måndag, februari 22, 2010

Les Folies de la Marquetterie

Det här är en specialcuvée som Taittinger gör från en separat vingård. 55% Chardonnay och 45% Pinot Noir, endast första pressningen, en del av druvorna vinifieras i ekfat.


Prissänkningen på SB gjorde det här vinet attraktivt, 359 kr numera. Taittinger är en av de mer pålitliga av de stora producenterna, inte minst deras topcuvée Comte de Champagne är en av mina absoluta favoriter.
Fin doft med mycket rostat bröd och nougat, exotisk fruktighet, hasselnöt och söta citrustoner. Smaken är mjuk, fruktig och inställsam, mycket nougat. Tät och krämig känsla med aningens hög dosage för min smak, i övrigt är det mycket bra och för priset finns det absolut inget att klaga på.

söndag, februari 21, 2010

Geyserville 2001

Det här är mycket bra. Kompakt fruktig med en intensiv känsla av hallonkärnor och likörliknande aromer av mörka bär, vulkanisk jord, vägdamm och brända örter. Intressant och komplext.


Smaken ger en kombination av likör tillsammans med en gräddig, krämigt örtig känsla, violtabletter och svart te. Hur Draper får Zinfandel att bete sig så här förstår jag inte men det är betydligt bättre och fräschare än så gott som alla andra Zinfandelviner. Det ger rätt mycket vibbar mot södra Frankrike. Alkoholen ligger på 14% men fungerar bra, det är fortfarande ett par procent lägre än de moderna CdP som numera står som spön i backen (apropå kopplingen till södra Frankrike) och jag föredrar det här vilken dag som helst. Framförallt med tanke på den fina syran som får det att upplevas som balanserat trots det något kompakta anslaget.
Långt och maffigt vin med stor personlighet, precis vad jag kände för.

onsdag, februari 17, 2010

Grand Vin Pinotage 2005 (L'Avenir)

Det här vinet plockade jag upp på en färja för runt 170 kronor vilket är ett bra pris för det här Pinotagevinet. Det kostar runt 100 mer i Sverige. Bortsett från det så trampade jag oplanerat förbi L'Avenir när jag var i Stellenbosch för knappa två år sedan, det var väl det som avgjorde det.


Det är som jag upplevt tidigare betydligt fräschare och komplexare än de flesta Pinotageviner även om den givetvis är rejält fruktig och inte det mest subtila vinet på marknaden.

Doften visar mängder av mörk bitter choklad, en blandning av hallon och mörk frukt, rostat kaffe, fattoner och ett uns valnöt, bara lite rökskadad. Kompakt med stor komplex karaktär.

Smaken är förvånansvärt fräsch med bra syra, komplex fruktighet i en för land och druva balanserad stil. Givetvis är vinet ändå lite överdrivet, annat går ju inte. Bland de bästa Pinotageviner som finns på marknaden men det är inte bättre än Kanonkops variant

lördag, februari 13, 2010

Riesling Jesuitengarten 1999 (Dr. Bürklin-Wolf)

Jesuitengarten är en av Bürklin-Wolfs bästa vingårdar, endast Kirchenstück anses bättre.
Doften är förvånansvärt sluten och trist direkt vid öppnandet. Vinet luftas och öppnar upp sig allt mer.
Efter någon halvtimme har det uppnått en alldeles fantastisk blommig doft fylld med mineral, exotisk frukt, lichie, vit choklad, brynt smör och citrusskal. Mognaden ger lite toner av nougat och nötter.
Det här är en Riesling som inte spelar på kraft med supertät tung frukt utan mer med en sällsynt finess och balans.


Från en underbart sammansatt doft lyfter vinet ännu ett snäpp i smaken. Balansen är perfekt, många Rieslingviner i den här helt utjästa stilen dras med en lätt skalbitter efterklang och /eller ett lätt metallisk drag, det har inte det här vinet. Den öppnar finstämt med blommor, mogen gul frukt, bygger vidare med fina mineraltoner och avslutar helt rent med en enorm längd. En Riesling blir inte så mycket bättre än så här, fascinerande doftspektrum, tyngd och längd, allt underbyggt av krossade musselskal och en balanserad petroleumton som inte går överstyr och dominerar helhetsintrycket. När jag med sista glaset sitter och försöker ta in och bena ut vad som gör den så speciell är det balansen och den totala avsaknaden av brister som fastnar i mitt minne. Ett av de bästa Rieslingviner jag druckit.
Två saker att tänka på om man har en flaska av det här, de behöver runt tio år för att uppnå tillräcklig mognad (jag har provat yngre flaskor) och de behöver luftas minst en halvtimme för att visa sin storhet. Transformationen i karaffen från det att den öppnades var som natt och dag.

onsdag, februari 10, 2010

Chateau Destieux 2001

Det här vinet köpte jag för några år sedan efter provat det på en bordeauxprovning på nordiska museumet, det var det vin jag tyckte hade bäst pris/kvalitetsrelation. Förra måndagen släpptes 2002'an för 398 kr vilket gav mig infallet att ta upp den här för en första test.


Doften är inte riktigt som man väntar sig från Saint Emilion då den har en hel del italienska drag som körsbärskärnor, bittermandel, brända örter och ett lätt drag av balsamvinäger. Det var inte så länge sedan jag upplevde det i ett bordeauxvin, Smith-Haut-Lafitte. I övrigt är doften mycket komplex med fascinerande drag av grusvägsdamm, lera, hallonkärnor, salmiak, gräs och lakrits. Det är riktigt bra, framförallt efter lite luftning. Dock känns det inte alls säkert att jag hade gissat på Saint Emilion om jag hade provat den blint, någon toscansk merlot/sangiovese-blandning hade legat nära till hands. Efter mer luft ändrar den delvis karaktär och känns mer klassisk då mer läder, plommon, grafit och mjölkchoklad kommer fram.

Smaken är tät och fortfarande ung med ett lite bittermandelkärvt drag. Smaken har även den italienska drag med frisk rönnbärssyrlig syra. Mycket bra vin med en blandning av kärnig röd frukt kombinerat med mer klassiskt dova toner av choklad, plommon, stall och viol.
Ett vin med smak av Saint Emilion men tannin och syrastruktur som ett italienskt vin. Väldigt bra även om den har en bit kvar till sin mognadstopp.

lördag, februari 06, 2010

Smith-Haut-Lafitte 1998

Smith-Haut-Lafitte 1998 är öppen och tillgänglig direkt med en stor fruktdriven doft i balanserat modern stil. Mängder av kaffe, cigarrlåda, vildhallon, bitter choklad och ett kärnigt inslag som påminner om ett italienskt vin. Mycket stort och komplext, enormt bra.


Smaken är ännu rejält stram och vinet får luftas ett par timmar. Ypperlig balans och intensiv frukt ger en smakupplevelse i den högre Bordeauxskolan, det finns en del fatiga nyanser med mycket kaffe och mörk choklad men allt sitter ihop och ger ett mycket välgjort intryck. Nejlikor, örter, bittermandel, teblad och en mineralig tegelkänsla ger det lite extra personlighet. Ytterst bra vin som lyckas leverera i paritet med de 94 poäng som WS gav den.
Andra har också provat med gott resultat, här.

fredag, februari 05, 2010

Numanthia 2000 och 2003

Årgång 2003 köpte jag när de kom på beställningssortimentet, tänkte att skulle vara kul att följa dess utveckling. Parker gav det 96 poäng, WS 95, det borde ju gå att dricka. Årgång 2000 hittade jag i höstas i Barcelona, ägaren rådde mig att köpa 2002'an vilken han menade var bättre, men jag ville ha så stor årsskillnad som möjligt.
Vinet består till 100% av deras lokala Tempranilloklon, stockarna är mellan 70-100 år gamla.


Numanthia 2000 luktar trött och murket, inget vidare. Avslagen cola, gammal murken splintved, kaffe, mörk dov frukt. Trött smak som liknar doften. Inget vidare vin, känns som vinet blivit kokt i flaskan någon gång i sitt liv. Borde ha lyssnat på butiksinnehavaren.

2003'an dras inte med förra vinets murkna trötta stil. Det här vinet har en mullrande explosiv frukt, mängder av tapenade, rostat kaffe, nötter, tjärpastiller, ekfat, läder, lakrits etc. Mycket intensiv men för min smak är det hela lite för mycket av det goda. Mest intressant och imponerande.


Smaken är kompakt med mängder av smak. Mörk dov frukt, oliver, kaffe och sötlakrits, väldigt komplext och det finns syra som tillför ett visst mått av fräschör. Det är väldigt bra men jag går inte riktigt igång på den här typen av vin. Det blir lite tröttsamt i längden.

onsdag, februari 03, 2010

Chablis 1:er Cru Mont-de-Milieu 2004 (Domaine Pinson)

Tar upp en flaska Mont-de-Milieu 2004 för att se hur de ligger till. Pinson använder ekfat vid vinifieringen av sina 1:er Cru och Grand Cru, lite väl mycket ibland enligt mig.
Jag saknar lite klipp i doften, rätt återhållen doft av halm, krita, citron, gråpäron och ett uns smörkola, eken har integrerats bra. Lite mer exotisk frukt kommer fram.


Smaken är mild med friskt kritiga nyanser men har inte riktigt den mineralitet man kan vänta sig av en Chablis från ett så här bra område. Grön och gul frukt, grape, smörkola och halm, lite honung visar på en del mognad. Bra men inte så mycket mer, kanske kommer den växa ytterligare med några år till på rygg.

tisdag, februari 02, 2010

Barbaresco ”Bric Balin” 2000 (Moccagatta)


Moccagatta drivs av två böder, Sergio och Franco Minuto. De gör tre vingårdsbetecknade Barbaresco varav Bric Balin anses som den bästa.

Det här är en väldigt bra Barbaresco. Den har en del modernt fatiga nyanser men har nog med frukt och nebbiolotypiska kvaliteter för att hålla allt på plats. Den går helt klart under kategorin ”modern” men inte alls på samma sätt som den grovt obalanserade Barolon av Gianni Voerzio. Tät färg för en Barbresco.


Stor doft med aromatiskt blommiga toner, nypon, kaffe, örter, citrusskal, bitter mörk choklad och smörkola. Väldigt komplext och bra i en kraftig stil.

Tät smak med tät kryddig nebbiolofrukt, lakrits, nypon, faten känns men tar inte överhanden. Intakta syror som ger en lång fin smak, mogen och drickvänlig men klarar säkert lagring några år till även om jag inte tror den kommer tjäna på det.