söndag, april 22, 2012

Hermitage ”Marquis de la Tourette” 1996 och Leoville Las Cases 1994


Lite inspirerad av att det lanseras nya årgångar av det här vinet som även verkar ha bytt namn tar jag upp en av de sista flaskorna. Tidigare har det varit riktigt snipigt och trist, för knappa tre år sedan verkade det ha börjat öppna upp sig lite grann. Läste frankos sågning av 2009'an och kände igen mig med tidigare intryck.

Det ter sig som väntat med ok bra röd frukt i örtig stil med tydlig garriguekänsla, den där otäckt vassa syran har mildrats ännu mer. Klart bättre än för några år sedan, gott men inte alls stort, lite ogint. Smaken är slank och fräsch med lite endimensionell frukt, mycket örter, lite korv, sten. Med tanke på att det kostade ungefär lika mycket som Jamets CR vid inköp så är det sisådär (nu är Jamet klart dyrare).

Efter ca två timmar genomgår vinet på 15 minuter en av de mest häpnadsväckande transformeringar jag har upplevt. Från det ok intrycket lyfter det nåt helt enormt. Frukten breddas och växer på djupet på ett helt osannolikt sätt, det går inte att förstå att det är samma vin. Nu finns den där riktigt fina blommiga aromatiska känslan som syrah kan ha, liksom Jamets CR. Sista glaset är helt outstanding, strålande bra och typisk syrah i klassisk stil. Jag och min vinvän sitter med tappade hakor, men glada. Vi kommer fram till att det är nära men nog snäppet under Jamet 98 i somras.

Leoville Las Cases 1994 har sicksackat mellan väldigt bra till helt intetsägande. Den här är riktigt bra. Tät och förvånansvärt primär traditionell bordeauxdoft med plommon, kolaböna, cederträ, gräs och grafit. Väldigt gott men saknar storheten som Gruaud-Larose 96 hade. Tät och för årgången maffig smak med integrerade fat, djup fin frukt men har ingen riktig Saint Julienparfym. Går från ”klart bättre än Hermitagen” till en side-kick då Hermitagen startar raketmotorerna.

Ytterst oväntad vinupplevelse, en upprepning av lektion i syrahtunnelbeteende och jag citerar mig själv när jag provade Croz 1996 av Graillot senast: Som det här vinet levererar nu är alla flaskor jag druckit tidigare bortkastade, en nyttig läxa.

2 kommentarer:

Winepunker sa...

Intressant notis, den '95:a jag provade av Tourette i börja av månaden bättrade sig inte under kvällen, ogin och lite vresigt kantig till en början och hela vägen till slutet. Jag har några '96 kvar i källaren, får väl korka upp en snart och se om den uppvisar samma resa som din butelj.

Ezra sa...

Ja, ingen var mer överraskad än jag.