söndag, september 30, 2012

En trio av "typ" Bordeaux

Bredvid varandra drack jag/vi, bland annat, en trio bordeuaxviner. Eller, tja, det sista var mest en väldigt välgjord kopia. I ensam majestät hade de alla förmodligen varit riktiga toppviner, egentligen synd att de tvingas jämföras, men kul. 

När jag tänker tillbaka på det så är det lite skrämmande på hur snäva de här söndagskvällarna blir, begreppet vinautism ligger nära till hands, men det är väldigt kul och lärande. En icke vinintresserad hade förmodligen hoppat ut genom fönstret efter en timme.

Chateau Pape Clement 1989
Andra gången jag dricker det här och det är minst lika bra. 23 år är inget problem för det här. Den här flaskan luftades inte utan fick utvecklas i glasen.

Ytterst finstämd klassisk doft med drag av jord, grus, blommor, cederträ, fin piptobak etc. Otroligt djup och komplex doft med intakt frukt i en fräsch stil.

Läskande smak med mogna fruktaromer, inga moderna drag, otroligt gott vin med tät frukt, rost och animaliska toner. Så här ska en bordeaux smaka.

Roc de Cambes 1998
I jämförelse med PC 89 ovan så är det här betydligt mer modernt med en hel del drag av rostat kaffe, choklad och mjukare plommonfrukt. Väldigt bra men helt annan stil. Mer sötfruktigt och utan samma mineralkänsla.

Väldigt gott vin i en direkt och rätt utvecklad lättgillad stil med tät mjuk frukt. Plommon, lakrits, choklad och balanserade drag av rostat kaffe. Att det är modernt är uppenbart men det slår inte över. Dock kommer det inte upp i Pape Clements klass. Det är en klar kvalitetsskillnad även om jag nog tror att en del fruktfanatiker nog föredragit detta, men för mig saknar den ett mått av personlighet och känns lite tillrättalagd.

Cabernet Sauvignon Merlot 2000 (Cullen)
Det här var rätt lätt att hitta rätt till, alla som fick det blint var ense om att det var från Australien. Däremot var Margaret River inte självklart, jag gissade Coonawarra, borde ha reagerat på att den där järnmalmstonen inte fanns där.

Utvecklat och komplext med finstämd gräsig cabernetfrukt som känns att komma från ett relativt svalt klimat med markerad ton av eukalyptus. Viol och cigarrlåda blandas med gräs och sötaktig mörk frukt.

Smaken är helt i linje med doften. Slankt och fräscht, gräsig mörk frukt, choklad och viol. Väldigt bra i en balanserad stil. Man köper för lite viner från Australien. Vi satt och diskuterade en stund varför Australien har hamnat i skuggan när det gäller kvalitetsviner, man får enligt mig betydligt mer kvalitet därifrån för säg 250-300 sek än från USA.

2 kommentarer:

Guran i vinkällaren sa...

Intressanta reflektioner. När jag själv testar de två första stilarna vill jag ofta (efter en stund) hälla ut nr. 2 i vasken och fortsätta med 1:an resten av kvällen. Kalla mig "gammelmodig" men stil nr. 1 från Pessac-Leognan var den vintyp som fick mig att på allvar intressera mig för viner och börja samla, lagra och dricka och som jag fortfarande alltid "går igång" på.

Korkdragaren sa...

Ja, när det är bra så är det riktigt bra. Då framstår den moderna stilen som lite själlös.