fredag, augusti 28, 2009

Les Calcinaires 2008


Det här är Domaine Gauby’s enklaste vin gjort på 50 % Muscat, 30 % Chardonnay och 20 % Maccabeu. Ingen ek.

En blommigt fruktig doft i Muscattypisk stil är det första jag tänker på. Bakom den finns en fint mineralig ton och en del mer feta nyanser. Gröna äpplen, gula plommon, sten, grönt te, apelsin och anisfrön är inslag i doften. Ett vin i en frisk och fruktig stil med bra mineralkänsla.
Lång och smakrik, ett riktigt sommarvin. Inget stort vin på något sätt men friskt och oväntat mineraligt för sitt ursprung. Riktigt bra.

Saturne 2006

Olivier Pithon är en vinmakare helt rätt i tiden. Han är Domaine Gauby’s adept och lyckades med hans hjälp hitta förstaklassig vinmark i Calce nere i Roussillon. Druvorna är Grenache, Carignan och Syrah från 60-åriga stockar. Importören Wine Trade är en relativt ny aktör på markanden som vänder sig främst till restauranger som söker den här typen av nytänkande viner. Liksom Gauby är han inte bara ekologisk utan följer även biodynamiska läror. Resultatet är mycket bra men jag hade föredragit att han svavlade vinerna innan buteljering, det skulle göra vinerna lite renare och de skulle även tåla lagring vilket är tveksamt om det här kommer att göra (se bara på Barrals viner vilka är i samma stil). Han är för övrigt bror till Jo Pithon, duktig vinmakare i Loire.
Mycket fruktigt vin med både moderna och bonniga drag. En kärnig fruktighet som drar åt hallonkärnor blandas med stall, läder och lite balsamiska nyanser. Det finns även en sötfruktig känsla som ger vinet en lite modern touch. Kött, örter och gummi visar sig också.

Mycket personligt och karaktärsfullt i en stil som borde tilltala vindrickare som tycker om Barrals viner. Det här känns dock lite renare och inte riktigt lika extremt. På grund av att Olivier Pithon liksom Barral följer biodynamikens vidskepliga läror så är det nog som sagt inte någon idé att spara ett sånt här vin mer än ett par år då de kan falla ihop oväntat snabbt. Mycket kul och välgjort vin.

fredag, augusti 14, 2009

Taberner 2005

Vilken käftsmäll det här vinet ger. En supertung doft av kött, ekfat, kaffe, vildhallon, mjölkchoklad och extremt täta fruktaromer slår emot en. Allt annat än subtilt.

Undrar vad restsötman är i det här vinet? Att dricka det här på fri hand är gott men matvin är det då inte. Ett absurt vin på alla sätt men samtidigt enormt komplext. Ren Syrah från Cadiz i södra Spanien och extremt på alla tänkbara sätt, de ska ha tonat ned fruktintensiteten i de senare årgångarna men det lär fortfarande vara en fruktbomb.
Kompakt smak med tung fet frukt packat med rostat kaffe, choklad, ekfat, vanilj, rönnbär, tegel och pomerans. Som ackompanjemang till ost istället för port är det nog perfekt men annars känns det inte så lite överdrivet. Extra allt! Tidigare då det var yngre upplevde jag det som mer balanserat, nu med mer utveckling och lägre syra blir det väl mycket av det goda.

Höga poäng av diverse amerikanska recensenter, men vad säger det, mer om dem än om vinet, fast ändå inte på något sätt. En upplevelse är det i alla fall. Jag skulle kunna servera det här till väl valda bekanta som förmodligen skulle hävda att det är det bästa vin de någonsin druckit men jag är inte en av dem. Men kul är det, ambivalent upplevelse.

måndag, augusti 10, 2009

Paleo Rosso 1999

Det här vinet görs av Le Macchiole i Bolgheri, samma producent som gör de än mer exklusiva Syrah- respektive Merlot-baserade vinerna Scrio och Messorio. Vinet består av 75% Cabernet Sauvignon och 25 % Cabernet Franc, en druvblandning som senare har ändrats och från och med årgång 2001 är det ett rent Cabernet Franc-vin. Jag har inte provat någon årgång av Paleo sedan den förändringen men det ska visst vara till det bättre.

Först får jag en lätt volatil känsla med balsamiska stråk. De volatila syrorna försvinner snabbt med luftning, örtig cabbig frukt samsas med ursprungstypisk känsla av körsbär och bittermandel. Även lakrits, cederträ, gräs och svart te. Kanske lite endimensionell (alltså för vad man väntar sig av producent, område, ålder etcetera).

Efter en knapp timmes luftning lyfter det en hel del och får tätare lite sötaktig plommonfrukt. Den känns klassiskt skolad utan någon vaniljig ek eller hög alkohol utan mer stram och örtig, som en blandning mellan Bordeaux och Toscana.

Smaken är fräsch och tät med mycket viol, lakrits, kaffe och örter. Lagom syra i typiskt Italienskt utförande men samtidigt så mogen att den har fått en viss avrundning. Lagom stram och trevligt nog helt utan modernt ekiga smörkolanyanser. Riktigt bra vin med tät frukt och komplex parfymerad karaktär, framförallt efter ett par timmars luftning. Stramare och mer europeiskt Cabernettypisk än Guado al Tasso som har mer moderna drag.

söndag, augusti 09, 2009

La Mondotte 1997, Furmint Dry 2006 (Szepsy), Schnebly Redland’s Dry Avocado Wine och Casa Sala Gran Reserva 2004 (Freixenet)

Samlar ihop lite noteringar från förrförra helgen då det vart vin och mat i överflöd. Blandningen av viner/drycker var minst sagt annorlunda.

La Mondotte
1997
Ett uppskrivet garagevin från den underskattade årgången 1997. Det här består av ca 75 % Merlot och 25 % Cabernet Franc, extremt lågt uttag, jäst på sin fällning, lagrad på endast nya ekfat i 12-18 månader, hela paketet alltså.

Doften är förförisk med en parfymerad ton i stil med en nyklippt bukett vårblommor, choklad, blyertspenna, cederträ, rost, örter, tät frukt med både vildhallon och mörkare frukt som plommon och slånbär. Åldern och den lätta årgången märks med en lätt ljusning i kanten av glaset och utvecklad karaktär. Mycket komplext och gott vin.

Mycket bra men årgång 1999 som jag har lyckats prova tidigare var ett snäpp bättre och tätare. Den nedre delen av Parkers poäng (93-95) känns mest rimlig. Hittades för runt halva SB’s pris och jag var tvungen att köpa några. Oftast ser man det här vinet skrivas ut med Chateau i början vilket är fel, Comte Stephan von Neippberg tog bort det då dess ”Chateau” är en liten enkel byggnad i ena änden av vingården. Konstigt att BBR, 1855, systembolaget med flera inte har fattat det.

Vad som är lite förvånande är hur cabbig den känns, till och med S som har en mycket stor erfarenhet av Bordeaux (bland annat…) är inne på vänstra stranden, velar mellan Saint Julien eller Pauillac. Vi kommer än en gång in på årgång 1997 i Bordeaux och det visar sig att han nyligen provat Pichon-Lalande 1997 några dagar tidigare och var liksom jag helt lyrisk.

I Allt om Vin höstsammanställning för några år sedan minns jag att de kallade det här vinet för buljongtärning, ett starkt argument för att de skall börja prova vinerna blint. Ingen som provar det här blint skulle sabla ner det och kalla det buljongtärning.

Furmint Dry 2006 (Szepsy)
Mineralig och stenig doft som följs åt av mogen gul frukt, bakelit, gråpäron, bra men inte på den nivå jag väntade mig.

Szepzy är en extremt välrenommerad producent som tillverkar underbara moderna söta tokajerviner men det här håller bara precis måttet. Medeltät smak med citrus, bokna äpplen, bakelit och citrus. Bra men inte mer vilket inte kändes ok med tanke på priset, dock mycket lärorikt. Han söta viner håller däremot världsklass.


Schnebly Redland’s Dry Avocado Wine
Det här är en dryck från Floridas träskområden gjord av avokado. Hur gör man egentligen en dryck på avokado, jäser man själva fruktköttet? Finns det tillräckligt med socker i avokados att jäsa det till ett vin?

Det här måste vara en av de mest udda drycker jag provat. Trots mina skeptiska farhågor verkar det faktiskt vara en kommersiell produkt. Det här motsvarar mycket oväntat rent kvalitetsmässigt ett ok vin i 75-80 kronorsklassen, inte bra men ändå imponerande. Citrusbetonad smak med gul frukt, gräs och lite päronsplit, helt ok, smakar inte alls avokado.

Casa Sala Gran Reserva 2004 (Freixenet)
Den här Cavan är Freixenets bästa produkt vilken görs helt separerat från deras övriga massproduktion av enklare bubbel. Allt görs för hand av frukt från en separat vinodling med optimalt läge, gamla vinstockar etcetera, vinet får sedan ligga på sin jästfälling tills flaskorna ska skickas ut till försäljning.

Tät doft med tydliga inslag av lång lagring på sin jästfällning med mycket brödtoner. Ovanligt kraftig i ren stil för en Cava, lite dova jordiga nyanser finns det dock, mogen frukt, citrus och lite rostade nötter. Smaken är ovanligt tät med bra fruktintensitet och en fin mineralkänsla, nougat, citrus och rostat bröd kommer fram även här. Det här kan nog vara den bästa Cava jag druckit men då kostar den också som en medelbra Champagne vars finess den inte når upp till. Kul vinupplevelse.

Det kom även fram ett tetrapack av jäst stomjölk från Mongoliet vilket var ännu äckligare än det låter, rekommenderas inte annat än för kuriosavärdet.
En del andra viner passerade mer obemärkta men några fler noteringar kanske kommer längre fram.

fredag, augusti 07, 2009

Riesling 2006 (Bernard-Massard)

Côtes de Gravenmacher är en nordlig del av appellationen Moselle Luxembourgeoise i Luxemburg alldeles på andra sidan av Tysklands Moselområde. Det finns flera likheter med deras viner. Möjligtvis är det här lite fylligare än ett moselvin, helt utjäst och snustorrt vilket de inte brukar vara.

En mild druvtypisk doft av grapefrukt, rött äpple, citrongräs, gråpäron och ett uns skiffer är vad jag hittar hos det här vinet. Den har en helt ok komplexitet men är lite ungt outvecklad.


Smaken är som sagt torr och krispig med lite ung bitterhet, gröna äpplen, lime, grape och krusbär. Hittade den för ca 120 kr vilket får ses som ett bra pris för kvaliteten, det är synd att det inte tas in sånt här på SB. Det här skulle inte skämmas för sig i en jämförelse med liknande tyska viner i samma prisklass.

onsdag, augusti 05, 2009

Cabernet Sauvignon Reserve 2006 (Claremont)

Australien har det största antalet olika jordmåner av alla världens vinländer, alltså vinlandet med flest olika ”terroir” med andra ord. Coonawarra är ett av de mest distinkta. Här är jorden röd av järnmalm vilket lämpar sig ypperligt för maskulina Cabernet Sauvignonviner. Resultatet blir Australiens motsvarighet till Pauillac.
Den karaktärsfulla jorden kallas för ”Terra Rossa” och levererar en distinkt jordmånskänsla i nivå med Chablis eller Champagne. För att koppla vidare till dessa områden består grunden, under det övre järnhaltiga jordlagret, av en porös kalkhaltig jordmån. Att de själva ser Coonawarra som en kvalitetsindikator tycker jag mig kunna läsa ut från etiketten då det är det som är mitt i blickfånget.

Det här vinet dracks huvudsakligen alltför oluftat. Det börjar rätt enkelspårigt och endimensionellt. Medeltät röd och mörk frukt med ett uns lakrits och teblad. Efter ett par timmar i karaff kommer den typiska Coonawarrakaraktären av örter och järnmalm fram. Även mynta, basilika, vanilj och te kommer fram allt tydligare. Det är ett bra vin men håller inte riktigt måttet för vad den kostar, Wynn’s motsvarighet krossar den här. Varför försvann den från hyllorna?
Möjligtvis kan den lyfta med några års lagring med tanke på hur mycket bättre den blev med luftning. Försluten med skruvkapsyl för övrigt.

måndag, augusti 03, 2009

Vosne-Romanée ”Clos de la Fontaine” 2002 (A.-F. Gros)

En mycket fin Pinotdoft osar upp med ett antal extra komponenter som lyfter det här vinet en bit ovan de andra röda Bourgogner jag druckit på senaste tiden. Förutom en tät doft av röda bär finns kryddor som kanel och nejlika. Sandelträ, ceder, jord, blommor och lite mjölkchoklad kommer också fram. Det tar dock runt tre timmar innan det verkligen lyfter då frukten blir alltmer komplex och balansen mellan frukt och syra sitter ihop riktigt bra. Då, efter rejäl luftning blir vinet mycket bra med ett fascinerande doftspektrum. Syran är markerad som den ska men helt i fas med övriga komponenter. Mycket bra och komplext vin med ovanligt bra djup, den behöver dock lagras ytterligare några år.