Det här är ett av bloggosfärens älsklingsvintyper sedan en tid tillbaka. Coola viner från Etnas varma sluttningar av den lokala druvan Nerello Mascalese, i det här fallet utblandat med 2% Nerello Cappuccio enligt vissa källor. Rankorna planterades 1917 och 1947 på pre-phylloxerastockar, endast en liten del har nyplanterats. 25% ny fransk ek. Ad Libitum tar in vinerna och andra har också provat, här, här och här (andra årgångar ibland).
Rätt lätt klarröd transparent färg.
Intressant och annorlunda doft med lera och grusdamm, nypon, röd frukt (mest hallon), blommor, lite smörkola från fat och örter. Inte insmickrande och svulstigt utan ett vin som det tar ett tag att fatta tycke för men jag gillar det verkligen, lite som Nebbiolo.
Markerad syra som lägger sig en del med luft, finstämd smak som påminner lite om en nebbiolo, hallon och örter. Det är ett rejält kärvt direkt efter den öppnats men mjuknar med luft. Hela tiden håller den sig dock i det krävande segmentet, något jag inte har problem med. Det ger associationer till lera även i smaken, det var länge sedan jag åt lera men ändå. Ett riktigt matvin, det skär rakt igenom vad som helst och klingar kvar på ett mycket bra sätt.
Det vore väldigt intressant att prova ett sånt här vin med ålder, jag har inte den blekaste hur det här utvecklas men det bör bara bli bättre. Kombinationen av fräschör och en intelligent fathantering ger ett väldigt balanserat vin som passar mig bra, fast det hade nog inte förlorat på att minska ner faten ännu mer.
Rätt lätt klarröd transparent färg.
Intressant och annorlunda doft med lera och grusdamm, nypon, röd frukt (mest hallon), blommor, lite smörkola från fat och örter. Inte insmickrande och svulstigt utan ett vin som det tar ett tag att fatta tycke för men jag gillar det verkligen, lite som Nebbiolo.
Markerad syra som lägger sig en del med luft, finstämd smak som påminner lite om en nebbiolo, hallon och örter. Det är ett rejält kärvt direkt efter den öppnats men mjuknar med luft. Hela tiden håller den sig dock i det krävande segmentet, något jag inte har problem med. Det ger associationer till lera även i smaken, det var länge sedan jag åt lera men ändå. Ett riktigt matvin, det skär rakt igenom vad som helst och klingar kvar på ett mycket bra sätt.
Det vore väldigt intressant att prova ett sånt här vin med ålder, jag har inte den blekaste hur det här utvecklas men det bör bara bli bättre. Kombinationen av fräschör och en intelligent fathantering ger ett väldigt balanserat vin som passar mig bra, fast det hade nog inte förlorat på att minska ner faten ännu mer.
Prisvärdheten är inte självklar, 300 sekiner är rätt mycket och jag vill nog ha lite mer knorr för det priset. Det sagt så är det ändå ett väldigt bra vin med hög intressefaktor.
Givetvis måste jag även prova deras främsta vita vin, Cuvée delle Vigne Niche, av den inhemska druvan Carricante. 50 år gamla stockar, 1/3 på jättestora gamla fat, resten på ståltank.
Det här tycker jag mer om än den röda Guardiola. Mycket intresseväckande doft med mycket sten, krita och petroleumtoner. Bivax och mogen gul frukt, kamomill, brynt smör, fänkål, salmiak och syltade citrusskal. Väldigt komplext och kul, imponerande på ett sätt jag inte alls var beredd på.
Medelfyllig smak med mycket mineral och fräschör. Lagom syra som balanserar upp en tät gul fruktighet, väldigt långt och aptitretande. Mycket bra vin med mängder av karaktär. Det har en hel del likheter med Riesling fast med lägre syra och lite mer rondör, min typ av vitt vin. Väl värt sitt pris på 199 kr, än mer om man tar originaliteten i beaktande. Det känns helt moget och jag skulle inte riskera att lagra det här ytterligare, den försämrades; blev faddare och mindre expressiv efter en dag.
2 kommentarer:
Kul att läsa. Det verkar som att TdTN-stilen tilltalar många. Har du provat andra Etna-viner?
Håller med om att prisklassen för cru-vinerna är kämpig, svårt att locka till sig förstagångssmakare till viner runt trehundringen. Å andra sidan är stilen väldigt speciell och har man väl provat så är man fast.
Carricanten är, som du säger, mycket intressant och en imponerande uppvisning i hur bra vita viner faktiskt kan bli på Sicilien. Kommer du över en Calabretta (Carlo Merolli) så kan jag nästan lova dig att du blir ännu mer förtjust. Detta gäller för övrigt även nerellon.
/Patrik
Låter väldigt intressant. Jag är dessvärre fortfarande på stenåldersnivå då det gäller att köpa viner utomlands. Men jag skall försöka bättra mig.
Skicka en kommentar