onsdag, december 24, 2008

Virginie de Valandraud 2004 och Castello di Fonterutoli 2004

När det är julafton och det mesta som bjuds är fet mat och tung mörk julöl (vilket iof kan vara gott ibland). Finns det då nåt bättre än att ha ett par underhållande DVD-filmer, en luftad fin Bordeaux, en slatt toppchianti sedan dagen innan och ett par goda pressostar väntandes på en då man man halkar hem genom nysnön...

Virginie de Valandraud 2004 slår emot mig med en tät lite kärnig doft med mycket rost och mineralkänsla. Mycket komplex doft som är intressant och inte vad riktigt vad jag väntat mig samtidigt som den känns mycket bordeauxig, stram och lite annorlunda. Fint parfymerad med viol och andra blommor, lagom mycket ny ek, rostat kaffe, lera, mjölkchoklad, tryffel, tobak, lite gräs och körsbärslikör. Imponerande djup och komplexitet utan att den känns modernt övergjord.
Smaken är ännu lite stum med lite ung kärvhet, lite bittra körsbärsnyanser, choklad, lera, vildhallon och lakrits. Med luftning blir det mjukare och får fram lite mer mörk dov frukt och lädertoner. Det här är ett vin som behöver ett antal år i källaren innan det är färdigt. Ett mycket kompakt vin som inte alls känns kladdigt eller alltför sent skördat, mycket bra med stor framtidspotential.


Bredvid dricks en Castello de Fonterutoli 2004 som har öppnats en dag tidigare då den var rätt stum och kärv. Betydligt större och mer direkt doft med mer modern ek och rostat kaffe men även Chiantitypiska nyanser som mint och brända örter. Citrustoner minglas omkring med bitter choklad, espressso, grafit, läder, kolabönor och kösbärslikör. Det här börjar visa tendenser till sekundäraromer men har fortfarande långt kvar tills då det börjar bli moget. Trots kärvheten lovar det enormt gott för framtiden, strålande bra modern Chianti. Det är intressant att det här visar upp betydligt mer ved och grafitnyanser än Virginie de Valandraud 2004 som dricks samtidigt. Kanongott och mycket vin för pengarna redan nu men avkastningen kommer att leverera finfina resultat om några år. I januari byter den till 2005 vilket är en betydligt sämre årgång, alltså köpläge enligt mig.


Rent hedonistiskt sett ligger de här vinerna lika i kvalitet vilket är till Virginie de Valandrauds förlust då den kostar nästan ett par hundra mer, men gott är det. Två viner som inte behöver skämmas för att förgylla en julaftonskväll.

2 kommentarer:

Niklas J sa...

Jag är stooor Bordeaux-fantast men i det hör fallet ger jag dig totaöt medhåll; Fonterutolin är strålande och i prisläget bland det bästa som kan köpas på SB!

Finare Vinare sa...

Visst är det kanon! Frågan är bara när 2004 Fonterutoli toppar. Folk från Lidby brukar rekommendera att dricka tidigt, inom fem-sex år. De brukar de vara busgoda som unga och tuffa, samtidigt tycker vi att 1997 och 1999 kom i mål först senaste året, och däremellan passerade mindre smickrande faser. Vad tror du om prognoserna för nollfyran?

God Fortsättning och Gott Nytt!