Det smakar som vad det är, en modernt fatad lyxchianti. 96 poäng av WS ger ju en del förväntningar och när det finns halvflaskor kvar ger det en möjlighet att se vart vinet befinner sig för tillfället utan att behöva tulla på sina helflaskor.
Nu tycker jag iof att det här vinet har gått in i en rätt trist tunnel som döljer mycket av vad det visade i början men det är fortfarande väldigt bra. Man ska komma ihåg att tex röd toppbordeaux inte inte heller är särskilt hedonistiskt kul de första åren och det här påminner mycket om det i sin struktur.
Rejält stramt och ungt ekigt med valnötter, lakrits, rostade kaffetoner, gräs, plommon och bittermandel. Den stora aromatiska täta frukten jag upplevde när det släpptes upplever jag inte nu även om det har kvaliteter nu med. Det finns ingen större mening att dricka det här nu, jag kommer vänta minst ett par år innan nästa titt. De 96 poängen som WS gav det känns lite avlägsna men det kan nog komma klart närmre om ett antal år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar