Doften är tät med mogen gul frukt som gula plommon, persika, kvitten och äpplen. De Soavetypiska skållade mandlarna är här, honungpastiller, halm, sparris samt en lite skifferliknande oljighet.
Smaken är mjuk och krämig med balanserad syra. Rätt smakrikt vin utan att på något sätt vara tillspetsat, kvaliteten hos bra Soave har jag lite svårt att sätta fingret på. Det är gott utan att ha en Rieslings extrema karaktär, fyllighet och mineralkänsla hos en bra Bourgogne, den utstickande karaktären hos en Semillon eller liknande, utan bara lite svårdefinierat gott helt enkelt. Smaken liknar doften med plommon, gula äpplen, papaya, och liknande frukter samt en liten uppfräschande beska som påminner om grapefruktskal, sparris även i smaken. Anmärkningsvärt mycket vinsten. Det här är helt moget, en del skulle kanske anse den vara lite över tiden men jag tycker den är perfekt, passande nog sista flaskan. Kul och bra utan att vara någon wow-upplevelse.
Fungerar perfekt till majskycklinglår som fått gå i ugnen med citron, vitlök, smör, timjan och salvia (samt en slurk ur flaskan).
2 kommentarer:
Vi sågade en 2004:a för inte så länge sen pga av oxidation - så jag tror du hade en väldigt fräsch 2001:a. Jag tror inte man generellt har något att vinna på att lagra dem mer än ett år eller två - men så är jag generellt inte så förtjust i moget vitvin.
Håller med om den där svårplacerade sköna känslan när man dricker bra Soave. Inte helt lätt att pricka i blindprovning heller. Kanske att La Rocca har prisat bort sej lite från vårt bord. 279 kr är rätt tungt för en Soave - även om det är Pieropan.
Jag borde ha nämnt att jag har öppnat irriterande många flaskor som har varit lätt oxiderade, alldeles för mycket flaskvariation. Det är även anledningen till att jag inte har köpt senare årgångar, samt priset.
Det går ibland att hitta den för runt halva priset, det är ok.
Skicka en kommentar