Färgen avslöjar ännu inga tecken på ålder.
Doften är mycket fin med ett kraftigt, tungt, rieslinganslag, inte så mycket skiffer utan mest fruktaromer. Gula plommon, grönt te, ananas, halm, lemoncurd, ingefära, lite krita kommer fram.
Smaken har en del utveckling, den har släppt den unga limeiga syran men har samtidigt kvar alla söta, feta fruktaromer. Syran går nu mera åt citronhållet på ett balanserat sätt. Den öppnar upp sig på ett mycket bra sätt någon timme efter öppnandet, lite dovare, lite stenigare.
Väldigt bra drickfönster just nu även om den nog kommer utvecklas positivt i några år till, når sin topp kring sin tioårsdag skulle jag tro. Det här var riktigt bra, precis vad jag kände för.
Jag minns en magnumflaska, årgång 1994, som var klart trött med uttorkad frukt redan för några år sedan så det känns dumt att vänta för länge med mina resterande flaskor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar