Chateau Grand Mayne 1998

Vinet är tillgängligt direkt vid öppnandet. Mycket komplex doft med lite modernt anslag. Tät mörk frukt med choklad, kaffe, lera, plommon, viol och blommor, eken har integrerats fint. Den har ett parfymerat anslag och ett djup som lyfter den en bit utöver det vanliga.

Smaken är tät men fräsch med bra syra och lagom med tanniner. Långt och läskande vin med underbar komplexitet. Den här flaskan står upp för sina höga poäng den har fått tidigare (93 av både Parker och WS).

Senare på kvällen dricker jag den i glas av mer Bourgognestil än Bordeaux och den känns inte lika bra som då jag öppnade den hemma för att kontrollera att den var korrekt, hmm, undrar om den har stängt ned sig eller om glas och förflyttning har påverkat det. Dock fortfarande mycket bra.

Chardonnay de Vieilles Vignes 1998 (R&L Legras)

Det här är en ren Chardonnay, vilket namnet antyder, från Grand Cru-byn Chouilly. R&L Legras är den bättre av de två producenterna med Legras i namnet.
Den här cuvéen har numera bytt namn till Cuvée Présidence Blanc de Blancs, just nu finns år 2002 i BS för 449 kr. Den här köptes dock för några år sedan för 359 kr vilket är ett riktigt kap.

Stor och utvecklad doft i urtypisk BdB stil. Fina rostade toner lindas in av brioche, mogen frukt, citrusskal, krita, nougat och grapefrukt. Smaken har fin tyngd och komplex lång smak. Den har nått en väldigt fin utvecklingsfas men kommer att bli allt bättre i flera år. Det börjar kännas som om 1998 är en årgång som underskattades när den lanserades, lite som 1988. Det här kändes som ett mycket bra köp för några år sedan, nu är det ett grovt understatement.

Chateau Lagrange 1993

Det här vinet luftas inte då vi inte är säkra på hur den skulle klara det.
Doften är stor och helt tillgänglig vid öppnandet. Mycket mogen med mängder av krut, jord, stall och läder, på gränsen till övermogen enligt mig. Det finns en del frukt kvar men det är de utvecklade krutiga aromerna som tar överhanden.

Mycket intressant och roligt vin att dricka men jag tycker den har börjat tippa över lite. Väldigt klassisk i sin stil.

Smaken har fortfarande en del frukt, den känns inte helt uttorkad. Mycket tobak, ved, mörk frukt. Kul vin även om den är lite trött. Den lyfter faktiskt efter ett par timmar och sitter ihop lite bättre.

Castello di Fonterutoli 2006 (halvflaska)

En halvflaska av Castello di Fonterutoli 2006 fyller två funktioner. Jag får en lagom dos gott vin till middagen innan en fest utan vin (!) samt en bra koll på deras nya årgång. 2006 är en riktigt bra årgång i Toscana. Man kan ju inte lita på vad vinmakarna säger, enligt dem är alla årgångar mer eller mindre bra (förutom 2002), men nu har jag betat av en hel del 2006’or och det bådar gott. Årgången känns lite som en blandning mellan 2001 och 2004, bra frukt som 2004 men lite stramare, i stil med 2001. Ett stort hopp upp jämfört med slätstrukna/fadda 2005.

Doften är ungt kärnig, tydlig men snygg fatbehandling, typiska toner av rostat kaffe, mörk bitter choklad, plommon och lakrits. En kort stund senare kommer bittermandel, blommor och en trevlig krämig känsla fram. Mycket komplext och bra.

Ung stram smak. Fortfarande nästintill helt outvecklad, kärnig struktur där faten ännu ligger lite utanpå. Det behövs bara lite luft för att den ska öppna upp sig och bli drickbar i en insmickrande ungt fruktig stil, Fonterutoli använder mycket fat som ger den en rätt modern känsla men de får det att fungera, åtminstone så här bra år. Några års lagring så kommer det här att bli riktigt bra.
Med åren blir jag allt mindre tolerant med övertydliga toner av nya hårt rostade fat, det här ligger lite nära min toleranströskel men det passerar (16 månader i 70% nya fat, barrique, förmodligen rätt kraftigt rostade). Lite mindre ek hade kanske gjort det här lite mer svårsålt men jag hade föredragit det, trots det är det ett mycket bra vin.

Piaggia Riserva 2005

Det här ger inte så mycket vid öppnandet, stenhårt, men det finns mycket i det som lovar för en bättre framtid.

Väldigt primära aromer med kärnig stramhet. Valnöt, pinjenötter, gräs, ek, körsbärskärnor, tobak, hallon.
Smaken har en fin krämighet som lindar in den koncentrerade smaken med sin ungt kärva struktur.
Efter flera timmars luftning innan maten öppnar den upp sig en hel del och ger ett mer balanserat intryck. Till maten fungerar den väldigt bra då de bråkiga tanninerna mildras. Avslutningsvis ett bra vin som kommer utvecklas mycket bra, kan drickas nu efter rejäl luftning till mat.

Grüner Veltliner Alte Reben 2001 (Bründlmayer)

Det var ett litet experiment jag fick för mig för ett antal år sedan, att spara ett par av de här flaskorna för att se hur de blir med ålder. Nu är det dags för sista flaskan.

Färgen är gyllengul och vinet beter sig väldigt visköst.
Doften är stor med utvecklade honungstoner, bivax, halm, mogen gul frukt, krita, grönt te och kamomill. Komplex och mycket kul.
Smaken är oljig med rätt låg syra men känns ändå balanserad. Komplex och ytterst intressant med liknande aromer som doften gav. Mycket honung. Väldigt gott vin med högst annorlunda karaktär. Det här vinets kvalitet ligger i dess täta och feta struktur.

I jämförelse med den GV av Pichler jag öppnade för något år sedan är den här oljigare och har mindre mineralkänsla men även denna visar att GV utvecklas mycket bra med lagring. Det är läge att fylla på lagret för framtiden.

Espelt Solivent 2006

Jag brukar hålla utkik efter viner från Empordà. Så gott som alltid levererar det området bra kvalitet för pengarna, jag inser att det inte alls syns i mina blogginlägg men det gör jag. Så nu, då Espelt Solivent släpps för ynka 95 kronor är det ett givet köp.

Vinet ger väldigt mycket tobaksnyanser i början, kött, teblad, brända örter och vildhallon kommer upp. Med luft dyker mer mjuk plommonfrukt upp. En mycket uttrycksfull doft med kraft och karaktär, animalisk, jordig och som sagt med mycket tobak.

Smaken är tät och lagom stram, även här mycket teblad, tobak och örter. Välstrukturerat och balanserat vin i en öppen och direkt stil som påminner lite om Priorat fast med ett mildare anslag. Vinet görs av Garnacha (de brukar använda en hel del Samsó där uppe, en lokal variant av Cariñena, men enligt SB är det endast Garnacha). Just nu känns det här som ett av bolagets bästa köp under 100 kronor.

Geheim Rat "J" Riesling Spätlese Trocken 2002

Färgen avslöjar ännu inga tecken på ålder.
Doften är mycket fin med ett kraftigt, tungt, rieslinganslag, inte så mycket skiffer utan mest fruktaromer. Gula plommon, grönt te, ananas, halm, lemoncurd, ingefära, lite krita kommer fram.
Smaken har en del utveckling, den har släppt den unga limeiga syran men har samtidigt kvar alla söta, feta fruktaromer. Syran går nu mera åt citronhållet på ett balanserat sätt. Den öppnar upp sig på ett mycket bra sätt någon timme efter öppnandet, lite dovare, lite stenigare.
Väldigt bra drickfönster just nu även om den nog kommer utvecklas positivt i några år till, når sin topp kring sin tioårsdag skulle jag tro. Det här var riktigt bra, precis vad jag kände för.

Jag minns en magnumflaska, årgång 1994, som var klart trött med uttorkad frukt redan för några år sedan så det känns dumt att vänta för länge med mina resterande flaskor.

Chateau d'Issan 2002

Direkt vid öppnandet är det rätt stumt och intetsägande men efter någon halvtimme i karaff öppnar det upp sig och visar upp en finstämd klassisk doft med cederträ, läder, viol, plommon, tranbär, blåbär, ett uns gräs och animaliska toner. Riktigt trevligt men inte stort på något sätt. Jag saknar lite av den typiska fina blommigheten jag associerar med viner från Margaux.

Medelfyllig smak som ger ett oväntat bra intryck för att vara en 2002'a, mitten är lite ihålig men smaken är komplex och läskande. Röd och mörk frukt blandas med lakrits, ved, gräs och en intressant finstämd kryddighet. Superklassiskt men som sagt utan den där riktigt fina blommigheten. Gott i en okomplicerad stil. Som den är nu behöver man enligt mig inte ens mat till den, mogen men kraft för ytterligare 3-5 års vidare utveckling.
Andra provade för knappt två år sedan med bra betyg.

Meursault 2004 (François Mikulski)

Mikulski gör viner i en rätt modern stil med bra mineralkänsla. Lite rökiga mineraltoner fräschar upp doften av mogen gul frukt, balanserade fat, honung, halm och hasselnötter.
Smaken är rätt tät med tät frukt, komplexa drag av sten, gula plommon, ananas, söta citrustoner som drar mot mandarin. Balanserad syra och intressant stenig karaktär.

Riktigt bra Meursault men som vanligt känns det som om man inte får full valuta för pengarna, men det ligger dessvärre i områdets prissättning. Jag borde sluta köpa vit Bourgogne och endast köpa Chardonnay av Stephane Tissot istället. Det här var den sista årgången med den här etiketten, den nya är hemsk.