tisdag, mars 31, 2009

Quinta de Vargellas 1988

Quinta de Vargellas 1988 har det skrivits om i andra vinbloggar efter att den här halvflaskan prissänktes till ett mycket bra pris, 149 kr. Vargellas är Taylor’s främsta enskilda vingård, Quinta, som buteljeras separat de år som inte anses tillräckligt bra för att deklareras som vintage, deras andra Quinta är Terra de Feita.

Skillnaden mellan en deklarerad årgång och en Vargellas är enligt mig betydligt större prismässigt än skillnaden i kvalitet, även om den givetvis är helt uppenbar vid en parallell provning.

Doften har en del utvecklade drag av svamp, mulljord och läder. Frukten är intensiv men inte lika komplex som en del andra Vargellas jag provat, en kombination av röd och mörk frukt, russin, kaffe, lakrits, nejlika och citrusskal. Mycket bra och klart drickbar nu även om jag tycker den bör få ligga till sig ytterligare 10 år. Den bästa Vargellas jag provat var drygt 40 år vid provningstillfället. Fällningen upptar någon centimeter i botten av flaskan så upprätt läge några dagar innan konsumtion och dekantering är en bra idé.

Barolo ”La Serra” 2001 (Gianni Voerzio)

Det känns som läge att testa årgång 2001 av denna Barolo som fortfarande är en modest prissatt Barolo på marknaden, dock inte i övriga Europa eller USA där det här vinet kostar betydligt mer (41,75£ på en hemsida). Årgång 2004 släpptes nu i mars för 288 kr.

Gianni Voerzio är en två bröder Voerzio som gör viner i Piemonte, hans bror Robertos viner kostar dubbelt så mycket men finns inte tillgängliga i Sverige. La Serra är en av de bättre vingårdarna i den norra delen av DOCG Barolo, La Morra.
Doften är stängd i början med lite volatila syror vilka försvinner med luftning. Vinet sitter ihop väldigt bra med personlighet och intressanta Nebbiolonyanser. Tegel, blommighet, brända örter, teblad, kaffe och körsbär. De markerade syrorna och kärvheten balanseras upp av bra frukt och en dos ny ek. Vinet växer i flera timmar och blir allt bättre även om det inte når de högsta Nebbiolohöjderna. Riktigt bra och precis så karaktärsfullt och Italienskt som man vill ha sin Barolo.

måndag, mars 30, 2009

Chateau Latour-a-Pomerol 1999

Latour-a-Pomerol 1999 flörtar inte med de moderna konsumenterna som vill ha hårt rostade ekfat och superkoncentrerad druvmust, här är det subtilitet och balans som gäller. Tråkinfo lyder enligt följande: 8 hektarer med 90% Merlot och 10% Cabernet Franc. Vinet får ligga på 50% ny ek för att sedan buteljeras ofiltrerat.

En ganska lätt doft med mycket fina blommiga (violer framförallt så klart) nyanser kommer fram, ålder och område ger lite våt lera, tegel, rost, svamp och cederträ men visst behöver den lite luft. Det här är inget kraftpaket, den är lite vek utan riktig täthet men det som finns är väldigt trevligt. Mer vediga aromer kommer fram efter en stund, samt lakrits, vildhallon, klöver, kaffe och gräs. Lätt till medelfyllig smak i en lättdrucken stil med fin bärig komplexitet i nästan burgundisk stil parerat med lakrits, viol och andra typiska bordeauxsmaker, en bra klassisk Bordeaux men inte stort på något sätt.

Pleiades IX

Pleiades Old Vines IX
Sean Thackrey är en udda figur inom vinvärlden. Han gör viner på sitt eget sätt, bland annat använder han sig ibland av metoder från uråldriga texter om vinframställning. Han skall visst ha en av världens största samlingar av historiska manuskript angående vin. En av dessa högst omoderna idéer är att låta druvorna ligga ett dygn efter skörd för att få ”vila”, innan de pressas, fullt exponerade mot luft. Raka motsatsen mot dagens vurm att minimera kontakten med luft.Pleiades numreras de årgångar det produceras, dock görs det de så gott som alla år och nummer IX motsvarar huvudsakligen årgång 1999, även om han blandar årgångar. Blandar gör han även med vingårdar och vindruvor. Druvmixen är inte exakt men innehåller det mesta som Thackrey odlar, den säkraste informationen jag hittat säger att sju druvsorter (som i antalet stjärnor i stjärnbilden som givet dess namn) används: Syrah, Petit Sirah, Zinfandel, Carignan, Barbera, Sangiovese samt Viognier (jag hittar även information om det ska innehålla Pinot Noir, Grenache och Mourvedre men tror inte det stämmer). Mycket annorlunda, här är ett citat från Thackrey angående Pleiades: "The object of Pleiades Old Vines is to be delicious, delight the jaded, and go well with anything red wine goes well with."


Och resultatet? Mycket bra, vinet känns rätt mycket södra Rhonedalen med sötbärig frukt, tobak, lite brända örter, teblad, korint, mycket komplext och lättgillat vin. Alkoholen märks en del och vid det laget har syran lagts sig så vinet ger ett mycket fylligt och mjukt intryck. Smakrikt och inställsamt men inte kloggigt, sönderekat, söndersockrat eller något annat, det håller hela vägen även om det inte är ett särskilt intellektuellt vin. Ett roligt och annorlunda vin som skulle ge många CdP en hård match. Det finns en givande intervju med Sean här.

fredag, mars 27, 2009

Clos du Marquis 1998


Clos du Marquis är Léoville-las-Cases andravin även om det liksom Les Forts de Latour tas från en egen vingård, så det är inte ett andravin i den bemärkelsen att det är utsorterade druvor från förstavinets odlingar. Förstavinet tas från den huvudsakliga ”Grand Clos” (med den fina stenporten som pryder etiketten) medan Clos du Marquis tas från ”Petit Clos”. Ungefär 25% ny ek används.

Det enda som slår emot en är lite järnmalm, ett uns grafit, vedighet, lite mörk frukt. Vinet har inget djup eller komplexitet, inga typiska Saint Julien-nyanser eller kraft. Det här var en riktigt stor besvikelse. Luftning på flera timmar gjorde ingen större skillnad. Jag har nästintill ingen erfarenhet av Clos du Marquis men med dess rykte borde det vara betydligt bättre än så här.
Det är tur att jag köpte den här flaskan i Paris för ynka 23 € (kostade 490 sek då den fanns på BS). Tyvärr känner jag inte att den kommer utvecklas med lagring, men vem vet, den kanske är i en tunnel just nu.

måndag, mars 23, 2009

Isabel Pinot Noir 2006


Isabel Pinot Noir 2006 är en typisk Pinot i nya världenstil. Druvig och lite köttig doft, doften känns aningens forcerad och lite plufsig men lättdrucken med ok komplexitet, röd frukt, ekfat, lite stall, gräs, choklad, den sitter inte ihop perfekt men helt ok för pengarna då den reades ut för 143 kr. Bra smak med röda bär, citrusskal, tobak, korinter, rätt påtaglig fatkaraktär. Ett bra vin men inte något att minnas.

tisdag, mars 17, 2009

Chateau Petrus 1999

En sällsynt bra Merlot... Gjorde min onsdag till en minnesvärd dag.

måndag, mars 16, 2009

Chambolle-Musigny Vieilles Vignes 2003 (Girardin)


Chambolle Musigny V.V. 2003 (Girardin)
Med Girardins Pommard 1999 i minne var mina förväntningar inte skyhöga, hans viner är oftast bra, rena och druviga men Pommarden saknade ett djup och personlighet som lyfte den till ett riktigt bra och intressant vin.
Direkt efter korken dras ur finns det typiska och väntade Pinotnyanser i en rak strömlinjeformad stil, en rätt störande volatil syra försvinner snabbt, bra. Jag går och handlar mat medan vinet får stretcha någon timme i karaffen. Skillnaden är högst påtaglig, det här vinet är betydligt bättre än Pommarden jag öppnade senast. Fint parfymerad doft med en bukett av röda bär, citrusskal, inga gröna gräsiga nyanser = bra, ett uns svamp och till och med tryffel gör doften mycket tilltalande och intressant, komplext vin med oväntat bra djup.
Smaken sitter ihop mycket bra, röd frukt, kaffe och andra väntade Pinotnyanser. En komplex, fräsch smak med viss mognad som blir bättre ju längre ner i flaskan jag kommer. Bättre än väntat och ett mycket bra söndagsvin.

Guado al Tasso 2000


Den här flaskan serverades till en början blint, ett bra sätt att göra en opartisk bedömning av ett vin. Att det var ett mycket bra vin i glaset var uppenbart. Djup fin doft med lite vediga nyanser som drar mot grafit och ett uns balsamiska nyanser som påminner om någon svårdefinierad barrträdsdoft, lite stall, vildhallon, brända örter, plommon, grafit, kaffe och lite syrligare nyanser som körsbär. Min gissning var ett Cabernetbaserat vin från Toscana, Mandrone di Lohsa var det vin som ploppade upp. En helt ok gissning när det visade sig vara Guado al Tasso 2000, 60% Cab, 30% Merlot och 10% Syrah. Mycket bra men inte i samma liga som 1998’an, jag ansåg att min flaska Chateau Grand-Mayne 1998 var bättre men D föredrog sin Guado al Tasso (vinskadad av att ha bott i Toscana enligt mig) men det var en rätt jämn match.
Priset på Guado al Tasso har tyvärr gått överstyr enligt mig och det finns bättre supertoscanare för mindre pengar på marknaden.

tisdag, mars 10, 2009

Riesling "Saint-Hippolyte" 2002 (Marcel Deiss)

Det var länge sedan jag skrev något på den här sidan på grund av en lång semester, långt från snö och is. Fina stränder och några av Afrikas bästa korallrev, men dåligt med vin. Nu tänkte jag börja komma igång med mina inlägg igen.


Riesling "Saint-Hippolyte" 2002 av Marcel Deiss har jag en del förhoppningar på, jag köpte några flaskor för några år sedan och minns dem som väldigt bra.

Det känns dessvärre som om vinet är i en mellanfas. Frukten har dämpats en del samtidigt som den inte har fått några tydliga mognadsnyanser. Dock ett bra vin med en del komplexitet i en kryddig lite fet/tung Rieslingstil. Inlagda apelsinskal, aprikos, mineral och en del petroleumtoner dyker upp. Men den saknar lite koncentration och djup.