Trimbach Cuvée Frédéric Emile 2000 har fått en del uppmärksamhet senaste tiden, här, här och här. CFE har alltid spelat mer på subtilitet och jordmån än tyngd och fetma och det här är i samma linje. Doften domineras av mineralitet, mycket skiffer och en del krita, bivax och honung, rött äpple, grapeskal, gråpäron och aprikos. Subtil och komplex i en mer stenig än fruktig stil men jag saknar det där riktigt fascinerande djupet som det här vinet brukar bjuda på. Det kommer även in en udda känsla i stil med granbarr.
Smaken är frisk och grapeig, smaken av det lite bittra vita mellanskiktet mellan fruktkött och skal i en grapefrukt ligger närmast till hands. Lime, aprikos, rabarber och rött äpple är fruktaromer som dyker upp. Syran är lägre än väntat och vinet har inte den där laserlika definitionen och känslan som jag väntar mig av en CFE. Absolut gott men inte upseendeväckande, vilket en CFE ska vara. Jag är inte lika negativ som andra bloggare har varit men den håller inte riktigt måttet, 1997'an vid samma ålder var enastående. Möjligtvis blir den mer balanserad och komplett med ytterligare lagring, det får tiden visa.
onsdag, oktober 01, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
1997 - vilket suveränt rieslingår det var!
Precis som du påpekade om La Justice, SÅ negativa var väl inte våra intryck - det är bara det att här finns mycket att leva upp till. Kul att läsa!
Skicka en kommentar