onsdag, februari 27, 2008

Fortfarande fast i Sydafrika...

Det är väl ett uttryck av nostalgi att öppna två sydafrikanska viner igen mindre än en månad efter hemkomsten därifrån men det görs trots allt en del bra där nere. Det ena är en lansering från februarisläppet och det andra är ett prissänkt vin som jag alltid uppskattat. Ett rött, Kanonkops Pinotage 2005 och ett vitt, Rijk's Semillon 2004. Det är ytterst ovanligt att jag köper pinotage, en druva jag normalt sett har väldigt svårt för. Dock anser jag att Kanonkops version höjer sig långt över alla andras. Vinet har lite pinotiga fina bärtoner kombinerat med lite mörkare dova fruktnyanser, det finns en del rökiga nyanser men inte den där extrema brända stilen som de flesta pinotager har, tydlig ek med medföljande vanilj och kolaremsdofter. Smaken är välbalanserad med viss stramhet, det här skulle vinna på några års lagring (når sin mognadsplatå 2009 enligt baksidestexten), fruktigt och lite syltigt men komplext, gott och lättdrucket. För övrigt är Kanonkops viner bland de ytterst få som kostar lika mycket/lite här hemma som i Sydafrika.

Semillon är en druva jag verkligen tycker om, det finns något i dess feta nyanser av honung/bivax och jordiga nyanser som går mot flinta, vått ylle och linoleummatta som jag fastnar för. De bästa är antingen en semillonbaserad klassisk vit Bourdeaux eller en druvren Semilon från Hunter Valley, men det finns riktigt bra exemplar i Sydafrika också. Rijk är en av de som lyckas bra, de där udda aromerna som nästan låter negativa när man beskriver dem finns där, kombinerat med rätt tydlig ek, bra syra och även lite mognadsnyanser. Ett vin som kombinerar karaktär, frukt och fräschör på ett mycket lyckat sätt. Efter dessa flaskor vart även en Constantia Uitsig Semillon 2005 uppskruvad som jämförelse. Denna saknar de rätta druvtypiska dragen och siktar mer på de breda massornas gillande, klart tristare trots ett högre pris. Efter utförsäljningen från vanliga sortimentet lanseras Rijk's Semillon i mars på beställningssortimentet.

tisdag, februari 19, 2008

Chateau Trotanoy 1997

Det var roligt att lyckas lägga upp mitt första inlägg så jag fortsätter direkt. Efter att reflekterat över likheten mellan Bonheurs viner och en lättare Bourdeaux kom jag att tänka på en av mina sista 97'or som gick åt för inte så länge sen, Chateau Trotanoy 1997. Den snappades upp vid en utförsäljning hos importören för det rimliga priset 400 kr år 2002 vilket får anses vara bra med tanke på de senaste årens priser på Trotanoy. Jag har alltid tyckt om 1997 som årgång i Bourdeaux, om och om igen överpresterar de. Detta är något jag brukar få mothugg på av en del men SP och en del andra är helt med mig. De är inte till för långlagring utan är perfekta att dricka nu runt deras 10-årsdag. Denna fick bra betyg av Parker då den lanserades, 92 poäng har jag för mig. Av de 97'or jag druckit är denna nog den som mognat minst, förutom Leoville las Cases kanske.

Det som dominerar först är vediga nyanser. Rostade örter, ceder, lera och grafit mer än fruktnyanser. Tidigare flaskor har haft mer frukt men med luft utvecklas det och blir allt bättre, det här är ett vin som blir mer intressant ju mer man dricker. Varje ny pyts från dekanteringskaraffen ger nya intryck och flaskan är som bäst vid det sista halva glaset. Dock är den inte lika bra som tidigare flaskor. Frukten är lite vek och vinet kännns lite vedigt uttorkat, ytterst intressant men inte lika strålande som väntat. Den sista flaskan kommer nog öppnas rätt snart.

Le Bonheur Cabernet Sauvignon CWG 1998

Det första vinet som får äran att läggas in här på bloggen blir ett av de viner jag lyckades kånka hem från Sydafrika. Flygplatspersonalen gjorde sitt bästa för att ha sönder flaskorna men trots att ena hörnet på min specialkartong för viner kom fram helt mosat så höll alla flaskor.

Efter att blivit otroligt trött på alla Sydafrikanska viner som mer känns som sylt med inlösta tjärpastiller och 15% EtOH sprang jag på Le Bonheur av en slump i en vinbutik. Le Bonheur finns att köpa här hemma, (Janåke Wine Group) så jag har provat det men mindes det inte så värst bra. För att vara ett sydafrikanskt vin är deras viner skönt välbalanserade och väldigt franska/bourdeauxiga i sin stil. Deras "Prima" är en blandning av Merlot/Cabernet Sauvignon som kostar 119 kr på SB jmf med knappa 70 i Sydafrika, de gör även en ren CS (134 kr) men jag föredrar blandvinet. Några dagar innan hemresan sprang jag på en CWG auktionsbuteljering av deras rena Cabernet Sauvignon från 1998 för ca 145 sek vilken fick fylla en sjättedel av min vinkartong.
Vinet har en hel del mognadsnyanser med tegelfärgad kant. Doften är typiskt Cabernetaktig med fina komplexa nyanser av mörk frukt, kaffe, viol, lite mint och ett uns cederträ samt en del stalliga nyanser. Det finns lite paprikanyanser men gula, inte gröna, så de stör inte upplevelsen. Det är helt moget och så mjukt att det utan problem går att dricka på fri hand men en vingerontofil skulle nog kunna tänka sig att vänta ytterligare några år. Ett vin som lätt skulle kunna tas för en mogen 4-5 cru från ett lätt år, i stil med t.ex. Chateau Cantemerle 1997.