måndag, juni 25, 2012

Akelare, Chablis Grand Cru ”Valmur” 2006 (Raveneau), Capitel 2010, Roda 2005


Äntligen tillbaka till Spanien och den supertrevliga staden San Sebastian vid atlantkusten. Staden som är känd för att ha flest michelinstjärnor per capita. Tre trestjärniga restauranger i en studentstad i storlek som, säg, Örebro, plus ett gäng andra.

Akelare ligger en bit utanför på en höjd med fantastisk utsikt över havet. Rätt stelt på ett typiskt trestjärnigt sätt. Två fasta, helt olika avsmakningsmenyer vilket är konstigt. Borde det inte vara bättre att lägga fokus och energi på en?

Man förväntar sig en del udda tekniska inslag på ett sånt här ställe i Spanien vilket även kommer med första serveringen. En tallrik som ser ut som olika saker man kan hitta på en strand, liggandes på ätlig ”sand”. Kul och fräscht, inte anmärkningsvärt men en bra början.

Sen kommer nästa rätt som stakar ut middagens linje. Snyggt, välgjort, gott av bra råvaror, men gäspande intetsägande.

De verkar ha som grej att ta en råvara och få den att se ut som något helt annat. Här var det krabbkött formad och stekt så att den såg ut precis som en pilgrimsmussla. Under en kräm på annan del av krabban och nån form av ris, de påpekade att man skulle äta krabban med riset. Och, det smakade inte så värst mycket. Gott men väl slätstruket.

En rätt på knivmussla bröt av genom att vara anskrämligt ful, annars är rätterna ruggigt snygga. Serverades med bakad lammsida med sitt fett och lite blomkål. Här var det viktigt att äta allt samtidigt. Krämigt och helt ok men inte mer. Småsnarrigt att äta rent fett.

Middagens bästa rätt var en perfekt stekt anklever över vilken de hällde nåt som såg ut som svartpeppar och stora saltflagor. Det var poppat svart ris och nån form av karamelliserat socker. Enkelt och svingott.

Piggvar av bra kvalitet serverades med kokotxka, en mjäll bit från ”nacken” av fisken, friterat skinn och en limmig potatiskräm. Gott men slätstruket.

God torskrätt men, ja, rätt slätstruken.

Spädgrisen var saftig och väldigt god men vad gjorde stora bitar ”fast sockervadd” där, annars en bra rätt men inte på trestjärnig nivå.

Rolig osttallrik, en ost var enastående bra. Snygg och god liten dessert på jordgubb, en enda dessert kändes lite snålt då kaffegodiset inte heller var väl tilltaget.

Matmässigt var Akelare en stor besvikelse, inte alls på trestjärnig nivå, knappt ens värd två. Man äter bättre på tex Gastrologik helt utan stjärna.

Vinlistan är förvånansvärt kort med tanke på nivå av ställe men väldigt välkomponerad vilket tyder på en sommelier med begränsad budget/utrymme men väldigt bra känsla. Tanken var ursprungligen att dricka spanskt men finns det Raveneau för en spottstyver så kastas alla sådana ideal över bord.
Chablis Grand Cru ”Valmur” 2006 (Raveneau) tog över hela scenen. Ett av de bästa vita viner jag har druckit på mycket länge. Enormt tät mineralisk doft med viss fetma från fat och årgång, djup doft av ostronskal, nougat, kalk, gul frukt, blommor, citrusskal, svårbeskrivet men stort. Smaken är fantastisk med enormt längd. Sublimt! Raveneau får alla andra Chablisproducenter att framstå som lallare. Och vilken prestation för mediokra årgången 2006.

Sen skickar vi ut en korkdefekt Chablis 1:er Cru ”Vaillons” 2006 (vilket sommelieren givetvis inte upptäckte, de är inte bra på sånt i Spanien) av samma magiker och dricker istället Capitel 2010. Det är det största vinet av Ossian, en slags Ossian de-luxe. Äldsta stockarna, hög höjd, jäst på fat, låg rostningsgrad, yada yada...
Sällsynt bra Verdejo, lite ung men mycket snyggt. Krämigt och komplext med balanserade fat, mindre fatigt än syskonet Ossian faktiskt. Men hamnar av förklarliga skäl på avbytarbänken med Valmuren i glaset bredvid.

Roda 2005 på 50-centilitersflaska är riktigt gott, visst, rätt modernt och fatigt men mycket bra med djup tät frukt och ok balans. Den här graden av modernitet bland spanska röda fixar jag.

Jag avslutar med att citera Andy Hayler som är en bra källa för restauranginformation angående Akelare:
”Its elevation to three Michelin stars in 2007 is bewildering to me. ”.

2 kommentarer:

E sa...

Hejsan!

Jag gillar verkligen din blogg starkt och undrar om det finns någon mailadress man kan nå dig på? Tack för en bra och läsvärd blogg! Vänliga hälsningar E

Ezra sa...

Använd denna adress om du vill nå mig:

korkdragaren@hotmail.com