Charmes-Chambertin 2000 (Domaine Dujac) och Grange des Pères 2003

Charmes-flaskan hittade jag på senaste resan för en i sammanhanget överkomlig peng. Dujac är en personlig favorit med en bra balans mellan traditionellt och modernt tänkande. Andelen nya fat varierar beroende på årgång, rostningen är alltid lätt. En egenhet är att jäsa druvklasarna hela, stjälkar och allt, vilket ger en speciell blommig karaktär.

Doften är superfin och klassisk med mycket rost, tegel, rosor, cederträ, smultron, svamp, tryffel och mulljord. Parfymerat och stenigt på ett läskande, lagom återhållet sätt. Det här är Bourgogne på riktigt.

En lite instängd syrlighet luftas snabbt bort. Slank fräsch smak med mycket mineralkänsla, nästan kalkigt, röd frukt, pomerans, lera, ett uns gräs, väldigt komplext och finstämt, tät frukt utan att vara svulstigt. Personligt och minnesvärt, möjligtvis hade jag väntat mig aningens mer intensiv frukt men förbannat bra är det.

Efter en svårt skadad Brunello med fantastiska kvaliteter hällts ut togs en Grange des Pères 2003 fram istället. Imponerande bra i en finessrik blommig rödfruktig stil, svamp och undervegetation, lavendel och sötlakrits. Jag hade aldrig gissat på kombon av Syrah, Cabernet Sauvignon och Mourvedre om jag hade gissat. Mer burgundisk i stilen, en toppbourgogne ligger nära till hands och den känns faktiskt värd sin prislapp. Det här verkar vara ett vin man antingen älskar eller hatar, se andra bloggar här, här, här (annan årgång) och här.

Jag har inte riktigt gått igång på Grange des Pères så mycket tidigare som jag gjorde av den här och då anses ändå den här årgången vara bland de sämsta. I slutet kommer mer ek fram men det stör inte. Spöar Mas de Daumas de Gassac, som också kommer från l'Herault, vilken dag som helst. Det här borde jag fixa några av att lägga ner i källaren, fast bättre årgång.