Vi var fyra som delade på en flaska Winston Churchill 1998 innan ett bättre restaurangbesök, senaste upplevelsen var en 1996'a som var extremt utvecklad på ett nästan lite oroande sätt (med tanke på årgången etc).
Knuten diskret doft med fin mineralitet men mest dominerad av lime och grapeskal. Det finns en klassisk brödighet som kommer med lite luft och den växer och blir mer komplex efter en stund men lyfter aldrig riktigt. En ännu svårbedömd Champagne som givetvis komer bli betydligt bättre med tiden, jag skulle inte öppna nån flaska förrän tidigast 2012 om jag hade några flaskor i källaren.
Har PR blandat ihop årgångarna 1996 och 1998 och haft på fel etiketter eller vad, det här är omvända världen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar