Behöver lite tid för att öppna upp
sig. Doften är tät och upplevs som blandning mellan en Chianti och
en modernt rostad Bordeaux. Kaffe, fat, kärnor, mycket brända örter
och lite gräs. Komplext och maffigt i en stil som imponerar även om
jag numera tycker den känns lite överdriven.
Fruktpackat och komplext med bittra
kärntoner, gräs, mörk bitter choklad, kaffe, körsbär, plommon o
annan mörk dov frukt. Precis som en blandning mellan modernt fatad
Bordeaux och Chianti.
Den här typen av vin har jag börjat
omvärdera, men mellan denna och Fonterutolis variant så föredrar
jag denna vilken dag som helst, det här är bra. Men jag känner att
mitt fokus har flyttat sig från det här en del.
3 kommentarer:
Tänk om Castello di Brolio drog ner på andelen nya fat från 100% till sådär en tredjedel.
Dessutom avbröt barriquelagringen efter ett år och drog om vinet till botti.
Då skulle själva vinet komma fram istället för fatrostningen som det är nu. Och man skulle kunna dricka vinet tidigare.
Eller varför inte chocka världen genom att byta ut alla barriquerna mot botti. Det är italienska traditioner det ;-)
Ja, det låter som ett framgångsrecept i våra öron. Men, de skulle nog inte få samma höga poäng i internationell press.
Det är mycket synd att de traditionella, underbara Chianti-vinerna inte uppmärksammas på samma sätt som dessa ekmarmeladmarinerade varianterna. Det finns ju så mycket gott därute!
http://sentiamo.wordpress.com/
Skicka en kommentar