måndag, december 29, 2008

Molino Real 2004


För ett par år sedan var jag och några andra på resturangen Con Fabes norr om Barcelona. Varje gång den ytterst trevliga och glada servitören gav oss något förklarade han för oss varför just detta var så bra, ostar, vin, unggris, you name it. "It's from the mountains", på underbar katalansk engelska...thaa maintains. Väl till desserten kommer han med ett dessertvin varvid vi spontant frågar: Is it from the mountains? Varvid han skiner upp,"Yes, from thaa maintains!!!", oförglömligt. Iaf, vi tyckte om det så mycket att vi tog in en flaska till...

Molino Real 2004 finns på SB och reas till och med ut. Doften är underbar med dels Muscatdruvans allra bästa egenskaper men förutom det finns en liten fin ekfatston och mycket sällsynt djup komplexitet. Det är den unga talangfulla vinmakaren Telmo Rodrigues som gör det här vinet av mycket gamla Moscatelstockar, endast 8300 flaskor. Smaken är tät och krämig, blommor, tropisk frukt, vanilj, ingefära och citrusskal. Mycket lång och komplex. Fortfarande det bästa muscatvin jag har druckit. Galet bra och helt ouppmärksammat.

onsdag, december 24, 2008

Virginie de Valandraud 2004 och Castello di Fonterutoli 2004

När det är julafton och det mesta som bjuds är fet mat och tung mörk julöl (vilket iof kan vara gott ibland). Finns det då nåt bättre än att ha ett par underhållande DVD-filmer, en luftad fin Bordeaux, en slatt toppchianti sedan dagen innan och ett par goda pressostar väntandes på en då man man halkar hem genom nysnön...

Virginie de Valandraud 2004 slår emot mig med en tät lite kärnig doft med mycket rost och mineralkänsla. Mycket komplex doft som är intressant och inte vad riktigt vad jag väntat mig samtidigt som den känns mycket bordeauxig, stram och lite annorlunda. Fint parfymerad med viol och andra blommor, lagom mycket ny ek, rostat kaffe, lera, mjölkchoklad, tryffel, tobak, lite gräs och körsbärslikör. Imponerande djup och komplexitet utan att den känns modernt övergjord.
Smaken är ännu lite stum med lite ung kärvhet, lite bittra körsbärsnyanser, choklad, lera, vildhallon och lakrits. Med luftning blir det mjukare och får fram lite mer mörk dov frukt och lädertoner. Det här är ett vin som behöver ett antal år i källaren innan det är färdigt. Ett mycket kompakt vin som inte alls känns kladdigt eller alltför sent skördat, mycket bra med stor framtidspotential.


Bredvid dricks en Castello de Fonterutoli 2004 som har öppnats en dag tidigare då den var rätt stum och kärv. Betydligt större och mer direkt doft med mer modern ek och rostat kaffe men även Chiantitypiska nyanser som mint och brända örter. Citrustoner minglas omkring med bitter choklad, espressso, grafit, läder, kolabönor och kösbärslikör. Det här börjar visa tendenser till sekundäraromer men har fortfarande långt kvar tills då det börjar bli moget. Trots kärvheten lovar det enormt gott för framtiden, strålande bra modern Chianti. Det är intressant att det här visar upp betydligt mer ved och grafitnyanser än Virginie de Valandraud 2004 som dricks samtidigt. Kanongott och mycket vin för pengarna redan nu men avkastningen kommer att leverera finfina resultat om några år. I januari byter den till 2005 vilket är en betydligt sämre årgång, alltså köpläge enligt mig.


Rent hedonistiskt sett ligger de här vinerna lika i kvalitet vilket är till Virginie de Valandrauds förlust då den kostar nästan ett par hundra mer, men gott är det. Två viner som inte behöver skämmas för att förgylla en julaftonskväll.

Meursault ”Le Tesson” 2005 (J.-P. Fichet)

Julafton, Kalle Anka på TV, ett ypperligt tillfälle att lägga upp ett inlägg på vinbloggen!

Meursault ”Le Tesson” 2005 har en medelstor doft av lemoncurd, balanserad ek och liten flintighet, med luft utvecklas hasselnötstoner och härligt lite tunga feta toner som påminner om olja, kryddor, ingefära, citrongräs, anis, och grönt te.
Citrusbetonad och komplex i fyllig stil med oljiga citrusnyanser, gula plommon, hasselnöt och gråpäron. Mycket bra vin men den här typen av vit bourgogne känns ändå (nästan) alltid lite för dyr för vad man får. Känslan i munnen är toppklass, perfekt balanserad med tyngd och fetma. Sista glaset är klart bäst då vinet har lyft ännu några snäpp och får en ännu tätare och krämig känsla. Det här kommer nog utvecklas mycket med några års lagring.

fredag, december 19, 2008

Chateau du Tertre 2003


Chateau du Tertre 2003 är en 5:cru i Margaux. Odlingarna består av 40% Cabernet Sauvignon, 35% Merlot, 20% Cabernet Franc och 5% Petit Verdot. Jag har bra minnen av årgång 1999 och 2001 så när jag hittade det här på en finlandsfärja i våras för drygt 200 mindre än Hjo Grosshandels pris här hemma så köpte jag några flaskor.
En mycket fruktig doft slår upp från glaset, intensiv och lite modernt ekad (50% ny ek). Det finns klassiska bordeauxnyanser som lakrits, mörk frukt kombinerat med lite syrligare röda bär som röda vinbär, stall, lite rök och choklad. Efter en rätt kort stund i karaffen känns det som vinet sluter sig lite och doften avtar för att efter någon timme komma tillbaka, ekfatskaraktären känns då inte lika tydligt.
Smaken är tät och lång, det finns klart tillräckligt med innehåll för att balansera upp mot eken. Plommon, röda vinbär, vanilj, mogen paprika, choklad, lakrits och gräs. Strukturen är fortfarande rätt ung och vinet skulle behöva några års lagring för bli lite mer harmoniskt, nu upplevs det ännu som rätt primärt med druviga nyanser. Mycket bra Bordeaux men jag skall vänta några år innan jag öppnar nästa flaska. Jag mindes det som mer tillgängligt i våras.

måndag, december 08, 2008

Guado al Tasso 1998


Guado al Tasso 1998 var det något år jag drack senast. Alltid ett bra vin med kärnig Cabernetfrukt. 1998 var ett toppår framförallt vid kusten. 60% Cabernet Sauvignon, 30% Merlot, 10% Syrah.

I början är doften lite sluten men växer mycket med luftning. Komplex och djup doft av gräs, grafit, plommon, kakao, rostat kaffe, bigaråer, brända örter och lite rost.

Smaken är tät och subtil med rätt bordeauxlik frukt kombinerat med en liten italiensk kärnighet. Mörk dov frukt, plommon, kaffe och mörk bitter choklad samt gräs och mogen paprika. Inte lika kompakt och fruktig som jag minns de bästa flaskor jag druckit av det här men givetvis väldigt bra. Jag är inte helt nöjd med denna flaska men då ska man minnas att förväntningarna på det här är rätt uppskruvade så man får sätta det lite negativa intrycket i relation till det. Den borde även ha luftats längre. Denna flaska försvarade inte sina 95 poäng av WS, något som andra flaskor har gjort flera gånger tidigare, ett par snäpp under den här gången.

Le Bastide Saint Dominique 2003

Le Bastide Saint Dominique 2003 köptes för några år sedan, jag minns att den reades ned och kändes som ett bra köp. Vinet fick ackompanjera ett söndagsbesök av E, ryggbiff och jordärtskocksgratäng, inga konstigheter. 80% Grenache, 10% Syrah, 5% Mourvèdre och 5% Cinsault. Ingen ekfatslagring enligt nätet.


Hmmm, det här är inte alls vad jag väntade mig. Mycket syltig doft, blandsylt med övervikt av blåbär kombinerat med russin, fikon, kaffe, piptobak och en del julkryddor. Smaken är tät och rätt eldig med plufsig känsla, mest blåbärskompott och russin även här. Vinet saknar syra och därmed fräschör. En besvikelse i nuläget men CdP's har ibland ett väldigt vågigt mognadsbeteende, den kanske bara ligger i en trist plufsig fas just nu. Väntar några år innan jag knäcker nästa. 91 poäng av WS, 90 av WA.

Lägger till att MSvin hade ungefär samma upplevelse av det här vinet i augusti. Vi avslutade inte heller vår flaska utan nästa vin fick istället rädda kvällen...

André Clouet 1998

Clouet 1998 består av ungefär 50% Pinot Noir och50% Chardonnay från Bouzy och har ingen tillsatt dosage alls. Den här knäpptes förra helgen hos D/E, E.L. var också med och vi var därmed alldeles lagom många för att öppna en flaska bubbel som apertif.

Trots sin ålder känns den ännu ganska ung med druviga aromer, kraftig och lite dov doft med pinotypiska nyanser av gummi och bakelit, jag hade trott att den skulle vara mer utvecklad. Syran har dock lagts sig pass att den är förhållandevis mjuk med balanserade grapeiga syror, mogna äpplen, fin nougatighet och viss brödighet. Den har en del mognadsnyanser men når nog sin topp om något år, lång och läskande. Det här är inget toppbubbel men för under 300 vilket den låg på förra hösten slår den de flesta andra i samma prisklass då det gäller pris/kvalitets förhållande. Gott och läskande, klart godkänd men kanske lite opersonlig och grovhuggen.

fredag, december 05, 2008

Kumeu River Estate Chardonnay 2004


Kumeu River Estate Chardonnay 2004 anses vara en av Nya Zeelands bästa Chardonnay-viner, kanske den bästa. I blindprovningar har den fått bättre respons än deras lite dyrare vingårdbetecknade buteljeringar som Maté's, Coddington etc. De gör även Sauvignon Blanc, Pinot Gris och lite annat men det är deras Chardonnayviner som är de stora utropstecknen. Kumeu är ett område i Auckland på norra ön.

I början känns eken väldigt lite men den kommer fram mer med lite luft, dock tar den aldrig överhanden. Det här är spöklikt Bourgognelikt, att gissa något annat än Bourgogne om det dracks blint är uteslutet. Mycket finstämt och komplext vin med bra frukt, mineral, perfekt avvägd ekfatshantering och långa fina citrustoner. Luften tar även fram lite hasselnöt och frukten blir mer utvecklad. I början upplevs det som en riktigt välgjord Chardonnay men ändå tycker jag att det är i längden, när jag är i slutet av mitt andra glas, det verkligen slår mig hur bra det här är. Ett vin som bara blir bättre och bättre ju mer man dricker, en bra indikation på ett riktigt välgjort vin. 92 poäng av WS.

Vieilles Vignes du Domaine 1990 (Langlois-Chateau)


Vieilles Vignes du Domaine 1990 (Langlois-Chateau) släpptes för nån månad sedan som ett tillfälligt släpp, det har släppts tidigare och alltid varit mycket intressant och gott.


Färgen är djupt honungsfärgad, det syns tydligt att det här vinet har ett antal år på nacken. Utvecklad men ändå fräsch Chenin Blanc-karaktär med massor av mogna gula äpplen, plommon och ananas. Den där doften av våta lovikavantar är inte så värst tydlig vilket är lite förvånande, men det finns en hel del bivax och honungspastiller kombinerat med ännu helt fräscha citrustoner. Den här ligger nog på sin mognadstopp just nu, jag kan inte se att den skulle kunna vidareutvecklas positivt med ytterligare lagring. Riktigt gott och kul vin.

Corton ”Clos de Maréchaudes” 2004 samt Volnay 1:er Cru ”Les Chevrets” 2002 (Jean Boillot)

Corton ”Clos de Maréchaudes” Domaine Pavillon 2004 (Albert Bichot) är en separat vingård som ägs helt av Bichot, i och med det har de monopol på denna del inom Corton.
Mycket intressant doft jämfört med Volnayvinet som dricks bredvid. Pinot-frukten överskuggas av jordmånskaraktär, mängder av kalk och våta stenar, örter, nyslaget gräs och nejlika, en cederträton som jag inte brukar uppleva så här tydligt i en Pinot. Viss bärighet finns men inte alls de vanliga söta utan mer tranbär. Efter en liten stund känns dock de mer traditionella vildhallonen, samt lite smultron. Lite luft lyfter även fram en del mycket fina blommiga nyanser och lakrits. Imponerande bra i en egen och mycket karaktärsfull stil.
Mycket komplex i dov återhållen stil.
Syran är ännu rätt ung och påtaglig. Medeltät smak helt utan Volnayvinet insmickrande chokladighet och ekfatstoner. Även efter någon timmes luftning är jordmånskaraktären det dominerande, syran har dock lagts sig en del och vinet upplevs mer balanserat. Mycket bra och personligt vin.

Volnay 1:er Cru ”Les Chevrets” 2002 av Jean Boillot dricks bredvid Cortonvinet, båda ackompanjerande en kraftigt reducerad Coq au vin, fast med majskyckling istället för tupp.
Mycket Pinot-typisk doft som domineras av söta röda bär, mjölkchoklad, apelsinskal och blodgrapefrukt. Tät och rund smak utan vassa kanter, syran är relativt låg för en klassisk Bourgogne. Ett mycket komplext och gott vin gjort i en hedonistisk stil som gjort för att hälla i sig utan att analysera för mycket. Vinet ändras inte nämnvärt med luftning, mycket komplex frukt och lättgillat, möjligtvis lite väl strömlinjeformat och opersonligt.