Middag hemma hos Konjären med sedvanlig extremt ambitiös mat och stora mängder vin, och vinglas.
Chateau Pichon-Lalande
1966 (375 ml)
Två
parallella flaskor varav den ena hade luftats en timme medan den
andra var nyöppnad. Extremt mogen doft med känsla av skeppsvrak,
svamp, sågdamm etc. Den luftade har dock betydligt mer frukt och är
angenämare, lite högre syra.
Med
lite tid i glasen blir den luftade allt mer syrlig och börjar tappa
medan den andra lyfter en del och går om. Uppenbarligen bra med viss
luftning för även så här pass gamla viner, men inte för länge.
Mycket kul test.
Pol Roger 1996
Komplex
finstämd doft med en del mognad. Klassisk bra Champagnestil,
förslagsvis blandade druvor med bröd, nougat, aningens stum men
lyfter i glaset. Även bubbel behöver luft.
Tät
och god med mjuka citrustoner, inte stort men riktigt bra. Blev klart
förvånad att det var en 96'a, den har inte alls den syrastruktur
som 96'or brukar ha.
Kände
inte alls igen den från den flaska jag drack förra vintern, klart
bättre, men jag hade visst reagerat på den atypiskt mjuka syran
även då. Och hur kan den här flaskan se helt annorlunda ut än min, nåt lurt?
Riesling Alte Reben
2006 (Schloss Gobelsburg)
Väldigt
tydlig fruktdriven Rieslingdoft, mycket tropisk fruktkänsla,
petroleum.
Gott
på ett rakt och på sätt och vis lite banalt sätt som jag alltmer
tycker många österrikiska Rieslingar dras med, saknar lite
stringens. Fet och oljig.
Riesling IDIG 2005
(Christmann)
Intressant
jämförelse med Rieslingen ovan, helt annorlunda. Betydligt mer
subtil frukt och ett under av mineralitet som drar mot ostronskal och
krita. Växer med tid. Rätt imponerande.
Fokuserad
underbar tät smak som inte har några glapp, grym mineralkänsla.
Lägre syra än jag mindes vilket gör den lite mjäkig men annars är
den ytterst bra.
Hautes-Côtes de Nuits
”Clos-Saint Philibert” 2008 (Meo-Camuzet)
Ung
doft med bra rökig mineralkänsla och en del fat. Snyggt och bra med
karaktär, mycket frukt och citrus.
Ungt
stramt med markerad syra och fat som inte riktigt satt sig. Komplext
i på ett stenigt sätt med bra frukt. Grym pris/kvalitetleverans.
Meursault ”Clos de la
Barre” 2003 (Comtes Lafon)
Mjukt
och nötigt, fetma, viss mineralitet, komplext av hög kvalitet med
skitsnygg fathantering.
Koncentrerat
och fylligt med lite låg syra, fetma, väldigt bra. Syran tyder på
varmt år men frukten känns förvånansvärt outvecklad. Mina
Meursaulter från 2004 senast var betydligt mer utvecklade. Lurigt,
trodde den var yngre.
Felix Callejo Family
Reserve 2005
Väldigt
ungt med fin blommig karaktär, syrén, muskot, choklad, ekigt med
bra potential.
Supertät
och kompakt, ungt fatig, bitter choklad. Kan bli alldeles storartad
med många år till på flaska. Inte övergjord.
Dominus 1997
Dov
superfin doft med stall, äpplighet, snygga fat i klassisk/europeisk
stil, läder och mörk frukt.
Läskande
och gott i klassisk stil, cederträ, markerad syra. Den beter sig
lite konstigt i glaset som om den fick lite väl lång luftning innan
och blir konstigt rödsyrlig. Direkt ur karaffen är den dock grym
och väldigt Bordeauxlik. Inte lufta för mycket i framtiden.
Solaia 1990
Speciell
blommig doft med lite yogurtkänsla, viss avrundad syltighet. Svår
att sätta fingret på.
Slimmat
och snyggt, markerad syra och rätt stramt. Svår, jag hade lite
problem med denna.
Förvånad
att det var en gammal Solaia, drack 94'an för nåt drygt år sedan
vilken var massivt fruktig i tydligt cabbig stil. Den här har inte
åldrats med samma grace.
Chateau
Leoville-Poyferre 1998
Sista
rödvinet dominerar, helt strålande bra. Supersnyggt i lyxig
förpackning, finstämd, orientaliska kryddor, cederträ, dov frukt.
Vilket doftvin.
Slimmad
utvecklad dov frukt med ännu frisk syra, violigt och snyggt, den
lyxiga känslan är grym. Spöar mina Las Cases 1994 vilken dag som
helst. 98 är en klart underskattad årgång.
Chateau Suduiraut 2003
Tog
med denna då en annan 2003'a var vådligt utvecklad för ett tag
sedan. Denna var bra men lyfte inte riktigt, kompakt och komplext med
mycket botrytis och fat.
Gott
men inte alls stort, klassisk Sauternes med lite låg syra men inte
alls på väg att mogna för fort.
Grahams Vintage Port 1983
En första flaska var konstig. Den andra var renare och bättre, ännu lite ung precis som min flaska i vintras men annars väldigt gott. Klassiskt i lättare stil i linje med året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar