Direkt vid öppnandet är det rätt stumt och intetsägande men efter någon halvtimme i karaff öppnar det upp sig och visar upp en finstämd klassisk doft med cederträ, läder, viol, plommon, tranbär, blåbär, ett uns gräs och animaliska toner. Riktigt trevligt men inte stort på något sätt. Jag saknar lite av den typiska fina blommigheten jag associerar med viner från Margaux.
Medelfyllig smak som ger ett oväntat bra intryck för att vara en 2002'a, mitten är lite ihålig men smaken är komplex och läskande. Röd och mörk frukt blandas med lakrits, ved, gräs och en intressant finstämd kryddighet. Superklassiskt men som sagt utan den där riktigt fina blommigheten. Gott i en okomplicerad stil. Som den är nu behöver man enligt mig inte ens mat till den, mogen men kraft för ytterligare 3-5 års vidare utveckling.
Andra provade för knappt två år sedan med bra betyg.
söndag, oktober 11, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Díssan är ett av de viner från
("Margaux träsket" som en vanvördig vinprovare kallade området) som jag aldrig provat men om man nu skall tycka som Parker så lär slottet vara på uppgång. Det verkade inte på dig att vinet lämnade något större intryck. Drack själv Giscours 2002 för en tid sedan. Riktigt bra. Mondotte 1997 lät minst sagt ok det hade jag gärna varit med./Höganäs
Den var bra, inte fantastisk men riktigt bra i klassisk stil. Men bredvid Mondotte kändes den lite alldaglig.
Skicka en kommentar