Jadis 2007 (Leon Barral)

Vad jag framförallt uppskattar med Barrals viner är att de har en minst sagt egen stil. Få andra viner kan imitera hans viners ruffiga, extrema stil. Smack, in your face....

Doften är bångstyrig på ett uppenbart sydfranskt sätt. Fatigt med läder, brända örter, vilda hallon, kaffe, nejlika, mycket sötlakrits, fin piptobak och kakaopulver. Hög volatilitet med en del balsamiska drag och nyanser som påminner om julmust. Det är intensivt och maxat på ett imponerande sätt, lite så att det slår över för min smak, det blir lite väl mycket men är samtidigt väldigt kul.

Smaken är även den rätt extrem. Tung och smakrik med fet mogen frukt, fat, starkvinstoner, teblad, russin, örter, nejlika. Komplext och gott men saknar definitivt subtilitet och fräschör.
Den kompakta smaken hänger kvar länge och jag ser ingen anledning att lagra det här någon längre tid, har svårt att se hur det här skulle kunna utvecklas vidare, den dricks nog bäst på sin unga frukt.

Importören har uppenbarligen fått sätta på nya klisterlappar över alkoholhalten som nu står som 16 %, lite väl nära portvin och inte alls i linje med min vinsmak. Men jag uppskattar starkt att det finns människor som Barral som gör egensinniga viner som bryter mot mönstret. Det är bra och personligt, hade det inte varit för alkoholen och de lätt överdrivna faten hade jag gillat det enormt, nu bara ganska mycket.

Bra vin i maxad stil, bör provas om man tycker om den nya tidens CdP, Alto Moncayo eller liknande. Andra provare har vittnat om att det är känsligt för lagring och ofta faller ihop efter några år vilket har att göra med att Barral inte svavlar tillräckligt.