa 02'an från Bordeaux jag druckit.

Casalferro 1999

Vilket gott vin! Doften införlivar alla förväntningar direkt. Mognadstoner av svamp, mulljord och läder blandas med pinjenötter, rostat kaffe, mörk bitter choklad, plommon och körsbärskärnor. Lite teblad, citrusskal och julmust (är jag påverkad av årstiden kanske...) kommer också fram.

Smaken har blivit mjuk och inställsam men har fortfarande bra syra och tanniner. Smak av mörk choklad, tranbär, kaffe, örter, teblad, plommon, bigarråer och mynta. Klart fatig, men med balans.

Ett mycket bra och komplext vin i en perfekt mognadsfas med frisk syra, djup och komplexitet. Den här är nog till och med bättre än 97'an. Blandningen är huvudsakligen Sangiovese med en dos Merlot, andelen Merlot har kontinuerligt minskat med årgångarna.

Pernand-Vergelesses 1:er Cru 2002 (Laleure-Piot), Guado al Tasso 1997, Leoville-las-Cases 1994

Pernand-Vergelesses 1:er Cru 2002 (Laleure-Piot)

Nu har den här tappat sin unga feta känsla, eken har helt integrerats och vinet har nått en ny fas.

Lite stum i början men ändå mycket bra med subtil ek, flinta, plommon, fina citrustoner och lite krämig/gräddig känsla.

Smaken är tät med frisk bra syra, mineraltoner, ek, gråpäron, äppelskal och halm. Bra klassisk Bourgogne som ligger lite i en mellanfas.


Guado al Tasso 1997

Första flaskan jag drack av det här i juni var helt enormt bra även om jag föredrar 1998'an som är stramare och lite mer subtil. Den här flaskan är väldigt fruktig i klar nya världenstil med tät mogen frukt, läder, mycket choklad och rostat kaffe, lite örter och körsbär.

Upplevelsen är direkt och okomplicerad vilket gör att den känns lite svulstig vid sidan av Leoville las Cases. Dock är det ett mycket bra vin med stort djup och karaktär. Den är så pass fruktig att den kommer överleva flera år till men jag tror inte den blir så mycket bättre.


Leoville-las-Cases 1994

Eftersom mina 94'or är i en sådan bra fas just nu passar jag på att dricka en till. Doften är öppen och tillgänglig direkt från flaskan. Mycket komplex och finstämd med nyklippta blommor, kaffe, mörk choklad, tobak, gräs, mängder av sten och mineraler, Strålande fin doft.

Smaken är inte så väldans tät men mycket välbalanserad och komplex med tät frukt, mycket cederträ, viol, gräs och kaffe. Ren njutning i mogen klassisk stil med mycket mineralkänsla. En flaska som försvarar sina höga Parkerpoäng.

söndag, december 20, 2009

Chateau Clerc Milon 2001

Clerc Milon ägs av samma falang av Rotschild som äger Mouton och känns ofta som en mini-Mouton i liknande stil men har givetvis mindre av allt. En flaska som provades i höstas var enormt bra, nu öppnar vi en flaska till en söndagsmiddag.

Doften är tydligt utvecklad med mycket stall, läder och bränd jord. Gräs, grafit, viol, cederträ, sötlakrits och mörk dov frukt dyker upp. Väldigt Pauillactypisk doft.

Smaken är medelfyllig, inget kraftpaket, med vediga gräsiga aromer. Den har lite lite frukt för hålla riktigt hög kvalitet, den förra jag provade var ett klart snäpp bättre. Nu är ju förväntningarna höga och det är med det i minnet jag blir lite missnöjd. Bortsett från det är det en mycket bra Pauillac i klassisk stil med en hel del mognadstoner. Fin plommonfrukt, cederträ, gräs, kaffe, svamp och ett uns krutrök fungerar alldeles utmärkt till maten.

fredag, december 18, 2009

Adams Road Chardonnay 2004 (Vasse Felix)

Minns den här som stram och lite stum men med bra utvecklingspotential, det här är första försöket sedan inköpet för drygt 3 år sedan då den reades ut.

Doften är kritig och komplex med honung, flinta, gul mogen frukt, lite gröna äpplen, fat och grönt te. Doften är Chablislik med sin påtagligt kritiga/mineraliga känsla.

Smaken är tät och frisk med balanserade ekfatstoner, ostronskal, halm, honung. Känslan är som att bita i ett perfekt moget äpple, fina citrustoner gör smaken än mer fräsch samtidigt som vinet har nått en väldigt trevlig mognadsfas som ger den lite utvecklade honungsnyanser och toner av mogen gul frukt. Mycket bra Chardonnay och skulle kunna tas för en Chablis 1:er Cru från Pinson eller liknande, den har dock mognat snabbare än en sådan skulle ha gjort. Det här borde jag försöka köpa fler av. Klart bättre än den Grand Cru Vaudesir 2003 jag öppnade nyligen.

Den här cuvéen verkar vara deras svar på en europeiskt influerad Chardonnay medan deras Heytesbury är deras variant av en nya världencuvée, jag föredrar givetvis den här.

torsdag, december 17, 2009

Chablis Grand Cru Vaudésir 2003 (J.P. et B. Droin)

Det här riktigt stumt och trist vid öppnandet, den dras även med en unken reduktiv doft som försvinner snabbt som tur är.

Efter en stund öppnar den upp sig med halm, honung, krita och mogen gul stenfrukt. Den blir rätt komplex efter runt halva flaskan men har inte alls det klipp en bättre årgång har.
Smaken är mjuk och inställsam med låga syror för en Chablis, den där superfriska salivretande känslan uteblir. Mjuk vaxig gul frukt med bra komplexitet av krita, gräs och gula äpplen, lite jordig och slapp i hullet. Inte särskilt Chablistypisk men helt ok för 22€.

onsdag, december 16, 2009

Aalto 2006

Mariano Garcia fick kicken som vinmakare på Vega Sicilia 1998, året efter skapade han Aalto, med höga ambitioiner. 100% Tempranillo från gamla stockar i Ribera del Duero, fransk ek. Det finns även en supercuvée som heter Aalto Pagos Seleccionado och nyligen skapades ett vitt vin, Ossian av 180 år gamla Verdejostockar med matchande prislapp, det blir ett vin att leta efter nästa gång jag är i Spanien.

Efter en sväng i karaffen doftar det av mosade blåbär och hallon toppat med grädde. Bakom det struktureras det upp av viol, mulljord, sten, lite rök, lakrits och valnöt. Mycket stor, komplex och inbjudande doft med tydliga fat som ändå inte tar över.

Smaken är kompakt med mörk tät frukt, tobak, lakrits, kolaremmar, tjärpastiller och blommor. Visst är det rätt mycket fat och har en modern touch men det är ett väldigt bra och gott vin, betydligt bättre än många andra moderna exklusiva viner från Spanien som tex Roda. Det ska bli intressant att följa det här vinet när det får lite mer ålder och eken blir mer integrerad. 94 poäng av Parker.

söndag, december 13, 2009

Domaine de Trevallon 2006

Domaine de Trevallon skapades av Eloi Durrbacher i slutet av 70-talet och blev snabbt mycket omtalat. Vinet består av 50% Syrah och 50% Cabernet Sauvignon vilket leder till att det klassas som en VdT.

Doften är ungt druvig med lite plufsig röd frukt. Annat som finns är tobak, örter, kaffe och ett litet animaliskt drag. Efter en tids luftning får den lite baconrökiga drag.
Smaken är i linje med doften med primär varm röd frukt. Det är ok bra men inte så värst intressant. Mycket tobak, en del örter och svart te. Det finns inget vidare djup och känns rätt ostrukturerat. Enligt mig ett grovt överprissatt vin, vad är grejen med det här uppskrivna ikonvinet? Men kul att prova.

söndag, december 06, 2009

La Chapelle 1996

Tillbaka från några veckors semester i södra Europa, kändes helt ok att byta svenskt novemberväder mot 27 grader varmt och sol på eftermiddagarna. Nio michelinstjärnor och en massa gott vin var också välkommet. Men nu är det dags att komma igång igen o få upp lite provningsnoteringar.

Till lammracks öppnas en gammal Hermitage, La Chapelle 1996. Doften är medelstor och visar lite tendenser till utveckling. Det finns en krämig smörighet från ekfatslagringen som blandas med tallbarr, röda bär, jord, lite tryffel och stall. Komplex och lovande doft även om jag, som väntat, inte får den upplevelse man borde kunna vänta sig av en Hermitage på den här nivån. La Chapelle har inget vidare rykte för årgångarna på 90-talet och den här ligger i den linjen. Efter bara några minuter kommer mer Syrahtypiska nyanser som bacon och kött fram.

Smaken är bitande syrlig, fruktansvärt hög syra. Vinet luftas i någon timme innan middagen. Efter luftning mildras syran något men den är fortfarande mycket hög, smaken är bra men inte stor på något sätt. Jord, syrliga röda bär, cederträ, stall, teblad och bacon hittas.

Som jag väntade mig håller det här vinet nivå med en bra Crozes-Hermitage på 200-kronorsnivå vilket är undermåligt för en Hermitage, tur att jag betalade mindre än hälften av normalpriset. Hur WS kunde fortsätta att ge det här vinet skyhöga poäng genom hela 90-talet är ett mysterium, tjänstefel enligt mig.