Santenay 1:er Cru "La Maladiere" 2005 (Girardin)

Santenay 1:er Cru "La Maladiere" 2005 av Vincent Girardin brukar leverera mycket bourgognekvalitetet för en överkomlig penning vid bra årgångar, vid svagare år dras den ofta med en störande kartig grön ton. En ypperlig årgång som 2005 måste givetvis provas...

Doften är mycket pinottypisk med primär tät frukt, förutom vildhallonen och de solvarma jordgubbarna finns även en del mörkare frukt, plommon, tobak, vanilj, pomerans, blodapelsin och lite vediga nyanser (grankottar e.d.). Intressanta animaliska nyanser lurar bakom hörnet.
Smaken är ren med ung komplex pinotfrukt, väldigt primär med frisk bärighet, choklad, citrusskal och lite gräsiga/vediga nyanser. Mycket bra med utvecklingsbarhet, tät och komplex utan kartighet. Som med de flesta av Girardins viner är den väldigt ren och druvig men saknar kanske lite personlighet och galenskap, men för pengarna finns det inte mycket att klaga på.

Païen 2007 (Cedric Flaction)

Païen 2007 av Cedric Flaction kommer från Valais. Païen är en druva som tillhör familjen Savagnin d'Arbois med släktskap till traminerdruvorna. Detta märks i doften som känns väldigt Pinot Gris-lik med lite extra fet kryddighet i stil med Gewurtztrtaminer. Mogen gul frukt, saffran, grönt te och marmeladkulor dyker upp, ännu ungt jästig karaktär. Vinet sitter inte ihop helt och hållet i smaken, det är mjukt och ger nästan en lite fadd känsla, fruktig med ungt jästig och lätt obalanserad känsla. Ett vin som visst ska utvecklas bra med lagring men det kommer jag inte få veta och jag har även svårt att tänka mig det. Rolig ny erfarenhet men inget att minnas. Tidigare har jag druckit en Païen av Simon Maye vilken imponerade betydligt mer.

Mesh 2005

Mesh 2005 är produkten av ett samarbete mellan Jeffrey Grosset och Robert Hill Smith (Yalumba). Druvorna kommer från Eden Valley.

Jag är svag för Australiensisk Riesling och det här infriar alla förväntningar.

Doften utstrålar fräschör med krispig känsla av lime, citrongräs, ingefära, mineral, papaya och annan tropisk frukt. Tät smak av citrusfrukter som limeskal och grapefrukt, även ingefära, papaya och aprikos. Kryddig och mycket komplex med lång aptitretande smak som hänger kvar. Det här vinet tilltalar mig enormt mycket med sin smakrikedom, renhet och fräschör. WS tycker likadant med 92p. Tidigare var det här väldigt stramt och knutet men nu överraskar det mer än väntat och levererar på topp. Spontant upplever jag det här som bättre än CFE 2000 redan nu och det kommer växa än mer om några år.

Clos Fourtet 2004

Clos Fourtet 2004 är klassificerad som en Premier Grand Cru Classé B. Vingårdarna är planterade med 85% Merlot, 10% Cabernet Sauvignon och 5% Cabernet Franc. De nya ägarna (efter tidigare Lurton) konsulterar Derenoncourt vid framställningen vilket anses ha lyft kvaliteten de senaste åren. Mellan 80-100% ny ek används beroende på årgång.

Doften är först helt intetsägande, jag har provat det här en gång tidigare och känner inte alls igen det. Det tar uppemot en timme innan det helt plötsligt kommer loss från sina järnbojor och börjar visa vilka kvaliteter det här vinet faktiskt har. Doften blir djup, nötig och fascinerande, en aristokratisk dov doft som visar på lera, plommon, fin kryddighet som går mot kanel, vildhallon, tobak, ceder, det finns inga brettiga nyanser alls. Rent och fräscht i stram klassisk stil, att det är minst 80% ny ek i det här känns inte alls.

Smaken är stram och nötig där frukten hålls i ett järngrepp. Återhållen och klassisk med mycket finstämd komplex frukt, mörk bitter choklad, plommon, gräs, kaffe, ungt kärv. Utvecklingen med luftning tyder på att det kommer vinna mycket på lagring. Mycket rent, fräscht och elegant. Kanske lite lite hedonism i den fas som vinet är i just nu men mycket traditionellt och en uppvisning i St.-Emilion karaktär.

Le Bonheur Prima 2004

Le Bonheur Prima 2004 består av Merlot och Cabernet Sauvignon.
Vinet är gjort i en klassisk bordeauxstil med lite mer direkt nya världenfrukt. Bra komplex frukt med ceder, stall, choklad, lakrits, rostad gul paprika, ek/vanilj, plommon och hallon. Det lyckas med att vara ovanligt balanserat för ett SA-vin utan plufsighet eller överextraktion. En viss rökighet finns men den är betydligt mindre än i de flesta konkurrenters viner, tyvärr kommer den fram mer vid luftning men är fortfarande acceptabel.

Cuvée Frédéric Emile 2000

Trimbach Cuvée Frédéric Emile 2000 har fått en del uppmärksamhet senaste tiden, här, här och här. CFE har alltid spelat mer på subtilitet och jordmån än tyngd och fetma och det här är i samma linje. Doften domineras av mineralitet, mycket skiffer och en del krita, bivax och honung, rött äpple, grapeskal, gråpäron och aprikos. Subtil och komplex i en mer stenig än fruktig stil men jag saknar det där riktigt fascinerande djupet som det här vinet brukar bjuda på. Det kommer även in en udda känsla i stil med granbarr.
Smaken är frisk och grapeig, smaken av det lite bittra vita mellanskiktet mellan fruktkött och skal i en grapefrukt ligger närmast till hands. Lime, aprikos, rabarber och rött äpple är fruktaromer som dyker upp. Syran är lägre än väntat och vinet har inte den där laserlika definitionen och känslan som jag väntar mig av en CFE. Absolut gott men inte upseendeväckande, vilket en CFE ska vara. Jag är inte lika negativ som andra bloggare har varit men den håller inte riktigt måttet, 1997'an vid samma ålder var enastående. Möjligtvis blir den mer balanserad och komplett med ytterligare lagring, det får tiden visa.

Gevrey-Chambertin "La Justice" 2005 (Guyon)

Gevrey-Chambertin "La Justice" 2005 av Guyon inhandlades förra året då jag tyckte den var en ovanligt bra och prisvärd röd Bourgogne.
Doften är mycket stor och direkt för att vara en Gevrey-Chambertin, det finns mängder av söta röda bär som jordgubbar och vildhallon. Annat som dyker upp är mjölkchoklad, soja, bakelit och citrusskal. Smaken är mjuk och tillgänglig med komplex tät frukt, för sitt ursprung är det här vinet rätt atypiskt med förhållandevis låg syra. Det finns en rätt forcerad, designad känsla i det här vinet, lite som Tollot-Beaut's viner men bättre än så. Bortser man från det atypiska är det här vinet kanongott och ett mycket bra Pinot-Noirköp.

Lafon-Rochet 1995 och 1982

Lafon-Rochet 1995 är helt sluten och monolitisk i början. Tyvärr öppnas flaskorna lite för sent så större delen är uppdrucken när den tillslut börjar utvecklas. Väl då är doften tät och dov med jord, ceder, lera, nötter, viol, mörk choklad, plommon, fint stenig doft i en återhållen klassisk stil. Smaken sitter ihop mycket bra med ännu rätt ung struktur, bra rund känsla och längd. Nästa gång kommer vinet luftas i mycket god tid.

Lafon-Rochet 1982 är mer tillgänglig då den öppnas. Den luftas dock även den. I början har den lite volatila syror som försvinner snabbt. Vinet är mjukt och utvecklat med komplex chokladig doft med mycket vediga nyanser som ceder, trä och grafit. Även kaffe och fin mörk frukt, mycket balanserat och bra vin.
Båda vinerna är bra men ingen av dem lyfter så där riktigt högt, kul jämförelse och upplevelse dock. 82'an var en gåva från L till B, mycket generöst, han verkar dock ha lite problem med sina etiketter.

Comte de Champagne 1995

För ett par veckor sedan hade jag runt 20 minuter att döda i väntan på en buss i Nice. Runt hörnet låg en kombinerad vinaffär/vinbar, mest lokalbefolkning, lite skönt dammig men med ett oväntat bra vinutbud. Ena hörnet användes för deras Champagner och där fanns de flesta stora som Dompan, Cristal, Dom de Ruinart, Salon, Louise, Krug m.f., samt min favoritlyxcuvée: Comte de Champagne. Det är i sig inte konstigt men den årgång de hade var enligt skyltningen 1995, inte den aktuella i Sverige, 1998. Jag mindes 1995’an som en av de bästa Champagner jag provat. Vid förfrågan trodde det manliga biträdet att det nog stod fel, det var en annan årgång. Men stegen kom fram för att rota fram flaskan bland hyllorna och visst fanns det en flaska 1995 kvar. Lite oroande var att temperaturen inte var optimal med tanke på att den nog legat där ett tag. Priset var som det var då den släpptes, alltså bra pris om den inte var skadad, jag chansade och köpte den.

Med tanke på värmen kändes det inte som någon bra idé att spara den då den kunde falla ihop än mer. En dryg vecka efter hemkomst fick den ackompanjera löjrom + vänner. Det var med viss nervositet med tanke på flaskans tillstånd jag vred ur korken och hällde upp en testklunk.

Doften från Comte de Champagne 1995 är som ett knytnävsslag. Den djupaste och kraftigaste doft jag upplevt från en Champagne, som trögflytande olja i skepnad av ett vin. En helt perfekt flaska!
Den har en doft man kan sitta och lukta på i timmar. Den liknar mycket en Grand Cru Bourgogne, Le Montrachet, Chevalier-Montrachet eller liknande, fast med bubblor, och bättre än alla sådana viner jag provat. Ostronskal, nougat, sherry, honung, brioche, blommor, kaffe, blodgrapefrukt, mineral och sten, lager på lager av tät frukt och en fin rostad smörighet som ska i en riktigt bra och typisk Blanc de Blanc.
Det är nästan man väntar sig att smaken ska bli övermäktig, att syran har fallit ihop, men inte alls. Trots en enormt kompakt smak lyckas den kännas helt fräsch och balanserad, syran är helt intakt med lime och apelsinskal. Enormt lång, doften kommer igen i smaken med utvecklade nougattoner, ingefära, lime etc. Ett helt överdjävligt bra vin och det bästa vinet inte bara i år utan längre tillbaka än så, det här går in på topp-femlistan någonsin. Undrar när jag får dricka ett vin av den här kalibern igen, nästa Comte de Champagne kanske?

Pernand-Vergelesses 1:er Cru 2002 (Laleure-Piot)

Pernand-Vergelesses 1:er Cru 2002 av Laleure-Piot köpte jag för några år sedan då jag var nöjd med dess speciella karaktär. Pernand-Vergelesses är ett grannområde till Corton-Charlemagne och vinet liknar på många sätt en lättviktig vit Corton.
Medeltät komplex doft som först är väl stumt men min erfarenhet av det här vinet säger mig att kommer öppna upp sig vilket det gör efter 40-60 minuter. Mycket sten/flinta/tändsticksplån, vinet har en svårdefinierbar doft som liknar kallt vinterhav och ostronskal, mogen gul frukt, honung, persika, viss smörighet som nog mer kommer av ålder än av ek, eken som tidigare var ganska markerad har numera lagt sig en hel del.

Smaken är rätt oljig med välintegrerad ekkänsla, citrusskal, mogen frukt med gult päron och persika. Vinet har mycket bra längd och har nått en lagom mogen nivå, möjligtvis minns jag det som ännu mer säreget med ännu tydligare flintakänsla men det är en mycket intressant och välgjord vit Bourgogne.