tisdag, mars 23, 2010

Moo, Alkimia, Comerc 24, Abac, El Celler de Can Roca

På senhösten tog jag och en annan matintresserad vän oss till Barcelona för ännu en resa med sikte på att beta oss igenom ett antal spanska topprestauranger.

Första måltiden i Barcelona var lunch på Moo, en enstjärnig restaurang på designerhotellet Omm. Det här var ett av resans stora utropstecken på så sätt att man får leta länge efter tristare mat på en restaurang med michelinstjärna.
De hade den osmakliga kombinationen av att vara pretentiösa utan att ha en aning om hur man lagar god mat. Förövrigt stel trist lokal men bra vinlista.

Alkimia besöktes på kvällstid och gav ett mycket bra helhetsintryck. De hanterade alla råvaror perfekt och lyckades lika bra med kreativa rätter som med stilrena rätter som en limeblad/lagerbladsrökt havskräfta som låg helt ensam på en stenplatta.
Många ställen har mondaditos som ammisar, av dessa var Alkimias resans höjdpunkt. En krispig bit bröd med tryffelsmör som toppades med grillad paprika, en bakad bit lök samt högst upp en stor ansjovis av bästa kvalitet, rustikt, enkelt och enormt gott. Alkimia gav ett mycket bra helhetsintryck, kanske trevligaste miljön av alla ställen och bra service (vilket är alltför sällsynt även på den här nivån i Spanien).
Vinlistan var lite kort och inte så spännande. Vi drack en Albarino de Fefinañes III Ano 2005 vilket är Fefinanes toppalbarino, mycket tät och komplex med bra utveckling. En Priorat av Vall Lach var så pass trist att jag undrar om det var något fel på den (inte korkdefekt dock), spritig och menlös. Som helhet en stark rekommendation för Alkimia.

En annan lunch intogs på Comerc 24, en restaurang som har blivit lite utmobbad på nätet med namngliringar som Cirkus 24 etc. Jag var där för drygt två år sedan innan de fick sin första stjärna och var helt lyrisk, förstår inte alls kritiken. Min matkompis var lite skeptisk innan men tyckte det vore kul att uppleva deras experimentella mat.
 Upplevelsen var lika bra som förra gången. Mycket egen, spännande matlagning men där tex Mugaritz mat flera gånger blir mer konstig än god så är maten på Comerc 24 även alltid väldigt god. Sen gäller det att man inte har problem med mer eller mindre råa skaldjur och fiskar. Mycket är lagat så proteinerna precis börjat sätta sig men det kör ju de flesta svenska toppkrogar också med.
Desserten är en radda smårätter som är otroligt bra och kul. Ett besök man inte glömmer och matlagning på en stark enstjärnig nivå.
Maten är inte plottrig eller krystad utan bara … annorlunda. Ofta är maten avskalad och ren men bryter mot traditionellt mattänkande. Alltså inte experimentell på samma sätt som tex Frantzen/Lindeberg eller Esperanto. Det enda jag har problem med är en del slimeiga konsistenser, inälvsmage av torsk funkar helt enkelt inte för mig.

Middag samma kväll intogs på Abac, två stjärnor. Väldigt designad men lite stel lokal.
Mycket vällagat med en del riktigt bra rätter utan någon direkt svag rätt, helhetsmässigt rätt klassisk matlagning.
 Efteråt har vi kommit fram till att det är en måltiderna vi minns minst, hur nu det kommer sig. Stabilt och bra men lite opersonligt med en lite vobblig andra stjärna enligt mig. Vi föredrog Alkimia.

Resans kulinariska höjdpunkt var El Celler de Can Roca i Girona , ”bara” två stjärnor men placerar sig alltid framför många trestjärniga i nationella och internationella bedömningar.
Det här köket kan hantera avancerad matlagning men de öppnar med ett bonzaiträd som det hänger karamelliserade oliver i, gröna och svarta, så enkelt och så gott. Ett ide som Mathias Dahlgren snodde rakt av till Bon Lloc när det begav sig.
 Sen blir det ännu bättre. Lite småplock som sesamkrisp, friterad ansjovisryggrad och tryfflar av anklever och choklad kommer fram. Jag hade problem med den väl fiskiga smaken på ansjovisryggraderna, anklevertryfflarna var underbara.
Första rätten består av en sammetslen fänkålskräm, ovanpå en gel av någonting grönt, det toppas med musslor och lite garnityr. Fräscht, subtilt och enormt bra.

Sen kommer ett lite liknande upplägg med en kräm av kronärtskocka täckt av en len ”ankleverkräm”. I det ligger absurt mjälla bitar av ål och diverse garnityr. En av de bästa rätter jag ätit, kompositionen och balansen är klart mer än två stjärnor (idén att blanda anklever med ål är iof snodd av Martin Berasategui som jag fick för ett antal år sedan men den här är bättre).
 Nästa rätt är havskräfta, nedanför ligger ett ”kross” med mycket smak av havskräfta samt en smörad sky gjord av havskräftskal. Mycket teknikskicklig experimentell rätt och ytterst bra.
Sista fiskrätten är sjötunga. Enkelt bakad med fem strängar av olivolja kraftigt smaksatt med olika smaker. Det är gott men inte på samma nivå som tidigare rätter.

Sen kommer en rätt på lamm. En parafras på den spanska klassikern bröd och tomat. Indränkta brödbitar med lamm runt om, mycket gott på ett rakt och okomplicerat sätt.
Sist innan desserterna är en gåsrätt. Det är rätt och slätt en stubbe av malt gåskött blandat med någon form av inälvor som ger den en tydlig av inälvssmak. Två skyer runt, småtrist och inte särskilt gott. Det enda riktiga dippet under middagen.

Första desserten är varianter av grönt, annorlunda och mycket bra komposition av gurksorbet, melon, grönt äpple och mynta.
Sist är en blandning av chili och choklad på ena sidan och en enormt koncentrerad kula av vaniljglass på andra. Helt ok men inte mer, alldeles för liten. Efter det tog vi in deras kända dessert ”A trip to Havanna”, en dekonstruerad Mojito i ett glas på ena sidan och en ”cigarr” som ligger i en askkopp av sten med aska nedanför. Otroligt snyggt och kul men innehållet i cigarren var någon form av frusen mjölkbaserad mousse smaksatt med cigarrrök vilket gav den en känsla av fimp. Ofräscht och inte alls gott.
Trist slut men de första två tredjedelarna var helt klart på trestjärning nivå, bland det bästa jag har ätit. Gåsrätten och den mjäkiga slutdesserten var det enda som inte håller en solklar nivå på tre stjärnor.

Vinerna sen! Deras vinlista är nog den bästa jag har sett, sortimentsmässigt och inte minst prismässigt. Crozes-Hermitage 1996 av Graillot för 24€, galet bra pris (trist att köpa då jag har ett antal i källaren). Vi drack en Auxey-Duresses 2000 av Domaine d'Auvenay för det ypperliga priset 120€, lär kosta mer än så i butik. Enligt mig kanske världens bästa vinproducent.
Sen Pavillon Rouge du Chateau Margaux 1996 för 80€, även det ett mycket bra pris. Den vita bourgognen av d'Auvenay var strålande bra, bland de bästa vita Bourgogner jag druckit. Pavillonen hade lite väl vek frukt och var under förväntan. Borde istället gått på Anima Negra 2005 för 48€.
Can Roca leverar helhetsmässigt på en klar trestjärning nivå, krossar till exempel Can Fabes, det ska bli intressant att se nästa års guide.

P.S. Kort efter vi kommit hem fick Con Roca sin tredje stjärna, helt rätt. Min upplevelse gick in på min topp fem lista, ser de till att fixa de svaga punkterna (kill your darlings... som man brukar säga) är det en av Spaniens bästa restauranger.

3 kommentarer:

Thomas sa...

Underbar läsning! Ska till Barcelona i september och ett besök på Con Roca är ett måste. Ska dessförinnann till Paris på en Gastro-tripp. Har du några erfarenheter därifrån? l'Astrance eller Le Comptoir ska hinnas med men har mer tid för andra restauranger.

Ezra sa...

Lika bra koll som jag har på spanska topprestauranger, lika lite erfarenhet har jag av restauranger i Paris, tyvärr.
Hidden Kitchen verkar iof kul, den/det skulle jag gärna uppleva.
L'Arpege står också mycket högt på min önskelista.

För övrigt angående Katalonien, gå inte på Can Fabes (mediokert), men gärna på San Pau.

Bästa vinbutiken i Barcelona enligt mig är Vila Viniteca i Barra Gothic nära vattnet, C. Agullers 7. De har Domanine d'Auvenay, Coche-Dury, Raveneau, Screaming Eagle etc, en del är dock lite dyrt. Jag har kvar prislistan. Deras delibutik är också fantastisk.

Anonym sa...

Hej

Jag undrar om du har en mailadress om det blir aktuellt med pressutskick eller pressinfo?
Maila mig på: linus.norberg@starpr.se