torsdag, september 22, 2011

Castello di Brolio 1999


Behöver lite tid för att öppna upp sig. Doften är tät och upplevs som blandning mellan en Chianti och en modernt rostad Bordeaux. Kaffe, fat, kärnor, mycket brända örter och lite gräs. Komplext och maffigt i en stil som imponerar även om jag numera tycker den känns lite överdriven.


Fruktpackat och komplext med bittra kärntoner, gräs, mörk bitter choklad, kaffe, körsbär, plommon o annan mörk dov frukt. Precis som en blandning mellan modernt fatad Bordeaux och Chianti.

Den här typen av vin har jag börjat omvärdera, men mellan denna och Fonterutolis variant så föredrar jag denna vilken dag som helst, det här är bra. Men jag känner att mitt fokus har flyttat sig från det här en del.

3 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Tänk om Castello di Brolio drog ner på andelen nya fat från 100% till sådär en tredjedel.

Dessutom avbröt barriquelagringen efter ett år och drog om vinet till botti.

Då skulle själva vinet komma fram istället för fatrostningen som det är nu. Och man skulle kunna dricka vinet tidigare.

Eller varför inte chocka världen genom att byta ut alla barriquerna mot botti. Det är italienska traditioner det ;-)

Ezra sa...

Ja, det låter som ett framgångsrecept i våra öron. Men, de skulle nog inte få samma höga poäng i internationell press.

Sarah sa...

Det är mycket synd att de traditionella, underbara Chianti-vinerna inte uppmärksammas på samma sätt som dessa ekmarmeladmarinerade varianterna. Det finns ju så mycket gott därute!

http://sentiamo.wordpress.com/