Dags att ta tag i skrivandet igen, börjar med ett restaurangbesök första dagen på semestern.
The Square ligger i London och har haft sina två stjärnor rätt länge. När jag har vägarna förbi London försöker jag passa på att gå på något bra ställe för att få bättre uppfattning om den typen av restauranger i England.
Avsmakningsmenyn bestod av 9 rätter. Bra ammisar. Konstig första rätt som var en varm viltconsommé med tung ägg och baconkräm. Första rätten brukar vara något lätt och fräscht men fräschör är inte deras ledord märkte jag.
En rätt de verkade vara stolta över, öppen lasagne med dorsetkrabba var väl mjäkig och slätstruken, men okomplicerat god. En del rätter stack ut lite extra som havskräftorna med ostgnocci och tryffel. Den halstrade färska anklevern är kanske den bästa jag ätit och var min favoriträtt. Cheesecaken på Brillat-Savarin var också ytterst bra.
Saker jag reagerade på var att så gott som alla rätter var rejält stabbiga, i rätterna ingick det, i följdordning : 1.ägg/baconkräm, 2. pasta, 3. gnocci och potatiskräm, 4. anklever, 5. potatiskräm, 6. fet kastanjekräm, 7. ostfondue, 8. cheesecake, 9. sufflé.
Mättnadskänslan var inte helt angenäm efter den fett- och kolhydratchocken.
I helhet väldigt bra på en nivå som försvarade sina två stjärnor men inte mer och inte i närheten av Michael Wearing. Värt att prova men jag kommer nog inte gå dit igen.
Vinpaketet var kul med många oväntade viner helt i min smak. Hade det inte varit så kul viner hade jag tagit viner från listan istället som är väldigt bra men har lite för lite fräscha vita viner.
Att börja med Barrals vita vin är minst sagt vågat, de hade luftat den innan för att bli av med de värsta volatila dragen och jag vart glatt överraskad. Den jag drack senast var 2006 vilken var nästan odrickbar, den här var riktig bra även om det är ett väl kraftigt vin att börja med. Tung och kraftig med volatila drag men komplext och intressant.
Sen var det ännu ett vin som överraskade positivt, senast jag drack Szepsys vita standardfurmint var den platt och trist. Den här var ruggigt bra med fina fattoner, strålande mineralkänsla och bra syra. Bättre än den Kakas jag drack för ett tag sen som hade oxidativa drag. Nog bästa vinet under kvällen. FV tyckte visst likadant nyligen.
Viogniervinet var även det väldigt bra med helt intakt känsla och bra syra trots fem års ålder, väldigt nöjd hittills. Måste kolla upp Ogiers Viognierviner i framtiden, det här var oväntat bra.
Sött bra vin till anklevern, mer koncentrerat och bättre än jag minns Clos Thou som fanns på SB för några år sedan.
Den röda Bourgognen var det klart sämsta vinet, vek frukt och gröna toner, inte ok. Jag tog in en annan som de hade på glas.
Bandolen smakade Bandol, helt ok men lite ointressant, finns bättre. Jag hade gärna betalt lite mer för att få Tempier. Jag började bli väl mätt och matt vid det här laget.
God Pinot Gris med restsötma men inget att minnas och det sista söta var som att dricka lönnsirap, kloggigt på ett sätt som inte är min stil. Men som helhet var det ett ovanligt kul vinpaket, hade jag bara fått ett riktigt gott rött vin till någon av varmrätterna hade jag varit helt nöjd. En Nebbiolo hade suttit bra.
För första gången någonsin klarade jag inte av att äta upp min godisbitar till kaffet.
The Square ligger i London och har haft sina två stjärnor rätt länge. När jag har vägarna förbi London försöker jag passa på att gå på något bra ställe för att få bättre uppfattning om den typen av restauranger i England.
Avsmakningsmenyn bestod av 9 rätter. Bra ammisar. Konstig första rätt som var en varm viltconsommé med tung ägg och baconkräm. Första rätten brukar vara något lätt och fräscht men fräschör är inte deras ledord märkte jag.
En rätt de verkade vara stolta över, öppen lasagne med dorsetkrabba var väl mjäkig och slätstruken, men okomplicerat god. En del rätter stack ut lite extra som havskräftorna med ostgnocci och tryffel. Den halstrade färska anklevern är kanske den bästa jag ätit och var min favoriträtt. Cheesecaken på Brillat-Savarin var också ytterst bra.
Saker jag reagerade på var att så gott som alla rätter var rejält stabbiga, i rätterna ingick det, i följdordning : 1.ägg/baconkräm, 2. pasta, 3. gnocci och potatiskräm, 4. anklever, 5. potatiskräm, 6. fet kastanjekräm, 7. ostfondue, 8. cheesecake, 9. sufflé.
Mättnadskänslan var inte helt angenäm efter den fett- och kolhydratchocken.
I helhet väldigt bra på en nivå som försvarade sina två stjärnor men inte mer och inte i närheten av Michael Wearing. Värt att prova men jag kommer nog inte gå dit igen.
Vinpaketet var kul med många oväntade viner helt i min smak. Hade det inte varit så kul viner hade jag tagit viner från listan istället som är väldigt bra men har lite för lite fräscha vita viner.
Att börja med Barrals vita vin är minst sagt vågat, de hade luftat den innan för att bli av med de värsta volatila dragen och jag vart glatt överraskad. Den jag drack senast var 2006 vilken var nästan odrickbar, den här var riktig bra även om det är ett väl kraftigt vin att börja med. Tung och kraftig med volatila drag men komplext och intressant.
Sen var det ännu ett vin som överraskade positivt, senast jag drack Szepsys vita standardfurmint var den platt och trist. Den här var ruggigt bra med fina fattoner, strålande mineralkänsla och bra syra. Bättre än den Kakas jag drack för ett tag sen som hade oxidativa drag. Nog bästa vinet under kvällen. FV tyckte visst likadant nyligen.
Viogniervinet var även det väldigt bra med helt intakt känsla och bra syra trots fem års ålder, väldigt nöjd hittills. Måste kolla upp Ogiers Viognierviner i framtiden, det här var oväntat bra.
Sött bra vin till anklevern, mer koncentrerat och bättre än jag minns Clos Thou som fanns på SB för några år sedan.
Den röda Bourgognen var det klart sämsta vinet, vek frukt och gröna toner, inte ok. Jag tog in en annan som de hade på glas.
Bandolen smakade Bandol, helt ok men lite ointressant, finns bättre. Jag hade gärna betalt lite mer för att få Tempier. Jag började bli väl mätt och matt vid det här laget.
God Pinot Gris med restsötma men inget att minnas och det sista söta var som att dricka lönnsirap, kloggigt på ett sätt som inte är min stil. Men som helhet var det ett ovanligt kul vinpaket, hade jag bara fått ett riktigt gott rött vin till någon av varmrätterna hade jag varit helt nöjd. En Nebbiolo hade suttit bra.
För första gången någonsin klarade jag inte av att äta upp min godisbitar till kaffet.
1 kommentar:
Puh, jag blev mätt bara av att läsa. Skön rapport. Intressant med Hudellot-Noëllat nollsjua. Drack deras 2007 Vosne-Romanée på Vinbaren i höstas, och den var PRECIS som du beskriver Chambollen. Grön och tunn, med kartiga syror, som om frukten inte varit fenoliskt mogen. FV talade om elegans, själv upplevde jag vinet mest som ett rungande "underkänt" med tanke på ursprung.
Skicka en kommentar